Minnen för livet!

BORTARESOR. Det är något speciellt med bortaresor. Både före, under och efter match. När man kliver upp på matchdagen är det en sorts förväntan man har i kroppen. Man vet på något sätt att det här kan bli en dag man kommer minnas för resten av livet. Oavsett om man åker bil, minibuss, storbuss eller BaraBen-buss är resan dit oftast trevlig. Man lyssnar på IFK-musik, man pratar minnen, man diskutterar startelvor och de som inte kör laddar nästan alltid upp med minst en starköl.

När man väl kliver in på arenan man tagit sig till finns det blandade känslor. När jag var och såg AIK borta förra året var det en helt annan känsla än senaste guldåret. Det året känder det bara som vinst och inget annat, förra året var jag skeptisk och trodde på ett oavgjort resultat. Det är ganska ofta just resultatet som avgör hur hemresan blir. Jag minns en förlust mot Helsingborg för ett par år sedan, då somnade alla i bilen på vägen hem. Jag minns även en vinst mot Helsingborg. Då spelades blåvita sånger på högsta volym på resan hem och ingen ville att resan och känslan skulle ta slut.

Idag spelar vi borta mot Helsingborg, och jag kommer aldrig att glömma den dag jag senast var på Olympia. Resultatet den dagen har jag på något underligt sätt förträngt. Däremot kommer jag ihåg Niclas Alexandersson. Hans mål, hans känslosamma tack och klackens avtackning. Det är starka minnen som man kommer ihåg för resten av livet. Jag hoppas kunna ta med mig likadana hem ikväll, fest denna gång inte från en avtackning, utan från en seger!