2010/10/04

Gästkrönika: The name of the game

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Joel" en hyllning till fotbollen, på IFK Göteborgs födelsedag.

Minns ni hur lätt det var att skaffa sig kickar när man var liten? Det kunde räcka med att bada en varm sommardag, hoppa från femman, vetskapen om att man skulle få en glass på kvällen. Jag fick till och med en kick, naiv som jag var, av att gå till skolan första gången. Men att skapa kickar har blivit betydligt svårare med åren, dels för man blir äldre och mer cynisk och dels för att det inte är lika spännande att åka shotgun i bilen när man är 20 som det var när man var fem. I dag kan jag räkna källor till mina kickar på ena handens fingrar: Musik, sex, skidåkning och den kanske allra viktigaste, som denna texten handlar om: fotboll.

Fotboll, och synnerligen Blåvitt, är den enda bestående kicken från min barndom. Ett av de allra starkaste barndomsminnena jag har var den första IFK-matchen jag såg, ett derby mot Öis. Vi hade ställt bilen i Ullevigaraget, minns inte om det var vår eller höstderbyt, men jag hade i alla fall på mig mina blåa vantar som jag var väldigt glad i, och en alldeles för stor IFK- tröja, prydd med nummer nio och ICA-loggan. Jag var kanske fem eller sex år gammal. För en grabb från Tjörn var det här det första egentliga mötet med de stora folkmassorna, och jag fick nästan kramp i käken eftersom min mun var formad som ett "O", och mina ögon var rundare och större än fotbollar (storlek tre, för att inte överdriva). Jag hörde trumman, blodet rusade i kroppen, jag kunde knappt stå still. Jag frågade min pappa om jag fick hålla hans hand, vilket jag naturligtvis fick, så där gick vi, stolt far (för hans son hade blivit en Ängel) och en son med larger-than-life känsla, ena handen i sin fars hand, den andra i munnen, ständigt tuggande på sin blåa vante för att inte visa världen hur lycklig han var.

Det gick fort att tjöta till sig en halsduk i de allra vackraste av färger (halsduken som jag fortfarande använder idag) och en halv special, sedan var det bara att gå in på Ullevi och möta atmosfären. Och vilken atmosfär, att se fyllda läktare, spelare springa runt och skjuta lite, det gröna gräset (nåja, men bra mycket grönare än idag). "Sassa Brassa Mandelmassa" skanderades av någon oklar anledning, och jag tror aldrig jag har varit så tyst och övervälmigad som i den stunden. Det var där jag skapade en livslång kärleksaffär med IFK Göteborg, resultatet var helt oviktigt (2-1 till blåvitt).

För mig handlar inte fotboll om att släppa ut ett överflöd av testosteroner, inte heller att slåss, stå med ryggen mot planen och skrika på andra att de inte sjunger med i ramsor eller att påpeka för andra varför de älskar Blåvitt mer än vad du gör. Fotboll handlar om farten, atmosfären, engagemanget, kommentarer, ilska, spänning, domarskandaler, ribbor, dramatik, spelare, tränare, publik, färgerna blått och vitt och Ullevi. Men mest av allt: Njutning och lidande. Ena sekunden känns det som om du är med i romantisk komedi, i andra känns det som du har besök av döden i "Det Sjunde Inseglet".

Det är dock just njutningen och lidandet som skapar bandet till Laget med stort L. Hur skulle man annars orka med att först se IFK spela 0-0 mot Mjällby i en ruggigt tråkig match, och sedan gå till närmsta pub för att kolla på toppfotboll i Chelsea mot Arsenal? Varför kommer jag stå och frysa på läktaren i slutet av oktober när vi tar emot Trelleborg? Enkelt svar: det spelar ingen roll hur spelet är, jag kommer alltid stå där på läktaren, i regn som i solsken, mot AIK eller Åtvidaberg i jakt efter njutning, som tre poäng innebär. För en rationell människa är detta galenskap, att lägga tid, pengar och humör på något man inte kan påverka direkt. Men jag är inte rationell, åtminstone inte när det gäller Blåvitt, och det har jag inte varit sedan min första match på Ullevi.


Den känslan jag får när jag står på ett otroligt berg, redo att kasta mig ut i pudret, är samma känsla jag får när jag står längst fram på en Bruce Springsteen konsert och gör allt jag kan för att nudda strängarna på hans Fender Telecaster, är samma känsla jag får varje gång jag närmar mig Ullevi och det är matchdag. Det är någon oförklarlig regression jag genomgår för jag får alltid känslan att jag är en väldigt liten pojke som vill fråga sin pappa om det är okej att få hålla i hans hand.

/Joel

27 kommentarer:

  1. Där satte du fingret på spiken. Lite blöt i ögat, en sån här dag. Grattis på födelsedagen, IFK Göteborg.

    SvaraRadera
  2. Bra krönika!

    SvaraRadera
  3. förbannat bra skrivet

    SvaraRadera
  4. Poesi var ordet. I dessa dystra dagar behöver man verkligen något upplyftande.

    Har haft en diffus känsla efter gårdagens match. En vemodig men också en, oroväckande, likgiltig känsla. Som om allt vore över på något vis. Är helt enkelt något som sakans just nu.

    Jag hoppas innerligt på en total nystart till nästa säsong. Det går inte att fortsätta i samma fotspår.

    En ny våg av optimism måste skölja över IFK.

    Jag är osäker på vad du är men vet vad du var.

    När skiner poseidon igen?

    SvaraRadera
  5. Skön läsning, och många saker jag känner igen från min egna BlåVita historia.

    SvaraRadera
  6. Håller med! Supporterskap är inte att stå med ryggen mot planen och gå upp i falsett ifall alla inte sjunger med i de ramsor som du vill!

    Supporterskap är för mig att stötta sitt lag med sång, men man vill även kolla på matchen och låta händelserna i denna styra ens reaktioner på läktaren. After all så är man ju ändå där för att man gillar fotboll och älskar Blåvitt.

    Så till alla capos och ultras out there. Stå och hoppa med ryggen mot planen och känn er italienska om ni vill. Jag förstår det inte ,men accepterar det. Men låt mig få vara supporter på mitt sätt-nämligen det lite mer Brittiska.

    SvaraRadera
  7. Tamefan det vackraste jag läst sen jag såg Robin Söders namn i laguppställningen i våras.

    SvaraRadera
  8. Varför har baraben en sådan förkärlek att publicera bönders minnen över första gången dom kom till stan?

    Finns det inga lokala fotbollslag på tjörn eller?

    SvaraRadera
  9. @anonym 14:53: Idiot.

    SvaraRadera
  10. 14:53 är gaisare.Han försöker spinna vidare på gaisarnas försök att utmåla Blåvitt som ett kranskommunslag. De tycker nämligen att det är fult att bo i förorten. Gaisarna själva är nämligen bara innerstadsmänniskor, oftast akademiker.

    SvaraRadera
  11. Nej men är det inte konstigt att man kallar sig Göteborg, snor sGöteborgs stadsvapen, kör med en slogan om "en stad ett lag" när man i och med detta diskvalificerar 75% av sina supportrar.


    Ni är inte Göteborg. Varför utge sig för att vara någoting man inte är?

    SvaraRadera
  12. Förbannat fint!

    Ps. alkade gaisare som har upptäckt internet år 2010 är inget att lyssna på =)

    SvaraRadera
  13. Nä nä tydligen är era tveksdamma göteborgskoppling inget problem i era supporterled. iof är man inte från Göteborg själv så bryr man sig inte. IFK föreningen är ju dessutom en stockholmsklubb som ni bara är en filial åt så det är klart att ni inte skäms...

    SvaraRadera
  14. Att vara "från Göteborg" är här alltså detsamma som att bo under parkbänkarna, inte i nått jävla hus, bara för att klargöra min ståndpunkt. Vi är the real deal, som man säger på amerikanska. Vi köper vår sprit på macken.

    /stolt gaisare

    SvaraRadera
  15. Okej Gais kör ni hårt på att vara "äkta Göteborg" om ni vill. Det är ju ni som diskvalificerar en massa folk genom att utesluta förorterna. Vet förresten en massa gaisare i förorterna. Känner de sig välkomna hos er tror du? Är de mindre gais och mindre Göteborgare bara för att de bor där de bor? Kommungränsen är ju bara streck på en karta. Göteborgare handlar inte om kommun, det är en mentalitet. Förorterna är till stor del uppbygda av utflyttade arbetarklass-göteborgare. Medan innerstan är överklass och inflyttade studenter. Generalisering jag vet!

    SvaraRadera
  16. Bland det bästa fotbollskrönikor jag någonsin har läst!!!

    Tummen upp till dig kamrat! :)

    Fler liknande inlägg tack!

    SvaraRadera
  17. * de bästa, sorry!

    SvaraRadera
  18. Hörde trumman? Du kan inte vara gammal? Den började väl användas 2005? Men, men, bra skrivet pöjk!

    SvaraRadera
  19. bla bla bla.....epalitteratur..

    SvaraRadera
  20. anonym 15:50 (om du läser det här. jag vet inte hur det är med tillgång till datorer på den slutna avdelning där du befinner dig.)
    givetvis har du helt rätt, och vi ber omedelbart om ursäkt. men varför begränsa dig till kranskommunerna? IFK Göteborg har de senaste 40 åren dessutom visat sig vara det populäraste laget inte bara i den här kommunen eller dess kranskommuner, utan även det populäraste laget i hela landet. alltså borde vi omedelbart byta namn till IFK Sverige för att inte vara så vilseledande att ni stackars gaisare blir förvirrade.
    Och inte nog med det; IFK Göteborg är också det svenska lag som är mest känt i europa. alltså, byt namn till IFK Europa! nu!! genast!!! allt för att vi ska slippa lipande gaisare med maglomani på våra forum. ordningen återställd. lugn och ro.

    SvaraRadera
  21. IFK Sverige hde varit ett utmärkt namn. För visst är ni populära runt om i Sverige men inte så populära i Göteborg. Det är just därför eran publik består av massa bonnkaniner som hade gett sin högra arm för att få va en "go gubbe" medan vi riktiga Gteborgare skrattar åt evenemangsturisterna och deras fascination för avenyn.

    Men nu när Malmö går om er som Sveriges mest framgångsrika lag så kommer även bönderna att svika er då eran publik inte bryr sig om vilken klubb dom håller på bara den vinner. Därför har ni redan tappat 20% av eran publik dettaår och mer lär det bli.

    SvaraRadera
  22. Ha ha ha så fel du har! Vår publik ökade ju under de svåra åren när vi harvade i mitten och till och med fick kvala ett år.

    SvaraRadera
  23. Fakta är att i år då ni legat i botten/mitten så har ni tappat 20% från förra året då ni låg i toppen. Mer medgångssupportrar än så blir det inte. Sen kan ni tro vad ni vill i Möndal..

    SvaraRadera
  24. Nu kastar du sten i glashus. Kolla hur erat eget publiksnitt förändrats när ni åkt neråt i seriesystemet. Har inte lika exakta siffror som dig, men 1000 pers per division rör det väl sig om i runda slängar?

    Och du jämför säkert bara 2009 mot 2010 när det gäller oss. För de tio åren mellan våra sm-guld 97 och 2007 ökade vi publikt. Att man har mer publik när man spelar bra är inget konstigt. Det har ni säkert också varit med om någon gång.

    Kul förresten att ni gaisare slänger er med så exakta siffror. 75% av de Blåvita i kranskommunerna t.ex. Det innebär ju 25% i Göteborg, eller? Och då skulle vi ju lätt ha fler "riktiga" göteborgare i våra led än vad ni har.

    SvaraRadera

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.