"Nånting är jävligt snett i Djurgården just nu"

INFÖR. Det var väldigt lugnt på Kamratgården i går. Ingen som fotograferade, ingen som skrev, ingen som filmade, ingenting. Bara jag, någon familj med två fotbollstokiga tjejer och kanske fem andra. Och så Bosse Andersson. Känd som före detta sportchef i Djurgårdens IF. Ett lite ovanligt inslag på Kamratgården, denna lugna lördag.

- Är Håkan bortrest eller? frågar jag.
- Ja, precis. Jag är hans stand in, skämtar Bosse tillbaka.
- Du, det går inte så bra för Djurgården just nu, fortsätter jag.
- Nej. Nånting är jävligt snett i den klubben just nu, svarar Bosse och sänker blicken i marken.
- Jag tror det har med kontinuitet att göra. Titta vad vi bygger upp här, filosoferar jag vidare.
- Titta på alla ungdomar som kommer upp som redan har känsla och hjärta för klubben. Alla känner varandra och alla "pratar samma språk". Det tror jag är rätt väg att gå istället för att värva in folk från jordens alla hörn.
- Jo, och sen är det en väldigt bra miljö här också, säger Bosse.
- Alla träffas här uppe, alla de yngre och de äldre. De känner varandra redan när de sen flyttas upp, fortsatte Bosse.
- Sen är det spelmässiga viktigt också. Det är han som står där i röda (!) shorts som är hjärnan bakom allt, svarar jag.

Jag vänder mig om och pekar mot huvudbyggnaden.

- Jaha, eh... vem, undar Bosse.
- Det är Eilert Björkman, u-truppens tränare. Det är han som slussar upp ungdomarna genom u-truppen och in i a-truppen. Han är grymt viktig för den här föreningen, förklarar jag.
Bosse Andersson mumlar något och håller med om att det är rätt väg att gå. Om Bosse kommer tillbaka till Djurgården eller inte vet jag inget om, men om han väl gör det skall det bli oerhört spännande att se vad som kommer hända med den klubben...

****************************************************

I övrigt var det inte mycket att rapportera från träningen. Man spelade tvåmålsspel, två lag, med 4-4-1 uppställningar. Kamal såg vass ut, Bärkroth kämpade extremt hårt. Finnen såg lite vilsen ut och Hysén hade lite svårt att få in bollen i mål. Och så är Dyrestam tillbaka. Det var väl ungefär det. I truppen belönades också Kamal och Bärkroth med varsin plats, liksom Dyrestam. De av fansen så kritiserade Dalex och Jakob vilar denna gång. Jonas Olsson gav en liten vink om att Dyrestam går in från start igen, i övrigt känns det som att laget ställer upp som senast. Möjligen är vänsterkanten öppen för något nytt namn. Bjarnson är en duktig spelare men har svårt att komma runt sin gubbe och slå inlägg med rätt fot, något som är specialegenskaper både för Kamal och Bärkroth. Om ett par timmar vet vi.

****************************************************

Jag önskade Jonas Olsson lycka till och fick till svar: ”Tack, det lär vi behöva”. Well, jag vet inte det, sa jag. Jag tror vi vinner med tre eller fyra mål mot noll. Olsson bara skrattade och gick iväg. Det är tur att man som supporter kan ha den inställningen i alla fall. Nu lossnar det!

****************************************************

Kamal fick ett par gliringar från Tommy Elgeståhl och Berra när han trippade förbi i sina pyttesmå extremt gula skor. ”Är det verkligen Adidas?” Frågade Berra. ”Är det tjejskor?” fortsatte Tommie. Jag kunde inte låta bli utan gav mig in i konversationen. ”Är det barnstorlek? 37 eller?” Kamal, glad som alltid, ”Nej, det är… 38!”.

****************************************************

Sen ställde jag en fråga jag velat ställa ett bra tag. Jag frågade Sebastian Eriksson hur känslan är i kroppen inför morgondagens match… Och jag tror faktiskt inte han uppfattade ironin i det hela när han svarade seriöst på frågan. ”Det känns lite slitet men det är bara att köra på”. Jaha, så kul var det. Vidare sa jag till Sebastian att han måste ta det lite lugnare i början av matcherna, han blir bara så trött i andra halvlek annars, och har lätt för att falla ur matcherna. Återstår att se idag om han lyssnade på vad jag sa…