Fegheten får aldrig bli Blåvitts signum

ANALYS. Jonas Olsson säger det själv i dagens GT, det var feghet som motiverade de byten som gjordes under matchen mot Helsingborg i går. Med tanke på förutsättningarna inför matchen finns det en och annan som tycker den mentaliteten är rätt och nöjer sig med en poäng mot serieledarna. Själv tycker jag som Jonas, det var fegt och fel.

Blåvitt ska alltid gå för seger på hemmaplan.

Så som matchen utvecklade sig, med dubbla utvisningar, ett böljande spel åt bägge håll och rätt dåligt försvarsspel över lag, kunde en seger fallit i bägge lägrens händer. Men ett IFK Göteborg som spelar på hemmaplan måste alltid ha mentaliteten att vinst är det man är på banan för att bärga. Kryss kan aldrig, låt mig bokstavera i textmässig slow motion: A - L - D - R - I - G vara tillräckligt för en blåvit spelare, ledare eller supporter.

När änglar blir nöjda med oavgjort på hemmaplan är vi jävligt illa ute.

Allt bottnar i mentalitet, för som vi vet sedan urminnes tider är det snarare vanligt än ovanligt att hunger, vilja, självförtroende, dumdristig tro - ja, kalla det var ni vill - slår klass. Den som tror på sig själv, sin uppgift och sitt lag kan ofta rubba den som är mer kvalificerad och skicklig. Om inte annat så på ren viljestyrka. De exemplen är många. Så när ett lag börjar nöja sig med att bara ta poäng - låt vara att vi spelade mot serieledaren och notera gärna att vi själva har en dålig säsong bakom oss - så är vi illa ute.

Blåvitt får "aldrig" nöja sig med att fega och säkra.

Lag som går in med den attityden riskerar att förlora, snarare än att lyckas ta en pinne. Men samtidigt så är jag rätt övertygad om att spelarna i IFK Göteborg inte gick in till matchen med någon räddhågsen inställning om att "klara en poäng". Däremot är jag långt ifrån att vara övertygad om att ledarstaben hade samma inställning till matchen, eller den situation vi befinner oss i. Serien är inte slut förrän den summeras efter omgång 30, det måste alla inblandade ha jävligt klart för sig.

På pappret är det inte ens kört att slåss om SM-guldet senare i höst.
Realistiskt är det fullt möjligt att klättra så mycket att vi kan ta en Europaplats.

Då duger det inte att nöja sig med en poäng. Och verkligen inte på hemmaplan. Oavsett motstånd. För i den jämna Allsvenskan så är inte HIF eller MFF skrämmande på något vis, bara för att de ligger i tabelltoppen för tillfället. Varje lag kan slå Blåvitt och bli slagna av Blåvitt, om förutsättningarna är de rätta. Om mentaliteten och hungern övergår motståndarens kapacitet.

Blåvitt är bättre än så och Blåvitt borde just nu fokusera allt på att kriga till siste man för att klättra i tabellen. I stället finns det en och annan pjäs i ledande position som räddhågset tittar neråt, för att pusta ut när vi tagit poäng. Då "har vi ju säkrare mark under fötterna", mark som inte omringas av kvalstreck. Det borde aldrig duga att säkra ett kryss, om man är aktiv i eller kring IFK Göteborg.

Det kanske är lättare sagt än gjort, för somliga.
Men i så fall finns det andra, mer lämpliga personer för uppgiften.