Den som ger upp drömmen på förhand är en svikare

Biljettläget till AZ-matchen, 00.42 onsdag morgon.

PUBLIKSIFFROR. Det svala intresset för Blåvitts returmatch i UEFA Europa League är en fullständig gåta. Ett dygn före matchdag är bara 5 712 biljetter sålda, vilket osökt tvingar fram frågan - vad är det för fel på den blåvita publiken?

Att IFK Göteborg historiskt sett är framgångsrikt i Europacuperna är ett faktum som vi kan slå fast. Publikintresset har samtidigt varit väldigt stort genom alla dessa år av framgångar i både UEFA-cupen, Cupvinnarcupen, Europacupen och Champions League. Så när Blåvitt spelar sin första viktiga Europamatch för säsongen borde väl all denna nostalgi väckas till liv och därmed garantera en fullsatt arena, folkfest och elektrisk stämning? Nej, inte för den kräsna Göteborgspubliken inte.

Eftersom det alltid brukar strömma till något tusental personer under den sista dagen inför match kan väl ett vettigt tips på en publiksiffra för torsdagens returmatch mot Pontus Wernblooms AZ från Holland hamna på runt 7 000 - 8 000 personer. Om vi tänker optimistiskt. Det är tamejfan helt sjukt.

IFK Göteborgs hemmasnitt så här långt in på säsongen 2010 är 10 776 personer enligt Svenskfotboll.se. Det innebär att vårt snitt på matcher i serielunken kommer vara flera tusen personer högre än den summa av människor som tycker det är värt att gå och stötta sina favoriter när det är dags för Europaspel. Så vad kan orsakerna till det här omvända publikläget vara, om vi ser över vår nuvarande publika situation?

Är det biljettpriserna? Ser vi över prisläget för AZ-matchen så ser vi snabbt att det här inte kan vara orsaken. En vuxenbiljett till klacken kostar enligt ifkgoteborg.se 150 kronor och en biljett på de flesta långsideplatserna kostar 220 kronor. Det här är alltså mindre än vad det kostar med ett derby i Göteborg, det är till och med mindre än vad det kostade att gå på Champions League-matcher på Ullevi, för 15 år sedan! Blåvitt har ett minst sagt humant prisläge för den här kvalmatchen, så den supporter som tycker det är för dyrt att gå och se Europa-fotboll på Gamla Ullevi har helt enkelt ingen koll.

Har vi luttrade fans? Eftersom Blåvitt inte lyckats avancera till Europa-spel i någon större utsträckning, nej jag räknar inte enstaka kvalsegrar nu, på mer än ett decennium, kan många ha gett upp på förhand. Folk kanske resonerar som så att "de kommer ju ändå inte att gå vidare, så det är inte lönt mödan"? I så fall undrar jag varför folk inte tänker på samma sätt när det kommer till matcher i den vanliga serien. Det borde väl vara mycket enklare att ge upp och sluta tro på sitt lag efter en tuff säsong med många motgångar i Allsvenskan - än att kasta in handduken i ett hemma/borta-möte mot ett holländskt lag? Här kan ju allting hända, hur många gånger har vi inte sett överraskningar och tokvändningar i dessa sammanhang? Alla vet väl med skräck hur Blåvitt åkte ner med en säker hemmaseger (3-0) till Barcelona 1986 - för att sedan åka ur? Varför skulle inte det kunna upprepas? Om fansen ger upp på förhand, hur kan de då på allvar ställa krav på spelarna att inte göra precis det samma? Visst, de får betalt för att göra sitt bästa, men jag trodde i min enfald att supportrarna hade hjärta och passion för att göra sitt bästa för att stötta laget. Är det luttrade supportrarna har blivit, finns faktiskt ingen anledning att komma till några matcher alls. Blåvitt vinner ju inte serien "varje år" som de gjorde på 90-talet, vad är då meningen att gå och se dem mot Trelleborg, Halmstad eller Örebro? Den som ger upp på förhand är totalt ologisk och sviker inte bara sitt lag, de sviker svensk fotboll.

Kan det handla om bortskämda supportrar? Visst är det så att alla vi som sett på Blåvitt sedan 1980- och 1990-talen kan rada upp alla storlag vi fått se på besök i Göteborg. Vi har sett Blåvitt lira framgångsrikt mot Manchester United, Barcelona, Porto, Galatasaray och många andra internationella storklubbar. Är det detta som spökar i bakhuvudet hos folk, nu när vi "bara" får besök av AZ från Nederländerna? Behövs det ett superlag fyllt av megastjärnor för att den där nostalgin från de stora Europaåren skall kittlas tillräckligt för att ett biljettköp skall bli av? Jag hoppas inte det. För i alla de turneringar som Blåvitt lyckades i, även för 13, 15 och 25 år sedan - så fanns det kvalmatcher mot mindre lag i början av segersviterna. Trots detta var publiksiffrorna avsevärt bättre i förhållande till ligasnittet då, än vad de verkar bli i morgon. Hade fansen svikit då, finns det en klar risk att laget inte hade levt upp till sin fulla potential 1994 eller 1987. Hur hade Blåvitts historia sett ut i så fall?

Nej, i morgon borde Blåvitt bjudas på fest av sina 10 000-tals supportrar. Det är lagets chans att rädda säsongen som Torbjörn glömde. Vi får se en återkomst av en tidigare blåvit hjälte i Pontus Wernbloom. Det skulle dessutom - med lite otur - kunna bli den sista Europamatchen i Göteborg på två år. Allt detta kan läggas ihop med ovan nämnda punkt om de attraktiva biljettpriserna och snabbt resultera i en match som ingen vettig blåvit själ borde vilja missa. Inget Europaäventyr börjar med Arsenal och Real Madrid, det börjar med en vändning på Gamla Ullevi, mot en överskattad motståndare från Holland.

Det är under sådana förhållanden som epoker inleds, det är nu agnarna skiljs från vetet. Vill du verkligen behöva se ner i marken och rodna när polaren frågar dig vart du var när Blåvitt mirakelvände mot AZ, i början av den där klassiska UEFA-cupssäsongen 2010? Nej, det vill du inte. Tro mig. För den supporter som ger upp före det att matchen har spelats stöttar inte sitt lag, han eller hon sviker sin förening, sviker det hopp som alla fotbollssupportrar innerst inne lever på.

Den blåvita supporter som tycker att IFK Göteborg ska ställa ut skorna kan stanna hemma. Men den som tycker att matcher skall spelas före det att en vinnare kan koras bör rannsaka sig själv och skaffa en biljett till hoppets arena, fotbollens vilda dröm om framgång och internationell ära.

I bland kallas den San Siro. Andra gånger Wembley. Ingenting är förlorat eller hopplöst före det att slutsignalen ljudit. Var där, eller rodna när du frågas i fall du var där "den magiska kvällen". I morgon lever drömmen om Europa på Gamla Ullevi.