Analys: Blåvitt måste lära sig spela mot betongförsvar!

MATCHANALYS Gårdagens match må ha varit en skitmatch, men en väldigt lärorik sådan. För är det en sak IFK måste lära sig i år, så är det att spela bra mot de sämre lagen. Lagen som backar hem, som ställer tio man i försvar, som satsar på kontringar eller ibland inte ens det. Hur luckrar man upp ett betingförsvar? Hur hittar man nycklarna, som Rehn brukar prata om. För oavsett hur bra eller dåliga de individuella spelarna är, oavsett om man möter Milan, Ljungskile eller Banyoles, så blir det trångt, trångt, trångt mot vilket lag som helst som ställer tio man på egen planhalva.


Detta var något som demonstrerades väldigt tydligt igår igen. Vi har så svårt att spela när det blir så trångt. Det är inget riv och slit, det böljar inte fram och tillbaka, det finns inga ytor att spela på. Det blir tajt och trist. Igår var det dock ytterligare en faktor som spelade in, underskattningen. För så var det, och det går inte att förneka. För när man anländer till planen en halvtimme från match, som vi gjorde, och det står ett flicklag, typ elva år gamla, och tränar på ena planhalvan, då undrar man vad det är frågan om. Några motståndare syntes inte till. De kom ut när det var ungefär tjugo minuter kvar och började trilla igång. Då var Blåvitt nästan på väg in igen till omklädningsrummet. Som för övrigt var omklädningsrum till en gympasal som låg i anslutning till arenan. Sen vattnade man planen också. Inget fel i det om det inte hade varit för att sprinklersystemet hade satt igång i tid och otid och gav många av Blåvitt-spelarna rejäla duscher flera gånger om under uppvärmningen.


Ytterligare en "rolig" grej med matchen, som helt klart belyste karaktären på vilken nivå det kan vara på den här typen av matcher, var domarna. Förutom att domaren var extremt mycket hemmadomare, så var hans ena linjeman en riktigt skön gubbe. Med betoning på gubbe. Han rörde sig inte mer än vad han behövde, och det var inte direkt så att han stod i offsidelinje när lagen anföll. En fin silverlänk på vänsterarmen hade han hur som helst.



Att sedan matchen inte var mycket att hänga i julgranen har ni säkert redan läst om. En som hade det lite extra tufft var Nicklas Bärkroth, som stått för några riktigt fina insatser på hemmaplan senaste tiden. Det är ju så, när man är ung och på gång, att det kommer bleka insatser emellanåt också, och det tror jag Nicklas vet, även om han var väldigt deppig igår just efter den insatsen. Det är bara att lägga den matchen åt sidan och komma igen.


En annan yngling som hade det desto roligare var ”fjortonåringen” på Banyoles högerback, som spelade mot Hysén. Han gjorde än riktigt skaplig match, trots att det blev lite tufft för honom att hänga med när Tobbe satte fart. Jag sprang på grabben och hans familj efter matchen och förklarade på engelska att han spelade mot en kille som vart i Sunderland och kickat boll, och att han gjorde väldigt bra trots allt. Grabben, som inte förstod särskilt mycket, men berättade att han var sexton och inte fjorton, tyckte det var lite kul ändå och såg rätt nöjd ut. Sen tog han sin cykel och cyklade hemåt i natten.