Höna av en fjäder?

KAMRATUPPFOSTRAN. Min första tanke igår när matchen drog igång och en del folk på LS var skrålsugna och i sedvanlig hetsironiskt anda därmed retades lite med klacken var hur mycket internettjafs detta lilla bus skulle innebära...

Bakgrunden -för nytillkomna läsare- till tisdagens stora blåvita internetdebattämne är alltså följande: Delar av läktarsektionen Levande Sittplats (LS) valde att sjunga lite ramsor i början av matchen trots att framträdande och ledande grupperingar inom blåvittklacken hade gått ut och uppmanat samtliga supportrar till en tystnadsmanifestation de första tjugo minuterna av måndagkvällens match mot Trelleborg. Manifestationen var tänkt som en del i ledet av rikstäckande supporterprotester mot SVFFs planer på att steg för steg de närmsta åren skära ner på det procentuella antalet potentiella ståplatser på arenor i Allsvenskan.

Jag har själv årskort på LS och -för att ha ryggen fri åt alla håll- vill nämna att jag var en av de många på LS som ändå valde att inte deltaga i ramsorna innan 20:e minuten. Samtidigt dömer jag inte de som valde att sjunga lite eller deltog i några av skoj/hetsramsorna som skickades iväg mot klacken med ett garv.

Alla på och nära LS kan inte missat det ironiska i att dra igång bl.a. "Hejsan klacken är ni klara" innan 20:e minuten då manifestationen skulle upphöra. När klacken då innan 20:e inte svarade tycker jag att den tysta manifestationen klockrent nådde sitt syfte och mål med att visa hur tråkigt det är om läktarna dör ut.

En sak som faktiskt inte framgått i vare sig artikeln eller i alla kommentarer till bloggposten Här är "storbråket" mellan LS och klacken är det faktum att det ändå var självaste "Tollan" som ställde sig på räcket hos LS strax innan 20:e minuten och det var då "Hejsan klacken är ni klara" började köras ett par gånger på allvar och organiserat. Tollan räknade faktiskt sedan ned med typ orden "-Nu är det bara 10 sekunder kvar!" vill jag minnas så att folk skulle börja peppa inför att hela arenan (inkl klacken samt alla på LS) nu förhoppningsvis skulle explodera när 20:e minuten skulle ticka in och tystanden brytas på riktigt av mäktig växelsång.

Tyvärr blev det inte så för det visade det sig att klackfolkets och manifestations barrikadkämpar nu var snea på de "sega LS-gubbarna" och började dra igång trumman och en ramsa istället för att svara på den sista och mest ljudliga "Hejsan klacken är ni klara". Men arenan vaknade till ordentligt och LS slöt direkt upp i den ramsa klacken drog igång utan att sura. Att klackfolk ändå är betydligt segare gubbar än LS som aldig skulle komma på tanken att hålla på med samma ramsa i typ tio eller ens två minuter är en helt annan diskussion...

Och nu kallas det tyvärr "storbråk" mellan klacken och LS fastän båda sektioner består av fritt väljande och tänkande individer.

Anledningen till att de grupperingar som organiserade tystnadsmanifestationen valt att den skulle sluta i just 20:e minuten måste väl ändå varit att det klockslaget är en form av officiellt klockslag (liksom i 60:e) då ramsor mellan klacken och LS körs? Så tolkade definitivt jag och säkert många fler med mig det som. Några tycker nu att hela historien är att göra en höna av en fjäder medans vissa andra tar detta väldigt personligt och man kan på det anonyma internet -såväl som i verkligheten- ana en spricka i supporterleden som kanske är ett problem på sikt.

MEN det behöver heller verkligen inte vara eller bli ett problem om du där bakom skärmen väljer att inte vilja eller att tycka att det skall behöva vara ett problem. Släpp det bara. Vi är alla blåvita fans och visst jag förstår er i klacken som känner sig kränkta men då måste ni också sätta in i mentaliteten som råder på LS.

Ett av de stora nöjena och något av det som ger mest valuta för årskortspengarna med att stå på LS är guldläget -gentemot och snett ovanför motståndarfansen- att få hetsa och skoja. I avsaknad av motståndarklack passade vissa igår helt enkelt på att rikta abstinensen åt ett lite annat håll men med glimten i ögat. Tyvärr kan det ju vara svårt att se en glimt i ögat om man står hundra meter ifrån varandra. Det som hände hände och det har verkligen ingenting med brist på respekt sinsemellan läktarsektionerna att göra vill jag hävda.

Sedan inflytten på nya Gamla Ullevi kan ändock vi flitiga matchbesökare skriva under på att det tyvärr blivit bokstavligt talat en lång distans mellan de två klackarna Blåvitt nu i princip har på GU. Inte konstigt att "vi och dom"-känslor kan dyka upp. Kanske framförallt hos yngre i klacken som fortfarande ser saker i svart och vitt som ju ofta är fallet i ungdomen eller alldeles särskilt bland uppretade fotbollsfans.

En ytterligare bidragande faktor till situationen är ju även att de flesta och mest pådrivande klackmedlemmarna i Ultras/Supras/etc heller aldrig besökt LS på en hemmamatch och vice versa. Desto svårare blir det ju då även att förstå, se och höra med vilken ironi LS-gubbarna skrålade sina ramsor innan klackens trumma och strupar tillslut drog igång i 20:e och arenan blev mycket roligare och ljudligare som sig bör.

Om det nu vore så enkelt som klyschorna säger att LS består av mer eller mindre alkade, gubbsjuka, småbarnsföräldrar och gamla rävar samtidigt som klacken samtidigt enbart består av fjuniga gymnasieelever i bar överkropp med ryggen mot planen.

Men vad som heller inte skall glömmas är att de flesta på LS är folk som på gamla Gamla Ullevi och Nya Ullevi under byggnationen av nya arenan alltid stod på ståplats och är klackfolk ur de äldre gardet. Aningen äldre supportrar som de sista åren på hemmamatcher kanske ändå valt att stå en bit bort från de mest hetlevrade ungdomarna i klackkärnan men ändå finnas i närheten.

En del av av problematiken handlar nog snarare om ett klassiskt generationsproblem där de äldre inte förstår sig på dagens unga och vice versa och där det framförallt saknas möjligheter för fansen att mötas, förutom på internet. Den så kallade kamratuppfostran i supporterleden riskar blir svårare och risken finns att en spricka håller på att uppstå i supporterleden om och när fler och fler äldre väljer att lämna klacken. Se bara på hur (internet)debatten kring alla bangers på läktarna nyligen i Borås blossade upp till närmast en "äldre mot yngre grej".

En fin fördel med gamla Gamla Ullevi tycker jag var hur alla besökarna på ståplatsläktarna blandades med varandra och minglade runt i halvlek till de två toaletterna eller kioskerna. Detta var kanske det bästa sättet att lära känna igen en massa ansikten år ut och år in bland alla olika änglafans. Detta är en grej jag insett att jag lite kan sakna nu på nya arenan.

På de få -men ofta större- bortamatcher jag brukar besöka varje år inser jag även att jag längre inte känner igen många av dagens mest hetlevrade yngre Ultras som gör ett hästjobb med att stå och driva på klacken. Detta kan ju iofs bero på att flera grupperingar har typ gemensamt inköpta jackor, jeans och vita sneakers. Nya Gamla Ullevi bidrar rent strukturellt och sektionsmässigt till att fans ur det äldre gardet (hela östra övre långsidan) inte kan blandas med de nya yngre som förr i tiden.

Jag kan bara tala för mig själv men jag har själv aldrig sett Blåvitt på nya GU från den stora klacksektionen på kortsidan för jag har ju årskort på LS från starten av förra säsongen. Nu när två säsonger på nya arenan gått så har jag noll egen koll på hur känslan och stämningen är i klacken på hemmaplan för jag har aldrig varit där. Segregationen är ett faktum.

Man kan ändå inte undgå att notera att det i takt med en säsong av dåliga resultat och slutligen ointressant motstånd på slutet av säsongen så börjar det tunnas ut en del på klacksektionen. De s.k. klackturisterna dyker ju heller inte upp när det inte gäller något på plan eller på läktarna. Sedan hör man ju ständigt av de tyvärr färre och färre lite äldre bekanta som fortfarande står i klacken att det inte är "som förut" och att de nog kommer byta till LS eller så nästa år. -Om det inte vore så dyrt där jämfört med klackens ståplatspriser. (Förutsatt att sektionen ifråga inte fortsätter vara slutsåld/fullsatt på årskort som i år)

Häri ligger också mycket av problematiken Blåvitt har att ta sig en rejäl tankeställare på. Biljettpriserna blir dyrare och dyrare. Missar du bara ett par matcher pga jobb/resa/sjukdom så har du inte tjänat in ditt årskort. I mitt fall så har jag pengarna och de går ju ändå till Blåvitt så jag bryr mig inte så mycket om jag missar en match eller så. Årskortet kan man ju ändå alltid låna ut till någon bekant som annars brukar köpa lösbiljett. Men någonstans går smärtgränsen för alla och inför denna säsongen försvann tex de två roliga -för LS sjukt roliga- publikmatcherna mot ÖIS och Bajen men ändå höjdes priset på årskortet någon hundring.

Häri har ju Blåvitt en fördel av att de ändå har rätt många årskortsinnehavare och jag kan tala för mig själv men jag kommer givetvis förnya det mycket pga att jag vill ha kvar min plats på LS även om AIK åker ur och vi förlorar en av de potentiellt roligaste hetsmatcherna. Andra årskortsinnehavare jag pratat med (även på andra sektioner) tänker precis likadant. Man är ett gött gäng som sitter ihop. För det finns ju tyvärr inte ståplatser kvar där man kan klumpa ihop sig som man vill längre på långsidorna. Även på LS har man ju sin plats. Då kvarstår ståplats som numera bara finns på kortsidan.

Jag tycker det är oerhört viktigt att det måste finnas kvar ståplatsläktare på svensk fotboll med bra sikt till en rimlig och hyfsat billig entrépeng för de mindre bemedlade eller bara de blåvittfans som vet att de ändå inte kommer kunna gå på alla matcher och därmed insett att årskort inte är en sån lysande idé. Det är viktigt att det måste få finnas hyfsat billiga biljetter till de fans som inte tycker det är värt betala 250 spänn för upplevelsen att få spö av Trelleborg en svinkall måndag i oktober.

Men å andra sidan har ju heller aldrig den riktiga ståplats sektionen nedanför klacken varit utsåld mer än i första och sista omgången förra säsongen. BaraBens läsare lär hursomhelst definitivt få anledning att återkomma till denna diskussion om biljettpriser framöver...

Åsikter om Blåvitt och i synnerhet om hur supportergemenskapen ser ut och upplevs sinsemellan olika falanger och alfabetskombinationer av fans är ständigt något av det som ständigt berör mest här på BaraBen men också just därför tyvärr i vissa frågor gör att änglarskarans åsikter stundom går isär. Därför tycker jag att det är utmärkt att BaraBen finns som en ventil för en öppenhjärtlig, sansad men helst eftertänksam debatt som i längden kan mynna ut i och bör leda till någon positivt.

Och de som tycker att fjädrar lätt blir till hönor måste ju heller inte logga in på varenda internetsida om man inte vill ta del av hur snacket går.

Imorgon är en annan dag och då släpper vi detta.
Men alla är väl fortfarande överense om att ståplatsreduceringen är korkad.

Avslutningsvis Glenn Hyséns lysande citat: "Man måste kunna få skämta om allt!"

Eller ?

Här är "storbråket" mellan LS och klacken

SUPPORTERKULTUR. Inför Trelleborg hemma gick Ultras GBG och Supras, två klackbaserade läktargrupper, ut med ett gemensamt upprop om en tyst manifestation mot fotbollspamparnas behandling av ståplats som läktarform. Ett flertal andra grupperingar, däribland klackgruppen GFK - och BaraBens Frankie - ställde sig bakom eller sympatiserade med uppropet. Andra dömde ut det helt.

Supporterklubben Änglarna ställde sig med en fot i varje läger och valde en "neutral" linje, där de stödde manifestationen som sådan, men valde att inte uppmuntra till sångbojkott. Ur Änglarnas text är det sista stycket värt att uppmärksammas:

"Oavsett hur man väljer att visa sin åsikt vädjar vi till alla att visa varandra respekt! Tillsammans för Blåvitt", skrev Änglarna. Respekt var det ja, låt oss återkomma till den detaljen lite senare.

Samtidigt bytte tusentals blåvita sina profilbilder på Facebook till manifestationens logotyp, för att uttrycka sina sympatier för kampen att behålla ståplats inom svensk fotboll. Så långt var allt lugnt, även om alla inte höll med varandra helt och hållet. Men sedan blev det dags för match.

Klacken sjöng inte under de inledande 20 minuterna och Levande Sittplats (LS) utnyttjade detta läge för att "skoja lite" mer klacksektionen. Bland annat inleddes det med växelsången "Hejsan klacken är ni klara" följt av den oerhört intelligenta sången "Ni sitter när ni kissar..." från LS, riktat mot klacken. Många på klacksektionerna irriterade sig på den här inställningen och såg beteendet som ett hån av deras ståndpunkter.

Reaktionen? Den blev att klacken ignorerade LS försök till växelsång längre fram i matchen. En nobb som å sin sida väckte irritation på LS-läktaren, där vissa ansåg att de första 20 minuternas sånger enbart varit legitima försök till självironisk humor.

Vilken sida man än väljer i den här debatten är en sak klar, känslorna svallade rejält efter matchen. I alla fall på "det blåvita internet":

Från BaraBens kommentarer:



Från Änglarnas forum:




Från Alltid Blåvitt:




Vad tycker du om allt som hände kring läktarna under matchen mot Trelleborg? Är de blåvita fansen på väg in i ett riktigt "storbråk" eller kan irritationen åt alla håll även kopplas till det usla resultat som Blåvitt presterade som fotbollslag? Hur var det klubben uttryckte sitt vädjande i sin text om manifestationen, "respekt" var det ja. Var läktarkaoset under Trelleborgsmatchen respektfullt? Du bestämmer - tyck till!

Här dödas svensk fotbolls läktarkultur

LÄKTARKULTUR. På måndag kommer besökarna på Gamla Ullevi att få en överraskning av det riktigt tysta slaget. På initiativ av ultrasgrupperna Ultras GBG och Supras kommer klacken att genomföra en protest mot de sittplatsvänliga strömningarna i svensk fotboll. Gruppernas initiativ: De första 20 minuterna av matchen ska bli tysta som i graven.

Graven för ståplats.
En djup grav som grävs av maktens män.

Ståplats - snart ett minne blott?

Nyligen presenterade Ultras GBG det som ligger till grund för den nationella kampanjen mot ståplatsreducering i en gästkrönika här på BaraBen. Orsaken till protesterna bottnar i att Svensk Elitfotboll (SEF) och Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) beslutat att genomföra en successiv reduceringen av ståplats under de kommande fyra åren, enligt följande modell:

2010: 80 procent av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.
2011: 70 procent...
2012: 60 procent...
2013: 50 procent...
2014: 20 procent av arenans totala publikkapacitet får nyttjas som ståplats.

Om fyra år får endast 20 procent av arenanornas publikkapacitet bestå av ståplatser som då ska kunna konverteras till sittplatser. Dessutom ska varje förening tvingas att ansöka om dispens för att kunna utnyttja dessa tjugo procenten fullt ut.

På läktarplats har reaktionerna kommit från alla möjliga håll. Och det är främst på ståplats som kritiken mot den här utvecklingen är stark, från sittplats har engagemanget för frågan varit svalt, i alla fall sett till de kommentarstrådar där debatten har böljat, bland annat här på BaraBen. Men frågan är inte så enkel så att den kan bemötas med standardsvaret "men vadå, stå upp framför era stolar, det klarar ju vi på Levande Sittplats alldeles utmärkt".

För frågan är så mycket större än "bara" detta.

Det vi ser nu är egentligen inte en proteströrelse enbart mot inskränkningen av ståplatsytorna inom svensk fotboll utan en allmän protest mot den utveckling som vi kan se inom svensk fotboll. Följderna av besluten som tas är de som skrämmer många vanliga supportrar, som ser stigande biljettpriser och mindre makt hos de individuella klubbarna som direkta resultat av det som SEF och SvFF vill se som norm. Det populäraste exemplet är att ta Bundesliga (där ståplats är tillåtet) som ett positivt exempel gentemot Premier League (som införde All-seater kulturen i fotbollsvärlden på 1990-talet). Exemplet har viss tyngd i att den tyska fotbollen även har Europas bästa publiksnitt, vilket dock självfallet inte enbart beror på att de har tillgång till ståplats.

Men vi ska nog inte underskatta stämningsfaktorn och de låga biljettpriserna som huvudsakliga faktorer till att tysk fotboll kan uppvisa dessa imponerande publiksiffror. För i Tyskland är det billigt att gå på fotboll och klack-kulturen är vida överlägsen sina spanska och engelska motsvarigheter.

Samtidigt har stämningen på engelska arenor sjunkit för varje år sedan ståplats förbjöds. I takt med att biljettpriserna vuxit sig dyrare och dyrare. Kulturen som råder där fotbollens sång- och tifomässiga kultur försvagas är i princip alltid en generellt ståplatsfientlig sådan. Om fotbollen som samlad rörelse vill se "ett England" även i Allsvenskan så ser många av oss faran i att det får ett par direkta konsekvenser.

Biljettpriserna kommer fortsätta att öka i en takt som inte alls är balanserad till den övriga samhällsutvecklingen. Fotboll blir alltså dyrare och dyrare som nöje i förhållande till vad människor tjänar på sina arbetsplatser. Redan under de senaste åren har vi fått bevittna en vild eskalering av krona för krona i förhållande till valutan för pengarna. I dag betalar många av IFK Göteborgs och Gais åskådare mer än dubbelt så mycket för att gå på sina favoritlags matcher än vad de gjorde för bara ett par år sedan. Om någon drar upp den nya arenan som förklaring till denna ökning av produktens pris bör de påminnas om att klubbarna inte betalat detta bygge, det gjorde vi skattebetalare. Vi betalar enbart mer pengar för biljetten för att klubbarna kräver mer betalt för samma - i många fall en sämre - produkt än vad de vågat göra tidigare. Deras syn på den här utvecklingen har alltså blivit lite mer aggressiv, medan vi i publiken inte svarat med samma mynt.

Tills nu.

Om ståplats marginaliseras så kommer stämningen på arenorna att försämras i rask takt. Detta kommer inte att vara kopplat till passionen som supportrarna känner för sitt lag, tvärtom. Men med dyrare biljettpriser, sittplatsläktare på alla håll och en negativ attityd gentemot ståplats som läktarform (och ståplatssupportern som kund) tvingas vi mot en så kallad "hockeyfiering" av läktarna. Med det menar jag att Frölunda Indians är skolexemplet på vad som kan ske när en passionerad publik byts ut mot en företagarpublik - som enbart ser idrotten som ett sätt att organisera härlig representation på.

I Scandinavium har de på lite mer än ett decennium effektivt förvandlat en kokande häxkittel till en stendöd läktargrav. I torsdags besökte jag och ett par vänner Kålleseum i detta studiesyfte, för att känna av vår framtid i fotbollens finrum. Vi såg en publik, som förvisso utmanas av eländiga resultat, där cirka 50 personer utgjorde klacken, där sång helt och hållet var utraderat och där hundratals människor lämnade och ankom till varje paus långt efter att domaren blåst släppt pucken eller perioden tagit slut.

Därmed måste vi se protesterna mot reduceringen av ståplats som ett större fenomen och rop på hjälp än att gälla bara frågan om folk kan stå upp eller inte. Det innefattar frågor som att små klubbar och kommuner drabbas hårdare rent ekonomiskt av att behöva bygga om sina läktare, men framför allt om en generell strömning som leder till en fotboll som tar fler kronor för biljetten och därmed tvingar ut många vanliga människor från möjligheten att ha råd med att gå på sitt favoritlags matcher.

På måndag kommer läktarna att präglas av tystnad under de 20 första minuterna. Detta som del av den nationella manifestation som pågår mot den rådande utvecklingen. Jag kommer att vara en av dem som inte sjunger, applåderar eller skanderar under manifestationen. Inte för att jag står på ståplats längre, utan för att jag förstår värdet med att ståplatsläktaren finns kvar i svensk fotboll.

Bevara ståplats - eller bevittna läktarkulturens död.

Kampen för att bevara ståplats har inletts

TRENDING TOPIC. Det kan kännas lönlöst, men det är numer en väl beprövad metod i påverkan av opinion. Ovanstående bild i olika varianter läggs just nu upp som profilbild på tusentals svenska fotbollssupportrars Facebook-konton.

Inom kort publiceras två gästkrönikor från en av huvudmännen bakom Ultras Göteborg här på BaraBen. Där uppmanas folk att på allvar börja engagera sig för den fotbollskultur som alla inom svensk fotboll utgör en del av - men endast ett fåtal engagerar sig inom. Mantrat är bekant från tidigare års kampanjer och uppmuntran härifrån BaraBen, ditt aktiva engagemang inom föreningsdemokratin och dess vägar till strukturell påverkan är viktigare än någonsin!

Om du ser värdet i att ståplats finns kvar på svenska arenor kan ett, om än litet, steg vara att även du byter profilbild på Facebook till symbolen "Här står man". Jag säger inte att bytet kommer rucka berg, men alla bäckar små. På BaraBen står vi - även när vi sitter ner. Ståplatsreducering - nej tack!