Daniel Sjölund är ingen Pontus Wernbloom

HANKINS JULKRÖNIKA. Det tisslas och tasslas kring Daniel Sjölund. Den ena analysen mer meningslös än den andra avlöser varann just nu på sportsajter och i tidningar. Orsaken? De har tydligen ingen koll på vad som faktiskt händer. Priset tog väl en analys i en "närliggande upplaga" som konstaterade att Sjölund var närmare IFK - eftersom Djurgården verkade ha misslyckats att skriva kontakt med denne halvfinne.

Den får nog nomineras som kandidat till årets No shit Sherlock.

Sedan kom även brasklappen, att IFK nu konkurrerar med Europa om Sjölund. Ja, där måste han vara tokigt het. Om det nu inte menas att han är en sötebror, med "Europa". No shit...Holmes? När Daniel Sjölund dessutom visade redan i somras att han inte behöver någon agent för att sköta sina affärer, blev det väldigt tydligt att han har karaktär nog att passa in i Blåvitt.

Men, låt oss se över vad IFK Göteborg har sagt sig vilja ha.
- En Pontus Wernbloom-typ, en sådan spelare till vill vi ha, säger Jonas Olsson.

Utan att gå in på någon närmare analys av läget kan vi väl konstatera att Daniel Sjölund inte är aktuell för IFK Göteborg i en nummer tio-roll. Han är inte någon Wernbloom i vare sig spelstil eller spelkaraktär och värvas därför inte för den rollen. En scoutning av Wernbloom handlar om att IFK Göteborg just nu genomgår en tuff övergångsperiod på sitt mittfält.

Det kan tyckas konstigt att vi skulle ha det tufft på mitten när U21-landslagsmän står i kö när SteReO väljer ut startelvan. Men ser vi över materialet är det tydligt att Gustav Svensson just nu står på kö för att ta klivet ut i Europa.

BaraBen.com kan även avslöja att trion Tobias Hysén, Adam Johansson och Kim Christensen är väldigt sugna på att ta ytterligare ett snäpp uppåt i den europeiska fotbollshierarkin. Uppgifter till BaraBen.com gör gällande att de talat hoppfullt om att få chansen att spela i en större liga än Allsvenskan. Adam Johansson har trots sin långtidsskada haft ögonen på sig sedan länge från minst två lag i länder som rankas snäppet högre än Sverige. Men trots att inge konkreta anbud funnits den senaste tiden, kan inte blåvita fans andas ut. En Adam Johansson som kommer upp i normal standard blir utan tvekan såld till utlandet under transferfönstret i januari 2011.

Det hade jag vågat satsa mina barns collegefond på - om jag bodde i USA, hade barn och därmed tvingades spara till deras utbildning. Som tur är slipper jag den risken nu, men mer bergsäker på en backförsäljning än så här har jag inte varit på väldigt länge. Det hela kryddas nämligen av att Adam Johansson har stått på randen till att slå sig in i A-landslaget och därmed har den nödvändiga hunger som krävs för att lyckas stort som svensk toppspelare. Han förstår att IFK Göteborg inte är optimalt för att han ska behålla sin landslagsplats efter ett långt skadeupphåll och kommer därför vilja utmana sig själv med bättre motståndare - i en liga med högre tempo.

Det är en verklighet som vi måste vänja oss vid, även om vi tycker att den bör förändras. Men märk väl att det i första hand är klubbledningar, inte spelare, som bör känna ansvar för att minska gapet mellan Allsvenskan och Bundesliga eller Eredivisie.

Håller sig Adam hel, så säljer Håkan Mild honom efter säsongen 2010. En sommarförsäljning känns dock osannolik då uppehållet kommer VM-tidigt i år. Det finns helt enkelt mindre möjlighet för honom att visa upp tillräckligt, speciellt med tanke på att han kanske inte är i träning förrän ett par veckor före seriestarten i vinter. Allt detta är dock naturligtvis förutsatt att IFK Göteborg får in ett bud som gör att de inte tappar masken gentemot sponsorer och medlemmar - när de säljer honom. Håkan Mild har den otacksamma uppgiften att hålla både oss och spelarna nöjda. Jag avundas honom inte.

När det gäller Tobias och Kim så talar deras intresse för utlandssejourer ganska mycket för sig själva. Kim har trots sin fantastiska period i Göteborg kvar sitt hjärta hemma i Danmark och vet hur svårt det är för just målvakter att ta klivet upp genom den nämnda fotbollshierarkin. Det är ett tvåeggat svärd dock, för det lugnande för fansen i att målvakter är stenhårt konkurrensutsatta och därmed svårsålda så innebär det även en skarpt ökad risk för att en målvakt tar chansen att flytta på sig när den väl uppstår.

För tänk väl att ett par skador är allt som skiljer Kim Christensen från buren på Kamratgården och den i en VM-match i sommar. Allt kan som bekant hända i fotbollens värld. Och inget.

Tobias Hysén har varit ute på en sejour i Europa och vet därför hur det fungerar. Trots att Blåvitt misslyckades med att räkna antalet dagar han var i England så har tiden tillbaka på Kamratgården varit en succé. Glenns son har hittat hem och är det något jag är säkrare på i vinter än att Adam säljs utomlands under 2010 - så är det att Tobias Hysén kommer vända hem till IFK Göteborg efter en eventuell andra vända i utlandet.

Förutsatt att IFK Göteborg är intresserade då. I skuggan av Risp-gate så går det ju inte att förutspå någonting, egentligen. Men lik förbannat försöker vi ändå. Tobias Hysén är till skillnad från de unga talangerna, som Gustav, Seb, Söder, Bärkroth med flera, lite mer medveten om att detta kan vara hans sista chans för ett äventyr i en större liga. Men jag är även övertygad om att han väljer med omsorg, det kommer inte bara att krävas en sex-, sju, kanske åttadubbling av hans lön (exklusive förmåner och en fet sign on bonus), jag tror och hoppas att han har kyla att vänta in ett lag som ska spela i eller i varje fall kvala till Champions League. Det är han värd. Och då menar jag inte AIK.

Åter då till Daniel Sjölund och den tomma Wernbloom-roll vi så hett suktar efter att få tillsätta. Enligt en liten fågel som viskat i BaraBens öra så var ett av argumenten till att Elmar Bjarnason lämnade sitt sjukande norska skepp, ett så kallat "halvt om halvt, löfte". Om vad? Jo att få spela offensiv mittfältare. Den uppgiften har sedan i somras florerat under ytan vid flera diskussioner bland personer i den inre kretsen kring mittfältets formering. Hur det ligger till vet bara Stefan Rehn, Håkan Mild och Elmar Bjarnason.

Men det skickar även en signal om att vi även fortsatt kan tänka oss en annan spelartyp än Wernbloom-tian som offensiv mittfältare. Där har vi Jakob Johansson, Elmar Bjarnason, Thomas Olsson, Hannes Stiller och Pontus Wernbloom under 2009. Jag glömmer säkert någon ytterligare, då det roterats "friskt" på både position som uppställning. Men signalen om att föreningen väldigt gärna vill se en centertank i vår startelva ger inga som helst vibrationer om att Daniel Sjölund är den tilltänkte.

Men det innebär inte att Daniel Sjölund skulle vara inaktuell. Håkan Mild vet att det finns utlandsintresse för Gustav Svensson, Thomas Olsson vet själv att han nu intagit en backup-roll och att Sebastian Eriksson men främst Jakob Johansson ännu inte är redo för den stora uppgiften att ensamt kunna leda detta mittfält. Därför är Daniel Sjölund högaktuell för Blåvitt, men inte som ersättare till Wernbloom.

Det och bara det faktum att han år 2009 satte sig för att förhandla kontraktsförlängning utan någon agent med kommentaren: "det fixar jag själv". Tänk er blicken som Roger Gustafsson och Håkan Mild måste ha utväxlat efter att ha läst om det. Sådan kärlek tror jag hade fått Stålmannens laserögon att kännas iskalla i jämförelse.

Daniel Sjölund är högaktuell för Blåvitt.
Men Daniel Sjölund är inte Pontus Wernbloom.