Visar inlägg med etikett Håkan Mild. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Håkan Mild. Visa alla inlägg
2014/03/27
2014/03/12
Välkommen, Malick Mane!
Under fredagskvällen framkom information om att Håkan Mild begett sig mot Molde.
Genast började det spekuleras i vad/vem som intresserade Håkan.
Molde är ju liksom ingen plats att besöka om saknar ärende.
Ett hett namn som dök upp mitt i all spekulation var Malick Mane. Den målsprutande Senegalesen som mäter 181 cm. Fast egentligen 179. Eller var det 173? Killen har uppenbarligen gjort sin läkarundersökning på någon random vårdcentral i Malmö. Skit samma! - Idag presenterades densamme för Blåvitt.
Malick gör sin första träning redan imorgon och då på Hjällbovallen kl 10:00.
Skulle det bli någon förändring annonseras detta via IFK Göteborgs officiella hemsida.
Väl mött!
Ps. Ta gärna med kaffe.
Pps. Min pappa hälsar att han hade ett ärende i Molde en gång. Det var på 80-talet. Hon hette Majlén.
2014/02/19
Okänd fakta om Håkan Mild
På allmän begäran dammar vi av den okända fakta om Håkan Mild som publicerades under 2006-2007. Håll till godo!
Mytologin om Mild (Feb, 2006)
Håkan Mild ska på derby (Apr, 2006)
Okända fakta om Håkan Mild (Feb, 2007)
Vilken är din okända fakta om Håkan Mild?
Mytologin om Mild (Feb, 2006)
Håkan Mild ska på derby (Apr, 2006)
Okända fakta om Håkan Mild (Feb, 2007)
Vilken är din okända fakta om Håkan Mild?
Gästkrönika: "Kung Håkan".
GÄSTKRÖNIKA. I dag välkomnar vi "Gabriel Andersson" som serverar en kortgästkrönika om sina känslor för Håkan Mild. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!
Ronaldinho, Zidane, Roberto Carlos var några av de
namnen mina vänner hade när vi var små.
Barcelona, Real Madrid och Manchester United var några
av de lagen mina vänner höll på.
För mig fanns bara IFK Göteborg och Håkan Mild.
Ett tidigt minne jag har är när jag runt treårsåldern får syn på Håkan på en volleyboll-turnering hemma i Trollhättan. Mina tankar i det ögonblicket går inte att beskriva.
Min mamma tvingade prompt fram mig varpå jag knackade Håkan på armen.
"Hej", var det enda jag fick fram.
2004, Blåvitt-Malmö hemma på Nya Ullevi. Blåvitt har fortfarande guldvittring, man måste slå Malmö som leder serien. Min första Blåvitt-match.
Jag hör några killar i 20-årsåldern sittandes bredvid mig som pratar om hur viktig Peter Ijeh är för laget och att han ska avgöra matchen.
"Jag tror att vi kommer förlora, för Håkan Mild spelar inte" säger jag. De skrattar. Matchen slutar 2-1 till Malmö och Blåvitt är borta från guldet.
Med denna korta krönika vill jag förmedla ett stort tack till Håkan Mild för att han varit min stora idol och visat att ödmjukhet övervinner egoism. Att laganda övervinner individuell skicklighet. Att lojalitet övervinner egenintresse.
Tack Håkan för den barndom du givit mig och jag önskar dig all lycka till i framtiden.
Gabriel Andersson
Blåvit supporter från Trollhättan
2014/02/18
Avgångens ledmotiv
HYLLNINGSKRÖNIKA. Dagen efter Avgången. Det är svårt att hitta de rätta orden, med rätt nivå av allvar, respekt, uppskattning och ändå tillförsikt. Vad ska man skriva? Ett seriöst förslag om att det är dags att pensionera tröja nummer 7, kanske, eftersom Båda Två nu är borta? Fast jag tror ju inte på hockeyfieringen av fotbollen. Och jag tror ju på framtiden, på nya hjältar, på att Jakob kritar på nytt och att Sams piruetter tar oss vidare i Europa, och på att nummer 7 kommer fyllas av fler värdefulla kugghjul i det lag vi tror på och följer. Nej, jag låter andra, äldre och närmare, få stå för historieskrivandet så står jag själv för något annat: ett försök att tonsätta vad som just hänt, de senaste 8 och 27 åren.
Jag har suttit vid datorn och läst om Blåvitt och Håkan Mild 16 av de 24 senaste timmarna. Försökt hitta ord. Funderat över framtid och nutid och dåtid, över hur Mild oftast lyckats kombinera dem på ett sätt som få andra klarat av, över hur Mild burit kulturen och klubben genom, ibland in i och oftast bortom svårigheterna. Styrelsen har skiftat, men Mild har varit kvar, tills nu, i ett läge som bedöms som någorlunda lugnt. Liksom efter ett uppbrott från ett förhållande så har musikspelaren fått stå på, spela vad den vill, medan jag sugits in i musiken och hittat enstaka textrader att fästa känslorna på. Det är inte många textrader som passar in nu. Vilken låt ska få beteckna allt det Håkan varit under de här 8 dagarna?
Sofia Karlssons kalla röst bryter igenom till en melankolisk gitarr. Orden från Taubes ballad om briggen Blue Bird av Hull snappas upp, och stämmer till viss del in väldigt bra. "Över Soten i snöstorm med nedisad rigg" - Håkans tillsättande i fullt kaos 2005. "Surra svensken till rors, han kan dreja en spak" - och styrt och ställt har han gjort. Samtidigt, Håkan styrde oss ur den stormen och ett par andra, och stiger nu iland, trygg och stark som alltid, för andra uppgifter och andra rutter. Han går inte under som visans Karl Stranne, utan är alldeles för kompetent, erfaren och stark för det. Taube räcker inte till.
Musikspelaren rullar vidare och så småningom hajar jag till igen, tro det eller ej, till Tomas Ledin. Ja, Håkan, vi kommer sakna dig, som vi saknar Tobias Hysén, Bebben och Gud. Våra känslor kommer dämpa sig men aldrig ta slut. Du ska veta att vi inte glömt allt du gjort och alla gånger du försökt - bilderna är många som aldrig kommer suddas ut. Men sången är för munter och framför allt klingar sista raden i refrängen falskt. "En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig" - för ironin är ju att anledningen att vi älskat, hatat och berörts så av dig, Håkan, är för att du varit den kanske största delen av det där hjärtat över de senaste 27 åren. Du har drivit på, brunnit, aldrig slutat slå slag för IFK, för Blåvitt, för det stora hela som består av oss alla men är större än vi någonsin kunnat vara själva. En del av klubbens hjärta kommer alltid att bestå av dig.
Det är först efter ytterligare några obetydliga eller för tillfället missriktade sånger, som det bränner till inom mig igen, som allt faller på plats. Först hör jag inte vilken sång det är, känslorna föregår tanken. Känslan av hopp. Känslan av vilja. Känslan av att få spegla själen hos de där som stegar fram, stegar upp, representerar en själv. Att själv stå upp, bland tusen andra tappra, att vara Håkan Mild och att Håkan Mild för 90 minuter framåt kommer bära mig inom sig och bäras upp av mig och alla andra. För det är Håkan vi sjunger om när vi sjunger med. Håkan som alltid tagit ansvar, Håkan som aldrig hindrats av smärtan, Håkan som aldrig gett upp och Håkan som lyst av kamratskap och segerlust in i fotbollsvärldens mörkaste vrår.
Blåvitt står kvar, och den eld du hållit vid liv kommer inte att slockna.
Tack för den här tiden, Håkan Mild.
//John
Fotnot: Vår skribent John befinner sig för närvarande i Kina för studier samt övertalningsförsök på Tobias Hysén att komma hem igen. Då den kinesiska varianten av internet inte verkar tillåta att man skall få tillgång till bloggverktyget publiceras hans blogginlägg därifrån under BaraBen.coms redaktionskonto.
Jag har suttit vid datorn och läst om Blåvitt och Håkan Mild 16 av de 24 senaste timmarna. Försökt hitta ord. Funderat över framtid och nutid och dåtid, över hur Mild oftast lyckats kombinera dem på ett sätt som få andra klarat av, över hur Mild burit kulturen och klubben genom, ibland in i och oftast bortom svårigheterna. Styrelsen har skiftat, men Mild har varit kvar, tills nu, i ett läge som bedöms som någorlunda lugnt. Liksom efter ett uppbrott från ett förhållande så har musikspelaren fått stå på, spela vad den vill, medan jag sugits in i musiken och hittat enstaka textrader att fästa känslorna på. Det är inte många textrader som passar in nu. Vilken låt ska få beteckna allt det Håkan varit under de här 8 dagarna?
Sofia Karlssons kalla röst bryter igenom till en melankolisk gitarr. Orden från Taubes ballad om briggen Blue Bird av Hull snappas upp, och stämmer till viss del in väldigt bra. "Över Soten i snöstorm med nedisad rigg" - Håkans tillsättande i fullt kaos 2005. "Surra svensken till rors, han kan dreja en spak" - och styrt och ställt har han gjort. Samtidigt, Håkan styrde oss ur den stormen och ett par andra, och stiger nu iland, trygg och stark som alltid, för andra uppgifter och andra rutter. Han går inte under som visans Karl Stranne, utan är alldeles för kompetent, erfaren och stark för det. Taube räcker inte till.
Musikspelaren rullar vidare och så småningom hajar jag till igen, tro det eller ej, till Tomas Ledin. Ja, Håkan, vi kommer sakna dig, som vi saknar Tobias Hysén, Bebben och Gud. Våra känslor kommer dämpa sig men aldrig ta slut. Du ska veta att vi inte glömt allt du gjort och alla gånger du försökt - bilderna är många som aldrig kommer suddas ut. Men sången är för munter och framför allt klingar sista raden i refrängen falskt. "En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig" - för ironin är ju att anledningen att vi älskat, hatat och berörts så av dig, Håkan, är för att du varit den kanske största delen av det där hjärtat över de senaste 27 åren. Du har drivit på, brunnit, aldrig slutat slå slag för IFK, för Blåvitt, för det stora hela som består av oss alla men är större än vi någonsin kunnat vara själva. En del av klubbens hjärta kommer alltid att bestå av dig.
Det är först efter ytterligare några obetydliga eller för tillfället missriktade sånger, som det bränner till inom mig igen, som allt faller på plats. Först hör jag inte vilken sång det är, känslorna föregår tanken. Känslan av hopp. Känslan av vilja. Känslan av att få spegla själen hos de där som stegar fram, stegar upp, representerar en själv. Att själv stå upp, bland tusen andra tappra, att vara Håkan Mild och att Håkan Mild för 90 minuter framåt kommer bära mig inom sig och bäras upp av mig och alla andra. För det är Håkan vi sjunger om när vi sjunger med. Håkan som alltid tagit ansvar, Håkan som aldrig hindrats av smärtan, Håkan som aldrig gett upp och Håkan som lyst av kamratskap och segerlust in i fotbollsvärldens mörkaste vrår.
Vi såg hur du haltade.
Vi såg hur du sprang.
Med tårar på kinden
och hjärtat i brand.
Med längtan i bröstet
du stod där och sa:
Snart skiner Poseidon
och Blåvitt står kvar.
Blåvitt står kvar, och den eld du hållit vid liv kommer inte att slockna.
Tack för den här tiden, Håkan Mild.
//John
Fotnot: Vår skribent John befinner sig för närvarande i Kina för studier samt övertalningsförsök på Tobias Hysén att komma hem igen. Då den kinesiska varianten av internet inte verkar tillåta att man skall få tillgång till bloggverktyget publiceras hans blogginlägg därifrån under BaraBen.coms redaktionskonto.
2014/02/17
Presskonferens kl 11:00
IFK Göteborg har kallat till presskonferens idag kl 11:00 uppe på Kamratgården.
Lämnar Håkan? Får vi veta vem som efterträder? Är Seb och Gurra där? Kommer Elmander presenteras? Har Pontus skrivit på? Ska vi presentera ett nytt betalkort? Är plastbollen klar? Om 3h vet vi!
Lämnar Håkan? Får vi veta vem som efterträder? Är Seb och Gurra där? Kommer Elmander presenteras? Har Pontus skrivit på? Ska vi presentera ett nytt betalkort? Är plastbollen klar? Om 3h vet vi!
2014/02/16
Håkan Mild lämnar Blåvitt.
Som en (transfer)bomb från klar himmel.
Göteborgsposten uppger sent ikväll att Håkan Mild lämnar sitt uppdrag som sportchef hos IFK Göteborg. Anledningen tycks vara nya utmaningar i livet och under våren skall Håkan börja studera på IHM Business school. Styrelsemedlem Tore B Carlsson bekräftar senare uppgifterna till GT.
Håkan är sedan tidigare delägare i mycket uppskattade glasskonceptet "Lejonet och Björnen" samt en nöjeshall i Trollhättan.
Göteborgsposten uppger sent ikväll att Håkan Mild lämnar sitt uppdrag som sportchef hos IFK Göteborg. Anledningen tycks vara nya utmaningar i livet och under våren skall Håkan börja studera på IHM Business school. Styrelsemedlem Tore B Carlsson bekräftar senare uppgifterna till GT.
Håkan är sedan tidigare delägare i mycket uppskattade glasskonceptet "Lejonet och Björnen" samt en nöjeshall i Trollhättan.
Det är väl rimligt att anta att de uteblivna värvningarna har ett samband med denna nyhet.
Det internationella transferfönstret är stängt. Vi har en massa miljoner. Ingen ersättare är klar.
Fortsättning följer...
Det internationella transferfönstret är stängt. Vi har en massa miljoner. Ingen ersättare är klar.
Fortsättning följer...
2014/01/08
Det ryktas...
Ingen Silly-Season utan rykten. På sina olika håll ropar alla sig hesa efter den förstärkning de vill ha. Någon vill ha en anfallare, någon vill ha en mittfältare och en tredje vill ha en mittback.
Det senaste ryktet som nått BaraBen gäller dock en vänsterback.
Enligt BaraBens källa är det Fredrik Stenman som fört diskussioner med Håkan Mild. Att Stenman är på väg från Brügge är ingen nyhet. Det är dock inte bara IFK Göteborg som är intresserade, enligt vår källa är även Örebro intresserade av vänsterbacken.
Utöver det "är det några klubbar i Danmark som är intresserade också".
Frågan är om IFK behöver en ny vänsterfot i baklinjen, och vad Stenmans isåfall skulle kosta?
Silly Season rullar vidare!
Det senaste ryktet som nått BaraBen gäller dock en vänsterback.
Enligt BaraBens källa är det Fredrik Stenman som fört diskussioner med Håkan Mild. Att Stenman är på väg från Brügge är ingen nyhet. Det är dock inte bara IFK Göteborg som är intresserade, enligt vår källa är även Örebro intresserade av vänsterbacken.
Utöver det "är det några klubbar i Danmark som är intresserade också".
Frågan är om IFK behöver en ny vänsterfot i baklinjen, och vad Stenmans isåfall skulle kosta?
Silly Season rullar vidare!
2013/12/02
Gör-det-själv-intervju
HANDBOK Som PatrikG skrev i förra inlägget så är det alltså igång med lagträningen inför säsongen 2014. Han skrev även att vi inte styrt upp någon intervju med någon ur truppen i samband med denna premiär. Jag tänkte därför lista ett par standardsvar som DU sedan kan applicera på de frågor som du helst vill ha svar på.
Mikael Stahre:
Mikael Stahre:
- Det är ju framför allt vid sådana här tillfällen som man känner hur glad man är att man har fått möjligheten att jobba med det här varje dag.
- Någonstans handlar det om att vinna fotbollsmatcher och sättet man gör det på ser inte alltid likadant ut.
- Vi har en plan som vi jobbar efter och det finns ingen anledning att avvika från den just nu.
- Stort tack.
- Stort tack.
Håkan Mild:
- Vi tittar alltid på bra spelare.
- Vi är väldigt glada över att ha honom här.
- Inga kommentarer.
Godtycklig spelare:
- Jag läser inte så mycket vad som står i media utan jag kör på så gott jag kan så ska det förhoppningsvis gå bra.
- Pontus är den bästa jag någonsin har spelat med.
Glenn Hysén:
- Ha d gott. Glenn.
Den här lilla guiden gäller naturligtvis inte bara idag utan den kan ni plocka fram när som helst under säsongen för att få svar på just era frågor kring laget.
/patricw
@patricwestberg
2013/07/31
Ska Mild avgå?
DISKUSSION. Den senaste tiden, och speciellt efter vår usla juli-månad, har jag på flera ställen runt om på sociala medier sett folk som kräver Milds avgång. Dåliga och dyra spelarköp i kombination med för dåligt spel och vunna matcher är det som folk mest har som anledning. Även om det inte är Mild själv som springer runt på planen eller coachar vid sidan om så är det han man vill ha bort med tanke på sin roll inom klubben.
Ordet är fritt - Vad tycker du? Ska Mild avgå eller inte?
2013/06/19
Lasse Vibe: "Jag älskar redan Snart skiner Poseidon"
PRESSKONFERENS. Alla som är något att räkna med var där. Där var samtliga kvällstidningar, en och annan lokal dagstidning och vi på BaraBen. BaraBen är för övrigt alltid med där det händer. Nästan.
I flera dagar har bl.a. Markus Wulcan skrivit om övergången. Alla har dementerat uppgifterna. Kurzwelly visste ingenting. Håkan Mild visste ingenting. Men media visste allt. Någonstans finns det någon som läcker information till media. Denna personen sitter med största sannolikhet på Kamratgården eller i dess absoluta närhet, med god insyn i det dagliga arbetet där uppe.
Hur som helst är Lasse Vibe klar för IFK Göteborg. Han börjar arbeta (läs: träna) med IFK Göteborg per den 1:a juli och han skriver på ett kontrakt som sträcker sig över 3 år. På frågor av mer privat karaktär som t.ex. var de ska bo, han och frun, svarar han undflyende som att markera att han faktiskt väljer att bevara sin integritet. I övrigt är han öppen, rak och proffessionell där han sitter mellan Stahre och Mild. Han ser ut att trivas.
I flera dagar har bl.a. Markus Wulcan skrivit om övergången. Alla har dementerat uppgifterna. Kurzwelly visste ingenting. Håkan Mild visste ingenting. Men media visste allt. Någonstans finns det någon som läcker information till media. Denna personen sitter med största sannolikhet på Kamratgården eller i dess absoluta närhet, med god insyn i det dagliga arbetet där uppe.
Hur som helst är Lasse Vibe klar för IFK Göteborg. Han börjar arbeta (läs: träna) med IFK Göteborg per den 1:a juli och han skriver på ett kontrakt som sträcker sig över 3 år. På frågor av mer privat karaktär som t.ex. var de ska bo, han och frun, svarar han undflyende som att markera att han faktiskt väljer att bevara sin integritet. I övrigt är han öppen, rak och proffessionell där han sitter mellan Stahre och Mild. Han ser ut att trivas.
 |
| En törstig Lasse Vibe och en sammanbiten Mikael Stahre |
Det är, som Mikael Stahre uttrycker det, "ett gediget scoutingarbete" från framför allt Olle Sultan (chefsscout i klubben), som har lett fram till denna övergång. Det är ingen slump att det är just Lasse Vibe som sitter och blir presenterad som ett nyförvärv på Kamratgården. Och det känns ju befriande på något sätt.
Lasse Vibe är född 1987. Då vann IFK Göteborg sitt andra och senaste UEFA-Cupguld. Så på frågor om hur väl han känner till Håkan Mild som spelare och IFK Göteborgs internationella framgångar så hänvisar han till Google och YouTube. Han skämtar och säger att han gärna skriver på kontraktet innan han ger Håkan Mild kritik för sina spelarinsatser. Han ger Håkan Mild en gliring genom att berätta att Håkans teknik sannolikt var som bäst mellan linjerna under beep-testet. Stämningen är uppsluppen. Marknadsavdelningen bjuder på kaffe och bullar och de flesta ser ut att trivas på Kamratgården. Såväl spelare som ledare och journalister.
Lasse Vibe berättar att John Alvbåge tidigare spelat i Viborg och att de inför flytten till Göteborg pratat en del med varandra. John själv skojar en del efter presskonferensen om att han borde få procent på affären eller i alla fall några procent på eventuell vidareförsäljning. "Håkan ville dock ha all cred själv här", säger John och flinar.
Direkt efter avslutad presskonferens får BaraBen en kort och exklusiv pratstund med Lasse. Vi välkomnar honom till IFK Göteborg och pratar en stund om supportrarna. Han har flitigt använt YouTube för att skaffa sig själv intryck av stämningen på Gamla Ullevi och han hymlar inte med att han "redan älskar Snart skiner Poseidon". Detta bådar gott. Man skall längta efter att få höra den sjungas unisont på Gamla Ullevi. Man skall vara beredd på att få kämpa för sin plats på planen och det är han, Lasse Vibe. Han är oerhört tydlig med att han är här för att vinna. BaraBen frågar honom hur hans personliga målbild ser ut och han är tydlig med att han är här för att vinna. Med honom i laget skall IFK Göteborg vinna titlar. Som sagt så är Lasse Vibe en mycket trevlig kille som ger ett proffessionellt intryck. Du är varmt välkommen till den blåvita familjen!
 |
| BaraBen välkomnar Lasse Vibe till IFK Göteborg |
Mitt under pågående presskonferens skickar IFK Göteborg ut ett pressmeddelande om att David Moberg Karlsson är klar för Sunderland. Detta dementerar Håkan Mild på stående fot, trots att klubben alltså går ut och offentliggör övergången med en pressrelease. En viss förvirring uppstår i lokalen och snabbt tar IFK Göteborg tillbaka pressreleasen för att sedan lägga ut den på nytt där man valt att omformulera vissa delar. Detta var en ganska rolig och snurrig sekvens av presskonferensen där det var tydligt att sportchefen Håkan Mild inte riktigt hade koll på vad bl.a. Ulf Jörnvik hade för sig just då. Ingen större skada skedd, men det var som sagt en ganska rolig sekvens.
2013/02/22
Startelvan mot Öis
Denna vecka är det klassiska Örgryte IS som står för motståndet på Valhalla.
Örgryte, som fullständigt traskade genom "Division 1 Södra" 2012 och klarade sig undan med endast en förlust befinner sig nu i Superettan. Värd notis; Öis inte förlorat sedan dess.
Ni som läser detta, ni lite äldre - ni vet vad denna match betyder. För er yngre, ni som inte vart med så länge; Detta är det RIKTIGA derbyt. Glöm allt du hört om Häcken, Gais eller Elfsborg. Aldrig har det hycklats, häcklats och hånats så mycket i matsalar, på arbetsplatser, i skolor eller på kontor som inför drabbningarna mellan IFK Göteborg - Örgryte IS.
Derbyt 1959 lockade hela 52194 besökare, vilket fortfarande är publikrekord för en allsvensk match - någonsin.
Senast 2004 besökte 40186 personer Nya Ullevi för att se de stora rivalerna göra upp. Det är knappa nio år sedan.
Denna gång är det mer än ett derby. Det är giganternas kamp.
Det är Håkan Mild Vs Hans Prytz.
- Nordin Gerzic ådrog sig en skada under tisdagens träning och är ej aktuell för spel.
- Sam Larsson har åkt på något vinterfenomen och är sängliggandes.
- Morgondagens startelva mot Öis förmodas bli;
Alvbåge
Dyrestam - Wæhler - Bjärsmyr - Augustinsson
Allansson - Haglund - Johansson - Sobralense
DMK - Hysén
Så, vad tror vi?
Bortsett från Nordin, Sam och Farnerud har ni alla gubbar tillgängliga.
Hur hade du ställt upp din elva?
Alla till Valhalla!
2013/01/12
BaraBen avslöjar - Helland påväg.
Den 13 december 2012 meddelade adressa.no att IFK Göteborg var på jakt efter den norska fotbollsspelaren Pål Andre Helland.
Helland, som uppgavs vara en duktig, offensiv yttermittfältare med en riktigt bra vänsterfot sades också ha ett intresse för klubben.
BaraBen kan nu, enligt säkra källor, avslöja vad som sker i samma ärende.
Så, vad tror vi om denna norrman? Behöver bestefar en son?
Helland, som uppgavs vara en duktig, offensiv yttermittfältare med en riktigt bra vänsterfot sades också ha ett intresse för klubben.
BaraBen kan nu, enligt säkra källor, avslöja vad som sker i samma ärende.
- IFK Göteborg har i skrivande stund lagt tre bud på Helland - där samtliga har blivit nekade av IL Hödd. Buden har vart höga i nivå med resterande kontraktslängd.
- Ambitionen var att få med Helland redan till träningslägret i Peralada, vilket nekades av IL Hödd.
- Hellands vilja är att få ansluta med truppen så snart som möjligt, och han ser väldigt positivt på en flytt till Göteborg. Dessutom är Hellands flickvän intresserad av en speciell utbildning i Göteborg.
- Hellands kontrakt går ut i Juli, och skulle då kunna ansluta som bosman om parterna ej kommer överens.
- Både far och son Helland har fått ett väldigt gott intryck av Håkan Mild, och föreningen.
Så, vad tror vi om denna norrman? Behöver bestefar en son?
2013/01/04
Håkan kommenterar truppen!
SLUTLEDNING Igår publicerade GP en artikel där man pratat med sportchef Håkan Mild fick delge sina tankar. Här kommer jag att tolka hans uttalanden och översätta dem till mer konkreta händelser som vi kan vänta oss framöver.
Det jag fokuserar på är frågan "Vad återstår för att du skall känna dig nöjd med truppen?" som Håkan svarar följande på:
"Att vi får in ett par spelare till. Vi har en ambition att truppen skall ligga på 21-22 spelare, nu ligger vi på 23.
Vi börjar med att försöka identifiera vilka 23 spelare han räknar till 2013 års trupp och det här är vad jag tror:
Målvakter: Alvbåge, Sandberg, (U-målvakt)
Försvarare: Emil, Logi, Kjetil, Hjalmar, Lund, Azulay, Dyre, Bjärs
Mittfältare: Haglund, Gerzic, Sobra, JJ, Farnerud, Allansson
Anfallare: Bärk, Tobbe, Söder, Stiller, DMK, Sam
Om vi nu tolkar Milds citat "...får in ett par spelare till" som att åtminstone två (ett par = två) nya spelare ska tillkomma så kommer vi således hamna på en 25 man stor trupp, där 3 spelare måste lämna för att vi ska hamna på Håkans övre gräns, 22.
Vi ska inte tro att detta betyder bombsäkert att vi kommer få två stora nyförvärv utifrån. För Håkan är en uppflyttad ungdomsspelare lika mycket nyförvärv som något annat. Men oavsett vad för spelare som ska in så kan vi konstatera att tre spelare ska ut. Vilka tycker du?
Personligen ser jag gärna att Logi lämnar oss. Han har kämpat troget men den gångna säsongen har hans spel varit under all kritik. Det har varit alldeles för många bollar som han varit solklart först till, men där han lyckats dansa runt bollen länge nog för en motståndare att kliva in och stjäla bollen i närheten av vårt straffområde. Alldeles för många rensningar med riktning mot Levande Sittplats.
Mer då? För mig är det fullkomligt obegripligt om Robin Söder ska hålla spelare som David Moberg Karlsson eller Sam Larsson utanför startelvan. En Söder före skadorna var snabb och hyfsat målfarlig. Söder idag är tyvärr ingetdera. Han saknar i dagsläget uppenbara styrkor på planen.
Den tredje spelaren att lämna är svårare att sia om. Kan Emil spela professionell fotboll igen? Kommer Dyre vara hel? Kommer Azulay ens användas om han är kvar? Har Bärkroth blivit bättre i Portugal eller är han fortfarande inte bra nog? Kommer Haglund få speltid? Allansson? Eller kan det vara Sam Larsson som lånas ut eller säljs pga att man inte kan garantera tillräcklig speltid? Vad tror ni?
Det här är Silly Season när den är som bäst. Förhoppningsvis kommer Håkan att agera också, så slipper vi på BaraBen skapa all hype och alla rykten.
/patricw
@patricwestberg
Det jag fokuserar på är frågan "Vad återstår för att du skall känna dig nöjd med truppen?" som Håkan svarar följande på:
"Att vi får in ett par spelare till. Vi har en ambition att truppen skall ligga på 21-22 spelare, nu ligger vi på 23.
Vi börjar med att försöka identifiera vilka 23 spelare han räknar till 2013 års trupp och det här är vad jag tror:
Målvakter: Alvbåge, Sandberg, (U-målvakt)
Försvarare: Emil, Logi, Kjetil, Hjalmar, Lund, Azulay, Dyre, Bjärs
Mittfältare: Haglund, Gerzic, Sobra, JJ, Farnerud, Allansson
Anfallare: Bärk, Tobbe, Söder, Stiller, DMK, Sam
Om vi nu tolkar Milds citat "...får in ett par spelare till" som att åtminstone två (ett par = två) nya spelare ska tillkomma så kommer vi således hamna på en 25 man stor trupp, där 3 spelare måste lämna för att vi ska hamna på Håkans övre gräns, 22.
Vi ska inte tro att detta betyder bombsäkert att vi kommer få två stora nyförvärv utifrån. För Håkan är en uppflyttad ungdomsspelare lika mycket nyförvärv som något annat. Men oavsett vad för spelare som ska in så kan vi konstatera att tre spelare ska ut. Vilka tycker du?
Personligen ser jag gärna att Logi lämnar oss. Han har kämpat troget men den gångna säsongen har hans spel varit under all kritik. Det har varit alldeles för många bollar som han varit solklart först till, men där han lyckats dansa runt bollen länge nog för en motståndare att kliva in och stjäla bollen i närheten av vårt straffområde. Alldeles för många rensningar med riktning mot Levande Sittplats.
Mer då? För mig är det fullkomligt obegripligt om Robin Söder ska hålla spelare som David Moberg Karlsson eller Sam Larsson utanför startelvan. En Söder före skadorna var snabb och hyfsat målfarlig. Söder idag är tyvärr ingetdera. Han saknar i dagsläget uppenbara styrkor på planen.
Den tredje spelaren att lämna är svårare att sia om. Kan Emil spela professionell fotboll igen? Kommer Dyre vara hel? Kommer Azulay ens användas om han är kvar? Har Bärkroth blivit bättre i Portugal eller är han fortfarande inte bra nog? Kommer Haglund få speltid? Allansson? Eller kan det vara Sam Larsson som lånas ut eller säljs pga att man inte kan garantera tillräcklig speltid? Vad tror ni?
Det här är Silly Season när den är som bäst. Förhoppningsvis kommer Håkan att agera också, så slipper vi på BaraBen skapa all hype och alla rykten.
/patricw
@patricwestberg
2012/12/20
2012 - Det finns inga enkla svar och sanningar
TANKAR OM ÅRET SOM GÅTT. Om ni inte tycker om att läsa, och utifrån det ni läst sedan reflektera, så bör ni möjligen sluta läsa detta inlägg redan här och nu. Risken är dock att ni missar något spännande längre ner så jag råder er att läsa hela inlägget ändå. Några utav er väljer möjligen att kommentera inlägget. De flesta som väljer att göra det gör det antagligen anonymt. Flera av de anonyma väljer att förmedla negativ kritik. Sånt är livet som bloggare på BaraBen.com.
Jag har vridit och vänt på det blåvita året 2012. Jag har vridit och vänt på Stahre. Ni skulle bara veta hur rolig Stahre ser ut upp och ner. Jag har också vridit och vänt på Håkan, Andrej, Kennet och alla de andra som sliter dag ut och dag in för att försöka prestera det som möjligen idrottsvärlden har gemensamt med de vinstdrivande bolagen; Resultat. Jag har laborerat med spelare, laguppställningar, möjliga val av lagkaptener och teoretiska värvningar. Ingenting har hjälpt. Jag kommer ingenstans...
Av naturen är jag ingen person som väljer den enkla vägen, då min grundinställning till det mesta är att det inte finns några enkla svar, och heller inga utan hinder och redan utstakade vägar mot målet. Om så hade varit fallet så hade givetvis alla med en önskan att nå målet valt samma väg. Det hade som ni förstår blivit väldigt trångt på den enkelfiliga autostradan mot SM-Guldet. Ingenting är svart eller vitt. Ingenting är sant eller falskt. Min syn på omvärlden är inte riktigt så positivistisk. Det måste finnas utrymme för tolkningar, känslor, filosofi och psykologi - och detta gäller även vid analysen av IFK Göteborgs 2012.
Till er som väljer att ställa er upp, och oftast anonymt "kräva" Håkan Milds avgång, vill jag säga att det har ni möjlighet att göra så länge ni inte kräver samma insats och inställning av mig. Det samma gäller er som väljer att besöka Kamratgården under träning för att på så sätt visa att "nu är det allvar". Den rätten väljer ni att ta er, och den möjligheten har ni, men förvänta er inte att jag gör detsamma. Även Stahres vara eller inte vara är en het potatis i de blåvita leden dessa dagar. Det finns de som är oerhört säkra på sin sak: "Stahre skall bort!"
Till er vill jag säga att även ni har rätt att tro att den typen av utspel innebär rätt väg att gå, men låt då mig få tro att ni har fel. Jag tror att det är i resultatet av de öppna och konstruktiva dialogerna, i kombination med hårt fysiskt slit, som mycket och många av de sportsliga resultaten växer fram. Med en ökad förståelse för varandra kan vi lyfta dialogerna till en i mitt tycke mer värdig nivå. En nivå som jag menar är värdigt en Blåvit, en Ängel, en människa...
Att avkräva ett enkelt svar eller en enkel lösning på en komplex fråga eller ett komplext problem är inte konstruktivt. Det leder ofta till förhastade slutsatser och beslut som i sin tur får oönskad effekt på resultatet. Det är vad man än vill tro viktigare att vår tränare Mikael Stahre väljer att analysera ytterligare en gång än att man tar ett förhastat beslut som inte är underbyggt. Att i den cirkus som vi supportrar till stor del är med och bygger upp och de hätska debatter som ofta anonyma personer är med och sprutar tändvätska på här på nätet välja att sparka tränare och sportchefer är enligt vad jag tror inte rätt väg ur den uppkomna situationen.
Som i ett resultat av mina till hälften filosofiska funderingar ovan tror jag inte heller att det är sant att "vi vinner mer om Azulay får spela". Det är inte heller sant att Mild är "dum i huvudet" för att Dahlin får lämna klubben. Det är inte heller "Hysén som gör ett dåligt år", eller Stahre "som är en AIK-f*tta" som ensamt ligger bakom det resultatmässigt tråkiga året. Haglund är inte "för långsam". Jakob Johansson är inte "en överskattad fotbollsspelare" och någon man kan skratta åt från läktarhåll. Alvbåge är inte "värdelös". Logi är inte "den sämsta fotbollsspelaren man sett". Kjetil har inte "världens sämsta timing". Sella har inte "världens sämsta kondition". Robin Söder är inte "europas klenaste anfallare". Alla dessa blåvita supportersanningar bör sättas i ett sammanhang, och då i ett väldigt komplext sådant.
Frustrationen i supporterled är lätt att förstå om man som jag väljer det mer hermeneutiska synsättet, men jag vill poängtera vikten av att de som ställs på planen eller tillsätts att leda laget presterar mycket bättre om de känner ditt stöd i stället för det som många gånger från spelar- och ledarhåll upplevs som negativ stress och press. Jag tror att den konstruktiva kritiken till spelare och ledare inte når fram genom att skapa de enkla sanningarna ovan och tro att det är de som gäller bara för att man är den som skriker högst. Den som skriker högst möts ofta av det motsatta resultatet och ett motstånd från mottagaren. Det är genom någon typ av demokratisk process som Stahre eller Mild i så fall skall lämna IFK Göteborg. Det måste vara så det ska fungera.
Ett "Avgå Mild!" för varje förlorad match ger ett sämre resultat i nästa Blåvita match än vad t.ex. ett "Kom igen Jakob!" skulle göra. Så om vi år 2013 ska nå högre, bli bättre och vinna fler matcher så måste vi göra det tillsammans - det är min absoluta övertygelse. Det är genom fullsatta läktare, unison sång och ett stöd som bara vi Änglar kan bidra med som vi kommer vinna matcher och nå dit vi alla vill. Jag är inte nöjd. Jag håller på Blåvitt, men mitt också holistiska synsätt tycker att helheten kring IFK Göteborg är det som tilltalar mig. Supportrarna, spelarna, målmedvetenheten och sist men inte minst sammanhållningen mellan oss - det är det som gör att jag är Blåvit. Vi vill alla nå samma mål. Det är tron på vilken väg dit som är bäst som skiljer sig åt från Ängel till Ängel.
Kom ihåg. Detta är tankar ur mitt perspektiv och era perspektiv ger antagligen upphov till helt andra slutsatser och i vissa fall vill ni kalla dem sanningar. Jag tänker inte säga att ni har fel, men jag ber er att respektera mig när jag väljer att ge både Stahre och Mild mitt fulla stöd att forma och leda laget nästa år - inte för att jag vet att det är rätt väg att gå, utan för att jag tror på det i kombination med vårt helhjärtade stöd som den vägen vi bör ta.
Jag tänker ta till några ord hämtade från min hemstad. Det är faktiskt Kungälvs Kommun som har detta som sin slogan, och det är ord jag tror att samtliga blåvita skulle behöva stanna upp och reflektera kring:
"Med hjärtat i historien och med blicken mot framtiden"
2012/12/19
Krönika signerad PatrikG
KRÖNIKA
Jag har för vana att inte skriva analytiska texter efter en match.
Det finns på tok för starka känslor inblandade, och det brukar inte ge min återblick något rättvist perspektiv.
På samma sätt tänker jag kring denna säsong och det möte som ägde rum förra veckan, som jag nu, i ett någorlunda kritiskt inlägg tänker summera. Nedan text kan komma kännas som lite rörig. Det är den också. Den är skriven rakt från hjärtat, och där inne rör det sig mer än någonsin just nu.
Jag var en av alla de 339 änglar som tagit sig till Folkets hus, den där kalla luciakvällen för en vecka sedan, för en liten genomgång av året och en liten hint om nästkommande.
Vad som började med en 40 minuter lång ursäkt slutade i en frågestund. En ganska intressant tillställning tänkte jag, där tränare och sportchefen äntligen skulle sättas på prov av sina egna.
Inget dravel. Inga utomstående kameror. Inga journalister. Inga Gaisare.
Bara människor som ÄLSKAR IFK Göteborg.
Svaren? - Välformulerade och tomma. Det finns en psykotisk säkerhet i Stahre. Det är obehagligt.
Man jämförde Hysén med Majeed. De hade ungefär samma antal avslut. Ca 80 stycken.
Bägge två är otroligt skickliga fotbollsspelare som kan bryta sig fram och ofta får lägen framför mål.
Skillnaden - Majeed gjorde 23 mål. Tobias gjorde sex. Ja, där har vi ju det. Den där lilla detaljen. Den där obetydliga skillnaden. Och det skulle komma mera..
"Om vi börjar sätta våra lägen vinner vi matcherna".
"Om vi börjar vinna hemma istället för att spela lika hamnar vi i toppen".
"Vi genomgå ständiga analyser inom laget. Träningsverksamheten, matcherna, balansen i truppen..."
När jag för 17:e gången, inom loppet av 90 sekunder fick höra Mikael Stahre säga ordet "analys" börjar det mest bli ironiskt. Denna man, som alltså lägger så mycket tid och energi på att analysera - kommer fram till exakt samma sak som jag gjorde där hemma i tv-soffan efter omgång fyra.
Misstro mig inte. Jag tycker bra om Mikael Stahre. Det har jag sagt förut.
Det är inte lätt att konfrontera 339 vansinniga supportrar som nu vill ha svar på tal.
Men att analysera skit, för att bryta ner det i mindre skit, och sedan sätta ihop det till vad som skulle bli - skit, och sedan ge tomma svar. Kom igen.
Frågorna jag vill ha svar på är;
Efter det senaste Kanal Glenn-avsnittet fick jag frågan; "Vad tycker du själv?"
Jag hör ofta folk säga; "Håkan Mild - avgå! Det du gjorde sög."
Hur många som läser detta kan med handen på hjärtat efter att ha sett försäsongen säga; "Vad var det jag sa?"
Hur många kan ärligt säga; "Jag trodde aldrig att detta skulle fungera".
Jag var övertygad om att Blåvitt skulle göra ett väldigt bra år.. Man kanske inte skulle vinna, men topp tre var garanterad. Rutin blandat med hungriga kids och världens bästa förhållanden träningsmässigt, servicemässigt och inte minst fansmässigt gjorde det möjligt för ett ruskigt framgångsår. Därför står jag inte bakom orden "Avgå Håkan Mild".
Visst. Man kunde värvat en mittfältare mindre och en back mer - men sett till helheten, på pappret, då var det riktigt riktigt bra. Det tror jag inte många kan sätta emot. När man dessutom tappat två positioner de högre leden vore det riktigt farligt att röra om grytan ännu mer.
Vi ses på Valhalla!
Jag har för vana att inte skriva analytiska texter efter en match.
Det finns på tok för starka känslor inblandade, och det brukar inte ge min återblick något rättvist perspektiv.
På samma sätt tänker jag kring denna säsong och det möte som ägde rum förra veckan, som jag nu, i ett någorlunda kritiskt inlägg tänker summera. Nedan text kan komma kännas som lite rörig. Det är den också. Den är skriven rakt från hjärtat, och där inne rör det sig mer än någonsin just nu.
Jag var en av alla de 339 änglar som tagit sig till Folkets hus, den där kalla luciakvällen för en vecka sedan, för en liten genomgång av året och en liten hint om nästkommande.
Vad som började med en 40 minuter lång ursäkt slutade i en frågestund. En ganska intressant tillställning tänkte jag, där tränare och sportchefen äntligen skulle sättas på prov av sina egna.
Inget dravel. Inga utomstående kameror. Inga journalister. Inga Gaisare.
Bara människor som ÄLSKAR IFK Göteborg.
Svaren? - Välformulerade och tomma. Det finns en psykotisk säkerhet i Stahre. Det är obehagligt.
Man jämförde Hysén med Majeed. De hade ungefär samma antal avslut. Ca 80 stycken.
Bägge två är otroligt skickliga fotbollsspelare som kan bryta sig fram och ofta får lägen framför mål.
Skillnaden - Majeed gjorde 23 mål. Tobias gjorde sex. Ja, där har vi ju det. Den där lilla detaljen. Den där obetydliga skillnaden. Och det skulle komma mera..
"Om vi börjar sätta våra lägen vinner vi matcherna".
"Om vi börjar vinna hemma istället för att spela lika hamnar vi i toppen".
"Vi genomgå ständiga analyser inom laget. Träningsverksamheten, matcherna, balansen i truppen..."
När jag för 17:e gången, inom loppet av 90 sekunder fick höra Mikael Stahre säga ordet "analys" börjar det mest bli ironiskt. Denna man, som alltså lägger så mycket tid och energi på att analysera - kommer fram till exakt samma sak som jag gjorde där hemma i tv-soffan efter omgång fyra.
Misstro mig inte. Jag tycker bra om Mikael Stahre. Det har jag sagt förut.
Det är inte lätt att konfrontera 339 vansinniga supportrar som nu vill ha svar på tal.
Men att analysera skit, för att bryta ner det i mindre skit, och sedan sätta ihop det till vad som skulle bli - skit, och sedan ge tomma svar. Kom igen.
Frågorna jag vill ha svar på är;
- Varför utnyttjade man inte det säkrade kontraktet till att testa yngre spelare när Sella ändå inte skulle fortsätta.
- Varför kontraktera en spelare som Azulay om man ändå, vid ett riktigt krisläge väljer att spela två mittfältare som mittbackspar?
- Bortsett från "Erfarenhet" - "Tagit lärdom av våra misstag" - "Revanschsugna", vad är det som säger att Blåvitt inte slutar på en sjunde plats år 2013? Vad blir skillnaden?
Efter det senaste Kanal Glenn-avsnittet fick jag frågan; "Vad tycker du själv?"
Jag hör ofta folk säga; "Håkan Mild - avgå! Det du gjorde sög."
Hur många som läser detta kan med handen på hjärtat efter att ha sett försäsongen säga; "Vad var det jag sa?"
Hur många kan ärligt säga; "Jag trodde aldrig att detta skulle fungera".
Jag var övertygad om att Blåvitt skulle göra ett väldigt bra år.. Man kanske inte skulle vinna, men topp tre var garanterad. Rutin blandat med hungriga kids och världens bästa förhållanden träningsmässigt, servicemässigt och inte minst fansmässigt gjorde det möjligt för ett ruskigt framgångsår. Därför står jag inte bakom orden "Avgå Håkan Mild".
Visst. Man kunde värvat en mittfältare mindre och en back mer - men sett till helheten, på pappret, då var det riktigt riktigt bra. Det tror jag inte många kan sätta emot. När man dessutom tappat två positioner de högre leden vore det riktigt farligt att röra om grytan ännu mer.
Vi ses på Valhalla!
2012/12/14
Är kejsaren naken?
FÖRSÄSONGSMÖTE. Jaha ja...
Och så traskade man hemåt och ut igen på Järntorget i svinkylan efter mötet...
Vad sades egentligen? Blev vi övertygade om att 2013 då j****r?
Jag klurade på att skriva ett långt referat men ni som var där vet ju vad som sades och kanske håller ni med om följande...
+
Att föreningen ( marknadsavdelningen) tog initiativ till denna träffen där alla frågor skulle få ställa.
+
Stahre är psykotisk. Men gav ett klart bättre intryck ändå än i P1 dokumentären och man förstår snacket kring att ge energi.
+
Ungdomarna såsom Sam, DMK, Azulay, Allansson lovprisas. -Gott då räknar vi med ordentligt med speltid.
+
Vi släpp höra ordet ”bärande väggar”.
+
Proffsig analys ändå av säsongen även om det inte var några nyheter... Tobbe brände för mycket. För många oavgjorda matcher och för mycket tappade ledningar. Vi var bra mot de bra lagen. Släppte för lätta bakåt.
+
Smart upplägg att mötet börjar med att den sportsliga ledningen relativt ödmjukt återigen får krypa till korset och analysera.
-
Håkan Mild slarvade bort chansen att visa hur mycket han som ikon fortfarande brinner och älskar sitt jobb och förening. Att den man i publiken som inledde med att ge en kärleksförklaring till han som ”är hans stora idol som står på scen, och det är inte du Micke!”,och sen ändå ställer Håkan mot väggen och ber honom att uttryckligen förklara hur tusan han känner att han kan jobba kvar efter så många misslyckade år tyvärr bara får ett gäspande jättekort standardsvar var sorgligt. -Det var här Håkan skulle sträckt på ryggen,spärrat upp ögonen och talat från hjärtat och gett ett brandtal som i alla fall för stunden (försäsongen) framöver ingjutit framtidstro och mod! Att bjuda på ett ”jag jobbar kvar så länge jag har styrelsens förtroende” var inte vad vi hade hoppats eller trott på...
-
Stahre är smått psykotisk.
-
Är kejsaren naken?
-
Är kejsaren naken?
?
ÄR Stahre psykotisk? Geni eller
galning? Svaret har vi nog efter bara ett par omgångar...
?
Hur stadigt sitter Stahre (och Mild) vid ännu en krampaktig start på allsvenskan? Det var inte förra säsongen det var ”all in” för dem...
?
Hur stadigt sitter Stahre (och Mild) vid ännu en krampaktig start på allsvenskan? Det var inte förra säsongen det var ”all in” för dem...
?
Vad pratade ”Janne plånbok” och
Håkan om efteråt? Sella?
2012/12/03
Blåvittsupporterns dom är hård
Blåvittsupporterns dom är hård,
för stjärnorna glömde att glimma
Somnade alla på blåvit gård?
Tvåtusentolv förvandlas till dimma
Seppo har vandrat sin sista ban,
snön lyser vit på fur och gran
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken
Han stod där framför vår blåvita dörr
och sa "All in, nu skall vi vinna",
Modigt och kaxigt som aldrig förr
Ska Stahres eld sluta brinna?
Vid förluster man aldrig blir van
dags nu att visa din nästa plan
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken
Stundtals var vårt tonläge högt
men aldrig vi vikit en meter
Vår stolta rygg är något krökt
I klubben vi älskar finns stolthet kvar
så snälla, ge oss snart våra svar
så snälla, ge oss snart våra svar
Har vi någonsin sett på maken?
Hoppas att Håkan är vaken
Tvåtusentretton är just det år
vi enade går emot seger
Inget i vägen för oss kommer stå
kamrater, vänner, kolleger
På läktarn, på stan är vi en stor grupp
en stark och enad Blåvit trupp
Ju mer jag tänker på saken
Självklart är Håkan vaken!
Vi ses på Valhalla!
KOM IGEN BLÅVITT!
KOM IGEN BLÅVITT!
2012/09/02
Eddy Bengtsson - en blåvit krigare
EXKLUSIVT. Efter en poäng i Sundsvall känns denna text så pass relevant att jag väljer att publicera den nu. Att kriga i 90 minuter bär oftast frukt i de jämnaste av serier, och mot Sundsvall räckte det med att kriga i omkring 20 minuter för att göra tre mål och på så sätt i alla fall få med sig en poäng.
Vi är många supportrar som ställt oss frågor som om de blåvita spelarna verkligen krigar, om de verkligen är villiga att åsamka sig själva lite smärta för att vinna matcher åt oss alla, eller om de verkligen är tillräckligt bra tränade för att orka bedriva ett aktivt och destruktivt försvarsspel när motståndarna har bollen. För att bolla dessa frågor med någon som bör veta vad det innebär att offra blod, svett och tårar för att nå framgångar så sökte vi upp den kanske störste (i dubbel bemärkelse) blåvita krigaren av dem alla; Eddy Bengtsson.
Eddy har tagit sig förbi många mer eller mindre levande hinder på vägen för att nå framgång och vet verkligen vad det innebär att kriga. Inklusive OS 1996 (där han var med som "reserv") så har han deltagit vid inte färre än tre Olympiska spel som brottare, och sedan brottartrikån lagts på hyllan är det MMA som gäller. Ordet "kriga" i dessa sammanhang bör skrivas i feta versaler så jag tar om det där... Eddy Bengtsson vet vad det innebär att KRIGA. Han vet vad som krävs för att få motståndare och antagonister att falla och han har ett oerhört stort och blåvitt hjärta. Eddy tog emot oss på gymmet han driver uppe på Fjällgatan i Göteborg. Vårt samtal kom att handla om allt mellan himmel och jord, men detta är en inte helt ofärgad blogg så jag håller mig till det som berör IFK Göteborg idag, igår och för alltid.
Eddy är ödmjuk och vill tidigt poängtera att han inte är för mer än någon annan, utan att han är en blåvit supporter "som vilken som helst i mängden". Detta gör honom till precis den typen av ambassadör bland blåvita supportrar som vi behöver i dessa dagar. Någon som står upp och som verkligen vill vara en i mängden utav alla blåvita. Eddy har återigen förutsättningar för att ställa sig i MMA-buren inom kort, inte minst sedan han ägnat mycket av tiden det sista året åt förbränningsträning och tappat inte mindre än omkring 50(!!) kg i vikt. Trots detta visar vågen, när Eddy ställer sig på den, omkring 120kg. Med sin kroppshydda är Eddy respektingivande till sin uppenbarelse, men man får snabbt förtroende för Eddy som med sin personlighet verkligen visar att han bär på tydliga värderingar som hade varit viktiga för vem som helst att inneha.
Vi pratar om "Blåvitt idag" där kapitalet flödar och där vi båda är rädda för att pengarna som pumpas in i klubben i slutändan inte bara är vanliga sponsorpengar utan att dessa pengar i själva verket innebär makt och att ännu mer pengar kan köpa ännu mer makt och till slut styrelseplatser, som jag tror att de flesta med ett blåvitt hjärta helst skulle vilja slippa se. Vi pratar om blåvit nostalgi och om hur Eddy är döpt efter den blåvita Eddy Magnusson och om Bollgott där man tidigare kunde stöta på styrelsemedlemmar på samma blåvita "hak" som de marginaliserade A-lagarna från Selma Lagerlöfs Torg. Det viktiga då var inte vem man var eller vad man gjorde. Det som förenade på den tiden var just kärleken till Blåvitt. Idag är det annorlunda. Hela vägen från IFK Göteborgs styrelserum till olika läktargrupperingar grupperar vi oss. Idag är det svårare att känna blåvit samhörighet med gemene man.
Vi pratar vidare om hur Eddy gav sin nyfödde son ett medlemsskap i IFK Göteborg. När sonen fick sitt medlemskap var han bara 8...minuter gammal. Det ska börjas i tid. Vi pratar om BK Häcken som än så länge lyckats hålla fötterna på jorden. Trots att de tillhör landets just nu bästa föreningar på såväl ungdoms- som A-lagssidan så låter de inte så mycket utåt. De har visserligen inte alls samma tradition i ryggen, men visst hade de haft kraft och kapital nog att väcka mer uppmärksamhet på sin resa mot den allsvenska toppen. Vi är ganska överens om att den verkligheten kommer i kapp Häcken inom kort, inte minst med den nystarten det kommer innebära för dem med ett eventuellt europaspel/europakval på en ny arena nästa år.
Vidare pratar vi om fotbollskulturen i Göteborg som trots allt inte är alls så rå och "tuff" (nåja...) som den är i t.ex. Stockholm. Här i Göteborg kan man skrika "din jävla Gajsare" till någon, och man gör det med glimten i ögat. Och det är Eddy tydlig med att poängtera. "Gajsare" är ett skällsord!
Mitt under vårt samtal får vi besök i lokalen av Robert Kronberg, som arbetar som personlig tränare på gymmet. Vi hinner med att byta några ord med Robert också, som enligt sig själv också är Blåvit. Men när han med glimten i ögat nämner att han dessutom håller på Manchester United slänger Eddy något hårt, oklart vad, på Robert. Jag nickar i samförstånd - för det är glädjande att jag och Eddy även har vårt engelska klubbhjärta på samma ställe. West Ham ligger oss båda varmt om hjärtat - det skriver vi dock om på andra ställen på nätet.
Jag har med mig en personlig hälsning till Eddy från Pontus Wernbloom. Pontus och Eddy känner varandra sedan innan och hälsningen lyder; "Victor Cheng(en MMA-fighter från Kungälv som nått långt, men i en viktklass som motsvarar ungefär Eddys lår) äter dig till frukost!"
Eddys reaktion är härlig och öppenhjärtlig och han hälsar tillbaka till Pontus att "med det hästflabbet som Pontus har så var det med största sannolikhet inte en mittfältare CSKA var ute efter, utan snarare en arbetshäst". Dialogen mynnar vidare ut i hur Eddy med vänner förnedrade Pontus under hans svensexa genom att klä ut honom till Gajsare och kasta ägg på honom i kanalen i centrala Göteborg.
Eddy vill inte att jag nämner Håkan Mild, för som Eddy säger; "Som spelare är Håkan Gud, men som sportchef..." - här väljer han att inte fullfölja meningen, men jag förstår vart han vill komma. Som många andra är Eddy inte heller nöjd med insatsen från våra nyförvärv och han är tydlig när han säger att "om alla hade tagit en petning lika bra som Dahlin så hade detta laget varit mycket bättre i år". Eddy skulle också gärna se att man låter Tobbe vila lite, inte för att Tobbe är en sämre spelare i första hand, utan för att han möjligen skulle må bra av att jaga en idag självskriven plats i startelvan. Födas på nytt.
Eddy bjuder också in alla som väljer att slåss i Blåvitts färger på gator, åkrar och på/vid arenan till något utav stadens MMA-Center, för som han säger; "Dessa killar vill slåss för att de behöver slåss, så varför inte låta dem slåss under kontrollerade former med handskar, tandskydd och regler. De kommer få samma kick av det". Jag tror inte att Eddy heller är sen på att sparra mot er om ni är sugna.
Eddy bjuder också in er soffpotatisar till Blåvitt-supportrar till sitt gym på Fjällgatan 38, där man kan träna till Eddys playlist, som till stor del består av låtar med Blåvitt-anknytning. Gymmet är inrett i Blått & Vitt och inom kort är målsättningen att man skall kunna träna till TV-sända Blåvitt-matcher. Att träffas på krogen varje gång är roligt, men i längden aningen destruktivt menar Eddy, så varför inte träffas på gymmet och se på match och snacka fotboll? Han har nog rätt, antar jag...
Detta inlägg hade kunnat bli hur långt som helst, för det var ytterst Trivsamt (här väljer jag att produktplacera namnet på gymmet som tack för mottagandet) att få bli inbjuden under dessa enkla, men trevliga former. Jag kommer gå tillbaka för att träna där, och ni är alla hjärtligt välkomna till Eddy Bengtsson - den blåvita krigaren!
Vi är många supportrar som ställt oss frågor som om de blåvita spelarna verkligen krigar, om de verkligen är villiga att åsamka sig själva lite smärta för att vinna matcher åt oss alla, eller om de verkligen är tillräckligt bra tränade för att orka bedriva ett aktivt och destruktivt försvarsspel när motståndarna har bollen. För att bolla dessa frågor med någon som bör veta vad det innebär att offra blod, svett och tårar för att nå framgångar så sökte vi upp den kanske störste (i dubbel bemärkelse) blåvita krigaren av dem alla; Eddy Bengtsson.
 |
| Eddy Bengtsson tog emot oss på sitt gym på Fjällgatan |
Eddy är ödmjuk och vill tidigt poängtera att han inte är för mer än någon annan, utan att han är en blåvit supporter "som vilken som helst i mängden". Detta gör honom till precis den typen av ambassadör bland blåvita supportrar som vi behöver i dessa dagar. Någon som står upp och som verkligen vill vara en i mängden utav alla blåvita. Eddy har återigen förutsättningar för att ställa sig i MMA-buren inom kort, inte minst sedan han ägnat mycket av tiden det sista året åt förbränningsträning och tappat inte mindre än omkring 50(!!) kg i vikt. Trots detta visar vågen, när Eddy ställer sig på den, omkring 120kg. Med sin kroppshydda är Eddy respektingivande till sin uppenbarelse, men man får snabbt förtroende för Eddy som med sin personlighet verkligen visar att han bär på tydliga värderingar som hade varit viktiga för vem som helst att inneha.
 |
| Eddy är född blåvit och har ett mycket stort Blåvitt-hjärta |
Vi pratar om "Blåvitt idag" där kapitalet flödar och där vi båda är rädda för att pengarna som pumpas in i klubben i slutändan inte bara är vanliga sponsorpengar utan att dessa pengar i själva verket innebär makt och att ännu mer pengar kan köpa ännu mer makt och till slut styrelseplatser, som jag tror att de flesta med ett blåvitt hjärta helst skulle vilja slippa se. Vi pratar om blåvit nostalgi och om hur Eddy är döpt efter den blåvita Eddy Magnusson och om Bollgott där man tidigare kunde stöta på styrelsemedlemmar på samma blåvita "hak" som de marginaliserade A-lagarna från Selma Lagerlöfs Torg. Det viktiga då var inte vem man var eller vad man gjorde. Det som förenade på den tiden var just kärleken till Blåvitt. Idag är det annorlunda. Hela vägen från IFK Göteborgs styrelserum till olika läktargrupperingar grupperar vi oss. Idag är det svårare att känna blåvit samhörighet med gemene man.
Vi pratar vidare om hur Eddy gav sin nyfödde son ett medlemsskap i IFK Göteborg. När sonen fick sitt medlemskap var han bara 8...minuter gammal. Det ska börjas i tid. Vi pratar om BK Häcken som än så länge lyckats hålla fötterna på jorden. Trots att de tillhör landets just nu bästa föreningar på såväl ungdoms- som A-lagssidan så låter de inte så mycket utåt. De har visserligen inte alls samma tradition i ryggen, men visst hade de haft kraft och kapital nog att väcka mer uppmärksamhet på sin resa mot den allsvenska toppen. Vi är ganska överens om att den verkligheten kommer i kapp Häcken inom kort, inte minst med den nystarten det kommer innebära för dem med ett eventuellt europaspel/europakval på en ny arena nästa år.
Vidare pratar vi om fotbollskulturen i Göteborg som trots allt inte är alls så rå och "tuff" (nåja...) som den är i t.ex. Stockholm. Här i Göteborg kan man skrika "din jävla Gajsare" till någon, och man gör det med glimten i ögat. Och det är Eddy tydlig med att poängtera. "Gajsare" är ett skällsord!
Mitt under vårt samtal får vi besök i lokalen av Robert Kronberg, som arbetar som personlig tränare på gymmet. Vi hinner med att byta några ord med Robert också, som enligt sig själv också är Blåvit. Men när han med glimten i ögat nämner att han dessutom håller på Manchester United slänger Eddy något hårt, oklart vad, på Robert. Jag nickar i samförstånd - för det är glädjande att jag och Eddy även har vårt engelska klubbhjärta på samma ställe. West Ham ligger oss båda varmt om hjärtat - det skriver vi dock om på andra ställen på nätet.
 |
| Robert Kronberg kom förbi och visade sig tillsammans med de rätta färgerna |
Jag har med mig en personlig hälsning till Eddy från Pontus Wernbloom. Pontus och Eddy känner varandra sedan innan och hälsningen lyder; "Victor Cheng(en MMA-fighter från Kungälv som nått långt, men i en viktklass som motsvarar ungefär Eddys lår) äter dig till frukost!"
 |
| Här har undertecknad ställt en fråga som Eddy tyckte var "mindre lämplig" |
Eddys reaktion är härlig och öppenhjärtlig och han hälsar tillbaka till Pontus att "med det hästflabbet som Pontus har så var det med största sannolikhet inte en mittfältare CSKA var ute efter, utan snarare en arbetshäst". Dialogen mynnar vidare ut i hur Eddy med vänner förnedrade Pontus under hans svensexa genom att klä ut honom till Gajsare och kasta ägg på honom i kanalen i centrala Göteborg.
Eddy vill inte att jag nämner Håkan Mild, för som Eddy säger; "Som spelare är Håkan Gud, men som sportchef..." - här väljer han att inte fullfölja meningen, men jag förstår vart han vill komma. Som många andra är Eddy inte heller nöjd med insatsen från våra nyförvärv och han är tydlig när han säger att "om alla hade tagit en petning lika bra som Dahlin så hade detta laget varit mycket bättre i år". Eddy skulle också gärna se att man låter Tobbe vila lite, inte för att Tobbe är en sämre spelare i första hand, utan för att han möjligen skulle må bra av att jaga en idag självskriven plats i startelvan. Födas på nytt.
Eddy bjuder också in alla som väljer att slåss i Blåvitts färger på gator, åkrar och på/vid arenan till något utav stadens MMA-Center, för som han säger; "Dessa killar vill slåss för att de behöver slåss, så varför inte låta dem slåss under kontrollerade former med handskar, tandskydd och regler. De kommer få samma kick av det". Jag tror inte att Eddy heller är sen på att sparra mot er om ni är sugna.
 |
| När vi såg hur Eddy behandlade sin silikondocka Bob (ja, den var döpt till Bob), så kände man sig ganska glad att man inte var just en silikondocka vid namn Bob |
Eddy bjuder också in er soffpotatisar till Blåvitt-supportrar till sitt gym på Fjällgatan 38, där man kan träna till Eddys playlist, som till stor del består av låtar med Blåvitt-anknytning. Gymmet är inrett i Blått & Vitt och inom kort är målsättningen att man skall kunna träna till TV-sända Blåvitt-matcher. Att träffas på krogen varje gång är roligt, men i längden aningen destruktivt menar Eddy, så varför inte träffas på gymmet och se på match och snacka fotboll? Han har nog rätt, antar jag...
Detta inlägg hade kunnat bli hur långt som helst, för det var ytterst Trivsamt (här väljer jag att produktplacera namnet på gymmet som tack för mottagandet) att få bli inbjuden under dessa enkla, men trevliga former. Jag kommer gå tillbaka för att träna där, och ni är alla hjärtligt välkomna till Eddy Bengtsson - den blåvita krigaren!
2012/07/26
Vad hände i fallet Fredrik Risp?
KRÖNIKA
Karl Svensson spelade 5 Allsvenska matcher för IFK Göteborg 2010 men det blev några fler (17) säsongen därpå, främst då han var det enda alternativet sedan Ragnar Sigurdsson (och tidigare Nicklas Carlsson) lämnat klubben. Tuomo Turunen gjorde en Allsvensk match 2010 och lämnade sedan laget för gott (?).
Ett år senare, 2011, var Mikael Dyrestam den enda reserven på mittbackspositionen, han som annars var ordinarie som vänsterback. Han ville förstås själv spela mittback, men sett till lagets bästa blev det ett steg tillbaka då han tvingades spela i mitten och Logi Valgardsson fick ersätta till vänster.
Att spelare kommer och går är inga konstigheter inom modern lagidrott. Ibland är en spelartrupp överfylld, men ibland behöver man göra förändringar för att förstärka truppen. Alla kan inte få vara kvar kontraktstiden ut om laget inte går bra, och i ett sådant läge är det flera faktorer som avgör vem som får stanna och vem som får gå. Ska man fortsätta att satsa på den spelare (eller de spelare i det här fallet) som haft det tungt och hoppas att de hittar formen eller ska man sätta ner foten när möjligheten kommer att öka konkurrensen och standarden på truppen? En enkel fråga om man inte behöver ta hänsyn till ekonomi. En Allsvensk klubb har inte råd att ha hur många spelare som helst. Men när Håkan Mild nekade Fredrik Risp handlade det om något annat.
Risp, 29, erbjöd sig att spela i princip utan lön så länge han fick chansen att spela i IFK Göteborg igen, klubben i hans hjärta, där han ville avsluta sin karriär. Med hans erbjudande kom en inställning som värmer det allra mest frusna blåvita hjärta, en krigarinstinkt och en vägran att vika ner sig. En vinnarskalle som endast kan jämföras med Ragnar Sigurdsson och ett hjärta som bara kan liknas vid Pontus Wernblooms. Och han spelade ju bra!
Till säsongen 2012 värvades Kjetil Wæhler, 36. En spelare med syftet att tillföra ledaregenskaper, rutin och kampvilja till ett lag utan mittbackar. Samma egenskaper som Fredrik Risp besitter, med två undantag. Kjetil kommer med största sannolikhet att lägga av efter nuvarande säsong eller på sin höjd nästa säsong samtidigt som Fredrik idag är 31 år gammal och har åtminstone 3-4 säsonger kvar i sig. Men framförallt har Fredrik Risp något som Kjetil Wæhler aldrig kommer hinna få på sin korta sejour i IFK Göteborg; det som vi supportrar kallar för hjärta. Att brinna för klubben man spelar i leder inte sällan till att man kan ta den där extra löpningen, gå in i den där smärtsamma duellen, sticka fram den där långa tån för sitt lag.
Så vad var det som gjorde att Håkan Mild sa "tack och hej" till Fredrik Risp efter tre väl genomförda matcher för IFK Göteborg? För inte var det att truppen var full med fullgoda mittbackar. Visst, man kan säga att det är lätt att i efterhand klaga på valen att satsa på Kalle Svensson och Tuomo Turunen, men det var tydligt långt tidigare att det var en större chansning att hoppas på att de båda skulle höja sig än att ta in en brinnande Fredrik Risp för minimilön. Således kan vi konstatera att det inte heller var ekonomin som satte stopp. Det låg något annat bakom beslutet.
Om det var något personligt mellan Fredrik och Håkan som inte fungerade eller om det var Håkans stolthet att genom värvningen av Risp erkänna Kalle Svensson och Tuomo Turunen som mer eller mindre misslyckade värvningar, det kan man bara spekulera i, men jag hoppas verkligen inte att det var någon av dessa anledningar som låg bakom vad jag anser är ett av de största misstagen IFK Göteborg har gjort, strax efter skattefusk och en bra bit före John Alvbåge (åtminstone första gången).
Det är många gånger man har känt sig arg, besviken och uppgiven av saker man inte håller med tränare eller sportchefer eller för den delen spelare om, men varje gång jag tänker tillbaka på fallet Risp blir jag genuint ledsen. Jag känner mig som ett barn som bara vill ligga på golvet och sparka okontrollerat med benen och gråta fram "jag vill, jag vill, jag vill", för jag vill så gärna se mannen på min t-shirt i IFKs startelva. Han som hellre sitter i turkiskt fängelse än att spela för en annan Allsvensk klubb än mesta mästarna! Det finns ingen del inom mig som kan förstå. Hur kan en spelare som Fredrik Risp inte få plats i IFK Göteborg anno 2010, 2011 eller för den delen 2012?
Jag vet inte om det är för sent att få tillbaka Fredrik Risp till IFK Göteborg, men jag kommer inte att sluta hoppas förrän han lägger av. Kanske är det Håkan som är bromsklossen, i så fall kanske man kan hitta något positivt att hans position ifrågasatts som den gjort den här säsongen, åtminstone i det avseende att hans avgång kanske kan ge oss tillbaka vår krigare, vår försvarare.
/patricw
"Klart man är besviken. Siktet var inställt på att vara kvar och kanske helst avslutat karriären här. Jag hade ändå förhoppningar om en förlängning,"Så sa Fredrik Risp i media i juni 2010 då Håkan Mild klargjort för honom att hans kontrakt med IFK Göteborg inte skulle förlängas.
"Jag är besviken och förvånad. Jag spelade ändå tre matcher från start när alla var friska och gjorde det bra. Tyvärr har jag varit skadad en del."Och visst gjorde han det bra, så mycket minns jag. Beskedet kom som en chock för mig då man på mittbackspositionen sett väldigt tunna ut bakom firma Ragnar Sigurdsson-Hjalmar Jonsson den här säsongen. Man stod egentligen utan riktiga alternativ hela säsongen. Mikael Dyrestam (på den här tiden enbart spelad som vänsterback) var skadad hela säsongen. Kvar fanns Kalle Svensson, obegripligt nedgången, och av ledarteamet ansedd för dålig att starta i Allsvenskan, samt Tuomo Turunen, en spelare som inte heller han var bra nog för Allsvensk fotboll i deras ögon. Nicklas Carlsson återvände i spel efter skada under den första halvan av 2010 och var således det enda användbara alternativet.
Karl Svensson spelade 5 Allsvenska matcher för IFK Göteborg 2010 men det blev några fler (17) säsongen därpå, främst då han var det enda alternativet sedan Ragnar Sigurdsson (och tidigare Nicklas Carlsson) lämnat klubben. Tuomo Turunen gjorde en Allsvensk match 2010 och lämnade sedan laget för gott (?).
Ett år senare, 2011, var Mikael Dyrestam den enda reserven på mittbackspositionen, han som annars var ordinarie som vänsterback. Han ville förstås själv spela mittback, men sett till lagets bästa blev det ett steg tillbaka då han tvingades spela i mitten och Logi Valgardsson fick ersätta till vänster.
Att spelare kommer och går är inga konstigheter inom modern lagidrott. Ibland är en spelartrupp överfylld, men ibland behöver man göra förändringar för att förstärka truppen. Alla kan inte få vara kvar kontraktstiden ut om laget inte går bra, och i ett sådant läge är det flera faktorer som avgör vem som får stanna och vem som får gå. Ska man fortsätta att satsa på den spelare (eller de spelare i det här fallet) som haft det tungt och hoppas att de hittar formen eller ska man sätta ner foten när möjligheten kommer att öka konkurrensen och standarden på truppen? En enkel fråga om man inte behöver ta hänsyn till ekonomi. En Allsvensk klubb har inte råd att ha hur många spelare som helst. Men när Håkan Mild nekade Fredrik Risp handlade det om något annat.
Risp, 29, erbjöd sig att spela i princip utan lön så länge han fick chansen att spela i IFK Göteborg igen, klubben i hans hjärta, där han ville avsluta sin karriär. Med hans erbjudande kom en inställning som värmer det allra mest frusna blåvita hjärta, en krigarinstinkt och en vägran att vika ner sig. En vinnarskalle som endast kan jämföras med Ragnar Sigurdsson och ett hjärta som bara kan liknas vid Pontus Wernblooms. Och han spelade ju bra!
Till säsongen 2012 värvades Kjetil Wæhler, 36. En spelare med syftet att tillföra ledaregenskaper, rutin och kampvilja till ett lag utan mittbackar. Samma egenskaper som Fredrik Risp besitter, med två undantag. Kjetil kommer med största sannolikhet att lägga av efter nuvarande säsong eller på sin höjd nästa säsong samtidigt som Fredrik idag är 31 år gammal och har åtminstone 3-4 säsonger kvar i sig. Men framförallt har Fredrik Risp något som Kjetil Wæhler aldrig kommer hinna få på sin korta sejour i IFK Göteborg; det som vi supportrar kallar för hjärta. Att brinna för klubben man spelar i leder inte sällan till att man kan ta den där extra löpningen, gå in i den där smärtsamma duellen, sticka fram den där långa tån för sitt lag.
Så vad var det som gjorde att Håkan Mild sa "tack och hej" till Fredrik Risp efter tre väl genomförda matcher för IFK Göteborg? För inte var det att truppen var full med fullgoda mittbackar. Visst, man kan säga att det är lätt att i efterhand klaga på valen att satsa på Kalle Svensson och Tuomo Turunen, men det var tydligt långt tidigare att det var en större chansning att hoppas på att de båda skulle höja sig än att ta in en brinnande Fredrik Risp för minimilön. Således kan vi konstatera att det inte heller var ekonomin som satte stopp. Det låg något annat bakom beslutet.
Om det var något personligt mellan Fredrik och Håkan som inte fungerade eller om det var Håkans stolthet att genom värvningen av Risp erkänna Kalle Svensson och Tuomo Turunen som mer eller mindre misslyckade värvningar, det kan man bara spekulera i, men jag hoppas verkligen inte att det var någon av dessa anledningar som låg bakom vad jag anser är ett av de största misstagen IFK Göteborg har gjort, strax efter skattefusk och en bra bit före John Alvbåge (åtminstone första gången).
Det är många gånger man har känt sig arg, besviken och uppgiven av saker man inte håller med tränare eller sportchefer eller för den delen spelare om, men varje gång jag tänker tillbaka på fallet Risp blir jag genuint ledsen. Jag känner mig som ett barn som bara vill ligga på golvet och sparka okontrollerat med benen och gråta fram "jag vill, jag vill, jag vill", för jag vill så gärna se mannen på min t-shirt i IFKs startelva. Han som hellre sitter i turkiskt fängelse än att spela för en annan Allsvensk klubb än mesta mästarna! Det finns ingen del inom mig som kan förstå. Hur kan en spelare som Fredrik Risp inte få plats i IFK Göteborg anno 2010, 2011 eller för den delen 2012?
Jag vet inte om det är för sent att få tillbaka Fredrik Risp till IFK Göteborg, men jag kommer inte att sluta hoppas förrän han lägger av. Kanske är det Håkan som är bromsklossen, i så fall kanske man kan hitta något positivt att hans position ifrågasatts som den gjort den här säsongen, åtminstone i det avseende att hans avgång kanske kan ge oss tillbaka vår krigare, vår försvarare.
/patricw
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)