TORSDAGSKRÖNIKAN Det var en gång en fotbollsspelare. Han värvades till IFK Göteborg 1993 och spelade hos oss till 1996. Det var en fantastisk period för laget, och i synnerhet för spelaren i fråga. Han gjorde ett av tidernas mål mot Sven Andersson på Olympia, och han lekte med Manchester United på Nya Ullevi. Vi älskade honom och han älskade oss. Eller gjorde han verkligen det? Efter att ha avverkat sju år i fem klubbar i Italien och England var det dags för Jesper Blomqvist att komma hem till Sverige igen. IFK Göteborg ville ha hem honom, och i synnerhet klubbens fans. Här var han redan en ikon, och här fanns tränaren som gav honom chansen en gång i tiden kvar i organisationen runt klubben.
Det var en härlig sommardag och jag befann mig i goda vänners lag ute i Bohusläns idylliska natur. Vid ett stopp på en bensinmack så gjorde jag ett inköp av en kvällstidning. Jag glömmer aldrig bilden som mötte mig på mittuppslaget. Där var en enorm bild på han, iklädd en blårandig tröja med en stor kaffeknappen-blaffa på magen. Rubriken var något i stil med ”Bilden IFK-supportrarna inte ville se”. Och det ville vi sannerligen inte. Till råga på allt var hans nya frisyr något av det mest hårresande (bokstavligt talat!) man någonsin sett.
Jag blev stum, ledsen och arg. Men mest av allt blev jag nog förvirrad och förvånad. Jag förstod inte hur någon kunde tacka nej till den mest givna chansen att bli en hjälte för evigt i en förening, i en hel stad. Och att dessutom välja raka motsatsen, och istället bli en modern Judas. Från det ögonblicket så fanns inte Jesper Blomqvist för mig längre. Han blev för mig, precis som för många andra, Den Vedervärdige Mannen Från Tavelsjö.
Än idag har jag svårt att se hans nuna på bild i tidningar, och ej heller klarar jag av att höra han nasala stämma i tv. Och jag vet att det var fler än jag som kände likadant. Dennis Jonsson gick direkt ut och visade var skåpet skulle stå när DVMFT kom på besök till Göteborg. En sekvens som var över på en sekund men som betydde så mycket mer och visade att det finns saker som är värda mer än pengar. Respekt och klubbkänsla.
Bra skrivet! Orkar inte heller se eller höra karln längre.
SvaraRaderaBra gjort!
SvaraRadera"Erling" Bättre så!
SvaraRaderaMinns sjäv hur go han var med grabben när han var liten (8-9 år). Hur Jesper alltid fanns där för dem som ville tjata lite, ta en autograf eller ett foto. Dessutom på ett naturligt äkta sätt. Hans storsinta handling att skriva nytt kontrakt för att Milan skulle få betala mer för honom. Där tappade han nog rätt många miljoner alldeles frivilligt. Kanske blev chocken än större genom allt detta när han valde DIF?
Jag glömmer inte det goda Jesper gjorde för oss som förening o det personliga för grabben. Men jag gillade tryckaren från Dennis skarpt.
Visst tappade man respekten för Jesper, men fotbollsvärlden är ju sådan idag att inget är självklart längre och klubbkänslan är inte som förr i tiden bland spelarna.
SvaraRaderaVem hade tex trott att Michael Owen skulle spela i Newcastle efter sin sejour i spanien.
Tycker ändå vi skall minnas Jesper för sina fina tid i Blåvitt och inte var allt för upprörda längre, men visst förstår jag din tankegång. Tror dock han fortfarande ser blåvitt som sin "närmsta" klubb om det är någon tröst för oss blåvita..
Jag kommer ihåg när jag fick nyheten.
SvaraRaderaLåg i lumpen P4 Skövde, vi var ute i fällt den veckan.
Vid lunch en varm sommardag kom ett ex av aftonblaskan ut till oss.
Där stod det, det som inte fick ske... Jeppe hade dött FAAAAAAAAAAAAAAN!
Äh Liverpool ville ju inte betala vad Real ville ha för Owen.
SvaraRaderaVarma applåder, Erling!
SvaraRaderaNu skriver du ur hjärtat och pratar om DIN upplevelse. Jag kan klart bättre förstå din känsla och sympatiserar helt med denna krönika.
Antar att vi gärna låter andra svika sina klubbar och gå till oss, men ve den blåvita hjälte som låter pengarna styra!
Ga inte tillbaka pa vad du sade i gar!!
SvaraRaderaTrodde du va starkare an att latas mobbas av vanstervridna valdshatare.
Onskar hans familj sjukdomar, onskar hans barn blir efterblivna och onskar att han inte existerade.
Tack
Jeppe kommer alltid att vara en stor spelare för mig. Att han sedan valde Dif framför oss när han kom hem är knappast hans fel. De betalade bättre. Hade vi verkligen velat ha honom hade det bara varit att slanta upp mer?!
SvaraRaderaAtt tro att en spelare ska sätta "klubbkänslan" före plånboken är bara naivt och dumt. Så funkade det möjligtvis på 1930-talet, men inte idag. Är ett fåtal förunnat att kunna tacka nej till ett lukrativt bud för att man vill "betala tillbaka" till en klubb man fostrats i.
Jesper Blomqvist betydde för mig mer än någon annan spelare. Han var min generations Torbjörn Nilsson, fast på vänsterkanten.
SvaraRaderaMen hade han inte alltid nummer 9? Det var väl bara några matcher på slutet han hade nummer 16?
Inte en chans att det handlade om pengar.
SvaraRaderaJeppe förändrades när han var utomlands, blev mer egoistisk och hoppades att hans karriär skulle ta ny fart i ett Dif som skulle kvala till CL.
Erling, målet mot Sven Andersson gjordes så vitt jag minns på Olympia. Annars håller jag med om allt, bra krönika!
SvaraRaderaAnonymous 11/1/07 14:49, Blomqvist använde tröja 16 i Allsvenskan och nummer 9 i Europa.
Mycket bra skrivet, beskriver exakt så som jag känner!
SvaraRaderaDet var helt enkelt spännande att gå till ett hypat och storsatsande Djurgården jämfört med IFK Göteborg. Men vad trodde grabben? Hade han gått till oss hade han blivit hyllad och älskad oavsett resultat på planen. Nu blev han hatad av oss och efter att ha presterat absolut ingenting i Djurgården så lär knappast djurgårds-fansken bry sig om honom. Sen tror jag inte blåvitts bud vad det gäller lönen var så långt ifrån ändå!
SvaraRaderaDet var väl bara bra att han gick till Skansen. Han höll ju inte ändå.
SvaraRaderabra krönika erling!
SvaraRaderaJespers omtalade mål är altid värd att se igen tycker jag!
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=BrQuVnPEg7w
Sven Andersson var på Olympia ja!
SvaraRaderaOK, har ändrat nu. Ibland sviker minnet.
SvaraRaderavar e blomkåls ambitioner??
SvaraRaderaDet är det här som gör fotboll till passion.
SvaraRaderaKärlek och hat.
Ljus och mörker.
Dennis är Aragorn och Bruce Willis i "Die Hard". Jesper är Saurons onda öga, klimathot och fågelinfluensa.
Så om Dennis går till Häcken när IFK inte vill ha honom om 4 år kommer han också att kallas Judas? Att ta till ord som vedervärdig och Judas som beskrivning tycker jag känns fattigt och endimensionellt. Men det är helt ok för mig, jag bara tänker olikt dig i den här frågan.
SvaraRaderaJag skall expandera din tankevärld lite. Just med tanke på att Jesper hade varit den ikon han var när han spelade här var det helt logiskt att gå till Djurgården. Han hade redan uträttat allt här, han hade fört oss genom Champions League och det var med hans medverkan laget stod och föll i bland annat kvartsfinalerna mot Bayern München (för de som minns). Han skulle alltid bli jämförd med sina tidigare prestationer här och han visste att det skulle vara svårt, kanske omöjligt, att leva upp till dem igen. Därför är det logiskt att välja en annan typ av utmaning och det har - i mitt tycke - ingenting att göra med att vara vedervärdig eller Judas hela dan.
Dessutom såg han säkert bara ett eller ett par år kvar på karriären och Djurgården hade ett bättre sportsligt flyt just då. Varför klandra någon för det? Dessutom gjorde han oss en tjänst eftersom han ändå gick sönder tämligen omgående. Hos oss hade han blivit en omedelbar nyckelspelare. Till vilken nytta? Massörens?
Dessutom: Vi fick ca 20 miljoner i cash för killen, vad gjordes med de pengarna. Personerna som försnillade bort dem på Jocke Persson, Christian Karlsson och Robert Andersson borde kallas Judas om nån.
Att gå till en annan förening än den som gjort en till en stjärna är vardag och kommer alltid vara det. Some time you win, sometimes you lose. Vi fick ju Jocke P på det sättet, eller hur? ;)
Dessutom: Vi fick ca 20 miljoner i cash för killen, vad gjordes med de pengarna. Personerna som försnillade bort dem på Jocke Persson, Christian Karlsson och Robert Andersson borde kallas Judas om nån.
SvaraRaderaWORD...det har funnits stora hål i ifks plånka...
Det var någon som skrev att det kanske var bättre beställt med klubbkänslan på 30-talet, att det var bättre förr. Så kan det säkert ha varit i många fall, men betänk att en spelare som Gunnar Gren var en profil i alla tre Gbg-lagen...
SvaraRaderaJag kan i alla fall inte glömma vad Jesper har gjort för klubben även om han valde att gå till Dif som skulle kvala till CL istället för oss som hade kvalat oss kvar i allsvenskan.
SvaraRaderaHan kunde ha gått som Bosman, men såg till att skriva kontrakt ändå så att vi kunde få 25 miljoner.
Skiter i vad ni säger. Jesper var kung i Blåvitt och är det fortfarande. Rehn valde Dif när han kom tillbaka. Är det någon som är sur för det?
Anledningen till att Jesper gick till DIF var att dom hade ett bättre erbjudande efter karriären var slut. IFK erbjöd bara fotboll.
SvaraRaderaAtt kalla Jesper Blomqvist för Judas säger mer om den som kallar honom något sådant än Jesper. Historie och stillöst.
SvaraRaderaAnonym 07.58
SvaraRaderaDet var inte Rehns fel att han inte kom tillbaks hit. Snackade med honom om det och han sa iaf att dåvarande styrelsen inte ville ha tillbaks honom trots hans egen vilja att komma "hem". Enligt styrelsen var inte Rehn "framtiden". Sen vad styrelsen sa två veckor senare samt vad katten skiter lägger i alla fall jag i samma låda.
Herrejisses!! Menar du det du skriver? Hur i helvete kan det beröra dig så starkt? Du kan inte ha mycket annat att leva för, såsom familj? vänner? jobb? etc?
SvaraRaderaTRAGISKT "erling".
Jag följer fotboll mycket, älskar sporten och blåvitt, men det du skriver om, du borde söka hjälp om det är så hemskt för dig! Seriöst!!
Fan vad jag hatar dvmft. Ni amöbor som sitter och klagar på oss som önskar honom olycka kan ju säga upp era årskort (ok, ni har antagligen inga, 377) och börja följa AIK.
SvaraRaderaEtt svek är ett svek.
SvaraRaderaHela poängen med att leva ut sin passion för ett fotbollslag är väl att man får vara precis så här onyanserad och kategorisk. Om man hela tiden skall försöka göra också fotbollstillvaron lika komplex som verkligheten, blir det väl inte lika kul? Som att "AIK:are är också människor" eller "Jesper fick ett bättre erbjudande från DIF". Kanske det, men i min värld är Jesper en förrädare och AIK jordens avskum.
Eller hur?
/Pontus
il professore, m fl: WORD!
SvaraRaderaLåter man det ligga på den nivån så Pontus. Men de finns många "fotbollsfans" som går över gränsen men hotbrev osv till spelare pga "svek".
SvaraRaderaJag menar Jesper spelar 3 år i Blåvitt, varför skulle han ha ett jätteblåvitt hjärta efter det? Varför är han skyldig blåvitt något? Den tjejen som tog din oskuld, skulle du vara skyldig henne att gifta er?
Förstår inte riktigt jämförelsen med oskulden(?) Poängen är att ur mitt perspektiv som Blåvitt-supporter är Jesper en svikare. Säkert finns det många andra perspektiv, men i fotbollens sammanhang är det legitimt att ganska ensidigt och onyanserat hylla eller "hata". Jag är medveten om att många inte förstår var gränserna går, men utan den ohämmade passionen, den ensidiga kärleken till laget (där ogillandet av "svikare" ingår) tappar fotbollen sin glöd och sin lockelse. Matcherna mot AIK är de jag längtar mest till och det är inte för att det alltid är den bästa fotbollen...
SvaraRadera/Pontus
Jesper är i alla fall en gudabenådad expertkommentator...
SvaraRaderaHaha Piraten!! Stor humor.
SvaraRaderavem ar killen ?
SvaraRaderainstämmer med il professore!! judas snacket e fjantigt. mats persson är en judas! jesper är en spelare som gjort mkt för blåvitt
SvaraRaderaTvå läger: Antingen tycker man att Jeppe är judas eller så tycker man att det är helt okej att han gick till dif eftersom han fick en bättre deal.
SvaraRaderaScenario: Blåvitt harvar som mittenlag i superettan. Ger mig fan på att ena lägret betalar för att se skiten i alla fall, medan andra lägret hittar på något annat. Lagar mat? Hänger på Liseberg? Eller håller på ett annat lag? Dealen kanske numer är bättre hos GAIS?