Ska vi kicka arsle eller slicka röv på våra vänner?

FRANKIE'S KRÖNIKA. Det finns två skolor av vänner, de som stryker medhårs och de som säger i från. Den förstnämnda gruppen kritiseras oftast för att vara räddhågsna och ryggradslösa, medan kategori två kan få höra att "med sådana vänner behöver du inga fiender." Ett supporterskap till en stor fotbollsförening behöver en kombination av dessa två element för att optimeras, då det lätt går åt helvete om åsikterna får spilla över allt för mycket i den ena vågskålen.

Jag älskar reklamfilm, när den är bra. Ofta så älskar jag att använda dem som exempel även när de inte är så himla bra - men ändå talande på något vis. I går kväll såg jag en liten film från klädmärket Diesel, som tydligen börjat tillverka skor, och såg då en tydlig parallell till det blåvita supporterskapet.

Så vad menar jag nu med detta?

Jo, BaraBen i allmänhet och jag själv i synnerhet har genom alla år fått höra de två kritiska ståndpunkterna till vänskapens varande. Om BaraBen ställer sig på Blåvitts sida i en fråga, så kritiserar vissa oss för att vara medlöpare och ryggdunkare. Men när BaraBen kritiserar Blåvitt i någon fråga säger andra (eller samma?) kritiker att vi sabbar för föreningen. Om BaraBen, eller någon enstaka skribent - Allah förbjude - skulle byta åsikt, eller till och med skriva något som skiljer sig från en annan skribents världsbild, då är det dags att kalla BaraBen för "kappvändare".

Så, hur ska vi ha det nu då? Hur ska du som alltid har en åsikt ha det?

Okay, för att förenkla hela den här frågan bör vi ställa upp ett antal parametrar för vad det är att vara supporter, eller en vän, om vi fortsätter att använda den jämförelsen. Exempelvis måste vi veta vad vänskap går ut på och även i alla fall försöka kategorisera oss själva som den typ av vänner vi är.

Jag tycker att följande saker är rätt så universella för att vara en vän:
1. Du vill din kompis väl.
2. Du gör det du kan för att se till att det går bra för din kompis.
3. Du beter dig på ett sätt som du tror gynnar din kompis.
4. Du lyssnar på din kompis när han/hon säger vad hon/han tycker och vill.

Sedan finns det ytterligare ettusen saker jag skulle kunna lista här, men ovanstående fyra punkter borde vara såpass generella och neutrala att de flesta håller med om dem, eller hur? Det innebär inte att alla människor tycker precis likadant kring dessa frågor, det finns ju naturligtvis väldigt olika lösningar på hur en person eller grupp kan hantera punkterna i sig. Men att de är viktiga, det kan vi nog vara överens om. Eller?

Okay, då är vi överens om en sak i alla fall. Då kan vi börja bryta ner punkterna.

Att vi vill vår kompis väl, innebär i Blåvitts fall ett flertal saker. Dels så vill vi se konkreta resultat, att Blåvitt vinner titlar. Men utöver det har vi ett flertal sidoparametrar som dessutom är viktiga - men på olika sätt hänger ihop med goda resultat i tävlingssammanhang. Vi vill se en stark ekonomi, vi vill ha höga publiksiffror, vi vill ha en levande föreningsdemokrati med många medlemmar, vi vill se starkt medialt fokus på vårt lag och så vidare.

Vissa tycker säkert att det viktigaste - förutom att vinna matcherna - är att vi har ett högljutt och expressivt läktarstöd, andra att vi har de rikaste sponsorerna. Men i grund och botten så vill alla som följer ett fotbollslag och därmed kan titulera sig som supportrar, sitt lag väl.

Att vi gör det vi kan för att stötta vår polare är lika naturligt det. Så länge påståendet håller sig helt neutralt. För här börjar vi skilja oss åt som vänner och som supportrar. Vissa anser sig göra det de kan för att stötta laget när de slåss på stan, andra när de köper presenter i Blåvittshopen, de flesta när de väljer att gå på matcherna, sjunga, applådera och stötta laget med sin närvaro. Men oavsett vad vi prioriterar som nummer ett och vad vi än må tycka om de andra - som har en annan syn på hur den här vänskapen bäst gynnas av deras agerande - så har vi ett gemensamt mål. Vi vill vår vän väl. Många av oss har dessutom en idé kring att vår metod om att vilja vår vän väl är överlägsen alla andras metoder och infallsvinklar, vilket leder till att vi kan se ner på andra supportrar som beter sig eller är på ett sätt som vi själva inte gillar.

Rent konkret leder detta ofta till olika tjafs mellan supportrar som tycker att ett annat beteende är mindre värt än deras egna. Jag är själv en av dem, envis så in i bomben, övertygad om att mitt sätt att vara vän är bättre än ditt. Men när vi släpper prestigen och tar ett steg bakåt är det lätt att glömma skillnaderna och se att vänner kan ha olika relationer till olika människor utan att min vänskap till den där speciella kompisen förstörs. Inte alltid, men ofta. För i undantagsfall så börjar ju min vän att umgås med den där pundaren, eller galna pojk-/flickvännen som sabbar hans liv, som ändrar honom/henne från att vara den människa jag lärt att älska, uppskatta och se som min goda vän. Det är i dessa lägen som vänskapen prövas som hårdast. Men inte heller här finns det någon karbonkopia på facit, med svar på vad som är rätt eller fel beteende. Nej, inte ens när du - eller jag - tycker oss vara helt säkra på att det är "de andra" som är idioter, och jag själv som vet hur en vän skall behandlas.

Ingenting är så svart eller vitt. Det jag ser som det perfekta supporterskapet kommer någon annan att se som rena skiten, och vice versa. Men det är okay. Så här har det alltid varit, så här lär det alltid vara - och på något annat sätt kan och vill vi inte ha det heller. Trots baksidorna, trots det du hatar hos "de där andra". Du vet dem som sabbar mer än de gynnar. För i en annan människas syn på vänskapen så är det du och inte "de andra" som är de problematiska vännerna.

Att vi beter oss på ett sätt som gynnar vår kompis behöver inte alltid vara något universalt. I grund och botten är det nog så att vi håller med om att detta är ett fenomen värt varje fullgod kompisrelation. Men när agnarna sållas från vetet står de flesta sig själva närmast och om en vän, eller supporter, verkligen ägnar sig åt självrannsakan kan vi nog hitta många, i alla fall några, lägen där vi valt vårt eget väl över vår väns. Sådant är samhället, sådan är det individualistiska tänket. Det är svårt att bryta med och bli en altruistisk vän.

I många lägen är det värt att fråga sig om du ens vill ha sådana vänner, som aldrig ser till sig själva utan enbart fokuserar på ditt väl, för då blir ju plötsligt den omvända frågan vad du egentligen tillför denna vänskap - mer än att suga ut din vän på möjligheter och energi. I dessa beteenden, vänner emellan, så skiljer vi oss åt på än mer flagranta sätt. Det finns allt från politiska, religiösa, situationsbundna, socialt strukturella, samhälleliga, grupp- och hävdelsebehovsmässiga underbeteenden som kan anses ligga bakom en väns beteende. Dessa olika faktorer förklarar dock varför vi beter oss som de vänner vi är, men pekar inte ut vad som är den bästa vänskapen. Därmed går det inte att säga att en slags supporter är den bästa supportern - ur ett rent neutralt perspektiv - eftersom det neutrala perspektivet trots allt tvingar oss att ställa upp kriterier för vad en bra supporter är.

Och urvalet där gör att frågeställningen inte längre är neutral. Därmed faller hela tanken om att en supporter är bättre än en annan, om alla faktorer räknas med. Däremot om vi bryter loss någon faktor, säg exempelvis en läktarsångsmässig, så ligger en klacksupporter eller tifosigrupp bra till, bryter vi i stället loss en faktor som "våld skadar föreningen" så ligger väl äldre herrar på sittplats extremt väl till, medan vi skulle få upp loge-folket på en toppnotering som årets supportergrupp ifall det var rent ekonomiska faktorer som gjorde dig till en bra vän, i detta fall supporter.

Att du lyssnar på din vän är på många sätt förutsättningen för en vänskap i sig. Det finns de vänner som skiter i detta och i stället tycker att vännen bör forma sig efter en själv. Men den typen av vänner är ju faktiskt inte intresserade av att göra sin vän väl utan de facto förvandla sin vän till sig själv. Och en sådan förvandling är inte vänskap utan snarare en urspårad narcissism. En vän, god som dålig, ny som gammal, blir en vän för att han eller hon tar sig tid att lyssna på den person som han är eller vill bli vän med. Den kommunikationen gör det möjligt att leva upp till de tre föregående punkterna. För den som inte lyssnar - och därmed tar in åsikter, funderingar, frågor och synpunkter från din polare - har ingen möjlighet att bibehålla vänskapen på lång sikt.

Vänskap är en kommunikation åt två håll, där bägge sidor väljer att berätta sina innersta känslor, eller i vissa sammanhang helt ytliga funderingar, för den andra parten. Och får dem sedan besvarade på ett likvärdigt plan. I vissa fall handlar det som i reklamfilmen om att kicka arsle, att kritisera och sätta press för att få till förbättringar och förändringar. I andra lägen handlar det om att belysa positiva saker, lyfta fram egenskaper och händelser som varit bra, för att påverka på ett annat sätt. Precis på detta sätt är fotbollssupportrar enbart fungerande vänner till sin förening när de aktivt tar in det som föreningen säger.

Ibland gillar du inte som din vän säger till dig, men då är det ditt ansvar att utifrån det som han/hon har sagt bilda dig en egen uppfattning och reagera på ett sätt som du tror är bra inte bara för vännen, utan för er vänskap i sig. För när du bemöter det som din vän sagt till dig på ett sätt som inte vännen klarar av att ta till sig så kan du dels skada er vänskap - men framför allt kan du stänga av era möjligheter till aktiv och konstruktiv dialog. Och en vänskap utan den dialogen är döfödd.

Precis som en supporterblogg utan kritik vore. Eller en supporterblogg utan beröm. Men nu är du inte på en plats där vänskapen är döfödd, den är vital och levande. På en plats där alla vänskapens olika teoretiker samsas om utrymmet, på både den här sidan och din - läsarens - sida. Här säger vi vad vi tycker om våra vänner och "vänner".

Så from the bottom of my heart, med all kärlek:
Fy fan vilken skitmatch ni gjorde mot Mjällby, vänner.