Matchrapport: IFK Göteborg - Örgryte IS (U21)

MATCHRAPPORT. Ett ungt IFK Göteborg tog idag emot ett något mer rutinerat Örgryte IS på en behaglig Klarebergsvall. Efter en jämn första halvlek tog IFK Göteborg över i andra och vann till slut med 2-0 efter mål av Joel Allansson och Niklas Martinsson. William Atashkade tvingades utgå efter knappa kvarten och fick ett hårt förband på höger lår.

Med match i Allsvenskan på söndag mot Trelleborg, en diger skadelista i A-truppen och några spelarförsäljningar därtill valde IFK Göteborg att matcha ett ungt manskap i derbyt mot Örgryte IS. I den elva som ställdes på plan fanns bara två namn som normalt brukar tillhöra A-truppen, målvakten Marcus Sandberg och William Atashkade. I övrigt var det idel namn ur juniortruppen. Tittade man på det rödblå manskapet så återfanns några fler kända namn såsom Martin Dohlsten, Denny Ervik, Alex Perreira, Tommy von Brömssen, målvakten Peter Abrahamsson och framförallt Dennis Jonsson. Därför trodde man inför avspark att det skulle bli en tuff uppgift för IFK Göteborgs unga spelare.

IFK Göteborg ställde upp med följande startelva:

MV. Marcus Sandberg

HB. Niklas Andersén

MB. Mikael Gonzalez

MB. Patrik Hansson

VB. Mikael Andersson (K)

HM. Christopher Mbamba

IM. Joel Allansson

IM. Niklas Martinsson

IM. Johan Lundgren

VM. Ali Selim

AF. William Atashkade

Bänk: Mattias Holmström (MV), Robin Alnäs, Jonas Björlund, Efe Yildrim, Jetmir Kurti.

Örgryte IS inleder matchen bäst och skapar visst tryck mot det blåvita målet. IFK Göteborg får mestadels ägna sig åt kontringar, i synnerhet genom ettrige William Atashkade som sin vana trogen sprang på alla bollar. Tyvärr tvingas William utgå efter knappa kvarten. Utanför planen lindas hans högra lår hårt och enligt honom själv small det till i baksidan av låret. Själva utgången var helt odramatisk och han gick ut för egen maskin så förhoppningsvis hann det inte gå illa innan han gick av. Det vore typiskt om William åker på en ny skada direkt efter att kommit tillbaka efter en gammal.

Hursomhelst jobbar IFK Göteborg sig in i matchen allteftersom och även om knappt några målchanser skapas åt endera hållet i första halvlek så tycker jag allt att spelet ligger lite mer under blåvit kontroll under större delen av första 45 minuter. Men det tillhör bara statistiken, för målchansmässigt är det lika fattigt åt båda hållen. Jag har med fyra noteringar i mitt block varav en lyder "Det händer fan ingenting!!"....

Första halvlek avslutas med att Dennis Jonsson åker på ett gult kort efter att ha utdelat en rejäl tryckare som får Mikael Andersson att flyga flera meter utanför plan. Mikael skall nog skatta sig lycklig över att Klarebergsvallen har en rejäl buffertzon fram till staketet där.

Till andra halvlek gör Öis ett flertal byten där man tar ut merparten av sina rutinerade spelare. Dennis Jonsson, Denny Ervik, Alex Perreira och Tommy von Brömssen går ut och endast Martin Dohlsten är kvar med allsvensk rutin. Även Seif Kadhim med några allsvenska inhopp i bagaget är kvar. Därmed är matchen nu mer en ren juniormatch än en b-lagsmatch och ett IFK Göteborg som kunnat stå upp mot det rutinerade motståndet i första halvlek tar nu över helt i andra. Man skapar raskt två jättechanser där Chris Mbamba kommer runt två gånger om och slår inlägg. På första inlägget kommer Jetmir Kurti upp perfekt och tvingar Peter Abrahamsson i Öismålet till en riktig busterräddning. Andra gången får Kurti en tå på bollen och styr den i ribban. Mycket nära två gånger om.

Målet låter inte vänta på sig. I 57:e minuten gör Joel Allansson 1-0 efter ett riktigt mönsteranfall. Jag skall försöka beskriva det, för det är ett skolexempel på en upprullning. Anfallet inleds med en lång krossboll mot Chris Mbamba på högerkanten som tar ner bollen på axeln och driver bollen inåt banan. Han drar med sig Öis vänsterback och skapar därmed ett tomrum bakom sig. Efter några meter slår han bollen bakåt till Niklas Martinsson som på ett tillslag slår bollen tillbaka ut på högerkanten dit Johan Lundgren förflyttat sig i öisbackens frånvaro. Några steg framåt i full frihet och sen ett flackt inlägg mot straffpunkten där en framrusande Joel Allansson kan stöta in bollen. Ett taktikupplägg som taget ur vilken pärm som helst. Lagerbäck hade gråtit av lycka.

I och med målet så avtar Blåvitts anstormning något. Man har ganska bra koll på läget men det blir glesare mellan målchanserna. Öis försöker ta sig in i matchen igen och matar mycket bollar på Nicolas Sandberg, som kan beskrivas som Öis motsvarighet till William Atashkade. Hade det inte varit för att Sandberg var lite väl ivrig i sitt djupledslöpande och därför sprang offside hela tiden så hade det kanske kunnat bli farligt för han har bra fart under fötterna. Men i och med alla flaggviftningar så dödas så gott som samtliga rödblå anfall relativt snabbt.

I 30:e minuten tänds dock hoppet för Örgryte då en av deras spelare blir nerriven i straffområdet och domaren pekar på straffpunkten. Seif Kadhim stegar fram och lägger upp bollen men straffen är inte speciellt bra slagen och Sandberg behöver bara luta sig lite lätt till höger för att mota bort bollen. I situationen efter river Martin Dohlsten ner Christopher Mbamba på ett sådant vis att domaren visar honom hans andra gula kort och därmed också det röda.

I och med bortfallet av såväl manskap som rutin så byter Öis in Dennis Jonsson igen som ett offensivt alternativ, men det blir aldrig speciellt farligt.

I 42:a minuten punkterar IFK matchen med ett andra mål. Joel Allansson lobbar bollen in bakom backlinjen mot en framrusande Niklas Martinsson. Fri med målvakten vrickar han bollen förbi Abrahamsson och trots att han blir nerriven lyckas han ta sig upp och kan stöta in bollen.

Matchen slutar 2-0 till IFK Göteborg, vilket känns som ett ganska rättvist resultat. IFK Göteborg vinner kampen på mittfältet, främst genom Johan Lundgren och Niklas Martinsson som båda har mycket hög arbetskapacitet och som därigenom fick ett mittfält med Martin Dohlsten och Denny Ervik att kapitulera. Det är starkt!

Fler bilder från matchen återfinns här.

Tillägg från Erling:

Först och främst måste jag säga att högerbacken Niclas Andersén är en ny bekantskap för mig. Om inte minnet sviker mig har jag inte sett denna yngling spela innan. Jag var lite nyfiken på vad han skulle prestera och han gjorde mig verkligen inte besviken. I första halvlek raderar han ut "Alex" totalt, och vinner i stort sett varje duell mot brassen. Även i andra halvlek, när brassen inte är kvar på plan, fortsätter Andersén imponera med sitt beslutsamma spel och väldigt precisa timing i sina ageranden. För mig är Andersén - som fyller 17 om en månad - helt klart matchens bästa spelare. Även hela innermittfältet med Lundgren, Allansson och Martinsson, samt Micke Andersson får pluspoäng i min bok.

Sen måste jag givetvis kommentera det faktum att William Atashkadeh återigen skadar sig. Detta är fjärde gången William skadar sig i år och som bekant har jag varit på plats varje gång det har hänt, nästan som om att en förbannelse vilar över min närvaro. Jag pratade med William efter matchen och nu är det baksidan lår som spökar för ynglingen. Troligen dröjer det ett par veckor innan han kan vara tillbaka för fullt igen. Vi kom gemensamt överens om att det kanske är bäst att jag inte är på plats nästa gång han spelar match...