GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag tycker Dennis Jörnmark Callstam att folk ska avgå - för Blåvitts skull.
Vi har väl alla sett youtube-klippet med ”Sparven”:
En otroligt uppretad Bajen-anhängare argumenterar vilt för Tony Gustafssons avgång någon gång under 2007, och konstaterar att ”Inget funkar och vi bjuder inte upp till något skönlir”, ”Davies får spela match efter match, han är KATASTROF, ALLT är KATASTROF”. Ungefär så känner jag efter årets säsong med IFK Göteborg.
Vadå, tänker ni? Hela Kamratgården, från Tobias Hysén till Håkan Mild till den nye kocken, alla tycker ju att säsongen var fantastisk? Tja, i Sovjetunionen var skörden alltid rekordstor och i Nordkorea är världens främsta golfspelare statsöverhuvud. Ska vi låta propagandaministeriet vid Delsjön få oss att tro på VAD SOM HELST här i världen? Snart kanske de proklamerar att IFK Göteborg egentligen vann Allsvenskan, Champions League och Nobelpriset under året som gick? De försöker lura oss, men vi som ser klart inser att 2010 blir det sämsta året sedan 2002. Alltså otroligt nog ännu sämre än krisåret 2009!
Under våren klarade IFK av att vinna en enda match på rätt sida Göta Älvbron, mot Hammarby som i år under långa stunder knappt höll Superettaklass. Trots det omtalas vårsäsongen som ”magisk” fast vi bara på rent flyt slog Djurgår'n, ÖIS och BP. Visst gjorde Tobias Hysén en del mål, men ärligt talat, han var ju rätt kass 2008 och hösten 2007 så egentligen hade han bara tur. Jag menar, om jag tänker på Tobias Hysén framför mål så tänker jag inte på slängnicken mot ÖIS eller chippen mot KFF, nej en äkta och sann supporter minns såklart hur han sumpade två jättelägen borta mot Basel och missade öppet mål mot Helsingborg förra året. Och Hjalmar var ordinarie som vanligt. En fruktansvärt dålig vår kort sagt, och inte kunde det väl bli sämre till hösten? Jo, det kunde det verkligen, fy fan.
Jag minns dagen efter IFK-BP. Det var mors dag, jag var dödssliten efter en på många sätt hård helg, hade spelat fotboll med glidtacklingar i tusenkronorschinos och satt på balkongen och försökte njuta av vårsolen. Där och då var jag fullt medveten om att Blåvitt-tillvaron för året skulle vara lika jävlig hela året. Det tog oss typ sextio minuter att göra mål på fucking BP? BP? Come again? 3600 jävla sekunder för att spräcka nollan på ett lag som spelar på en leråker och där Pablo Pinones-Arce platsar i truppen? Blåvitt-BP var katastrof, våren var katastrof, allt var katastrof och nu väntade helvetet, hösten.
Efter ett sommaruppehåll där vårt enda riktiga hopp, den ende i truppen som ännu inte hunnit göra bort sig alltför mycket, Robin Söder, skadade sig så att han inte skulle kunna spela mer på nio månader reste vi till Halmstad med pessimistiskt sinnelag. Frågan var egentligen hur mycket vi skulle förlora med, med tanke på att HBK inte hade med Conny i matchtruppen och på planen gjorde IFK än en gång bort sig, med trumfkort som Nicklas Carlsson som offensiv mitt och Hjalmar som vänstermitt. Jag menar, att Hjalmar spelar överhuvudtaget är ju en riktig SKANDAL! I åtta år har han tillhört IFK och han har fan inte gjort något rätt, det vet jag för det har jag läst på Alltid Blåvitts forum hur många gånger som helst.
Med en turlig pinne med oss från den matchen åkte Blåvitt till Solna för att för första gången av tre i år låta gnäggets främlingslegion våldföra sig på oss. Detta följdes upp med så otroligt många katastrofala insatser att det var svårt att finna ord. Förnedrade borta mot Trelleborg, avgörande mot ÖIS på ett SOLKLART offsidemål, utskämda i Europa mot ett israeliskt randomgäng och med kryss mot bondegäng som Djurgårn, Häcken och Helsingborg i bagaget gick vi in för att möta Sveriges Barcelona på Gamla Ullevi. Elfsborg, landets enda lag av internationell klass, hade just nästan spelat oavgjort mot Lazio i nån slags Uefa-cup, och förlusten kändes solklar på förhand. Och ja, visst blev det så. Ja, jag är medveten om att det stod att IFK vann med 4-0 i tidningarna och i Fotbollskväll, men alla vi som var där vet att Elfsborg egentligen vann. Jag menar, Hjalmar sägs ha gjort mål i den här matchen. På en frispark. Vem som helst som läst Samhällskunskap A och fått en rejäl dos av det som kallas grundläggande källkritik förstår att den här matchen aldrig spelades. Och den där sopan Stiller som lirade i Qviding hängde tydligen två. Jaja, dra den om rödluvan också.
Året avslutades i samma konspiratoriska anda. IFK fortsatte att ”vinna” matcher på sätt som var totalt osannolika, exempelvis segern borta mot Malmö där den totalt VÄRDELÖSE Thomas Olsson gjorde målet. Hur kan man avgöra en match mot MFF borta i oktober när man borde ha varit klar för Åtvidaberg i januari? Det mest bisarra var dock när vi hämtade upp 0-2 till 2-2 i den givna förlustmatchen hemma mot HBK, och Tobias Hysén gjorde ett, skrevs det i tidningarna, ”drömmål”. Alla vet väl att Tobbe är en skattefuskande fiskälskare som sumpar mål? Logiskt nog avslutades denna svit av bisarra matcher när laget efter att ha spelat ut AIK i 45 minuter lät de gulsvarta
pissa på oss och sedan storma vår arena för att fira det guld som vi lät dem ta i vår stad i en helt avgörande match. En vecka senare fick de även förnedra oss i cupfinalen och ta dubbeln inför våra ögon.
Tobias Hysén blev skyttekung och ”Allsvenskans bästa spelare”. Vart var Allsvenskans bästa spelare i andra halvlek mot AIK? Varför gjorde han inte bara sju mål och tog hem guldet till Göteborg OM HAN NU ÄR SÅ JÄVLA BRA. Nej just det. Avgå Hysén.
Stefan Rehn och Jonas Olsson hyllas för sitt mirakel med IFK Göteborg.
Samtidigt bytte de in både Dalex och Jakob Johansson mot Tel-Aviv. Skandal.
Avgå båda två.
Mikael Dyrestam tog en plats i IFK Göteborgs startelva som sjuttonåring. Hur kan en sjuttonåring platsa i vår elva om vi ska vara bäst i Sverige? Avgå Dyrestam.
Håkan Mild sålde Wernbloom för 30 miljoner och Bjärsmyr för 5. Därutöver fick han omkring 15 miljoner för Marcus Berg till Hamburg och IFK klarade av budgeterat publiksnitt och höjde det med 4,000 jämfört med 2008. Ändå gick vi ynka fem miljoner plus. Avgå Mild.
Den sjätte februari, om typ sextiofem dagar, möter IFK Göteborg Ålborg i årets första träningsmatch. Avgå vintern. Avgå. Seriöst. Avgå nu vintern.
//Dennis Jörnmark Callstam
