Jonas Wallerstedt- Den smygande albinoindianen

MATCHANALYS Hermann Dill kallade i Expressen/GT min matchanalys efter DIF för en riktig "motorsåg". Med all rätt. Det såg inte bra ut på några fronter och jag gick hårt fram. Gubbarna i laget förtjänade en rejäl dosa kritik. Igår var situationen lite annorlunda. Efter en väldigt svag inledning av matchen så vände vi ett underläge till ledning i paus- och det gick lätt. Sedan började vi spela fotboll.

I matchminut 45 vaknade Blåvitt till och presterade i en dryg halvtimme årets bästa fotboll. Man låg högt upp i banan och pressade Kalmar rätt och tidigt. Wallerstedt tog ett otroligt defensivt ansvar i sin anfallsroll och eldade på Marcus Berg till att göra detsamma.
När Wallerstedt spelar med Berg blir anfallsspelet lite annorlunda mot det vi tidigare har sett. När Selakovic faller tillbaka för att möta boll och för att komma rättvänd i djupled så ligger Wallerstedts styrka i momenten strax före och efter mittpunkten av ett Blåvitt anfall.

Wallerstedt går fram som en jordfräs på amfetamin i momenten där Kalmar skall bygga upp sina anfall. Men som en kameleont ser vi en Wallerstedt som smyger omkring som en albinoindian i momenten efter att Blåvitt gått till avslut i anfallsläget. Tomas Olsson river upp ett hål i luften större än Tingstadstunneln när han satsar på att dôna in bollen. Bollen studsar till lite och från ingenstans dyker Wallerstedt in mellan två backar och rakar in bollen. En rakad albinoindian i blåvit skrud.
Vid andra indianmålet är det egentligen grovt tjänstefel av Kalmar att inte markera de två bästa huvudspelarna på plan i det läget. Mourad springer rakt in i gröten för att störa målvakten medan Wallerstedt går på långa stolpen, en hörna som Blåvitt försökt med vid flera tillfällen i andra halvlek, men trots det får han stå där omarkerad, för jordfräsen går djupare under cover i kalmars försvar än Östen och Bohlin kunnat drömma om. Pang och bom. Från ingenstans dyker Wallerstedt in mot bollen och rakar in ledningen på övertid.

Jag var lite missnöjd med att se Wallerstedt på plan före match. Detta av anledningen att jag fick känslan att det lätt skulle kunna utvecklas till en långbollskanonad mellan Bjärsa, Ragnar och Ölme på ena sidan och en vilt stångande Wallerstedt som siste adressat. Med Kalmars normalt Berg-säkra försvar ville man inte se den utvecklingen. Men när Tomas Olsson går sönder igen (någon som är förvånad?) får vi se Gustav Svenssons riktiga genombrott i Blåvitt. Det är underbart att se en ung spelare gå in och ta för sig när det gäller. Efter paus är IFK Göteborgs klart bästa spelare Guastav Svensson. Han får god hjälp att glänsa av lagmaskinen IFK Göteborg som mal på i ett rasande tempo med Allsvenska mått mätt. Alexandersson och Adam gör hela högerkanten till en fredad zon och har stundtals lekstuga med Kalmar. Det märks.

Vasquez söker sig ut mot Alexandersson. Gustav söker sig ut mot Alexandersson. När Selakovic kommer in så söker även han sig från sin vänsterkant flera gånger bollmottagare från andra kanten. När vår högerkant har en bra dag, som i andra halvlek igår, så är hela lagmaskinen IFK Göteborg oerhört svår att stoppa.
2-2 målet på frispark är sur. Återigen ett frisparksmål mot oss på hemmaplan. Återigen är en av våra, Bengan, på bollen (Adam mot AIK) innan den slinker in i mål. Ett mål som nästan raderade ut värdet av det bra spel vi såg efter paus. Bra spel säger jag hela tiden ja, men Örebro borta och Gefle hemma då, var inte det bättre spel? Jag säger nej. Igår hade vi en "riktig" motståndare på motsatt planhalva. En motståndare som inte bara kan stänga en match utan en motståndare som i sina bästa stunder kan spela härlig offensiv fotboll med hjälp främst av sin brassetrio. Deras rivstart kunde med lite otur ha lett till 0-3 underläge i paus. En missad retur när målet stod öppet och en ribbträff i kombination med rejält spelövertag gjorde vår ledning i paus ganska så orättvis. Men rättvisa och tur är inte ord som existerar på fotbollsplan. Bara på läktarna.

När Blåvitt sedan kunde anfalla på den Blåvita klacksektionens sida så skärpte de till sig. Rejält. Mourad kom in sent i matchen och hann inte uträtta så mycket. Men det märks på Mourad att han kan för direkt när han kommer in blir det frisparkslägen exakt utanför straffområdet, han vinner boll rättvänd i samma område och han är den som krigar till sig hörnan som vi gör vårt segermål på. Nu börjar riktigt positiva anfallsproblem vankas för Jonas Olsson och company. Vi avslutar med fyra forwards på plan, en Berg som med matchen växer in i spelet allt mer och är nära att komma till ett ("som vi sajjer i Gjötteborrrgj") soperent läge, en Selakovic som kommer mycket bättre till sin rätt ute till vänster där han får mer ytor att löpa på, en Mourad som kommer in och visar härlig råstyrka runt straffområdet och till sist smyger en albinoindian vid Wallerstedt med.

Han smyger till och med in två mål.

Segrar mot andra "topplag", speciellt på hemmaplan, är ett måste om vi ska vara med i toppen av tabellen hela vägen i år. Inför varje allsvensk omgång sitter en enad expertis och förutspår att det är nu som tabellen kommer att splittras upp- nu skall Malmö och Elfsborg rycka. Men det blir ju inte så. Gång efter gång. Vilken expert hade tippat Halmstad och Blåvitt i toppen av tabellen inför säsongen? Om man inte vill kalla Baraben.com för experter då...