Milds obalanserade trupp

Det skriks en hel del att tränarna ska avgång just nu. Och visst kan man förstå det. De har gjort en hel del konstiga laguttagningar, de verkar sakna alternativa spelidéer när spelet kör fast och deras matchcoachning är under all kritik. Men de ansvarar inte för truppen de har att jobba med, det är det sportchefen som gör. Och nu ska jag svära i kyrkan, jag ska kritisera Håkan Mild. Visst har Håkan gjort ett fantastiskt jobb de senaste fem åren, han tog upp IFK ur en ravin som var djupare än Grand Canyon. Han har skapat fantastiska sportsliga resultat. Men hans envishet att skaffa karaktärsspelare har nu skapat en väldigt obalanserad trupp.

Vi har idag 8 mittbackar, 6 innermittfältare, 0 naturliga vänsterbackar och 0 naturliga vänstermittfältare. Det är inte Håkans fel att de få naturliga vänsterkantsspelarna vi har numera spelar centralt. Hjalmar, Tobbe och Sebastian har alla visat sig passa bättre i mitten de senaste åren. Men detta var inte direkt någon nyhet för honom när han började titta över truppen i höstas. Det behövdes en ny vänsterback, en ny vänstermittfältare och en ny nr.10, alltså en target som släpande forward. P.g.a. alla skador hade han en rekordstor trupp inför 2010. Frågan var, skulle han sälja eller låna ut vissa spelare för att kunna köpa de spelartyper vi behövde? Svaret blev att endast Dalex fick lämna och bara en spelare köptes in, en ny nr.10. Han hade visserligen redan Stiller som nr. 10, men denne 31-årige spelare från Superettan passade såklart bättre som backup på den viktigaste positionen i lagbygget. Problemet var bara att Håkan köpte grisen i säcken, han köpte en spelare som aldrig spelat som nr. 10. Det har nu visat sig att Pärlan (hur lovande han än är) har väldigt svårt att acklimatisera sig i sin nya roll, han suger helt enkelt inte ner några bollar. Och vänsterkanten? Den struntade Mild i.

Varför valde Mild då bort vänsterkanten? Jag vet inte, jag antar att han chansade på att Dyre och Elmar skulle öva upp sina vänsterfötter och snabbt utvecklas på de positioner som inte alls är deras naturliga. Om det hade fungerat med Dyre är nu omöjligt att säga eftersom han är långtidsskadad. Elmar lyckades har inte lyckats upprepa det fina spelet på fel position från i höstas, det har sett ut som han längtar tillbaka till att spela rättvänt tvåvägsspel centralt som han delvis gjorde under försäsongen . Mild kanske kände att han hade bra reservalternativ med Hjalmar, Sebastian och Tobbe men dessa möjligheter har tränarna sällan utnyttjat. Det saknas en tydlighet. Man borde säga ”Den här killen ska spela på den positionen. Om han är skadad, sjuk eller avstängd spelar vi med den här killen istället.” Men det är svårt att säga detta när man inte har en tydlig startspelare och en tydlig reservspelare på varje position. Det har hattats runt, hipp som happ.

Förra året skapades 4 mål på inlägg från vänsterkanten, motsvarande siffra från högerkanten var 18! Det spelade inte så stor roll att vänsterkanten inte fungerade, inte heller att vi saknade en kreativ spelare, vi hade tre andra alternativ istället. Inlägg från höger, djupledsboll på Hysén, eller långboll på Wernbloom eller Stiller. Med Stiller skadad har vi nu ingen target att nita fast bollen på. Pärlan blev petad efter bara två matcher och det har inte blivit bättre efter det, snarare tvärtom. Hysén är skadad och även när han spelar har de lite ”sämre” motståndarlagen lärt sig att de måste sjunka ner i knäet på målvakten och därmed ta bort ytan för honom. Då skapas det stora ytor för nr. 10 men det spelar ingen roll för vår nr.10 får inga passningar längs marken ändå och när han får en tjongboll lyckas han inte suga ner den. Vi kan nu bara anfalla på ett sätt, på högerkanten, och det blir väldigt lättläst. Det femte och sista sättet att anfalla på, kreativt längs marken centralt, har vi bara en spelare som bemästrar och han sitter på läktaren. Detta är dock inte Milds fel, enligt ryktena köpte han in Elmar som central kreativ tvåvägsspelare med bra karaktär, och sedan är det SteReO som har flyttat ut honom till vänster och vidare upp på läktaren. Möjligtvis kan man lasta Mild för att han bara har defensiva innermittfältare förutom Elmar. Vem mer kan vara kreativ? TO? Inte ofta. JJ? Inte ofta. Gurra, Seb, Faltsetas? Inte alls. Ännu en obalans i truppen.

Det gör inte saken bättre att grundtryggheten längst bak, vårt supersäkra mittlås med Ragge och Bjärsa har försvunnit. Hjalmar gör det oftast någorlunda okej och han fungerar mycket bättre tillsammans med Ragge än de övriga. Men ingen kan väl argumentera om faktumet att han gör betydligt fler misstag än Bjärsa. Kalle, Risp, NC och Muki har efter långa speluppehåll ännu inte riktigt fått chansen. När Kalle var på gång blev han plötsligt petad, när Risp var på gång blev han skadad. Ragge har redan haft fyra olika kollegor i mittlåset på bara åtta matcher. Och den ende som inte fått spela hittills, Muki (utnämnd till Finlands bäste U21-spelare för ett drygt år sedan), måste undra var fasen han har hamnat. Ska han spela mittback, vänsterback, lånas ut eller säljas? Om han ska spela mittback som är hans naturliga position, flytta då tillbaka Hjalle permanent till vänsterkanten. Sätt honom sedan framför TV´n en kväll då det visas fotboll från de stora ligorna. Då kan han se att vänsterbackarna där faktiskt springer ända fram i höjd med motståndarnas straffområde hela tiden, även när de inte slår en hörna. NC har spelat target förut, han skulle vara en perfekt inhoppare där i andra halvlek . Det måste väl räcka med fyra mittbackar i truppen, det är en position som verkligen behöver kontinuitet. Just nu spelar vi runt på sex mittbackar och har ingen ordentlig till vänster. Ännu en obalans.

Vad det gäller det överbefolkade innermittfältet: Enda möjligheten är att sätta ut Sebban till vänster permanent. Han kan slå in inlägg med rätt fot och han jobbar bättre i defensiven än de flesta andra som spelat vänstermittfältare. I mitten överarbetar han och har kört fast. Om Gustav dessutom säljs har vi fyra innermittfältare kvar vilket borde räcka.


Visst beror årets totalhaveri på stukat självförtroende, osäkerhet, dålig aggressivitet och tunga ben i motvinden. Men det gör inte saken bättre när man inte har några spelalternativ. En sak är säker:

Med den obalanserade truppen som Mild har gett oss, ges det väldigt få alternativ. Och de få alternativ som ges verkar tränarna blunda för.