É DU GO I HÖVVET ELLER!? KÖP BILJETTER!

SUPERHETS. Tänker inte vara diplomatisk eller kompromissa: Det är den blåvita supporterns förbannade skyldighet att befinna sig på Gamla Ullevi nu på torsdag den 18:e augusti.

Det övergår mitt förstånd att vår bästa chans på evigheter för att komma in i ett Europaspel inte stänger biljettförsäljningsbutiken direkt efter öppning. Att den, tre dagar innan match, fortfarande är öppen är galenskap. Var med och spärra den förbannade luckan, och sätt upp en lapp.  

Det handlar inte primärt om att befinna sig på plats för att generera IFK Göteborg publikintäkter och därigenom förbättra ekonomin. Sittande popcornpublik ger mig ingenting mot Qarabag. Det ska brötas, sjungas, brottas, hyttas med näven på läktaren som aldrig förr - för att bidra med annat än uppgiften de våra på plan har. Vi ska göra vårt för att sätta press på motståndare, domare och fylla på vårt lags energidepåer med psykologiskt tjack. Oavsett vilken sektion vi befinner oss på. 

Ett avancemang handlar primärt om ekonomi. I runda slängar kan det uppgå till 40-50 miljoner kronor (!!!).

Det är dags att förstå innebörden. Att dubbelmötets resultat kan vara en klyfta mellan ruinens brant och mot en ny era av Europaspel och inhemska titeljakter. I vilket fall som helst, hur det än går, kan vi som var där säga – vi gjorde allt. I medgång. Eller sorg. För det är närvaron och dess kvalité som är supporterskapets själ.

Detta är inte enbart, som affischen påtalar, årets viktigaste match. Det är decenniets viktigaste match!

Blåvitt för aldrig dö. Vi ses kamrater. 

Hetsen kan börja - Mot Europa!

HETS. Jag var i ärlighetens namn lite nervös inför kvällens drabbning mot Falkenbergs FF. Nu behöver jag inte vara nervös längre. Vi lämnade matchen med noll insläppta mål, tre poäng och med en känsla av lättnad. Gott så.

Det var ungefär så mycket tid och så många ord jag hade för avsikt att ägna åt den matchen. Nu till något som har betydelse - på riktigt.

På torsdag spelar vi en utav klubbens viktigaste matcher på mycket, mycket länge. Detta sett ur flera olika perspektiv. Jag tänker inte bidra med någon djupgående analys av läget idag utan snarare uppmana till hets. En sällan skådad blåvit hets.

På torsdag, om sex ynka dagar, tar vi emot det inte så namnkunniga Qarabag från Azerbajdzjan. Vi är ett enda ynka dubbelmöte ifrån miljonerna i Europa. Vi är ett ynka dubbelmöte ifrån att få möta klubbar som t.ex. Manchester United, Schalke 04 eller Fiorentina. Vi är ett ynka dubbelmöte ifrån att kunna städa upp i en ekonomi som inte är värdig IFK Göteborg och Änglarna. Men vi kan bara göra detta tillsammans. Vi ska ut i Europa!

Biljetterna till matchen mot Qarabag är släppta och vi har alla våra arenor att sprida det blåvita budskapet på. Jag har tur som har haft möjligheten att sprida mina ord via denna eminenta domän (även om det nu var alldeles för längesedan), men ni har alla olika arenor att göra detsamma på. Oavsett om det handlar om att tapetsera förorterna med affischer, hetsa på sociala medier eller tjata på kollegan vid kaffemaskinen på jobbet så kan vi alla dra vårt strå till stacken nu. Vi ska ut i Europa!

Jag var för ung för att förstå hur stort det var på 90-talet, men jag vet att jag vill att vi ska bli vad vi har varit. Jag vet att jag vill att min son skall få växa upp under en epok där IFK Göteborg är en klubb att räkna med ute i Europa. Jag vet att jag vill se Zlatan Ibrahimovic bli kapad av Bjärsmyr eller Rogne på Gamla Ullevi. Detta kan dock bara bli verklighet om vi en gång för alla lyckas mobilisera oss, sprida det blåvita budskapet och sälja slut Gamla Ullevi. Ingenting går upp emot ett slutsålt Gamla Ullevi och det vi kan åstadkomma innanför Gamla Ullevis väggar. Vi ska ut i Europa!

När det gäller torsdagens match hoppas jag innerligt att det inte behöver tilläggas så mycket mer. Vi vet alla vad som förväntas av oss. Vi vet att vi måste vara på tå och vi vet att det är vi, tillsammans, som kan ta oss dit vi vill. Ung eller gammal. Kvinna eller man. Nu är det upp till oss!

Vi ska ut i Europa!

PS - Denna hets blir en följetong. BaraBen is back!

"Är det Mikael Nilsson-läge?”

NOSTALGI. Datumet var den 23 november 1994. Själv var man för ung och framförallt för kort för att vara på plats egentligen, men farsan hade med en spann som jag stod på. Och det är jag evigt tacksam för. Jag snackar alltså om Champions League-matchen IFK Göteborg-Manchester United som Blåvitt vann med 3-1 efter mål av Jesper Blomqvist, Magnus Erlingmark och Pontus Kåmark (på straff!). 



Viasat Fotboll sänder då och då en Champions League-klassiker av något slag. Och häromveckan sände de nyss nämnda match. Så. Jäkla. Bra. Dagens ungdom skulle kalla den episk. Och för en gångs skull är inte det uttrycket en överdrift.

Själv satt jag och njöt och antecknade vad kommentatorerna sa. Så här kommer några godbitar från matchen och några sköna tidstypiska citat från Lasse Kinch och Glenn Hysén.

Angående en frispark långt utifrån:
”Vad är det här för läge? Är det Mikael Nilsson-läge?”
 ”Det kan vara för långt ut för att Stefan Rehn ska kunna knorra den här.”

Minut 40: Mikael Nilsson gör tunnel på Eric Cantona. Cantona som senare blir grinig, stämplar Björklund och sedan blir utbuad varje gång han rör bollen.

Om Cantona: ”Det är så tråkigt att se. Det är han i ett nötskal. Lindqvist fäller Cantona som inte vill ta i hand.”

Mikael Nilsson blir liggande och båren kommer in. Bårpersonalen vänder ryggarna mot varandra och försöker gå åt varsitt håll. Vem vikarierar på vänsterbacken? Erlingmark så klart.

Halvtidsintervju med statsminister Ingvar Carlsson på läktaren som hetsas för sitt Boråsursprung men ändå glädjs av framgången: ”1-0 är i hög grad välförtjänt”, säger han.

”United, United” hör man från bortafansen. Och även ”Glory, glory Man United."

Göta Lejons orkester spelar i paus.

Kinch: ”Kåmark, den stora överraskningen i svensk fotboll den här säsongen.”

Glenn: ”Göteborg kan inte spela defensiv fotboll, de har ett sånt offensivt lagt lag.”

Ravelli snurrar bollen bakom ryggen.

 

Stefan Pettersson, Ölme (i sin klassiska "bandana") och Stefan Rehn var sjukt bra. Som så många andra.

Matchens tre kandidater: Blomqvist, Erlingmark och Rehn.

Publik: 36 350.

Byte i minut 48: Mikael Martinsson ut Erik Wahlstedt (18 år) in.

Kinch: ”Resultatet mellan Milan–Ajax hoppar jag över med flit för den kan ni se i eftersändningen.”

Ravellis skrik efter en hörnrensning: ”Bra Nisse!"

Kinch: ”Har ni sett, ålandsfödde Rehn kommer som en ål, och glider igenom och skjuter men målvakten Walsh räddar.”

Glenn i slutskedet: ”Jag tippar att Göteborg är i kvartsfinal just nu. Ja nu är ju de det, men att de även ska vara det efter matchen.”

Kommentator: ”Överraskande att se hur blek Paul Ince varit i dag.”

Roger Gustafsson tuggar tuggummi.

Tabellen i bild: Blåvitt 9 poäng, Barcelona 6 poäng, Man United 6 poäng, Galatasaray 3 poäng.

Paul Ince snackar till sig rött kort:
”Ince säger något förmodligen väldigt intelligent.”
”Nackdelen med det engelska språket – att så många kan det."

Paul Scholes och David Beckham blir kvar på bänken.

Alex Ferguson har en röd näsa.

Kinch om Champions League-pengar: ”Hittills har Blåvitt tjänat lite mer än 45 miljoner på Europacupspelet. Om det blir seger i dag blir det ytterligare 5,2 miljoner. Dessutom blir man klart för kvarsfinal och då blir det ytterligare 17 miljoner, plus ytterligare miljoner i intäkter. Sammanlagt blir det 74 miljoner. Det är inte klokt.”
”Man kan väl köpa en och annan spelare för det.”
”Om man nu behöver det.”

Ravelli räddar skott från Nicky Butt varpå Kinch säger: ”Där är han – Stålmannen från Växjö.”

Glenn: ”Så mycket bättre lag än vad de har i dag går knappast att få. Och då är ju Stefan Landberg och Mats Lilienberg på väg in också.”

Glenn om Blåvitt: ”Det här är ett av de fem bästa lagen i Europa just nu.”

Kinch om bragdguldet: ”Synd för Blåvitt att det är massa andra lag som gjort bragder i år.”

Kinch: ”Grattis IFK till en strålande prestation. Ni är klara för kvartsfinal i Champions League.”

Alla startspelare bar nummer 1-11.

Björklund och Cantona bytte tröja samt Blomqvist och Kanchelskis.

Blomqvist efteråt: "Det är overkligt, jävligt overkligt.”

Blomqvist om målet: ”Jag fick en långboll av Stefan Rehn och sen blundade jag och sköt.”

Roger Gustafsson efteråt: ”Vi vinner rättvist. Det är hemmaplan och vi är dubbelt så bra här.”

Laguppställning Blåvitt: Ravelli - Kåmark, Ölme, Björklund, M. Nilsson - Mikael Martinsson (E. Wahlstedt '48) , Rehn, Erlingmark, Stefan Lindqvist, Jesper Blomqvist - Stefan Pettersson (T. Andersson '79).

För matchstatistik, spana in matchen på UEFA:s hemsida.

Inför Rio Ave FC, Euro League-kval, 7/8

ANALYS. Vill inte påstå att jag glömt måndagens match, eller de efterdyningar som rullat runt över nätet och i fikarummen. Däremot vill jag hoppas och tro att vi alla lagt den sketmatchen åt sidan nu för att fullt ut fokusera på ett av de halmstrån som vi faktiskt kan grabba tag i just nu: returmatchen mot Rio Ave. Från förra mötet med portugiserna minns vi självfallet att den glade spanjoren agerade på ett mycket undermåligt (för att vara lite sådär gött reko) sätt och att vi återigen tyvärr misslyckades med att göra mål.

Med det sagt hoppas jag innerligen att Mikael Stahre (ja, han är kvar) tänker lite offensivt, spelar med en ren 442-uppställning (eller kanske lite Lagerbäcksk "442 med diamant", eller kanske 4-1-3-2 kanske det kan heta på modernt språk?), eller åtminstone ser till att vi har mer folk framåt i banan, både under press och under anfall. Uppenbarligen har vi inte lyckats skapa de lägen som behövs när Vibe har fått springa ensam på topp. Visst, det (451) var en grym taktik borta i Ungern, men det betyder ju inte per default att vi kan/måste/ska köra på exakt samma sätt i alla efterföljande matcher, bara för att det gick bra då.

Kan vi då hoppas på att få se en något mer offensivt balanserad startelva imorgon kväll? Följande gubbar har åkt med ner till Portugal (NEJ, EMIL SALOMONSSON ÄR INTE MED):

Alvbåge, Marcus, Adam, Kjetil, Hjalle, Bjärs, Billy Nordström, Patrick Dyrestam, Ludde, Sam (sista matchen?), Sobra, JJ, May, Gurra (S), MSD, Joel, Engvall, Vibe, Söder.

Mina elva gubbar:

- Alvbåge gjorde visserligen en jävla tabbe i senaste matchen, men tycker ändå att han borde starta nu igen för att få lite kontinuitet i grejerna. Förhoppningsvis spelar han en Bengan-lång streak från och med nu och visar att han är given förstekeeper, supervärvningen av Hugosson till trots.

- Till höger får vi givetvis spela vidare med Adam då han är det givna valet när Emil inte är med.

- Bjärs spelare såklart vidare på sin position (han måste dock skärpa till sig lite på alla plan).

- Hjalmar borde i allra högsta grad gå in som vänstermittback. Dels för att han gjort det bra i de matcher han spelat, och att Kjetil inte agerade helt 100 i senaste matchen. Dessutom är ju Kjetil avstängd emot Malmö, vilket givetvis måste betyda att Hjalle får en match till tillsammans med Bjärs. Något annat vore konstigt. Men, inget förvånar.

- Ludde är ohotad vänsterback. Han verkar dock ha flyttat både hjärta och hjärna till Danmark (förlåt, men det går fan inte hitta något positivt word-of-mouth-bejakande i hans prestation på senaste). Förhoppningsvis tar han sig i kragen och visar varför han ändå gick för ett gäng miljoner.

- Högerytter (ja, det är la ett hattande från min sida att byta spelare till höger och vänster, men jag tror ändå på det jag skriver, trots att det är något paradoxalt med min tidigare vurmande för kontinuitet) ser jag gärna att Robin går in från start. Han har ett bättre driv än Sobra (och MSD) och kan följa med upp högre i banan, samtidigt som han förhoppningsvis kan agera något sånär bra och förtjänstfullt understöd till Adam.

- Defensiv innermittfältare blir tveklöst Gurra (S). Inget snack.

- Offensiv innermittfältare, eller mer löpande tvåvägsmittfältare blir såklart May. Kan May spela, ska May spela.

- Vänsterytter, ohotad Sam. Om 13 millar stämmer blir jag, och många med mig, jävligt ledsna, men det är väl den berömda näringskedjan som spelar ut alla sina kort igen. Samtidigt, om det ska finnas lite trovärdighet i uttalanden och målsättningar från förening och styrelse gällande "ständigt topp i allsvenskan och kontinuerligt Europaspel", då får man antingen på något sätt se till att rita om den förbannade näringskedjan, eller revidera sin målsättning. Det håller inte att sälja en såpass bra spelare för kaffepengar om vi som sagt ska ha en sportslig janne att nå vår vision. Nog om det. Sam spelar.

- Lasse Vibe på topp. Ingen protest, inget snack.

- Andra forwardsplatsen är svår. Vill såklart ha in Engvall, men samtidigt är JJ för bra för att inte spela. Ska han (JJ) spela "ren forward" måste han spela "ren forward". Han ska inte behöva, eller bli instruerad, att behöva springa ner till egen backlinje att hämta boll, eller för den delen försvara. Låt honom stanna där uppe i boxen och kötta in bollen. Om vi ställer upp med JJ där, finns det givetvis då en bra väg att köra ett rakt byte vid behov, genom att då slänga in Engvall på samma position. Blir det, eller behövs det sättas högre press kan Robin (eller Sam) flyta upp lite och bilda något av en 433-formation.

Detta ger oss då följande elva:

John

Adam - Bjärs - Hjalle - Ludde

Gurra

Robin - May - Sam

JJ - Vibe

Om det är nåt att ha eller kommer att ske? Det vet bara Stahre, Torbjörn Nilsson och förhoppningsvis spelarna. Visa oss lite hjärta och resoluthet nu. Snälla.

Matchen ser ni här.

Matchtankar - Györi ETO hemma, 24/7

ANALYS. Återigen brutaljinx från officiella håll när det skickas ut e-post om hur avancemanget ser ut och biljettinformation angående Rio Ave. Visserligen, efter kanonresultatet 3-0 borta i Ungern borde ju saken ha varit klar. Så uppträdde åtminstone spelarna. En helt okej första där det borde ha stått 1-0 (minst) på tavlan efter ett gäng kvalificerade chanser, i synnerhet efter fasta situationer i form av bra hörnor och Sams giftiga frispark.

Nu stod det istället 0-0 efter 45 och känslan satte sig mer att "inte släppa in fler än 2 baljor så är det klart" syntes jävligt tydligt på spelarna. Självklart då att efter ett rött (domaren var väldigt frikostig med korten ikväll, och rätt eller fel på rött vetefan) på han Rudolf svenskdödaren kom logiskt nog deras 0-1.

Kändes ju såklart lite som skit samma ändå eftersom inte direkt mycket tydde på att det skulle ringa flera gånger bakom Sandberg. Ändå. Jävligt onödigt. Stundtals bedrövligt spel på högerkanten (i synnerhet) efter halvdana rensningar och insatser av Adam kombinerat med ett mycket märkligt och rentav dåligt alibispel av MSD som gång efter annan föll in i banan när han borde bredda, och få gånger gick på kanten när han borde mött boll. Andra konstiga i kråksången var ju också att både Vibe och May fick 90 minuter, men som tur var/är syntes ju inga direkta utmattnings- eller nedbrytningssymptom på någon av dem. May som återigen lirade mycket bra på mitten, och Vibe, som gång efter annan visar så sjukt mycket hjärta att alla, oavsett sexuell läggning skulle vilja sätta bo tillsammans med den fantastiska dansken. Se bara på maxlöpet i slutminuterna. Han är för jävla dejlig Vibe.

Sen har vi Joel. Oj, oj, oj. Fullkomligt älskar (har dravlat, orerat, mässat och spaltat meter om det förut, men det skiter jag i) när Joel spelar boll. Förläng med smålandspajken, ögonaböj!

Att Söder sedan kom in och spelade högerytter, där jag gärna ser honom framöver var ett positivt inslag, även om han inte uträttade allt för mycket så kändes det ändå bra för framtiden att han var inne på den positionen.

Några korta från matchen då:

+ Joel!
+ JJ! Jösses så komplett han är som spelare nu. Bara att lyfta på hatten och tacka för allt snart?
+ May. Vinner boll, flyter fram och skapar lugn för medspelare.
+ Sam. Man kan inte riktigt få nog av hans göttigött. Något slarvigt vid ett tillfälle, men vafan.

- MSD. Nej, ingen bra insats. Idag heller.
- Adam. Nej, ingen bra insats. Idag heller.
- 6000-isch? Wtf?
- Sobrafilmningarna? Sobrafrisparken i slutet? Komigen nu...
- Lite onödigt att paja den förlustfria sviten, men okej, "rätt match att förlora".

Mot tre extremt viktiga poäng på svårspelade ålarensvallen, så kör vi järnet mot Portugiserna nästa vecka! Då kräver jag fan 5-siffrigt på läktaren. Allt annat är för bedrövligt.

Poseidon ska le igen

EUROPA. Det svider inte bara när jag kissar, utan även när IFK Göteborg inte ens lyckas slå ut ett högst mediokert fotbollslag ifrån Slovakien. Det gör ont. 

Igår tänkte jag skriva, att om vi går vidare (vilket jag felaktigt utgick ifrån) så skulle Håkan Mild öppna plånboken och förstärka truppen. Att vi skulle rusta för att ha möjlighet att slåss på två fronter. Men det var redan försent, för igår tappade vi Europa och jag är livrädd för att vi även förlorar Sverige på söndag.  

Jag är ingen anhängare av landhockey på is och skulle hemskt gärna vilja undvika denna jämförelse. Men jag tror att vårt försvarsspel igår var fotbollens motsvarighet till Tommy Salos insats mot Vitryssland. Den är i alla fall lika obegriplig. 

Det är inte resultatet som gör mig mest förbannad. Det är att det det känns så jävla viljelöst, att ingen tar tag i det, att man inte kräver mer av sina medspelare. Hade jag gått av planen igår, i den vackraste av tröjor, hade jag försökt förklara mig. Bett om ursäkt. Sagt att vi ska slita som djur på söndag. Att vi ska ta vårt jävla ansvar. Står vi som statyer en gång till, då ska det var som Poseidon. 

Väldigt många blåvita åkte till Slovakien. Det var knappast något drömspel, men det var synd om människorna, så be speciellt dem om ursäkt. Jag tycker det är en skyldighet. Men trots detta nederlag, så kommer vi finnas där mot Helsingborg. Kanske mer hungriga och betydelsefulla än någonsin. För medan vi väntar på våran viktigaste spelare, våra ledare i backlinjen, så går vi fram och visar vägen. Så följ oss och svinga era svärd mot danskarna. För vi ska strida som ninjor, för att få Poseidon att le igen. 

För exakt 25 år sedan: Uefa-cupguldet i Dundee

"Vi måste dubbla IFK Göteborgs omsättning"

Fredrik Abrahamsson, försäljningschef.

SPONSRING/EKONOMI. Vid IFK Göteborgs presskonferens på tisdagen, där den nya huvud- och tröjsponsorn Prioritet Finans presenterades, tog BaraBens senior advisor Frankie ett snack med Blåvitts försäljningschef Fredrik Abrahamsson, om effekterna av den nya sponsoraffären.

Hur ställer sig ICA till den här affären?
– Exponeringsvärdet för ICA minskar ju, det ska man inte sticka under stol med.
Så hur balanserar ni detta med det faktum att ICA även i fortsättningen ska satsa lika mycket i Blåvitt?
– Med alla de åren vi har tillbaka i tiden kommer IFK Göteborg alltid att vara väldigt förknippade med ICA. Även om de inte har maximalt exponeringsvärde just nu så ser de vinsten i att vi får in så mycket mer resurser att vi faktiskt...ja, den sportsliga framgången är viktigare. Om vi vinner ute i Europa är det oerhört viktigt för ICA. Och så här ökar våra möjligheter att göra det. Det handlar om att skaffa sig mer resurser helt enkelt. Det är väldigt enkelt i den här världen, antingen får vi in mer folk på läktaren för att få in pengarna där eller via sponsorer.
ICA är ju väldigt förknippat med Blåvitt, med 30-talet år som sponsor, hur överbygger ni den varumärkesmässiga klyftan till den nya sponsorn?
– 36 faktiskt. Det är klart att det är en utmaning, det kommer bli framför allt min och våran uppgift för IFK Göteborg att hjälpa Prioritet att få den möjligheten att nå ut med sitt varumärke. De har ju ett varumärke som inte är känt på samma sätt och där är jag fullständigt övertygad om att vi är den marknadsplats som kan göra det okända företaget verkligen känt. Vi har det starkaste varumärket inom idrotten och att sitta på bröstet hos oss, ja det är...stort. Det ska bli intressant att mäta vad det här har gett om två, tre år.
För deras del med inte minst?
– Ja, det är klart. Han har jättestort hjärta för IFK Göteborg men det är klart det är business det handlar om.
Vad tror du supportrarna säger om att tröjan med den nya sponsorn inte kommer gå att köpa förrän om ett år?
– Alltså det är den verklighet som råder. Dels tror jag inte att vi får problem att bli av med de tröjor vi har i dag. Faktum är att det blir något av en kultstatus på dessa tröjorna, de sista med ICA på. Men det är viktigt för oss att öka alla intäkter och merchandise är en viktig inkomstkälla för oss. Därför hoppas jag att den rätt stora förändringen på tröjan även kommer locka många supportrar att vilja köpa tröjan till nästa år.
Då ni även ska komma med en ny modell på matchtröjan...
– Ja, hemmastället blir nytt till nästa år och då blir det med den nya sponsorns tryck på bröstet. Det blir en liten milstolpe i IFK Göteborgs historia.
Det kan bli många sålda tröjor, men det är ändå ingenstans i närheten av de drygt 12 miljoner om året som Prioritet pumpar in i Blåvitt...
– Nej, men tillsammans blir det ju en effekt av att vi ökar våra resurser.
Så vad blir nästa steg för Blåvitts försäljningsavdelning efter den här jätteaffären?
– Vi har i stort sett maxat i stort sett intäkterna på vår dräkt. Det är väl ingen hemlighet att jag sedan jag började jobba för IFK Göteborg för två år sedan har drivit frågan om Clean court på arenan. Det är något jag drivit stenhårt mot både vår styrelse som mot ledningsgruppen och kommunen och där är vi inte i hamn ännu. Men det är min absoluta ambition att vi måste i mål. Här ser vi vad vårt varumärke är värt och då kan du tänka dig vad vi ger ifrån oss när vi inte har rättigheterna att utnyttja samma varumärke vid försäljningen kring matcherna. Jag kan tänka mig att vi ska betala marknadsmässig hyra som alla andra gör.
Affären med Prioritet finans måste ju ha gått mycket snabbare än vad ni ger sken av utåt?
– Det är klart att det gick snabbt. Men vi jobbar ständigt på att öka sponsringen från våra nuvarande partners och Prioritet har varit bland våra sponsorer ett par år. Men när vi ställde frågan till Nils (Wiberg, vd och ägare av Prioritet Finans, reds. anm.) om han ville öka sitt engagemang sa han att det i så fall skulle vara hela vägen och sätta hans företag mitt här (Abrahamsson klappar Frankie på bröstet, reds. anm.). Det kunde vi ju inte göra eftersom vi hade ett avtal med ICA, men då sa han "men säg vad som krävs för att lösa det så får vi se om jag kan fixa det ni kräver". Och så började den bollen rulla, och det var ett par, tre, månader sedan. Och sedan landade vi här.
Jobbar ni mycket på att öka sponsringen från era nuvarande sponsorer?
– Ja, de sponsorerna har ju redan en orsak till att de väljer att sponsra Blåvitt. De är engagerade i IFK Göteborg och det är klart att vi hela tiden jobbar på att öka deras engagemang. Hittar man nya sponsorer är det större jobb att ge dem tryggheten i att sponsra oss. Före säsong jobbar vi mycket mot nya sponsorer för att de ska vara med oss under året medan vi jobbar hårt på att sponsorerna ska känna att de får ut så mycket som möjligt av samarbetet med oss.
Man måste spendera pengar för att tjäna pengar, så måste inte IFK Göteborg växa på försäljnings- och marknadsavdelningarna för att ta nästa steg?
– Det är en självklarhet. Det är min och Andrejs uppgift, både till inkomster och personal. Ju mer säljare man är, med vettig styrning från ledningsgruppen, så genererar ju de pengar. Och ju mer pengar IFK Göteborg får in ju bättre är det. Så det finns ingen målsättning från vår sida att vi ska vara en säljare, vi ska helst vara tio säljare och det vill nog de andra föreningarna vara med.
Så vad krävs rent konkret för att ta nästa steg med IFK Göteborg?
– Vi vill ju bli etablerade i Europa...
Men det snacket har man ju hört i snart 20 år, sedan Blåvitts senaste storhetsperiod?
– Absolut. Det är lätt att prata, det är värre att generera. Det man gjorde i IFK Göteborg från 2006 var att man satte sig ner och såg över organisationen. Hans Lundberg hade ju både marknad och försäljning under sig och det är nog övermäktigt en organisation som IFK Göteborg. Jag har all respekt för den insats som Hans gjorde, jag är full av beundran för det. Men nu har vi en annan struktur. Andrej (Häggblad, marknadschef, reds. anm.) driver privatmarknad och årskortsförsäljning stenhårt. Jag driver all business to business och Lisa (Svensson, butikschef Blåvittshopen, reds anm.) kör shopen. Det här är oerhört viktiga områden, men från det till att nå det dubbla på alla områden, ja hur gör du det då? Det här med Prioritet är ett steg i det hela, nästa steg är att besitta sina egna rättigheter på arenan. Vi behöver dubbla vår omsättning för att bli etablerade i Europa och där tror jag stenhårt på att rättigheterna på arenan är ett viktigt första steg.
Så Jonas Olsson säger "vi ska vinna serien" och du säger att "vi ska dubbla omsättningen"...
– Det är ju det det handlar om. Får man in mer resurser kan Håkan skaffa en ännu bättre A-trupp och då vinner vi.
Är det där pengarna behövs mest?
– Pengarna behövs ju överallt. Den ungsomssatsning vi gör är ju resurskrävande, men den genererar ju också. Titta på Dyrestam, där har vi snart en världsback som kommer från våra egna led. Så där måste vi fortsätta satsa.

Roger förutspådde framgång innan den skedde

FRANKIE'S KRÖNIKA. Jag vaknade med en pulserande huvudvärk i dag. Det slutade med en sjukanmälan till jobbet. Den senaste veckan har jag gått och varit lite smått paranoid, det är ju den där tiden på året. Den klassiska höstförkylningen är på inmarsch i samhället och jag är en av de personer som brukar drabbas hårt av den. Min före detta flickvän blev chockad av att jag inte snörvlade för fullt när vi sågs här om veckan, då alla som umgås med mig vet att när hösten väl kommer - ja, då ägnar sig Markus åt att vara kraftigt förkyld i upp mot en månad. Det bara är så, som en slags naturlag.

Därför känns det som att det inte finns någon anledning att chansa. När jag väl börjat känna mig lite sjuk tar jag alla möjliga kraftåtgärder för att bromsa utvecklingen och förhindra den där tunga månaden av pappersnäsdukar, vitamintabletter och vitlökskurer. En "pre emtive strike" känns smartare, i detta fall.

Roger Gustafsson - Sveriges mest framgångsrike klubblagstränare.

Jag vet inte om det är feberyra (då min febertermometer fortfarande är i sin originalförpackning, oanvänd i badrumsskåpet) eller en genial insikt, men mitt förhållande till höstförkylningen har väldigt mycket med Blåvitt att göra. Nej, jag tänker inte påstå att Blåvitts spel har gjort mig sjuk eller något sådant lätt hysteriskt. Däremot tycker jag att det viktiga med en förutsägbar sjukdom är att kunna spå dess ankomst i förtid och agera för att stävja den. Min förkylning är lite som IFK Göteborgs höstform.

Ända sedan jag började följa Blåvitt aktivt, i början av 1990-talet, så har vårt lag varit mycket starkare på hösten än på våren. Det är ett känt faktum i svensk fotboll att Blåvitt har en tendens att bli "höstens lag". Vi har sett det vid otaliga tillfällen i ligaspelet, där mediokra säsonger lyfts till bra sådana och där katastrofala säsonger räddats upp till överlevnad på grund av en sen formtopp.

Ska vi teoretisera lite så började nog det här omkring 1990. IFK Göteborg fick en ny tränare i Roger Gustafsson. Hans banbrytande idéer om hur ett fotbollslag skall tränas och skötas genomsyrar på vissa sätt svensk fotboll och då främst Blåvitt än i dag. Detta trots att Roger lämnade över ansvaret till nya förmågor redan för 15 år sedan. Han tog storlaget Blåvitt, som vunnit två UEFA-cuptitlar på 80-talet, men efter det hamnade i ett tufft generationsskifte och förvandlade föreningen till en maktfaktor i Europa på ett sätt som inget annat svenskt fotbollslag förmått före eller efter hans epok på Kamratgården. Perioden 1990-1995 innebar att IFK Göteborg plötsligt kunde känna besvikelse av att tappa poäng mot de absolut bästa topplagen från Serie A, (då nystartade) Premier League och Bundesliga. Allt för att Roger visste hur en tränare kunde förutsäga säsongens olika element.

Så byggde Roger sitt lag.

Vår dåvarande tränare lade upp hela sin säsongsplanering efter mallen "vi skall vara som bäst i Europaspelet". Bara det tänket gör att hans sätt att coacha ett lag på många vis är rätt så exotiskt, både då som i dag. Han kalkylerade helt iskallt med att vi kunde tappa lite i ligan i början av säsongen, eftersom vår formtopp senare på säsongen skulle kompensera för den tidiga formsvackan. Målet med det här upplägget var ju att vi i Sverige - som inte har höst/vår-säsong likt de flesta större ligorna, behövde tänka annorlunda för att hävda oss mot de lag vi mötte senare på året. Detta kunde - i praktiken - innebära att Blåvitt spelade väldigt svajigt mot bottenlag i Allsvenskan under våren, för att sedan kunna spela fenomenal fotboll mot världslag under hösten. Hela upplägget byggde på den extremt väl kalkylerade "chansningen".

Oftast fungerade det. Om vi klarade kvalmatcherna och tog oss vidare in i en europeisk turnering så skulle vår form bara bli bättre och bättre under året, eftersom vi inte hade accepterat årstiderna som en indikation på när en försäsong bör börja och sluta. Blåvitt under Roger satte sina egna regler. Vintern tog slut när Kamratgården sa att den tog slut, inte förr, inte senare.

Nu är det extremt svårt att bedöma om Blåvitts tendens att vara bättre på hösten än under våren har några element kvar av Roger Gustafssons unika Europa-filosofi. Med all sannolikhet har den fejdat ut under åren. Men traditionens makt är svår att bryta. Så sent som under 2009 såg vi plötsligt ett Blåvitt som började lyckas vinna täta matcher på höstkanten och lade sig i guldstriden till absolut sista matchen. Naturligtvis har helt andra element än ett tränartänk från 90-talet påverkat den utvecklingen, men ändå står vi här med samma känsla i ryggraden.

Blåvitt är alltid bättre på hösten än de är på våren.

Så när jag känner min huvudvärk och anar vad som komma skall börjar jag fundera. Om vi förutsätter att nästa säsong går i samma riktning. Vi gör en helt acceptabel start på året, dippar sedan en del och kommer igen framåt höstkanten - om vi förutspår att det är så Blåvitt kommer att bete sig under året som fotbollslag, vad kan vi (och med "vi" menar jag chefstränare Jonas Olsson och sportchef Håkan Mild) göra för att antingen bryta mönster - och lägga upp säsongen på ett annat sätt - eller förstärka effekten av det vi kan förvänta oss - och därmed minimera svackan och förstärka formtoppen - för att få till en så lyckad säsong som möjligt?

Vad kan den som tror sig veta hur saker och ting skall bli göra för att undvika smällarna? Eller undvika förkylningen som lurar runt varje hörn. Själv tänker jag käka middag med en så stor portion vitlök och grönsaker som möjligt, för att stävja förkylningens onda andar med naturens bästa försvarare. Just den taktiken kanske inte bygger långsiktigt framgång på fotbollsplan, men själva tänket där organisationen förutspår problem innan de sker - för att därmed kunna undvika dem - tror jag är nyckeln till framgång i dag.

För 20 år sedan var det tvärtom, då förutspådde Roger framgång innan de skedde och agerade för att kunna nå det han själv visste var möjligt. Den nyckeln finns kvar i föreningens medvetande, men låset blir svårt att öppna under 2011. Tyvärr är Europaspel med all sannolikhet inget som finns med i vår kalkyl. Men en modig tränare räknar kallt med Europaspel 2012/2013 och börjar bygga sitt lag mot den utmaningen dagen efter att Allsvenskan är över för den här säsongen. Har vi det modet?

I år har ingen nämnt Europa på Kamratgården

FOKUSERING. Vad fan är detta, ärligt talat?


Vi är mitt uppe i den värsta pisstrend föreningen varit i på länge och då skriver vår officiella sida glädjeartiklar om att före detta blåvita är med i CL. Vad fan har det med något att göra?


Vilken annan så kallad "storklubb" är glad för att före detta spelare är med och spelar i stora turneringar? En gång blåvit - alltid blåvit? Jo, säg det till Teddy "Bosman" Lucic. Eller Andreas "Jag har alltid älskat AIK" Andersson. Bara för att ta ett par exempel.

Hade inte vi ett mantra i tio år som sa att vi, inte våra före detta, utan vi, skulle etablera oss i Europa? Fram tills i år då, där jag inte har hört någon yttra ett jota om detta. Jag undrar varför...