Startelvan mot Elfsborg

Full pott i resten av matcherna innebär allsvenskt guld för Blåvitt. Det är bara två lag före oss, vi ska möta båda på Gamla, och vi passerar båda vid vinst - givet att vi inte tappar några poäng i övrigt. Vilket som är mest sannolikt, sex poäng mot Elfsborg och AIK eller 24 poäng på de åtta matcherna däremellan, kan diskuteras, men så här långt i toppstriden har inget lag varit i närheten av någon clean sweep mot svagare motstånd, varför ett bra resultat mot Elfsborg gör att vi är kvar i gulddiskussionen ett bra tag till. 

Bara ett problem: hur stoppar vi ett till synes extremt formtoppat Elfsborg, som tycks kunna genomföra sin spelidé nästan oavsett vilka de ställer på banan ... ja, ni fattar, själva antitesen till vad vi verkar vara just nu. Även om skenet kan bedra, och den nederlagstippade kan hämta styrka i de höga oddsen, återstår att föreställa sig en laguppställning och en taktik som kan göra undret möjligt. 

Vi är många som på sistone ropat på en återgång till 4-4-2. Jag förstår om det bär emot för Rehn och Olsson, men med tillgängligt spelarmaterial blir ett envist fasthållande vid 4-2-3-1, 4-1-4-1 och liknande en seger endast för en princip om hur man skulle vilja spela, inget som ger de på kort sikt nödvändiga poängen. Ambitionen att odla en kultur av snabbt, offensivt passningsspel är naturligtvis något att vårda ömt, men även den mest köpta domare kan se avgrunden mellan teori och praktik för tillfället. Att konsekvent sätta spelare på fel positioner blir bara kontraproduktivt, hur mycket tränarna än hoppas att visionerna på sikt ska sätta sig i ryggmärgen på spelarna. 

Det första namnet jag skriver ner, efter helt givna Kim och Ragnar, är Selakovic. Han har kanske inte gjort någon hel match utan misslyckade dribbningar som sinkat anfallen, men är den enskilde spelare som bidragit mest till Hyséns framgångar som anfallare (ja, förutom Tobbe själv då). Jag utgår från att Thomas Olsson bänkas, och med Sebastian avstängd blir det Gustav och Bjarnason centralt. Forwardsbristen gör Stiller given, men begrav nu en gång för alla tanken att han ska ligga långt bakom en ensam spets och fördela bollar. Upp med honom jämsides med Tobbe alternativt Bärkroth, och låt båda slita som djur i defensiven när vi tappar boll. Mustafa på vänsterkanten om han är tillgänglig, annars Bärkroth eller Alexandersson. 

De största farhågorna handlar förstås om backlinjen, framförallt ytterbackarna. Jag ser ingen anledning att flytta ut Hjalmar, med tanke såväl på att han brukar få problem med Elfsborgs kantspel som på att det inte finns några andra inkörda komplement till Ragnar. Vår defensivt bäste ytterback Lund bör spelas mot Ishizaki, men om Bajrami kommer till spel på sin kant behövs Erik väl så mycket där ... Här uppstår ett moment 22. Jag vill inte se Dyrestam kastas ut till västgötavargarna, men vad är alternativet? Kalle? Turunen? Någon av mittfältarna? Jag vet mig ingen levandes råd. 

I slutändan är det kanske ändå inställning och ansträngning som gör att vi trots allt slipper storstryk på söndag. Låt Gamla Ullevi gunga och väsnas som aldrig förr, vad som än kommer ut genom spelartunneln!