För exakt 25 år sedan: Uefa-cupguldet i Dundee

Tord Holmgren: "Blåvitts matcher missar jag inte"

Blåvitt fräste, spottade, skrek och slet - förgäves

SMÅTT & EUROPAGÔTT. Så rasade vi då ur UEFA-cupen, vilket inte var helt oväntat. Men glädjande nog så vek vi inte ner oss totalt i returen utan stod upp och skakade faktiskt AZ rejält mot slutdelen av matchen. Tyvärr så har vi inte den nödvändiga skärpan för att trycka dit ett andra mål, men vad fan ska man göra. Livet är inte en romantisk roman som ger ett garanterat slut med rosor och champagne.

Systematiskt är dock att vi inte sätter de lägen vi skapar. Jag tänker främst på Tobias Hyséns friläge i 43:e matchminuten, ett läge som hade förändrat matchbilden totalt. För ärligt talat dröjde det drygt 55 minuter för Blåvitt att få någon vettig press på AZ. Innan dess var det i huvudsak luftpastejer från Hjalmar Jonsson. Och det är ju inget överraskande anfallsvapen, direkt.

Samma sak gäller det jätteläge som Hannes Stiller missar i slutet av matchen. Nu blev han förvisso, helt felaktigt, avblåst - men Stiller missade tyvärr helt öppet mål. Det kan vi inte göra om vi ska vända 0-2 underlägen mot bättre Europeiskt motstånd. Får vi tre bra lägen under en match måste helst två sitta för att vi ska kunna avancera. I dag blev det inte så. Tyvärr. Men på något sätt känns det ändå som att vi föll med flaggan om inte i topp, så en bra bit upp mot toppen.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Efter matchen blev det lite cirkus Holland på presskonferensen. Blåvitt skickade in Stefan Rehn för att svara på frågor, något som irriterade holländarna. Detta då Rehn numer står listad som assisterande tränare. Så AZ-staben reagerade med att vägra att delta och svarade enbart på frågor på holländska - tills det att Blåvitt tvingades hämta dit Jonas Olsson.

Ett rätt så barnsligt beteende av ett lag som just avancerat...

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Det går rykten om missnöje inom den blåvita truppen med olika tränarbeslut, på diverse nätforum. BaraBen.com erfar dock att stämningen är väldigt sammanbiten och flera spelare visar stort engagemang för att bevisa att gruppen kan mycket bättre än de lyckats visa under 2010. Här har det snarare visats irritation mot alla spekulationer som pågår kring laguttagningar och främst irritation under matcherna, än på andra delar av gruppen.

Ett av dessa irritationsmoment var domaren i dagens match. Stefan Selakovic var i "gammal god form" och fräste, spottade, skrek och gick fram som en verbal ångvält på banan. Det finns en gammal debatt om den typen av engagemang är bra eller dåligt för lagets totala prestation, där en del anser att spelarna lägger kraft på att fokusera på fel saker. Själv anser jag att det är ett tecken på det sunda Blåvitt. För ingen gång under 2000-talet har Blåvitt varit så arga, så fräsande, så spottande, så verbala - som de var säsongen 2007.

Då var det en mardröm för motståndarnas psyke och öron att möta oss. Under en period i andra halvlek i dag liknade Blåvitt den upplagan av sig självt. Klarar killarna att väcka liv i den galna mentaliteten tillräckligt ofta under den kommande hösten så finns det ännu hopp för oss. Hopp om lite ära i mörkret.

"Vi startar inte med samma lag som senast"

När inget annat hjälper - be till Gud om Europa

GÄSTBÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag bjuder läsaren Johan Hamnered på en bön, för er som vill vända er till högre makter för framgång i Europa.

Till Gud.

Det är med rim i en vacker kedja
Jag till dig min gud vill tillbedja.

Det är allt för sällan jag min dyrkan till dig ger
Men det är vid denna stund jag verkligen ser
Att det är dags att jag sätter mig ner på knä, och ber.

Min gud min förhoppning den äro vek
Lågan som brinner för seger äro blek.

Mitt hjärta är skadat av allt tvivel,
Jag på Blåvitt lagt i min inre Europa-bibel.

Min önskning nedanför stundar
Jag hoppas inte att du för min önskning blundar!

Det jag önskar från dig, Gud du fina!
Att du kan hjälpa mig, att av glädje grina
När jag ser två självmål från Pontus fötter så fina
Att Poseidon mer än på länge kan skina!

I Jesu namn
Amen.

Den som ger upp drömmen på förhand är en svikare

Biljettläget till AZ-matchen, 00.42 onsdag morgon.

PUBLIKSIFFROR. Det svala intresset för Blåvitts returmatch i UEFA Europa League är en fullständig gåta. Ett dygn före matchdag är bara 5 712 biljetter sålda, vilket osökt tvingar fram frågan - vad är det för fel på den blåvita publiken?

Att IFK Göteborg historiskt sett är framgångsrikt i Europacuperna är ett faktum som vi kan slå fast. Publikintresset har samtidigt varit väldigt stort genom alla dessa år av framgångar i både UEFA-cupen, Cupvinnarcupen, Europacupen och Champions League. Så när Blåvitt spelar sin första viktiga Europamatch för säsongen borde väl all denna nostalgi väckas till liv och därmed garantera en fullsatt arena, folkfest och elektrisk stämning? Nej, inte för den kräsna Göteborgspubliken inte.

Eftersom det alltid brukar strömma till något tusental personer under den sista dagen inför match kan väl ett vettigt tips på en publiksiffra för torsdagens returmatch mot Pontus Wernblooms AZ från Holland hamna på runt 7 000 - 8 000 personer. Om vi tänker optimistiskt. Det är tamejfan helt sjukt.

IFK Göteborgs hemmasnitt så här långt in på säsongen 2010 är 10 776 personer enligt Svenskfotboll.se. Det innebär att vårt snitt på matcher i serielunken kommer vara flera tusen personer högre än den summa av människor som tycker det är värt att gå och stötta sina favoriter när det är dags för Europaspel. Så vad kan orsakerna till det här omvända publikläget vara, om vi ser över vår nuvarande publika situation?

Är det biljettpriserna? Ser vi över prisläget för AZ-matchen så ser vi snabbt att det här inte kan vara orsaken. En vuxenbiljett till klacken kostar enligt ifkgoteborg.se 150 kronor och en biljett på de flesta långsideplatserna kostar 220 kronor. Det här är alltså mindre än vad det kostar med ett derby i Göteborg, det är till och med mindre än vad det kostade att gå på Champions League-matcher på Ullevi, för 15 år sedan! Blåvitt har ett minst sagt humant prisläge för den här kvalmatchen, så den supporter som tycker det är för dyrt att gå och se Europa-fotboll på Gamla Ullevi har helt enkelt ingen koll.

Har vi luttrade fans? Eftersom Blåvitt inte lyckats avancera till Europa-spel i någon större utsträckning, nej jag räknar inte enstaka kvalsegrar nu, på mer än ett decennium, kan många ha gett upp på förhand. Folk kanske resonerar som så att "de kommer ju ändå inte att gå vidare, så det är inte lönt mödan"? I så fall undrar jag varför folk inte tänker på samma sätt när det kommer till matcher i den vanliga serien. Det borde väl vara mycket enklare att ge upp och sluta tro på sitt lag efter en tuff säsong med många motgångar i Allsvenskan - än att kasta in handduken i ett hemma/borta-möte mot ett holländskt lag? Här kan ju allting hända, hur många gånger har vi inte sett överraskningar och tokvändningar i dessa sammanhang? Alla vet väl med skräck hur Blåvitt åkte ner med en säker hemmaseger (3-0) till Barcelona 1986 - för att sedan åka ur? Varför skulle inte det kunna upprepas? Om fansen ger upp på förhand, hur kan de då på allvar ställa krav på spelarna att inte göra precis det samma? Visst, de får betalt för att göra sitt bästa, men jag trodde i min enfald att supportrarna hade hjärta och passion för att göra sitt bästa för att stötta laget. Är det luttrade supportrarna har blivit, finns faktiskt ingen anledning att komma till några matcher alls. Blåvitt vinner ju inte serien "varje år" som de gjorde på 90-talet, vad är då meningen att gå och se dem mot Trelleborg, Halmstad eller Örebro? Den som ger upp på förhand är totalt ologisk och sviker inte bara sitt lag, de sviker svensk fotboll.

Kan det handla om bortskämda supportrar? Visst är det så att alla vi som sett på Blåvitt sedan 1980- och 1990-talen kan rada upp alla storlag vi fått se på besök i Göteborg. Vi har sett Blåvitt lira framgångsrikt mot Manchester United, Barcelona, Porto, Galatasaray och många andra internationella storklubbar. Är det detta som spökar i bakhuvudet hos folk, nu när vi "bara" får besök av AZ från Nederländerna? Behövs det ett superlag fyllt av megastjärnor för att den där nostalgin från de stora Europaåren skall kittlas tillräckligt för att ett biljettköp skall bli av? Jag hoppas inte det. För i alla de turneringar som Blåvitt lyckades i, även för 13, 15 och 25 år sedan - så fanns det kvalmatcher mot mindre lag i början av segersviterna. Trots detta var publiksiffrorna avsevärt bättre i förhållande till ligasnittet då, än vad de verkar bli i morgon. Hade fansen svikit då, finns det en klar risk att laget inte hade levt upp till sin fulla potential 1994 eller 1987. Hur hade Blåvitts historia sett ut i så fall?

Nej, i morgon borde Blåvitt bjudas på fest av sina 10 000-tals supportrar. Det är lagets chans att rädda säsongen som Torbjörn glömde. Vi får se en återkomst av en tidigare blåvit hjälte i Pontus Wernbloom. Det skulle dessutom - med lite otur - kunna bli den sista Europamatchen i Göteborg på två år. Allt detta kan läggas ihop med ovan nämnda punkt om de attraktiva biljettpriserna och snabbt resultera i en match som ingen vettig blåvit själ borde vilja missa. Inget Europaäventyr börjar med Arsenal och Real Madrid, det börjar med en vändning på Gamla Ullevi, mot en överskattad motståndare från Holland.

Det är under sådana förhållanden som epoker inleds, det är nu agnarna skiljs från vetet. Vill du verkligen behöva se ner i marken och rodna när polaren frågar dig vart du var när Blåvitt mirakelvände mot AZ, i början av den där klassiska UEFA-cupssäsongen 2010? Nej, det vill du inte. Tro mig. För den supporter som ger upp före det att matchen har spelats stöttar inte sitt lag, han eller hon sviker sin förening, sviker det hopp som alla fotbollssupportrar innerst inne lever på.

Den blåvita supporter som tycker att IFK Göteborg ska ställa ut skorna kan stanna hemma. Men den som tycker att matcher skall spelas före det att en vinnare kan koras bör rannsaka sig själv och skaffa en biljett till hoppets arena, fotbollens vilda dröm om framgång och internationell ära.

I bland kallas den San Siro. Andra gånger Wembley. Ingenting är förlorat eller hopplöst före det att slutsignalen ljudit. Var där, eller rodna när du frågas i fall du var där "den magiska kvällen". I morgon lever drömmen om Europa på Gamla Ullevi.

Hur kan Blåvitt chocka AZ Alkmaar?

UEFA-CUPEN. På torsdag är det dags för Blåvitt att försöka sig på lyckan i Europa, i första matchen av två mot Pontus Wernblooms nya klubb, AZ Alkmaar. Av någon anledning känns det inte som att holländarna darrar av skräck inför att få besök av grabbarna som just fick stryk av Halmstads BK. Men precis det kan även vara Blåvitts stora och kanske enda hopp om att avancera i Europa: underskattning.

Till skillnad från i Allsvenskan så ser lag som AZ Alkmaar (med all rätt) Blåvitt som ett rätt mediokert gäng. De kommer inte att backa hem, inte att visa respekt eller bry sig särskilt om de eventuella taktiska drag Blåvitt försöker med. AZ Alkmaar är klassen bättre än Blåvitt på varenda position och det mest symboliska i det är ju hur en av Blåvitts bästa spelare under de senaste åren gick till just denna nederländska klubb.

Så vad kan Blåvitt göra för att chocka? Den klassiska förhoppningen är ju naturligtvis att vårt försvar gör en tokigt bra serie av matcher samtidigt som Tobias Hysén springer ifrån ett allt för högt försvar. Men jag är ledsen att spräcka de förhoppningar som en del av er positiva fans har, det kommer krävas ett mirakel för att vi ska kunna gå vidare mot det här motståndet.

Trots att vi är mitt i säsongen och de bara börjat varva upp.
Trots att vi gynnas av att få spela kontringsfotboll.
Trots att vi är enorma underdogs.

Åker AZ Alkmaar ut mot Blåvitt så är det en skräll av magnituden "ge vår coach sparken på en gång" för holländarna. Samtidigt kan allt hända över två matcher. Alla minns vi ju den sanslöst snopna sortin mot FC Basel i Champions League-kvalet här om året. En hemma/borta-serie som Blåvitt inte bara borde, men skulle ha vunnit. Då satte vår egen förmåga att klanta till saker och ting den förhoppningen ur spel.

Låt oss inte klanta till det den här gången. Ska vi åka ur så kan vi väl göra det med stil? Med huvuden högt hållna och med en insats på plan som är värd att minnas för lång tid framöver. Blåvitt har en lång historia av framgång i Europa och den får inte besudlas av överdriven respekt eller utställda skor.

Fotboll är en ologisk sport. Alla kan slå alla på en bra dag. Tron kan besegra berg.
Tyvärr vet jag inte om Blåvitt tror på sig själv i dag. Om de tror på sin förmåga.

Så det är det upp till bevis, kamrater!

Tobbe Hysén planerar kupp mot Wernbloom

"Det blir telefonterror i en vecka."

- Tobias Hysén om psykningarna

mot AZ Alkmaars Pontus Wernbloom.