De bortglömda barnen

FRANKIE FREESTYLE. Om en vecka slår Ullevi upp portarna. Snart är det dags för oss igen. Dags för oss att bli ett av de bortglömda barnen. Ett stadens grus som skyfflas ut lite pliktskyldigt när det absolut behövs. Samhället ska rynka ögonbrynen och snörpa på munnen åt oss. Vi ska bli som den arbetslöse, alkoholiserade, psykiskt sjuke som finns i varje bostadshus. Han som det tisslas och tasslas om. Han som omvärlden inte förstår sig på.

Inom ett par veckor kommer tusentals män åter iklä sig sin alternativa identitet. Vi blir bortglömda barn, samhällets svarta får. Vi blir, i andras ögon, imbecilla. Över en natt förvandlas vi. Vi skriker, vi gapar, vi slåss, vi super, vi svinar, vi härjar och vi vrålar. Vi är rasister, idioter, galningar, fanatiker, enkelspåriga och oftast även kryddade med en omfattande avsaknad av sensibel resonemangsförmåga.

Enkelspårighet. Mitt lag är bäst.
Idioter. Domarjävel du ska dö.
Fanatiker. Sjukdagar på bortamatcher.
Bottenlöst raseri. 'Invadera' andra städer.
Supportrar.

Fotbollssupportern är i genomsnitt den person som omgärdas av absolut flest fördomar inom den svenska sportscenen. Fotbollssupportern är samtidigt förmodligen den person som gör absolut mest för att leva upp till alla horribla fördomar och myter om honom. För det är en han - nästan även då när det är en hon. Det är machokultur i kvadrat. Feminismen betraktas som en cancersvulst sprungen ur det politiskt korrekta samhälle som omgärdar fotbollsvärlden, det samhälle som ska ge fan i att komma och peka finger åt grabbarna och grabbarnas älskade fotboll.

Här gäller fotbollens egna lag. Här gäller gubbarnas lag. Här finns fristaden för chauvinism av alla de typer och toleransnivån mot de egna övertrampen är lika hög som en kokainstinn Maradona.

Men frågar du en fotbollssupporter om han är rasist, idiot, chauvinist, galning eller enkelspårig så lär han blåneka och ge dig en mordisk blick. Fotbollssupportern ser det nämligen som en enormt viktig del av hans identitet att vara 'vem som helst.' Att han passar in men bara gillar fotboll 'vid sidan av'.

Bortsett från matchdagen då såklart. För då tappar han koncepten helt och förvandlas till en förhistorisk och i många fall grotesk varelse. En som lever för att stå utanför normen.

Snart rullar fotbollsallsvenskan igång igen. Då står vi där igen. Då väcks den chauvinistiska fristaden till liv för åter en säsong. Snälla rara läsare, lova att ryta ifrån om jag blir ett av dessa vidriga fotbollens gruskorn.