Roger förutspådde framgång innan den skedde

FRANKIE'S KRÖNIKA. Jag vaknade med en pulserande huvudvärk i dag. Det slutade med en sjukanmälan till jobbet. Den senaste veckan har jag gått och varit lite smått paranoid, det är ju den där tiden på året. Den klassiska höstförkylningen är på inmarsch i samhället och jag är en av de personer som brukar drabbas hårt av den. Min före detta flickvän blev chockad av att jag inte snörvlade för fullt när vi sågs här om veckan, då alla som umgås med mig vet att när hösten väl kommer - ja, då ägnar sig Markus åt att vara kraftigt förkyld i upp mot en månad. Det bara är så, som en slags naturlag.

Därför känns det som att det inte finns någon anledning att chansa. När jag väl börjat känna mig lite sjuk tar jag alla möjliga kraftåtgärder för att bromsa utvecklingen och förhindra den där tunga månaden av pappersnäsdukar, vitamintabletter och vitlökskurer. En "pre emtive strike" känns smartare, i detta fall.

Roger Gustafsson - Sveriges mest framgångsrike klubblagstränare.

Jag vet inte om det är feberyra (då min febertermometer fortfarande är i sin originalförpackning, oanvänd i badrumsskåpet) eller en genial insikt, men mitt förhållande till höstförkylningen har väldigt mycket med Blåvitt att göra. Nej, jag tänker inte påstå att Blåvitts spel har gjort mig sjuk eller något sådant lätt hysteriskt. Däremot tycker jag att det viktiga med en förutsägbar sjukdom är att kunna spå dess ankomst i förtid och agera för att stävja den. Min förkylning är lite som IFK Göteborgs höstform.

Ända sedan jag började följa Blåvitt aktivt, i början av 1990-talet, så har vårt lag varit mycket starkare på hösten än på våren. Det är ett känt faktum i svensk fotboll att Blåvitt har en tendens att bli "höstens lag". Vi har sett det vid otaliga tillfällen i ligaspelet, där mediokra säsonger lyfts till bra sådana och där katastrofala säsonger räddats upp till överlevnad på grund av en sen formtopp.

Ska vi teoretisera lite så började nog det här omkring 1990. IFK Göteborg fick en ny tränare i Roger Gustafsson. Hans banbrytande idéer om hur ett fotbollslag skall tränas och skötas genomsyrar på vissa sätt svensk fotboll och då främst Blåvitt än i dag. Detta trots att Roger lämnade över ansvaret till nya förmågor redan för 15 år sedan. Han tog storlaget Blåvitt, som vunnit två UEFA-cuptitlar på 80-talet, men efter det hamnade i ett tufft generationsskifte och förvandlade föreningen till en maktfaktor i Europa på ett sätt som inget annat svenskt fotbollslag förmått före eller efter hans epok på Kamratgården. Perioden 1990-1995 innebar att IFK Göteborg plötsligt kunde känna besvikelse av att tappa poäng mot de absolut bästa topplagen från Serie A, (då nystartade) Premier League och Bundesliga. Allt för att Roger visste hur en tränare kunde förutsäga säsongens olika element.

Så byggde Roger sitt lag.

Vår dåvarande tränare lade upp hela sin säsongsplanering efter mallen "vi skall vara som bäst i Europaspelet". Bara det tänket gör att hans sätt att coacha ett lag på många vis är rätt så exotiskt, både då som i dag. Han kalkylerade helt iskallt med att vi kunde tappa lite i ligan i början av säsongen, eftersom vår formtopp senare på säsongen skulle kompensera för den tidiga formsvackan. Målet med det här upplägget var ju att vi i Sverige - som inte har höst/vår-säsong likt de flesta större ligorna, behövde tänka annorlunda för att hävda oss mot de lag vi mötte senare på året. Detta kunde - i praktiken - innebära att Blåvitt spelade väldigt svajigt mot bottenlag i Allsvenskan under våren, för att sedan kunna spela fenomenal fotboll mot världslag under hösten. Hela upplägget byggde på den extremt väl kalkylerade "chansningen".

Oftast fungerade det. Om vi klarade kvalmatcherna och tog oss vidare in i en europeisk turnering så skulle vår form bara bli bättre och bättre under året, eftersom vi inte hade accepterat årstiderna som en indikation på när en försäsong bör börja och sluta. Blåvitt under Roger satte sina egna regler. Vintern tog slut när Kamratgården sa att den tog slut, inte förr, inte senare.

Nu är det extremt svårt att bedöma om Blåvitts tendens att vara bättre på hösten än under våren har några element kvar av Roger Gustafssons unika Europa-filosofi. Med all sannolikhet har den fejdat ut under åren. Men traditionens makt är svår att bryta. Så sent som under 2009 såg vi plötsligt ett Blåvitt som började lyckas vinna täta matcher på höstkanten och lade sig i guldstriden till absolut sista matchen. Naturligtvis har helt andra element än ett tränartänk från 90-talet påverkat den utvecklingen, men ändå står vi här med samma känsla i ryggraden.

Blåvitt är alltid bättre på hösten än de är på våren.

Så när jag känner min huvudvärk och anar vad som komma skall börjar jag fundera. Om vi förutsätter att nästa säsong går i samma riktning. Vi gör en helt acceptabel start på året, dippar sedan en del och kommer igen framåt höstkanten - om vi förutspår att det är så Blåvitt kommer att bete sig under året som fotbollslag, vad kan vi (och med "vi" menar jag chefstränare Jonas Olsson och sportchef Håkan Mild) göra för att antingen bryta mönster - och lägga upp säsongen på ett annat sätt - eller förstärka effekten av det vi kan förvänta oss - och därmed minimera svackan och förstärka formtoppen - för att få till en så lyckad säsong som möjligt?

Vad kan den som tror sig veta hur saker och ting skall bli göra för att undvika smällarna? Eller undvika förkylningen som lurar runt varje hörn. Själv tänker jag käka middag med en så stor portion vitlök och grönsaker som möjligt, för att stävja förkylningens onda andar med naturens bästa försvarare. Just den taktiken kanske inte bygger långsiktigt framgång på fotbollsplan, men själva tänket där organisationen förutspår problem innan de sker - för att därmed kunna undvika dem - tror jag är nyckeln till framgång i dag.

För 20 år sedan var det tvärtom, då förutspådde Roger framgång innan de skedde och agerade för att kunna nå det han själv visste var möjligt. Den nyckeln finns kvar i föreningens medvetande, men låset blir svårt att öppna under 2011. Tyvärr är Europaspel med all sannolikhet inget som finns med i vår kalkyl. Men en modig tränare räknar kallt med Europaspel 2012/2013 och börjar bygga sitt lag mot den utmaningen dagen efter att Allsvenskan är över för den här säsongen. Har vi det modet?