GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com tar med jämna och ojämna mellanrum in gästkrönikor från er supportrar. Ibland är det ett okänt namn som får säga sitt, ibland en stor blåvit profil. Vill du dela med dig av dina tankar eller åsikter till BaraBens läsare så mejla in ditt material. I dag efterlyser Roger Alnäs ett sammansvetsat Blåvitt.
Först och främst: Vi förlorade mot ett bättre lag i torsdags men vilja & energi slår alltid klass, har någon vis man sagt. Skillnaden mellan succe och fiasko i fotboll är hårfin och avgörs till mycket stor del med vilja, energi, lagmoral och motivation och friska spelare.
Vi är idag många som jämför gårdagens lag med Blåvitts guldgossar på 80-talet. Vad är skillnaden? Jag påstår och ser att Blåvitts lagmoral har försvagats sen Pontus och Bjärsa försvann, och det gäller förmodligen lika mycket vid sidan om planen, som på densamma. De nya killarna kan givetvis inte bidra med samma avslappnade tjôt i omklädningsrummet innan match och träning. De kan inte heller kommunicera på ett lika enkelt och snabbt sätt på planen.
Vad jag vill säga är att matchen mot Trelleborg och Tel Aviv kom i ett mycket olyckligt skede i Blåvitts liv. Man behöver inte ha Einsteins hjärnkapacitet för att inse att frånvaron av två "inspelade" nyckelspelare, PLUS alla olyckliga skador i truppen har orsakat ett tillfälligt vakuum när det gäller lagmoralen.
Guldgossarna på 80-talet var ett "Ihopsvetsat kompisgäng" som kämpade för varandra.
"EN FÖR ALLA FÖR EN!" Vad hade hänt om Glenn Hysén och Glenn Strömberg plötsligt hade försvunnit efter sommaren 1982 ? Vad hade hänt om Torbjörn Nilsson och ytterligare tre spelare i truppen hade fått korsbandsskador samma år? Även jag såg alla personliga misstag på planen och från ledarbänken men det är logiska resultat av "klimatet".
I fotboll gäller det att alltid vara beredd att hjälpa sin lagkompis i alla lägen, både i anfall och försvar. Spelare och ledare måste fatta många snabba och korrekta beslut under stor fysisk
och psykisk press. Om lagmoralen och tryggheten hade varit på topp så hade även viljan, energin och motivationen varit på topp. Då släpper man aldrig förbi sin gubbe i "en mot en"-situationer och man får alltid ett snabbt understöd. Det är då man vinner matcherna i andra halvlek som Blåvitt gjorde för två år sedan.
Efter regn kommer sol!
För att skapa ett lika långvarigt högtryck som på 80-talet, så måste Blåvitt tänka långsiktigt och släppa fram fler hungriga talanger som fostrats i den egna akademien. Dessa välutbildade spelare från Göteborg med omnejd kan bli det nya lojala "ihopsvetsade kompisgänget" med ett Blåvitt hjärta som ger oss supportrar och anhöriga ett nytt äventyr i Europa. På söndag mot Häcken vill jag se 16 blåvita lagkompisar som kämpar och spelar för varandra.
KOM IGEN BLÅVITT, KOM IGEN!
Atos, Portos & Aramis
/Roger Alnäs
Helt rätt, precis så som jag också pratat och funderat över. Tror att Wernblom och Bjärs egentligen saknas mest som personer i omklädningsrummet och ute på planen, än vad själva spelarna Wernblom, Bjärs saknas. Visst saknas spelarna med, men det är två pådrivare mm som försvunnit.
SvaraRaderaBra skrivet!
/Daniel
Givetvis vill du se att fler talanger får chansen med tanke på att två av dina barn spelar i u-laget. ;)
SvaraRaderaBra krönika annars!
Håller med! Bra krönika!
SvaraRaderaVi får ju inte chansen att bygga upp ett lag då det köps sönder varje år. Omöjligt att utveckla ett lag, likt det som fanns på 80-talet, idag.
SvaraRaderaEnklaste sättet att nå framgång är att bannlysa Martin Dahlin från Gamla Ullevi och IFK Göteborg. Dahlin lever på att sälja sönder Blåvitt.
SvaraRaderaProblemet är ju att vi inte har tiden att spela ihop ett "kompisgäng", de bästa spelarna säljs efter ett par år, i vinter eller senast nästa säsong vore det logiskt om Ragge och Gustav försvinner, kanske även någon av Hysén och Seb. Vi måste vinna i år för att kunna kvala till CL nästa år, innan fler kvalitetsspelare försvinner. Vissa här inne är väldigt naiva, talanger av Söders, Wernblooms och Bjärsas kaliber vaskas inte fram varje år.
SvaraRadera