Ska Blåvitt spela 4-4-2 eller 4-3-3?

TAKTIK Under VM-uppehållet har Arne Erlandsen i ett par träningsmatcher experimenterat med att spela med en 4-3-3 taktik istället för det traditionella IFK-präglade "4-4-2 med press".
Senast en Blåvit tränare experimenterade med 4-3-3 så gick det mindre bra för både tränare och laget. Den gången hette experimentdoktorn Reine Almqvist. Är Arne Erlandsen på väg att begå samma misstag?

4-3-3 [Testuppställningen]
Ett mittfält bestående av exempelvis (från senaste träningsmatchen mot Öis, 2-1): Wernbloom-Gustav Svensson- Kilhberg med ett anfall bestående av Alex- M. Berg- Vasquez innebär att vi med fem mittfältare formerar ett 4-3-3 som främst fungerar som ett 4-5-1, speciellt i defensiva spelmoment. Nu var laget senast inte helt komplett utan hade en del spelare borta. Vi kan dock spekulera i att "treorna" i en 4-3-3 uppställning med hela den ordinarie truppen disponibel skulle kunna se ut som följer:

Alex-Wernbloom-T. Olsson
Sella-Mourad-Wowoah

Det är lite en smak sak om man vill spela Wowoah eller exempelvis Wallerstedt på vänsteryttern och om man vill använda sig av Wernbloom eller Kilhberg i den inre mittfältsrollen. Dock är det värt att tänka på att balansen i laget förmodligen skulle bli aningen bättre med Wernbloom och Kilhberg på plan, ett scenario som i så fall skulle innebära att Thomas Olsson petas. Wowoah känns som den naturliga vänsteryttern i det här spelsystemet med tanke på att han tidigare med ganska stor framgång spelat på just den positionen i Djurgården. Noteras skall att Wowoah naturligt är en forward och omskolades under piska först när Mats Persson panikvärvade honom till Blåvitt häromåret.

4-5-1 [Resultatet av experimentet?]
Här spekulerar vi i hur ett experiment med 4-3-3 kan falla ut till att i förlängningen bli ett renodlat 4-5-1 system. Anledningen till detta är spelarnas ovana att spela i rollerna som 4-3-3 innebär då man är skolade i det Blåvita 4-4-2 systemet. Detta i kombination med att man ganska naturligt inom 4-3-3 faller ner främst i försvarsspel i en 4-5-1 formation innebär att det för det orutinerade ögat med all sannolikhet kommer kännas minst lika mycket som ett 4-5-1 som ett 4-3-3. Men hur skulle vi formera det potentiella 4-5-1 utifrån hela den tillgängliga truppen?

Sett till de senaste testerna skulle vi spela med fem mittfältare även om formerade ett renodlat 4-3-3 så vi utgår ifrån att Erlandsen inte skulle blanda upp mittfältspositionerna med anfallare om han valde att spela ett 4-5-1. Därför känns den logiska offensiven i ett 4-5-1 följande:

Alex-Wernbloom-Kilhberg-Olsson-Wowoah
----------------Selakovic------------------

Med möjligheten att peta en person ur trion Wernbloom/Kilhberg/Olsson för att flytta in Alex centralt, ha Sella på högerkanten och få in en center på plan i form av Wallerstedt eller Mourad.

4-4-2 [Den ordinarie taktiken]
Till sist ser vi över hur vår ordinarie Blåvita 4-4-2 uppställning kommer att se ut i höst. För oavsett experiment är vi övertygade om att Erlandsen även i fortsättningen ser den här spelmodellen som vår grundmodell- något som mer eller mindre borde vara ett krav i hans anställningsavtal. Vårens 4-4-2 har fått flytta om lite på sig då Olsson och Kilhberg ännu inte hade funnit sina positioner men då både Wernbloom och Kilhberg storspelat i kombination med att Olsson kom in och gjorde en kanonmatch med avgörande mål mot sitt gamla Malmö har Arne angenäma mittfältsproblem. Grunduppställningen lär dock se ut som följer:

Alex-Wernbloom-Kilhberg-Wowoah
----------Sella-Mourad------------

Här finns dock ett visst problem i att man under våren har haft lite svårt att få med vår vänsterytter i det offensiva spelet på ett tillräckligt engagerat sätt. Detta delvis för att Wowoah och Vasquez bytt av varann ganska mycket och ingen av de två spelarna riktigt tagit chansen att imponera och sticka ut. Som tidigare nämnts i 4-3-3 diskussionen så blir Olsson petad även här, mest för att han är den av trion Wernbloom/Olsson/Kilhberg som varit sämst hittils i år. Men därmed inte sagt att han varit dålig, tvärtom har hans två konkurrenter varit riktigt bra. Med Mourad tillbaka får vi nu även en bredare anfallskombination i vårt tvåmannaanfall där Sella får specialicera sig på djupledsstickare medan Mourad ska härska i luftrummet. 4-4-2 är inte bara Blåvitts framgångsrecept utan landslagets dito.

På Djurgårdens Svenskafans-sida kan man läsa en artikel i vanlig självgod och manisk Djurgårdesk stil om hur svenska fotbollslandslaget "måste" börja använda sig av 4-3-3 för att kunna avancera förbi kvartsfinaler i stora mästerskap. Artikeln är något av det mest bisarra och skrattretande i svensk supporterkultur på väldigt länge. Ett smakprov:

"Hur många gånger har du sagt till dig själv att svenska landslaget borde spela som Djurgården med ett 4-3-3? Förmodligen så många gånger att du börjat ge upp tanken på att det någonsin kommer att hända. Men du kan vara lugn! Det kommer att hända! Svenska landslaget kommer att börja spela 4-3-3! Snart kommer det bli så uppenbart att ingen kan blunda längre!"

Italien spelar 4-4-2.
Frankrike spelar 4-4-2
Blåvitt spelar 4-4-2.
Baraben rests our case.