Så tar vi guld!

ANALYS När ilskan, besvikelsen och tårarna från söndagens match äntligen har börjat lägga sig började jag titta på våra möjligheter till att, trots förlusten mot Malmö, hamna överst i tabellen lagom till dess att omgång 30 är spelad. Så här måste det (i princip) gå till:

Just nu är poängskillnaden i tabellen som följer:

• +6p Malmö (+19 mål)
• +3p Helsingborg (+25 mål)
• 0p AIK (+11 mål)
• 0p IFK Göteborg (+11 mål)

Först och främst har vi de matcher med rimligast chans att rätt resultat för oss inträffar:

• Helsingborg - Malmö ska sluta med HIF-seger.
• Elfsborg - Helsingborg ska sluta med Elfsborg-seger.
• Elfsborg - Malmö ska sluta med Elfsborg-seger.

I och med sådana resultat skulle vi således ligga på par med lagen ovanför oss, förutsatt att vi vinner våra matcher. En av de matcherna är mötet mot AIK på Gamla Ullevi. Förlorar vi den så hamnar vi 3p efter våra konkurrenter igen. Med andra ord:

VI MÅSTE VINNA MOT AIK.

Vår tränare, Mikael Stahre, sa i en intervju att man i snitt behöver 18 segrar för att vinna guld. Vi har för tillfället 11. Vi behöver alltså minst 7 segrar på 9 matcher. Här är vad vi har kvar.

• Åtvidaberg hemma
• Halmstad borta
• AIK hemma
• Gefle hemma
• Kalmar borta
• Djurgården borta
• Öster hemma
• Mjällby borta
• Norrköping hemma

Eftersom vi redan slagit fast att vi måste vinna över AIK kan vi titta på de andra hemmamatcherna och konstatera att Åtvidaberg, Gefle, Öster och Norrköping må alla ha historia av att ställa till problem för oss, men inte särskilt ofta på vår hemmaplan. Om vi får förlora max 2 matcher till den här säsongen så är det ganska enkelt att fastslå att:

VI MÅSTE VINNA ALLA VÅRA HEMMAMATCHER.

Då återstår fyra bortamatcher. Fyra bortamatcher som jag ogillar skarpt allihop. Det finns en sorts tradition i att spela oavgjort nere i Gessle-town som vi måste bryta. Det finns en historik av hemmasegrar i mötena mellan IFK och Kalmar. Det finns en rivalitet till Stockholm som gör att en bortamatch där aldrig kan vara lätt avfärdad. Och Mjällby, laget som gör allt för att förstöra för alla. Från resorna dit har vi bara fått med oss en seger på tre försök. För att komma upp i Stahres 18 segrar så gäller då även:

VI MÅSTE VINNA MINST TVÅ AV FYRA JOBBIGA BORTAMATCHER

Om vi lyckas med detta. Då kan det gå. Det är inte säkert, inte alls. Det är tre andra lag som måste tappa lite poäng också om det här ska gå vägen.

/patricw

@patricwestberg

Plötsligt händer det

REFLEKTION. Det var ju det här med hoppet – att vad som helst kan hända, när som helst, så länge det bara lever.
 
På ett sätt känns det fel att lyfta fram en enskild spelare en dag som denna. Bjärsmyr, Jakob, Tobbe, Waehler och Alvbåge levererade alla imponerande insatser idag. Fler än så, till och med. Fotbollslaget IFK Göteborg var helt enkelt jävligt bra mot den favorittippade fjolarstvåan (hör ni hur sinnessjukt det låter?) Häcken. Men jag måste ändå. Jag kan inte låta bli.

Idag tändes en ny stjärna på det blåvita himlavalvet och jag avundas er som fick vara där och uppleva detta fantastiska på plats. Jag har nämligen en känsla av att just Sams insats idag kommer att stå sig som ett av de tydligaste minnena ni har när det är dags att summera säsongen senare i år.

"Vi har inte gjort underverk än", kommenterade matchhjälten själv saken när han blev intervjuad efter matchen. Och visst, det stämmer såklart. Det gäller både för Sam och för laget IFK Göteborg – för oss alla. Men nog fan var det ett vackert och viktigt steg på vägen.

Hoppfullt, längtansfullt.
/@johannerman

Jag vill inte missa en sasong till

Ungefar sa langt tillbaka jag kan minnas har manniskor sagt at mig att jag inte kan lata Blavitts spelschema styra over mitt liv. Det finns viktigare saker i livet, har de sagt, och de tar jus a manga matchen pa en sasong sa om jag missar nagon da och da sa ar det faktiskt inte hela varlden. Jag har aldrig riktigt varit enig med dem dar. Sjalv vill jag inte missa en enda sekund, atminstone inte sa lange hoppet lever. Jag menar, en bollvinst pa mittplanen eller ett inkast i sjuttonde minuten borta mot Atvidaberg kan ocksa vara matchavgorande. De kan ocksa sakra ett SM–guld. Sa sa lange det finns hopp ar varje ospelad matchsekvens en av tusentals sma Bingolotto–luckor med Tobbe–hattricks, fantomdubbelraddningar och vunna motlagg bakom – ett potentiellt stycke magi att bara med sig for alltid. Jag haller som sagt inte med dem, men det betyder inte att jag vagrar lyssna. Man far ju kompromissa ibland. Man far ju tanka pa andra an sig sjalv.

Min allsvenska sasong 2012 tog slut en natt i mitten av april pa ett hotellrum i Peking, innan den ens hade hunnit borja. Andra raka domarranet pa hemmaplan innebar 2-2 mot Orebro och 0-2-2 I tabellen. Hoppet var dott. Inte en enda gang under forra aret fick jag blicka ut over Ullevis grasmatta och tanka att det ar har, nu alldeles strax, det hander, det som vi kommer att minnas nar pokalen bargats pa andra sidan sommaren.

Nytt ar nu, men samma forutsattningar. Klockan ar 02.26 har i New York pa denna arets forsta allsvenska matchdag. Snart ska ni vakna, ata frukost, vanta, langta, vandas, gora vad ni nu gor innan match, for att sedan ta pa er era halsdukar och bege er mot Nya. Hoppet – den dar underbara kanslan som allt det har handlar om – har ateruppstatt. Jag hoppas verkligen att det blir mer langlivat den har gangen, for jag star inte ut med att missa en sasong till.

Alla (utom jag) till Nya!

/ @johannerman

Extra: Jordskalvsliknande skräckscener vid Gamla Ullevi under Blåvitts hemmapremiär!

JORDBÄVNINGS-EXTRA! Efter IFK Göteborgs hemmamatch på Gamla Ullevi i måndags drabbades centrala Göteborg av en kraftig jordbävning. I alla fall om man kan tro på hoppskakningskungen av Stampen.

De skakande scenerna återberättas för Göteborgs-Posten.

I Japan har siffran för de omkomna i jordbävningen vida överstigit 10 000 personer. Det är dock ännu oklart om skakningarna som "liknar ett jordskalv" omkring Gamla Ullevi lett till att något vinglas från Ikea vält omkull och gått sönder. I Japan uppmättes jordskalvet till 9.0 på richterskalan och ödelade ett stort antal byar och städer totalt. Ett kärnkraftverk totalförstördes även och hundratals brandmän och kärnkraftsarbetare jobbar ännu febrilt med att stoppa en total kärnkatastrof och härdsmälta. I Stampen har det nya "skalvet" överstigit bullernivån av en nattlig spårvagn och minst en man har klagar på att hans tavlor skakar på väggarna.

Bostadsrättsföreningen som tagit värst skada av "vibrationerna som liknar ett jordskalv" ligger på andra sidan Fattighusån, något som naturligtvis skrämmer upp de boende i området. I Japan såg tsunamin ut så här, när den totalt krossade en hel kustremsa och allt som stod i dess väg.



Enligt rapporter till BaraBen.com skall vibrationerna som liknade ett "jordskalv" från Gamla Ullevi i måndags ha skapat en så massiv tsunami på Fattighusån att flera ankor fick vatten upp på ryggarna. Detta är naturligtvis väldigt skrämmande och har försatt de boende i Stampen i total chock. Dessutom sägs de skräckinjagande skakningarna ha stört Göteborg Energis närliggande Elyseeum så mycket att extra el skickas ut till reklamskyltarna på Gamla Ullevi.
– Det lyser som bara fan här nu och någon måste göra en akut insats före vi alla sitter i skiten, säger en boende i området som vill förbli anonym.
– Förbjud el före vi alla dör av sömnbrist eller ljusskador, säger en annan boende i området.

Till sist funderar Peter Mattson på en lösning. Efter de skräckminuter som han varit med om kräver han nu att kommunens miljöförvaltning ska förbjuda jordskalven. Vi förstår honom med tanke på den överhängande risken för alla vinglas och de stackars oskyldiga ankor som kan bli extra blöta om ryggarna. Det hög tid att jordskalvet får böta, olagligförklaras eller i alla fall tvingas sitta ner. För jordskalv kan omöjligtvis stå upp framför stolar. Det vore orimligt och omöjligt, nästan i nivå med att överdriva ett skitproblem till jordskalvsepiska nivåer.

Den som ger upp drömmen på förhand är en svikare

Biljettläget till AZ-matchen, 00.42 onsdag morgon.

PUBLIKSIFFROR. Det svala intresset för Blåvitts returmatch i UEFA Europa League är en fullständig gåta. Ett dygn före matchdag är bara 5 712 biljetter sålda, vilket osökt tvingar fram frågan - vad är det för fel på den blåvita publiken?

Att IFK Göteborg historiskt sett är framgångsrikt i Europacuperna är ett faktum som vi kan slå fast. Publikintresset har samtidigt varit väldigt stort genom alla dessa år av framgångar i både UEFA-cupen, Cupvinnarcupen, Europacupen och Champions League. Så när Blåvitt spelar sin första viktiga Europamatch för säsongen borde väl all denna nostalgi väckas till liv och därmed garantera en fullsatt arena, folkfest och elektrisk stämning? Nej, inte för den kräsna Göteborgspubliken inte.

Eftersom det alltid brukar strömma till något tusental personer under den sista dagen inför match kan väl ett vettigt tips på en publiksiffra för torsdagens returmatch mot Pontus Wernblooms AZ från Holland hamna på runt 7 000 - 8 000 personer. Om vi tänker optimistiskt. Det är tamejfan helt sjukt.

IFK Göteborgs hemmasnitt så här långt in på säsongen 2010 är 10 776 personer enligt Svenskfotboll.se. Det innebär att vårt snitt på matcher i serielunken kommer vara flera tusen personer högre än den summa av människor som tycker det är värt att gå och stötta sina favoriter när det är dags för Europaspel. Så vad kan orsakerna till det här omvända publikläget vara, om vi ser över vår nuvarande publika situation?

Är det biljettpriserna? Ser vi över prisläget för AZ-matchen så ser vi snabbt att det här inte kan vara orsaken. En vuxenbiljett till klacken kostar enligt ifkgoteborg.se 150 kronor och en biljett på de flesta långsideplatserna kostar 220 kronor. Det här är alltså mindre än vad det kostar med ett derby i Göteborg, det är till och med mindre än vad det kostade att gå på Champions League-matcher på Ullevi, för 15 år sedan! Blåvitt har ett minst sagt humant prisläge för den här kvalmatchen, så den supporter som tycker det är för dyrt att gå och se Europa-fotboll på Gamla Ullevi har helt enkelt ingen koll.

Har vi luttrade fans? Eftersom Blåvitt inte lyckats avancera till Europa-spel i någon större utsträckning, nej jag räknar inte enstaka kvalsegrar nu, på mer än ett decennium, kan många ha gett upp på förhand. Folk kanske resonerar som så att "de kommer ju ändå inte att gå vidare, så det är inte lönt mödan"? I så fall undrar jag varför folk inte tänker på samma sätt när det kommer till matcher i den vanliga serien. Det borde väl vara mycket enklare att ge upp och sluta tro på sitt lag efter en tuff säsong med många motgångar i Allsvenskan - än att kasta in handduken i ett hemma/borta-möte mot ett holländskt lag? Här kan ju allting hända, hur många gånger har vi inte sett överraskningar och tokvändningar i dessa sammanhang? Alla vet väl med skräck hur Blåvitt åkte ner med en säker hemmaseger (3-0) till Barcelona 1986 - för att sedan åka ur? Varför skulle inte det kunna upprepas? Om fansen ger upp på förhand, hur kan de då på allvar ställa krav på spelarna att inte göra precis det samma? Visst, de får betalt för att göra sitt bästa, men jag trodde i min enfald att supportrarna hade hjärta och passion för att göra sitt bästa för att stötta laget. Är det luttrade supportrarna har blivit, finns faktiskt ingen anledning att komma till några matcher alls. Blåvitt vinner ju inte serien "varje år" som de gjorde på 90-talet, vad är då meningen att gå och se dem mot Trelleborg, Halmstad eller Örebro? Den som ger upp på förhand är totalt ologisk och sviker inte bara sitt lag, de sviker svensk fotboll.

Kan det handla om bortskämda supportrar? Visst är det så att alla vi som sett på Blåvitt sedan 1980- och 1990-talen kan rada upp alla storlag vi fått se på besök i Göteborg. Vi har sett Blåvitt lira framgångsrikt mot Manchester United, Barcelona, Porto, Galatasaray och många andra internationella storklubbar. Är det detta som spökar i bakhuvudet hos folk, nu när vi "bara" får besök av AZ från Nederländerna? Behövs det ett superlag fyllt av megastjärnor för att den där nostalgin från de stora Europaåren skall kittlas tillräckligt för att ett biljettköp skall bli av? Jag hoppas inte det. För i alla de turneringar som Blåvitt lyckades i, även för 13, 15 och 25 år sedan - så fanns det kvalmatcher mot mindre lag i början av segersviterna. Trots detta var publiksiffrorna avsevärt bättre i förhållande till ligasnittet då, än vad de verkar bli i morgon. Hade fansen svikit då, finns det en klar risk att laget inte hade levt upp till sin fulla potential 1994 eller 1987. Hur hade Blåvitts historia sett ut i så fall?

Nej, i morgon borde Blåvitt bjudas på fest av sina 10 000-tals supportrar. Det är lagets chans att rädda säsongen som Torbjörn glömde. Vi får se en återkomst av en tidigare blåvit hjälte i Pontus Wernbloom. Det skulle dessutom - med lite otur - kunna bli den sista Europamatchen i Göteborg på två år. Allt detta kan läggas ihop med ovan nämnda punkt om de attraktiva biljettpriserna och snabbt resultera i en match som ingen vettig blåvit själ borde vilja missa. Inget Europaäventyr börjar med Arsenal och Real Madrid, det börjar med en vändning på Gamla Ullevi, mot en överskattad motståndare från Holland.

Det är under sådana förhållanden som epoker inleds, det är nu agnarna skiljs från vetet. Vill du verkligen behöva se ner i marken och rodna när polaren frågar dig vart du var när Blåvitt mirakelvände mot AZ, i början av den där klassiska UEFA-cupssäsongen 2010? Nej, det vill du inte. Tro mig. För den supporter som ger upp före det att matchen har spelats stöttar inte sitt lag, han eller hon sviker sin förening, sviker det hopp som alla fotbollssupportrar innerst inne lever på.

Den blåvita supporter som tycker att IFK Göteborg ska ställa ut skorna kan stanna hemma. Men den som tycker att matcher skall spelas före det att en vinnare kan koras bör rannsaka sig själv och skaffa en biljett till hoppets arena, fotbollens vilda dröm om framgång och internationell ära.

I bland kallas den San Siro. Andra gånger Wembley. Ingenting är förlorat eller hopplöst före det att slutsignalen ljudit. Var där, eller rodna när du frågas i fall du var där "den magiska kvällen". I morgon lever drömmen om Europa på Gamla Ullevi.

"Is losing failing?"