En tisdagsmorgon på Valhalla

TRÄNINGSRAPPORT Med kängorna på fötterna och Damien Rice i öronen gav jag mig ut i kylan för att med kollektivtrafikens hjälp ta mig från vackra Hisingen till City och Valhalla plastgräs. Förväntningarna var lägre än senast men valet av varmare fotbeklädnad gjorde ändå att humöret var på topp.

Jag går av på Götaplatsen och söker mig ner mot träningsplanen, tålmodigt väntandes på gröna gubbar medan omvärlden stressande rusar mot rött. Den stora gröna rektangeln avgränsad med vit målarfärg ekar dock skrämmande tom och jag bannar mig själv för att jag förutsätter att träningstiderna på hemsidan är korrekta. Fem, sex minuter sena rullar dock ett gäng bilar in på Valhallas grusparkering och spelarna, glatt pratandes med varandra, lunkar in på plan.

Under uppvärmningsövningen, som går ut på att man passar bollen till en medspelare och sedan söker sig till denne medspelares position för att därefter få en ny passning, passa vidare till nästa spelare och ta dennes position tills man gått igenom en bana och tillslut befinner sig på startpositionen igen och får börja om tills Teddy ropar att det räcker, roade jag mig med att se vilka spelare som fattades. Det var ovanligt lite spelare på planen och de som saknades var: Adam, Jakob, Wallerstedt, Shaffer och Markus Berg. En bit in på passningsövningen ser jag dock att Shaffer har kommit och han värmer på egen hand upp medan övriga truppen fortsätter med passningsövningen som utvecklas med införandet av väggpass. Väggpassen ställde dock till problem och Pontus skäller ut Mourad för att han i sista position i övningen inte väggade tillbaks till Pontus. Mourad flinar dock och berättar för Pontus att man inte skulle väggpassa på den sista positionen, detta verkar dock vara en ren chansning från Mourads sida då spelarna därefter växlar mellan att väggpassa och att skita i det som sista gubbe.

En bit in på uppvärmningen tittar solen fram, det är varmt och skönt och jag funderar över om jag ändå inte kunde ha tagit på mig mina sneakers istället för mina otympliga kängor. Jag skakar dock snabbt bort dessa funderingar och väljer att konstatera att det är bättre att vara för varm än för kall.

Träningen går efter ett tag över till en spelövning där det verkar som om försvarsspelet skall prioriteras. Det anfallande laget kompletteras med Rehn, i hala gympaskor, på högerbacken, Jonas Olsson på vänsterbacken och Teddy Olausson på topp dessutom fick tredjemålvakten, jag tror inte det var Nadj, spela mittback. Det var hög press som gällde och försvarsspelet startade redan med forwards som skulle stressa backlinjen. Det som var mest intressant att konstatera under denna övning, förutom att Rehn ibland briljerade med lysande passningar [skall dock tilläggas att ibland drog han också iväg riktiga idiotbollar], var att Vasquez både i försvarande och anfallande lag fick spela innermittfältare och han var mycket aktiv och sökte boll hela tiden.

Vad det gäller Ragnar Sigurdsson som jag idag såg för första gången kan jag säga att han var tämligen osynlig, han gjorde ett ganska lamt intryck och vågade i mitt tycke inte riktigt ta för sig. När han ville ha boll viftade han lite med armarna eller ropade med låg stämma till bollinnehavaren istället för att starkt markera att han var spelbar. Han var också lite långsam med bollen och ställde ibland till det för sig själv när han blev pressad. Skall dock tillägga att han inte på något vis gjorde bort sig men han imponerade inte vid första anblicken.

Efter spelövningen gick de över till rent spel på en smal plan där längden var från straffområdsgräns till straffområdsgräns. Under spelet fick jag se prov på lite av vad jag förväntar mig av Ranégie nämligen en lysande bollmottagare och targetplayer. Slog man upp bollen på honom så kunde man räkna med att han sög in den och fördelade bollen vidare. Jag fick också se, vad jag tror är, ett typiskt Ranégiemål då han får ett inlägg mot sig och sluggar sig fram mot bollen och trycker in både sig själv och bollen in i målet med hjälp av bröstet. Dock var det det enda målet jag fick se från honom men mina förhoppningar på Ranégie är fortsatt stora.

Vår argentinska vänsterback visade prov på ett stundtals uselt passningsspel då han slog bort bollar till höger och vänster samt spelade bollen på spelare som befann sig i riktigt trängda lägen. Detta passningsspel varierade han dock med att komma på synnerligen fina överlappningar med Karisik anfall efter anfall och han fick kröna en av dessa överlappningar med ett stenhårt pressat skott stolpe in i bortre hörnet.

Vad som var glädjande att se idag var att Selakovic var riktigt aktiv och fick stänka in ett par bollar. Även Jonatan Berg imponerade på mig med ett vårdat spel på högerkanten där han ofta var spelbar och visade prov på fina offensiva kvaliteter och även han drog till med ett rejält skott i bortre hörnet. Idag måste jag säga att Berg överglänste allsvenskans bästa högermittfältare, vilket kanske kan förklaras med Alexanderssons sjukdom som han drog på sig nere i Sydamerika men det var ändå roligt att se att vi har ett riktigt fint alternativ på högerkanten.

Träningen avslutades med att spelarna fick springa skiten ur sig och att jag vandrade iväg från Valhalla med kommande SM-guld i tankarna. Snart är det match, SNART ÄR DET MATCH!