Min gamle idol dömd till fängelse

SKATTEMÅLET Inom sitt favoritlag skaffar man sig nästan alltid en eller flera idoler. Kanske en spelare som man vill se spela varje match eller avgöra varje match, bara för att man känner så starkt för just den spelare, kanske nästan lika starkt för som hela laget. Inom mitt favoritlag IFK Göteborg har jag alltid sett vissa spelare som större idoler än andra. Håkan Mild betydde alltid mer än "Långås" Andersson och Jonas Henriksson, men nog fan utgjorde alla tre det som var mitt favoritlag.

Under 2003 fick jag en ny idol inom IFK Göteborg. Det var ingen spelare, ingen tränare, ingen kallskänka - det var klubbdirektören Mats Persson. Jag charmades av Mats Persson, av hans sätt, av det han sa, av det han gjorde, ja, så fort jag såg honom så kände jag att detta var precis den mannen jag ville skulle leda IFK Göteborg. Peter Ijehs uppmärksammade övergång till IFK gjorde att jag såg upp ännu mer till Mats Persson. Jag vet inte varför och det svårt att beskriva min relation till Mats Persson. Jag hade aldrig träffat honom, men han verkade så skön på något, så avslappnad men så handlingskraftig. Hade Mats Persson gjort turnér runt om i Sverige, stått på scen och uppträtt med att vara klubbdirektör, så hade jag nog följt turnén, hängt på säkerhetsstaketet, försökt ta en bild med min digitalkamera och sedan kämpa för en autograf. Så stor var Mats Persson för mig.

Sommaren 2005 såg jag IFK Göteborg förlora en bedrövlig match hemma mot Gefle på Gamla Ullevi. IFK hade vid den här tiden en provspelande anfallare på Kamratgården, kommer nu inte ihåg hans namn. Ingen visste riktigt vad som skulle hända med denna provspelande afrikan. I pausen på matchen ser jag Mats Persson och Bengt Halse bakom huvudläktaren på Gamla Ullevi. Jag hinner i fatt dem båda precis utanför toalettdörren, men Halse försvinner in genom en annan dörr. Jag säger:
- Mats, hur blir det med (provspelande afrikanens namn)?
Mats svarade mig:
- Blir inget. Han håller inte.

Sen gick han i väg, i sin svarta blazer med det vackraste av klubbemblem på bröstet. Jag stod kvar och tänkte på vad han sa. "Han håller inte". Genom det lilla svaret var Mats Persson helt plötsligt bland dem största någonsin i mina ögon. Svårt att säga varför, jag var ung och dum.

Hösten samma år var det förtroende som Mats hade hos mig helt borta. Jag förstod inte hur en man som jag repsekterade så mycket kunde ligga bakom det som avslöjades i kvällspressen. På en och samma dag åkte Mats Persson ner från platsen längst upp på piedestalen, där han tidigare satt tillsammans med Torbjörn Nilsson och Håkan Mild. Nu låg han på golvet, tillsammans med misslyckade värvningar som Andreas "Dessa" Nilsson eller Daniel "Friska Viljor" Johansson - eller vad han nu plockade in i IFK.

Jag kan fortfarande inte förstå vad som får två män, en som jag respekterade mer än någon annan, att dra IFK:s värdighet i gruset och sedan spotta och sparka på det samma. Det gör mig ingenting att min gamle idol Mats Persson nu får sitta i fängelse. Domen kan kallas för grovt bokföringsbrott, eller vad de vill, men att vanhedra IFK Göteborg och att svika så många supportrar, det tycker jag är ett brott som man aldrig kan förlåtas för.

I dag har jag nästan samma förtroende för sportchefen Håkan Mild. Något säger mig dock att Håkan aldrig kommer hamna i samma blåsväder.