Extremt nonchalant attityd Blåvitt!

ALLSVENSKAN Hemmamatch mot seriens sämsta lag. Det var vad vi spelade idag. Bara så ni vet, eller i alla fall påminns om det. För efter 90 minuter var det då fan inte lätt att tyda vilket av lagen som tillhör guldstriden.

Ok, vi har två avstängda spelare, en skadad kille och lite småsjuka i veckan. Men att inte ha tillräcklig kompetens i truppen för att fylla ut på ett sätt som innebär seger mot ett rent skitlag som Brommapojkarna är inte bra. Inte bra alls faktiskt. Rent ut sagt skituselt om man ska vara noggrann.

Tränartrion slängde in 15-årige debutanten Nicklas Bärkroth från start, ett drag som knappast gladde många en dag som den här. Bärkroth har en ljus framtid för sig, det tvekar vi inte en sekund inför, men i en nyckelmatch på hemmaplan, mot ett lag som garanterat skulle backa hem med allt de kunde mobilisera- är det verkligen inte smart att spela med en ung kille vars bästa egenskap är speeden. Det krävdes ju ingen bluffexamen i astrofysik från något amerikanskt internetuniversitet för att räkna ut att ekvationen:

BP spelar bortamatch+ BP är kassa+ BP kommer backa hem

leder till: noll komma noll komma noll ytor bakom backlinjen. Idag behövde vi kvicka fötter och lite tekniska hjärnor för att luckra upp BP. Men får då Eldin Karisik och Andrés Vásquez chansen? Nepp, nej, njet, no, nicht. Jakob får lira på mittfältet istället. Återigen, en kille med en ljus framtid, men när man deltar i slutet av en guldjakt har man inget som helst utrymme att skola in folk för framtiden utan måste satsa på det bästa man har. För mig är det helt obegripligt att Vásquez inte får chansen från start. Antigen som innermittfältare eller som vänsterytter. Det är för mig helt obegripligt att man inte spelar med Selakovic som anfallare när Wallerstedt/Wernbloom är borta, det är obegripligt att man väljer två tonåringar som Nicklas/Jakob före "rutinerade" killar som Vásquez/Karisik och det är ännu mer obegripligt att det råder sådant total brist på fantasi hos våra spelare och i vår taktik. Förutom Mourads sketna tåpaj och Alex skott från 350 meter ut så hade vi en dryg timme in i matchen inte skapat någonting av värde. Det var total bom stop.

Det krävs en redig dos av självinsikt under landslagsuppehållet. Om man ens vill vara med i matchen mot Elfsborg är det dags att visa lite inställning till uppgiften. Ställer vi ut skorna på det här viset mot bättre motstånd blir vi slaktade. Tränarna måste dessutom visa vägen, att inte spela med de uppenbart bättre spelare som finns på bänken i försök att göra "genidrag" istället för att satsa på mer säkra kort är inte rätt väg att gå. När Vásquez väl kommer in, med bara kvarten kvar (varför dröjer ni så med byten?) ser man direkt tendenser till att vi börjar skapa chanser, han spelar enkelt, går på avslut, ökar inläggsfrekvensen och visar lite klass. Men det är för lite, för sent. Där tappade vi två av säsongens "säkraste" poäng. Helvete!

IFK hade preparerat Bärkroths debut genom att bygga en 50 meter
bred sandlåda på Ullevi så att lillgrabben skulle känna sig lite mer hemma...

Jonas Wallerstedt- Den smygande albinoindianen

MATCHANALYS Hermann Dill kallade i Expressen/GT min matchanalys efter DIF för en riktig "motorsåg". Med all rätt. Det såg inte bra ut på några fronter och jag gick hårt fram. Gubbarna i laget förtjänade en rejäl dosa kritik. Igår var situationen lite annorlunda. Efter en väldigt svag inledning av matchen så vände vi ett underläge till ledning i paus- och det gick lätt. Sedan började vi spela fotboll.

I matchminut 45 vaknade Blåvitt till och presterade i en dryg halvtimme årets bästa fotboll. Man låg högt upp i banan och pressade Kalmar rätt och tidigt. Wallerstedt tog ett otroligt defensivt ansvar i sin anfallsroll och eldade på Marcus Berg till att göra detsamma.
När Wallerstedt spelar med Berg blir anfallsspelet lite annorlunda mot det vi tidigare har sett. När Selakovic faller tillbaka för att möta boll och för att komma rättvänd i djupled så ligger Wallerstedts styrka i momenten strax före och efter mittpunkten av ett Blåvitt anfall.

Wallerstedt går fram som en jordfräs på amfetamin i momenten där Kalmar skall bygga upp sina anfall. Men som en kameleont ser vi en Wallerstedt som smyger omkring som en albinoindian i momenten efter att Blåvitt gått till avslut i anfallsläget. Tomas Olsson river upp ett hål i luften större än Tingstadstunneln när han satsar på att dôna in bollen. Bollen studsar till lite och från ingenstans dyker Wallerstedt in mellan två backar och rakar in bollen. En rakad albinoindian i blåvit skrud.
Vid andra indianmålet är det egentligen grovt tjänstefel av Kalmar att inte markera de två bästa huvudspelarna på plan i det läget. Mourad springer rakt in i gröten för att störa målvakten medan Wallerstedt går på långa stolpen, en hörna som Blåvitt försökt med vid flera tillfällen i andra halvlek, men trots det får han stå där omarkerad, för jordfräsen går djupare under cover i kalmars försvar än Östen och Bohlin kunnat drömma om. Pang och bom. Från ingenstans dyker Wallerstedt in mot bollen och rakar in ledningen på övertid.

Jag var lite missnöjd med att se Wallerstedt på plan före match. Detta av anledningen att jag fick känslan att det lätt skulle kunna utvecklas till en långbollskanonad mellan Bjärsa, Ragnar och Ölme på ena sidan och en vilt stångande Wallerstedt som siste adressat. Med Kalmars normalt Berg-säkra försvar ville man inte se den utvecklingen. Men när Tomas Olsson går sönder igen (någon som är förvånad?) får vi se Gustav Svenssons riktiga genombrott i Blåvitt. Det är underbart att se en ung spelare gå in och ta för sig när det gäller. Efter paus är IFK Göteborgs klart bästa spelare Guastav Svensson. Han får god hjälp att glänsa av lagmaskinen IFK Göteborg som mal på i ett rasande tempo med Allsvenska mått mätt. Alexandersson och Adam gör hela högerkanten till en fredad zon och har stundtals lekstuga med Kalmar. Det märks.

Vasquez söker sig ut mot Alexandersson. Gustav söker sig ut mot Alexandersson. När Selakovic kommer in så söker även han sig från sin vänsterkant flera gånger bollmottagare från andra kanten. När vår högerkant har en bra dag, som i andra halvlek igår, så är hela lagmaskinen IFK Göteborg oerhört svår att stoppa.
2-2 målet på frispark är sur. Återigen ett frisparksmål mot oss på hemmaplan. Återigen är en av våra, Bengan, på bollen (Adam mot AIK) innan den slinker in i mål. Ett mål som nästan raderade ut värdet av det bra spel vi såg efter paus. Bra spel säger jag hela tiden ja, men Örebro borta och Gefle hemma då, var inte det bättre spel? Jag säger nej. Igår hade vi en "riktig" motståndare på motsatt planhalva. En motståndare som inte bara kan stänga en match utan en motståndare som i sina bästa stunder kan spela härlig offensiv fotboll med hjälp främst av sin brassetrio. Deras rivstart kunde med lite otur ha lett till 0-3 underläge i paus. En missad retur när målet stod öppet och en ribbträff i kombination med rejält spelövertag gjorde vår ledning i paus ganska så orättvis. Men rättvisa och tur är inte ord som existerar på fotbollsplan. Bara på läktarna.

När Blåvitt sedan kunde anfalla på den Blåvita klacksektionens sida så skärpte de till sig. Rejält. Mourad kom in sent i matchen och hann inte uträtta så mycket. Men det märks på Mourad att han kan för direkt när han kommer in blir det frisparkslägen exakt utanför straffområdet, han vinner boll rättvänd i samma område och han är den som krigar till sig hörnan som vi gör vårt segermål på. Nu börjar riktigt positiva anfallsproblem vankas för Jonas Olsson och company. Vi avslutar med fyra forwards på plan, en Berg som med matchen växer in i spelet allt mer och är nära att komma till ett ("som vi sajjer i Gjötteborrrgj") soperent läge, en Selakovic som kommer mycket bättre till sin rätt ute till vänster där han får mer ytor att löpa på, en Mourad som kommer in och visar härlig råstyrka runt straffområdet och till sist smyger en albinoindian vid Wallerstedt med.

Han smyger till och med in två mål.

Segrar mot andra "topplag", speciellt på hemmaplan, är ett måste om vi ska vara med i toppen av tabellen hela vägen i år. Inför varje allsvensk omgång sitter en enad expertis och förutspår att det är nu som tabellen kommer att splittras upp- nu skall Malmö och Elfsborg rycka. Men det blir ju inte så. Gång efter gång. Vilken expert hade tippat Halmstad och Blåvitt i toppen av tabellen inför säsongen? Om man inte vill kalla Baraben.com för experter då...

Analys: Inför IF Elfsborg - IFK Göteborg

ANALYS Idag spelar IFK Göteborg sin sjunde match i årets allsvenska och vid vinst har man chansen att gå upp i ensamt majestät i serieledning. Det är dags att titta på förutsättningarna inför den svåra bortamatchen mot regerande svenska mästarna Elfsborg.

Så satt man där igen, på tåget från Sveriges framsida ner mot de skånska slätterna. Bredvid mig hade jag ett gäng sköna grabbar som förgyllde resan genom att sitta och snacka otroligt mycket dynga. Faktum är att ibland är det skönare att sitta och ”tjuvlyssna” på andra människors diskussioner än att till exempel lyssna på musik. Hur som helst, när vi började närma oss tågets slutstation och grabbarna reser sig ser jag till min stora förtjusning att en av dem virar en blåvitrandig halsduk runt nacken. En av hans vänner reagerar blixtsnabbt och säger något i stil med ”ska du verkligen ha på dig den här nere?” Den blonde långhårige ynglingen berättar då, med viss stolthet i rösten, för sin vän att vi minsann har 12-1 på de tre senaste matcherna. Jojo, tänker jag, men mot skitlag, mot riktiga skitlag.

Nu väntar motstånd av helt annan kaliber. Resan går återigen till Borås där det ska inhämtas tre nya friska poäng. Och nej alla boråsare, det är varken derby eller årets match för oss, tro mig! Det är inte ens värt att kommentera i vidare ordalag varför ett gäng bönder verkar tycka detta, eller att de leder utvecklingen i svensk fotboll, att de är dominanta och revolutionerar bla, bla, bla…

Elfsborg har inte startat allsvenskan särskilt väl, med många oavgjorda resultat som följd, och inte särskilt bra spel på hemmaplan. Räkna därför med ett rejält taggat lag som våra grabbar får möta imorgon. Hur ska vi då vinna denna tuffa match? Denna på pappret svåraste motståndaren i år, regerande svenska mästarna på bortaplan?

Senaste matchen mot Gefle var inte en helt bekymmersfri seger. Det dröjde länge förrän vi fick in bollen i mål och fram till dess så såg det stundtals inte helt vasst ut. Det var en hel del onödigt tjongande fram mot anfallarna när det ofta fans enklare spelalternativ i form av innermittfältare som kom ner i banan och ville hämta boll, läs Vasquez och Olsson. Trots det så valde alltså framförallt Bjärsmyr och Hjalmar de svårare långa passningarna. I och med detta så fick man känslan av att en del av tryggheten i spelet som fanns i Örebro hade försvunnit. Men kanske är det så, att med ett nytt spelsystem med mer rull på bollen så kanske det kommer en liten baksmälla naturligt efter en så väl genomförd match som den mot Örebro?


Elfsborg är också ett bollskickligt lag med Anders ”taco” Svensson som nav på det centrala mittfältet. Får han bollen med kontroll på den offensiva delen av vår planhalva så blir det farligt. Klarar våra mittfältare av att stänga passningsvägarna fram till Taco och om Ragnar fortsätter visa goda takter med att trycka upp tidigt i rygg på motståndarna, då har vi mycket vunnit. Ensamt jagande på topp lär vi hitta buffeln Mathias Svensson. Farligast när det kommer inlägg mot hans panna så här gäller det för Bjärsmyr att hålla koll på både spelare och boll när inläggen kommer farandes från kanterna. Solnatattaren Ishizaki och lill-Alex är två spelare som både kan slå inlägg men som också gärna kommer in i banan på skott. Vem minns inte Ishizakis turskott häromåret på Gamla Ullevi? Hjalmar och Adam är inte kända som några tuffa spelare men dessa två spelare gäller det att ta hårt och direkt för att visa var skåpet skall stå.

Det blir en tuff match, troligtvis med betydligt högre tempo än vad vi sett tidigare. Kan vårt mittält rulla bollen snabbt och sätta den i djupled och ut på kanterna i ett bra tempo så skall vi kunna få se en fortsättning på vårt fina anfallsspel som vi sett så här långt stundtals i årets allsvenska. Effektivitet är viktigt i anfallsspelet, vi kommer knappast få lika många chanser som vi fått i tidigare matcher. Hårdhet i backlinjen och ”riskminimering”, som Lagerbäck skulle uttryckt det, är också viktigt så skall vi kunna kontrollera matchen även defensivt.

Framåt Blåvitt!

Analys: Inför IFK Göteborg - Gefle IF

ANALYS Den här analysen kommer i stora drag att återknyta till det som hände senaste matchen, bortamatchen mot Örebro. Som vi alla såg fungerade det mesta väldigt bra i den matchen och vi fick dessutom se ett makalöst mål. Därför vore det minst sagt generalfel att börja ropa på ändringar inför måndagens match, utan vi skall istället se vad det var som fungerade så bra och hur det gick till. Förhoppningsvis kan sedan spelarna se till att det ser lika bra ut i morgondagens match.

Inför förra matchen så påpekade jag återigen att kantspelet fram till den matchen hade varit i stort sett obefintligt. Redan när Berg gjorde sitt första mål hade vi fått bevis på att det från och med nu skulle komma att fungera mycket bättre, åtminstone på högerkanten. Vänsterkanten däremot, kom aldrig riktigt igång på hela matchen. Eldin har en tendens att dra sig inåt i banan, vilket är ett bra tecken på att han vill vara med i spelet. Dessutom kan det ibland vara en överraskningseffekt för ett försvar när han kommer löpandes i djupled, snett inåt i banan. Senast fick han som bekant en jättechans på grund av detta som han höll på att sätta. Så vad gjorde det då, kan man tycka, när det ändå gjordes fyra mål – varav ett kom från en inbrytning av vänsterbreddaren?! Kanske inte så mycket i matchen som var, men för att i längden kunna variera anfallsspelet i ännu större utsträckning så är det viktigt att ha ett bra kantspel på båda kanterna.

Vidare trodde jag att Olsson och Wernbloom skulle spela centralt vilket jag fick fel på – vilket nog var tur. Med både Olsson och Vasquez på innermitten fick vi ett spelande innermittfält som vi inte sett på flera år. Behovet av en slitvarg/köttare syntes vara som bortblåst. Sen är det förvisso en allmänt vedertagen missuppfattning, att en avsaknad av en Alex eller Pontus på mitten skulle leda till att vi tappar defensivt eller i bollvinnande. Vasquez är den som springer mest av alla blåvita och det är också att han vinner boll högt upp i banan som gör att han får läget för sitt mål. Nu tror jag förvisso inte Pontus ger upp sin plats så lätt för det. Han har en styrka i sitt spel, och framförallt sitt huvudspel som både Vasquez och Olsson saknar. Detta är egenskaper som är väldigt användningsbara i vissa matcher, eller i vissa delar av matcher. Jag är övertygad om att Pontus kommer komma tillbaka in i elvan snart på ett eller annat sätt och röja vidare så småningom, men just nu är Olsson och Vasquez regenter på innermitten.

Anfallet är inte mycket att säga om. Sella fortsätter att kämpa på och snart lossnar väl målskyttet ändå tycker man. Berg däremot börjar se riktigt vass ut, framförallt gör han en riktigt bra grej vid första målet. Han reser sig efter att ha varit nere för räkning och visar direkt var han vill ha bollen i nästa skede, får det också och gör mål. Påminner om ett mål Zlatan gjorde för Inter i vintras. Marcus gör även en briljant fin framspelning när han lägger bollen på volley i sidled, så att den landar perfekt på Alex fötter för en bra målchans. Mycket bra Marcus, fortsätt så!

Jag hade hoppats att Adam skulle vara tillbaka i gammal god form nu när Alex var kompanjon på kanten igen – och det visade verkligen Adam att han åtminstone är på god väg. Ständigt på språng i offensiva raider och som tidigare påpekats så skedde nästan allt blåvitts anfallsspel på högersidan. Nu gäller bara att fortsätta våga vara offensiva på måndag för Adam och Alex.

I motståndarlaget kan vi notera att deras på pappret två starkaste kort; Bapupa och Makondele missar måndagens match. Givetvis en stor försvagning av ett redan ganska icke-namnkunnigt lag. Det har dessutom spekulerats i huruvida Woxlin och/eller Oremo kan komma att missa matchen, men de senaste rapporterna talar för att dessa spelar trots allt. Räkna med ett Gefle som kommer att ligga med minst nio man i försvar matchen igenom och försöka komma upp i snabba kontringar. Man har ett erkänt starkt försvar men kan det hålla emot pressen som kommer komma från IFK Göteborg? Vi får se, men jag tror inte det blir så.

Till sist vill jag citera mig själv från förra veckans införrapport:

”Precis som inför de tidigare fyra matcherna så hoppas man att detta är kvällen då det ”släpper” och spelet börjar se så där bra ut som man vet att det kan göra, och målen börjar trilla in. Undertecknad drömde för övrigt i natt om kvällen tillställning och i den drömmen så vann vi med 3-0 och Wernbloom gjorde två av målen och allt var frid och fröjd. Behöver jag säga att det inte var lika kul att vakna upp när man insåg att det bara var en dröm… Men vem vet - ibland överträffas drömmen till och med av verkligheten, kanske kan det bli en sådan kväll i kväll.”

Ja, jävlar. Vad ska man säga? Drömmen blev totalt överträffad av verkligheten. Segern, spelet och framförallt Målet. Händer det igen mot Gefle? Knappast troligt, men en säker seger så är jag nöjd trots ändå.

Analys: Inför Örebro SK - IFK Göteborg

INFÖRANALYS Det har nu spelats fyra matcher i årets allsvenska för IFK Göteborgs del och ikväll väntar den femte. Vi åker till nybyggda Behrns Arena för att möta allsvenska nykomlingarna Örebro. Facit på de fyra matcher som spelats är en förlust, två oavgjorda och en vinst. I min mening är detta inte godkänt och spelet har också lämnat en del övrigt att önska. Så vad ska då hända ikväll för att det ska bli fart på Blåvitt och vinst mot Örebro?

Till att börja med så aviserar tränarduon Rehn och Olsson med största sannolikhet en del förändringar på mittfältet till kvällens match. Mycket talar för att man ställer upp med Alex och Vasquez på varsin kant och Tomas Olsson och Pontus Wernbloom centralt. Säkerligen beror detta på att kantspelet i de första matcherna varit obefintligt, då både Alex och Vasquez testats centralt i banan. Få inlägg har kommit till från kanterna och även ytterbackarnas spel har fungerat vagt i de första matcherna.

Förhoppningsvis leder detta grepp till att vi kan dra isär spelet och utnyttja hela planens bredd, för att bli mindre förutsägbara – som varit kanske vårt största problem under tävlingssäsongens första matcher. Att Alex och Vasquez har bra inlägg vet vi dessutom sedan tidigare så förhoppningsvis är våra anfallare alerta idag då det troligtvis kommer levereras mer bollar från kanterna är tidigare.

Centralt kommer alltså Olsson troligtvis in – mycket beroende på hans fina inhopp senast mot Halmstad. Han tillför ett bra passningsspel i djupet på fötterna på anfallare och kantlöpare, något vi i viss mån saknat i tidigare matcher. Olsson och Wernbloom är för övrigt en duo som borde komplettera varandra väl, där Olsson står för det mer precisa passningsspelet och Wernbloom är den som vinner boll och följer med in i straffområdet med sitt fina huvudspel och sin fina känsla för mål – gammal anfallare som han är. Vad som talar emot är att duon vid tidigare tillfällen trots detta inte lyckats särskilt väl tillsammans. Förhoppningsvis är dagens match en nystart för samarbetet herrar Olsson och Wernbloom emellan.

I anfallet har Berg och Selakovic inte nått upp till några astronomiska höjder så här långt. Sella sliter på men har förtvivlat svårt att hitta chanserna - och målet. Berg å andra sidan har stundtals varit usel rent spelmässigt men har trots det gjort ett par mål, bland annat två snygga mot Ängelholm. Med ett mer spelande mittfält, och mer bollar att jobba med, så kan man bara hoppas att målen börjar trilla in i expressfart – annars är det verkligen läge för en rockad även i anfallsväg. Att George Mourad ser ut att vara tillbaka i full träning redan om ett par dagar är mycket glädjande och spetsar till konkurrensen betydligt – speciellt nu när Ranégie gått och skadat sig. Wallerstedt börjar nog på bänken ikväll igen, men att ge han åtminstone en halvlek känns inte helt främmande om det fortsätter låsa sig för Sella eller Berg.

Backlinjen och målvaktposten är inte mycket att säga om. Med 99 procents sannolikhet är det samma fem spelare som det varit de senaste matcherna som spelar där idag igen. Ett par frågetecken kan dock vara aktuellt att påpeka här. Kan Adam komma tillbaka till förra höstens form nu när han har Alex framför sig? Vi får hoppas att de gör en bra match ikväll och att de även klarar av att avväpna Örebros giftiga vänsterkant. Är det dags för vår nya Erlingmark, Gustav Svensson, att börja aspirera på vänsterbacksplatsen snart. Hjalmar har som vanligt blandat sina insatser så här långt in på året och framförallt så har Gustav varit i stort sett anonym när han fått chansen att hoppa in på mer offensiva platser på mittfältet än så länge. Om Gustav ska få chansen så är det i mina ögon som försvarare. Och sist men inte minst; hur länge klarar Bengan av att stå tillbaka hotet från unge Dahlin? Dahlin, som var bäst på plan när Blåvitt blev tillbakapressade (ja tyvärr, det var faktiskt stundtals så) av Ängelholm (!) i Svenska Cupen senast – samtidigt som gamle Bengan knappast har varit helt stabil i inledningen av årets allsvenska. När ska stafettpinnen lämnas över för gott?

Precis som inför de tidigare fyra matcherna så hoppas man att detta är kvällen då det ”släpper” och spelet börjar se så där bra ut som man vet att det kan göra, och målen börjar trilla in. Undertecknad drömde för övrigt i natt om kvällens tillställning och i den drömmen så vann vi med 3-0. Wernbloom gjorde två av målen och allt var frid och fröjd. Behöver jag säga att det inte var lika kul att vakna upp när man insåg att det bara var en dröm…

Men vem vet - ibland överträffas drömmen till och med av verkligheten, kanske händer det i kväll.

Analys: Inför IFK Göteborg - Solna AIK

ANALYS Så här med premiären en och en halv vecka tillbaka i tiden och ny match imorgon - hemmapremiär mot Solna AIK – är det dags för en liten matchanalys. Vad gick fel mot Trelleborg, och vad måste fungera mot gnaget?

Visst, det var allsvensk premiär, vi mötte Trelleborg, det var bortaplan, det blåste så att bollen stannade i luften och allt det där. Kort och gott, det var en skitmatch mot ett skitlag. Men faktum kvarstår – IFK Göteborg spelade verkligen inte bra fotboll. Mot råttorna från Solna ställs vi mot ett helt annat motstånd, för hur mycket man än ogillar det så innehåller AIK år 2007 mängder av kvalité. De är dock inte oslagbara på något sätt.

Vad var det så som inte fungerade mot Trelleborg? Ja, det mesta egentligen. Men det som framförallt förvånade var att det fina kantspel som vi vant oss att se under Arnes styre nu tenderade att vara helt bortblåst. Även saknaden av ett invaggat spelsystem märktes tydligt. Det såg nästan ut som några av våra matcher från i höstas, då alla sprang omkring i sin egna lilla värld och slog bollar till höger och vänster – och kanske framförallt framåt – utan varken adress eller mening.

Till exempel så tjongades det en del bollar från vår backlinje, alternativt låga mittfält, upp mot Sella och Berg – helt resultatlöst. Bollar som var tänkte att hamna bakom Trelleborgs backlinje men som antingen slogs för långt eller nickades bort av några av fyrtornen hos de blå. En liten förändring märktes då Walle och Ranégie kom in och man började pricka in fler bollar på fötterna på anfallarna, vilket i sin tur ledde till att vi kunde hålla i bollen högre i banan, flytta upp spelet och således skapa mer tryck.

Även kantspelet var under all kritik. Detta märktes speciellt i slutet då Eldin tog sig en fri roll och vandrade in i plan flera gånger, vilket fick till effekt att vi inte kunde mata in bollar från kanterna i tillräcklig utsträckning.

Kanske är det dags att spela antingen Walle eller Ranégie bredvid Selakovic i morgondagens match? För att på så sätt få in en ordentlig bollmottagare så att vi kan flytta upp spelet och fördela bollar vidare ut på kanterna. Vasquez och Jonatan Berg som spelar till vänster respektive höger imorgon måste få mycket boll att jobba med så att vi inte medvetet lägger spelet centralt där AIK har några av sina starkaste pjäser.

Så vad har då stora mäcktiga gnaget att komma med? Och hur skall deras mannar tacklas för att vi ska vinna matchen? Ja, som tidigare nämnts så finns några av deras bästa mannar centralt. Gal(g)ningarna Dulee och Nicklas Carlsson samt Wilton på topp för att nämna några. Att Dulee är en nyckelspelare råder inget tvivel om. Han arbetar över stora ytor på mitten och ligger gärna och fiskar ”bakom boll” för att fånga upp bollen och fördela spelet vidare. Här gäller det att Pontus och Alex vågar ta steget upp i banan och sätta press så att han inte får tid att fördela spelet.

Får Dulee tag i bollen och får utrymme så kommer han säkerligen försöka sätta den på fötterna på Figueiredo som är en av allsvenskans bästa bollmottagare. Här vet vi att Ragnar redan visat prov på att han inte är den som bangar för att gå upp och trycka till ordentligt i ryggen på den anfallare som försöker möta boll. Fortsätt så Ragnar, annars är risken att Wilton vänder snabbt och kommer mot mål rättvänd. På kanterna skrämmer man knappast särskilt mycket där man bland annat har flickebarnet Pierre Bengtsson till vänster på mitten och Jimmy Tamandi som vänsterback. Här gäller det att vi vågar anfalla ordentligt, skapa två-mot-en-lägen och komma till inlägg. Detta kan vara nyckeln till seger imorgon.

Sammanfattningsvis alltså:

• Våga spelet vårt egna spel och spela bollen på fötterna på anfallarna.
• Utnyttja kanterna till att komma långt ner och slå inlägg.
• Stoppa Dulee Jonssons bollbehandling på mitten. Låt honom inte servera smörpass till sina medspelare.
• Håll ett öga på Wilton Figueiredo i bollmottagningarna. Låt honom inte vända upp.

Till sist en uppmaning till er på läktarna: Sjung för bövelen och gör oss som inte kan vara med stolta framför tv-apparaterna när vi sitter och hör ljuvlig änglasång.

Älska Blåvitt – krossa gnaget!