Föräldrar som lär barnen: "Hjalmar din jävla sopa"

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver Jonas M om usla föredömen på läktaren.

Som ängel i exil och dessutom fattig student har jag inte så många möjligheter att se mitt kära Blåvitt spela. Visserligen var jag och såg katastrofmatchen på Kopparvallen mot Åtvidaberg i våras och när jag åkte de sex milen hem till Norrköping därifrån var jag givetvis bitter över resultatet, men det fanns en känsla i min kropp som jag bara får när jag sett Blåvitt spela. En värme som bara kan kopplas till kärleken till ett fotbollslag.

När jag så skulle ner till Göteborg för att gå på ett bröllop passade jag på att stanna kvar några extra timmar dagen efter bröllopet för att för att gå och se Blåvitt på Gamla Ullevi för första gången sedan matchen vi aldrig glömmer, men inte pratar om. Med en förväntan i kroppen äntrar jag Gamla Ullevi i ett grådisigt Göteborg för att se Blåvitt ta sig an (vad jag anser är årets överraskning) Mjällby. Jag hittar min plats och för första gången på den nya arenan stod jag inte i klacken och det märktes direkt. Till höger om mig satt tre män som är av en sort som finns på varje arena i hela Sverige, från allsvenskan ner till korpen; gnällgubbarna!

Dessa tre herrar gnällde på Blåvitts spel redan innan matchen hade dragit igång. Allt var fel, spelet, tränarna, spelarna, planen, publiken. Det fanns kort sagt ingenting som dessa tre män var nöjda med. Till vänster om mig satt en barnfamilj som också gnällde konstant i 90 minuter. Jag påstår inte att jag är Guds bästa barn när jag ser Blåvitt spela, jag svär, skriker och klagar på framförallt domaren. Men så som föräldrarna betedde sig och så som de uppmuntrade sina barn till att ropa och bete sig under matchen är för mig helt främmande. Jag skulle aldrig få för mig att lära en femåring skrika ”Låt han dö” när en motståndarspelare ligger ner. Eller skrika ”Hjalmar din jävla sopa” så fort Jonsson kommer i närheten av bollen.

Jag vet inte om jag har blivit gammal och tråkig eller om världen verkligen fungerar så här? Jag kan inte påstå att jag är nöjd med spelet eller resultaten i matchen mot Mjällby, eller under hela säsongen för den delen. Det höjs röster på tränarnas avgångar och på nya spelare och spelsystem. Varför inte försöka stötta laget istället? Jag vet hur svårt det är att stötta efter en förlust mot Djurgården, eller 0-0 hemma mot Mjällby, men för att använda en gammal klyscha: Stötta dem när de förtjänar det minst, för då behöver dem det som bäst.

Vi har inte gjort någon bra säsong, vi kan om vi bedömer den snällt säga att den är knappt godkänd. För första gången på flera år vågar vi inte vara det spelförande laget, oavsett vilket lag vi möter. Men vi måste stå upp för vårt lag och stötta dem hela säsongen ut till strax efter klockan 18.15 den 7 november och sen kan vi summera säsongen och blicka framåt mot en ny säsong där vi åter igen skall visa vilka som är bäst i Sverige, både på planen och på läktaren!

/Jonas M