Hellre assyrisk poesi än överklassfrenesi

NOLLNOLL-TALET. Fram till 31 december 2009 kommer ett större antal av BaraBen.com:s bloggare att på olika sätt - från sina egna och unika sätt att se på världen - att tolka och sammanfatta det senaste decenniet i fotbollsvärlden. Vinjetten är som på många andra håll i dessa tider NollNoll-talet, eller 00-talet om man så vill. BaraBen:s NollNoll tal is here.

På något sätt representerar Assyriska en av de många saker som vi minns från 00-talet. Hur en liten lokal invandrarförening, sådana som finns i de flesta städer, lyckades slå sig in i den svenska elitfotbollens finrum. Där besegrade de bland annat IFK Göteborg, på Gamla Ullevi.

När Fifa.com kommenterade avancemanget sparade de inte på de bibliska metaforerna:

They have been called modern day churches, provided a sanctuary for the oppressed and an escape for the masses. But despite the religious likeness, few football stadiums can claim to house spectators speaking the language of the Lord – until now. Aramaic, the tongue said to have been spoken by Jesus Christ, is regularly chanted by the faithful of Assyriska, a club in, of all places, Central Sweden. Last month, the team, founded in 1974 by descendants of the Assyrian people who had fled from the Ottoman Empire in 1914, gained promotion to the top flight of the domestic league for the very first time. “Assyriska feels like a national team for the entire group,” said club president Zeki Bisso. “For all of us who were oppressed in our home countries for many years … this felt superb, it was something every Assyrian wanted to take pride in.”

På ett sätt känns det som att Djurgården var värda att få stanna i Allsvenskan till 2010. Just på grund av deras fantastiska prestationer under 00-talet. Men samtidigt hade det varit som att ödet slog till ifall Assyriska av alla lag skulle itagit sig rollen att sticka hål på Järnkaminernas framgångsvåg. Den kaxiga lilla uppstickaren från förorten som sänker överklassens innerstadslag.

Verkligheten misshandlade poesin, ännu en gång. En brat från Östermalm misshandlade en estnisk AFF-spelare. Synd att han inte försökte samma grej i Södertälje. Jag hade applåderat lynchmobben. Gatans rättvisa i Södertälje hade sänkt Djurgården med hjälp av en rak vänster efter planinvasionen där flera Assyriska-spelare misshandlades. Den "rättvisan" finns inte i styrelserum - så en degradering blev aldrig aktuell.

Det är som Buster, helt enkelt är det som är lite för bra för att vara sant, sällan sant. Och så blev det ju inte sanning heller. Jag både tror och hoppas att det är lång tid till att Djurgården åter kan rada upp titlar och någonting säger mig samtidigt att vi inte har sett det sista av Assyriska FF i Allsvenskan...

Hur många andra svenska lag har välskrivna och tätt uppdaterade engelskspråkiga supporterbloggar? Inte ens Blåvitt. Framtiden är här, vare sig vi vill eller inte.