Starta frimärksklubb i Kungälv?

VM-KRÖNIKAN Enda sedan jag själv spelade fotboll på pojknivå har jag drömt om att få se det svenska fotbollslandslaget spela VM-fotboll. Mot Paraguay på torsdag är det äntligen dags. Ett hungrigt gäng supportrar ger sig av från Västkusten med ett enda mål i sikte - Berlin.

Aldrig har jag dock varit så besviken som jag är i detta nu (en överdrift, då jag trots allt inte värderar svensk landslagsfotboll högst av allt på dennan jord), men vad i hela Hisingen håller grabbarna man ser upp till på med? De spelar uselt (efter sin egen förmåga naturligtvis), de gnäller, de skäller och beter sig allmänt underligt. Var det så här det skulle kännas dagarna innan min första VM-match på plats? Det var i alla fall inte så här jag hade föreställt mig det första mötet med det svenska VM-laget. Att jag under hela mitt liv satt fotbollen i första rummet ter sig nu väldigt underligt. Det är ju inte för fotbollens skull jag åker ner till Tyskland, utan det är ju för gemenskapens och sällskapets skull. Fotbollen känns inte som om den rör mig i ryggen alls. Det är ju de gula tröjorna i den Tyska sommarsolen som gör hela resan värd att genomföra. Naturligtvis spelar också den ljusa lagern en viss roll. Svenska heja-ramsor på tyska vägar, torg, pubar och arenor. Det är ju det som är anledningen till varför man bestämmer sig för att åka ner till Tyskland i ett sånt här läge, där Sverige öppnat så fruktansvärt dåligt (0-0!?).

Fotbollen spelar ju ingen som helst roll egentligen.

I fall det är Källström eller Svensson som startar spelar ingen roll, om Isaksson har ont i huvudet fortfarande spelar ingen roll, om Mellberg, Ljungberg och Zlatan börjar slåss på planen spelar ingen roll, så länge alla har gula tröjor på överkroppen och ölskum i "Sassa-brassa-mandelmassa-strupen" så är allt frid och fröjd. Så länge inte öl-skummet tar överhanden över sången så är vi alla nöjda.
Men en sak ska ni veta; om inte Sverige går vidare från gruppen så blir jag grymt besviken, och helst ska de göra det med finess också, annars kommer jag aldrig göra om en sån här resa, för visst är det fotboll som vi alla älskar. Annars hade vi kunnat samla på frimärken i stället.