Vi köper inte stjärnor, vi skapar dom

SMÅTT OCH GÔTT. Det är med lite blandade känslor man sitter och reflekterar efter gårdagens match, så här ett halvt dygn efter förlusten. Först rent spelmässigt. Å ena sidan en rent bedrövlig första halvlek där ingen vill ha boll och enda spelidén är att hiva upp långa bollar mot Hysén. Lite 2000-2002 över det. Sen en andra halvlek där spelet börjar fungera igen, vi kommer till bättre lägen, mer inlägg och spelet blir mer varierat och konstruktivt.

Och så får vi straffen och utvisningen som en skänk från ovan. En inbjudan i matchen som hade kunnat ge oss segern om Hysén bara hade tryckt in den. Nu missade han och det är sånt som händer, men trots det är det vi som är närmre 1-1 än vad AIK är ytterligare ett mål. I andra halvlek ser vi ett lag som spelar bra, som kämpar och krigar. Precis som i Halmstad där vi också var närmre ett mål än motståndarna. Inställningen från dessa två andra halvlekar är helt klart värd att ta med sig in i hösten.

********************************************

Spelarmaterialet då? Den stora snackisen så här dagen efter. Skadorna fortsätter att falla på och i slutet av andra halvlek har vi inte mindre än sex backar borta mot när vi startade säsongen. Bjärsa skadad/såld, Carlsson skadad, Adam skadad, Björlund skadad, Ragge avstängd, Kalle sjuk/otränad/kass/whatever. Men trots detta, och trots att två av våra starkaste offensiva krafter (Söder, Wernbloom) inte heller spelar mer i år så har vi gjort det väldigt bra. Som sagt, i båda bortamatcherna mot Halmstad och AIK har vi varit nära tre, respektive minst en poäng, och hemma mot Gefle i cupen körde vi över dom på precis som vi gjorde i våras. I IFK Göteborg får någon annan kliva fram när en lagkamrat blir skadad eller avstängd. Och ofta är det någon av våra yngre talanger från det egna ledet. Vi gör som Barcelona.

Vi köper inte stjärnor, vi skapar dom.

********************************************

En stjärna som såg dagens ljus för många igår var Mikael Dyrestam. Det högg till lite i halsgropen när man såg hans namn i startelvan men efter bara någon minut lugnade man ner sig lite. För det är precis det han gör också. Dyre är en av de lugnaste, coolaste backar jag sett komma fram och spela i u-laget, och då har man ändå sett en del genom åren. Jag visste att han skulle fixa det, att han skulle spela så behärskat och kontrollerat som han alltid gör. Oavsett om han går in mot AIK borta på Råsunda eller om han spelar mot Qviding i juniorallsvenskan på Lemmingvallen. Det är det som är Dyres styrka och det är det som gör att vi kommer få se mycket mer från honom framöver.

Så här skrev jag om Dyrestam den 8 december 2008:

"Dyrestam, eller "Dyre" som han kort och gott kallas, är u-truppens försvarsklippa som tagit älgakliv i utvecklingen på bara ett år. För faktum är att när u-truppen presenterades tidigt i år var inte ens hans namn med. Det skulle dock bli ändring på det snabbt och när u-laget premiärspelare i slutet av januari i år så var Dyrestam plötsligt med, och han fick även hoppa in som mittback i paus. Efter det och framåt våren och sommaren så var Dyrestam given i mittförsvaret, oftast med Patrik "Fox" Hansson som mittbackskollega. Det räcker med att titta på en u-lagsmatch i två minuter för att urskilja säregenskaperna hos dessa två spelare.

Då Hansson bygger sitt spel på sin storlek och styrka är Dyrestam mer av en elegant. Gör inte helt ofta en glidtackling, för han behöver inte. Spelar sällan bort en bort på måfå. En mycket bra speluppfattning som gör att han hela tiden agerar lugnt med bollen. Bra timing i luftrummet och följdsam i dueller. Mer en Adam än en Lund, mer en Bjärsa än en Ragnar, inga jämförelser i övrigt. Som en bonusinfo kan tilläggas att Dyrestam spelat i Blåvitt sedan han var ungefär sju år gammal.

Så för att sammanfatta Dyrestams kometår;

- debut i u-laget den 28 januari
- debut i p91-landslaget den 26 augusti
- debut i a-laget, mot Atalanta, den 9 oktober
- skriver på a-lagskontrakt på tre år den 8 december"

- Debut i allsvenskan, borta mot AIK, den 13 juli 2009.

********************************************

En annan debutant i allsvenskan igår var Kamal Mustafa. Läget var förvisso lite hopplöst att komma in i, i ett lag som inte direkt spelar behärskat utan mest öser på framåt, men han gör det ändå med godkänt betyg. Kamal är otroligt teknisk och snabb med boll, kan han bara lära sig utnyttja det på rätt sätt så kan även detta bli en attraktion i framtiden. Humöret, som tidigare varit Kamals svaghet, tycks han slipat på en hel del och det är ett måste på den här nivån. Trots det hann han dock med att ta ett gult kort på den lilla tiden han var inne – men det var inte för någon vansinnesgrej – det var ett för laget.

********************************************

På tal om vansinnesgrejer så är Kenny Pavey en mycket sjuk människa. Han borde inte få spela mer fotboll på bra många matcher i höst.

********************************************

Tillbaka till framtidstemat. Igår såg jag Blåvitts P14 spela 1-1 mot Lilleström i Gothia Cup. I ärlighetens namn var det ingen jättematch grabbarna gjorde, det tror jag inte man tycker själva heller. Men visst fanns det några att hålla ett extra par ögon på för er som tänkt se någon match med denna gäng. Nummer sju, åtta och femton var duktiga offensivt och jag tyckte även man hade en mittback som var ganska duktig. Men laget som sådant måste nog höja sig ett par nivåer om man tänkt sig ta sig långt i turneringen. Egentligen är det lite synd att vi inte ställer upp med något äldre lag i år, tex P16. Inget ont om P14 men sextonåringarnas tempo brukar ofta vara behagligare att titta på, och dessutom är det en mer stjärnspäckad ålderskull sett till de andra lagen. Kanske finns någon rimlig förklaring till det, vad vet jag.

Målskytten som gav IFK ledningen med 1-0

********************************************

Ockuperandet av samtliga centrala planer gör att man idag får åka till Kärra om man tänkt sig att se ett ganska stjärnspäckat Blåvitt u21-lag spela match. Jag tänkte åka dit men jag tvekar lite över en sak. Kalle och Ragge är med och dessutom spelar Kamal och Bärkroth från start. Sen gör William Atashkadeh comeback också och det är just detta som får mig att tveka lite. Jag funderade nämligen på det häromdagen och William har ju varit skadad inte mindre än tre gånger i år. Det sjuka är att jag varit med varenda gång han skadat sig. Första gången på en träning i isladan tidigt i vintras, andra gången mot Espanyol i Barcelona och senast i en u21-match på Lemmingvallen. Jag har vart där och William har gått sönder. Kanske är det någon slags voodoo eller nåt som gör det, kanske är det bara ett tecken att jag inte borde se matchen idag. Men jag glömmer det och åker dit ändå, men skadar han sig idag igen, då lovar jag att hålla mig borta framöver…