INFÖR. Idag spelas den fjärde Supercupfinalen. De tre tidigare åren har samtliga matcher vunnits av laget som vann Allsvenskan året innan. Så oddsen talar emot Blåvitt. Det viktigaste för mig är att ingen blir skadad. Samt att firma Kalle & Hjalle till vänster i försvaret gör en stabil insats. Jag tycker självklart det är oerhört tråkigt med Dyres skada och visst önskar jag att han vore med i truppen. Men samtidigt har skadan tvingat SteReO att göra förändringar som har resulterat i en mer välbalanserad försvarslinje.
Under försäsongen har Hjalle till vänster på planen behållit det självförtroende har hittade i mittförsvaret under hösten 2009, han har för första gången sett riktig stabil ute på vänsterbacksplatsen. Eftersom han dessutom är vänsterfotad tycker jag han är strået vassare än Dyre. När vi ska ersätta Hjalle i mittförsvaret får vi istället in en spelare med pondus som är starkare än Hjalle i huvudspelet, oavsett om denne spelare heter Karl Svensson eller Fredrik Risp. Förhoppningsvis slipper vi samtidigt de avgörande misstag som leder till baklängesmål, något som mitt i Hjalles fina jobb har blivit lite av ett signum för honom (Öis, Kalmar, AIK..). Den nya backlinjen känns som en "win-win situation".
Thomas Olsson säger i dagens GT att "-Huvudsaken att jag får spela centralt på mittfältet. Defensivt, balans, tvåvägs. Skit samma. Bara nånstans inne i maskinrummet, haha". Hoppas att även SteReO har nått samma insikt, alltså att den offensiva mittfältspositionen som de med jämna mellanrum slänger in TO på inte passar honom. TO ska ligga längre ner i banan.
GT har även gjort en GP, alltså presenterat en trolig startelva som verkar lite obegriplig. Man har satt in Sana på vänstermittfältet istället för Elmar. Vet dom något som inte vi vet? Logiskt sett borde väl Sana endast spela om inte Sella lyckats dra sin ryggkota rätt hos kiropraktorn, i så fall blir det Sana till vänster och Elmar till höger. Men en Elmar på bänken känns väl inte speciellt troligt?
Dagens motståndare AIK är nu på väg att skaffa en ny målvakt, Espen Johnsen som har blivit petad av förre AIK'aren Daniel Örlund i Rosenborg. Johnsen vill inte vara reservmålis och siktar därmed på att bli förstemålvakt någon annanstans. Med andra ord kommer i så fall AIK att göra ett rakt målvaktsbyte med Rosenborg, och det är väl inte så svårt att lista ut vem av de två burväktarna som känns starkast. Är det sånt här som kallas "nerköp"? Men det är klart, Dulee är inte med i truppen idag, han ersätts därmed indirekt av Sebastian Eguren och även om detta inte är ett rakt byte med Villareal så får vi det ses som ett "uppköp" modell grande. Frågan är om det är så stort att det kompenserar förlusterna av Obolo, Hoiveld, Örlund och Jonsson...
Om exakt en vecka är det dags att slå sig ner i TV-soffan igen, för Allsvensk premiär mot Kalmar. Samma tid, samma kanal. Det vore ju en trevlig tradition om man kunde se alla Blåvitts bortamatcher på TV4 lördagar klockan 16.00!
2010/03/06
2010/03/05
Nu är det dags att vakna ur vinteridet.
SUPERCUPEN. Man får säga vad man vill om Supercupen, man får tycka vad man vill om Allsvenskan eller svensk fotboll överhuvudtaget, vissa menar på att Allsvenskan inte är intressant och många hävdar att Supercupen är ett jippo.
Supercupen spelas mellan Allsvenskans segrare och segrarna av Svenska cupen, det kan man med andra ord förklara som en match mellan Sveriges två bästa lag från föregående säsong. Förra året knep AIK vinsten framför ögonen på Blåvitt två gånger på samma vecka, 2009 var Solnas år. Idag står vi i strålande sol på västkusten det är Mars och det är ett nytt år. Nyss hemkomna från ett väl genomfört läger på Cypern och med ett starkt lag som är redo för kamp. Jag ska inte säga att jag hade sett den här matchen om den hade spelats mellan Örebro och Mjällby, men då är också chansen på att dessa två lag hade möts i den här matchen extremt låg, jag skulle vilja kalla den obefintlig. Det är Sveriges två största städer och Sveriges två största lag som möts i vad som kan kallas för förspel inför den stundande Allsvenskan.
Jag ska se den, jag ska leva den och jag förväntar mig en seger.
Om det är någon iklädd gulsvart eller blåvitt där ute som inte bryr sig om resultatet i denna match är det bara ett tecken på rädsla, rädslan för förlust. Jag är inte rädd för förlust, den blåvita truppen är inte rädd för förlust, vi har upplevt den som tidigare nämnt och allt vi ska göra nu är att vinna.
Om en vecka drar Allsvenskan igång på snötäckta planer landet runt, det är en ny säsong med nya mål och möjligheter. Jag pratade igår med en man som hävdade att Allsvenskan inte är något att bry sig om, att det förmodligen är den sämsta ligan i världen. Jag tänkte över det här en sekund, är den här människan påtänd? Har intelligensen glömts kvar bakom någon barstol på en kvarterskrog? Allsvenskan är definitivt inte en av världens sämsta ligor, hade det varit fallet hade inte spelare från Allsvenskan gått till klubbar ute Europa, ut till de bästa ligorna. Zlatan till exempel, born and raised i Allsvenskan, är kanske en av världens mest eftertraktade spelare idag, efter lite stopp i Ajax och Inter spelar han nu i vad som kanske är världens bästa lag.
Allsvenskan, världens sämsta serie? My ass. Men mina aggressioner byttes snabbt ut mot medkänsla, jag tycker synd om den här människan som tror att det här stämmer, som lever efter att det här skulle vara sanningen, att Sverige faktiskt representerar världens sämsta fotboll. Det är bara rädsla och ett försvar för att slippa skämmas, den här mannen höll förmodligen på något bottenlag som kämpar för sin existens i Allsvenskan (jag nämner inga namn) och har istället skaffat sig ett lag ute i Europa som han nu ”lever för”. Kan killar ingenting om fotboll?
Ni som står för det här, ni faller i ert bevismaterial, det finns inget som stärker det ni säger. Svensk fotboll är underhållande och den är bättre än flertalet andra länders fotboll. Sen att Allsvenskan inte är bättre än till exempel Premier League eller La Liga, det har jag också självdistans att förstå.
Men nu är det så fruktansvärt nära, imorgon börjar kampen, en försmak på vad som komma skall. Det här är ingen träningsmatch. Det är inte en match mot något Borat-gäng från Vitryssland (nåja...). Det är dags att vakna ur vinteridet, det är tid att ställa sig upp, för nu kör vi.
Tillsammans mot guld 2010.
Supercupen spelas mellan Allsvenskans segrare och segrarna av Svenska cupen, det kan man med andra ord förklara som en match mellan Sveriges två bästa lag från föregående säsong. Förra året knep AIK vinsten framför ögonen på Blåvitt två gånger på samma vecka, 2009 var Solnas år. Idag står vi i strålande sol på västkusten det är Mars och det är ett nytt år. Nyss hemkomna från ett väl genomfört läger på Cypern och med ett starkt lag som är redo för kamp. Jag ska inte säga att jag hade sett den här matchen om den hade spelats mellan Örebro och Mjällby, men då är också chansen på att dessa två lag hade möts i den här matchen extremt låg, jag skulle vilja kalla den obefintlig. Det är Sveriges två största städer och Sveriges två största lag som möts i vad som kan kallas för förspel inför den stundande Allsvenskan.
Jag ska se den, jag ska leva den och jag förväntar mig en seger.
Om det är någon iklädd gulsvart eller blåvitt där ute som inte bryr sig om resultatet i denna match är det bara ett tecken på rädsla, rädslan för förlust. Jag är inte rädd för förlust, den blåvita truppen är inte rädd för förlust, vi har upplevt den som tidigare nämnt och allt vi ska göra nu är att vinna.
Om en vecka drar Allsvenskan igång på snötäckta planer landet runt, det är en ny säsong med nya mål och möjligheter. Jag pratade igår med en man som hävdade att Allsvenskan inte är något att bry sig om, att det förmodligen är den sämsta ligan i världen. Jag tänkte över det här en sekund, är den här människan påtänd? Har intelligensen glömts kvar bakom någon barstol på en kvarterskrog? Allsvenskan är definitivt inte en av världens sämsta ligor, hade det varit fallet hade inte spelare från Allsvenskan gått till klubbar ute Europa, ut till de bästa ligorna. Zlatan till exempel, born and raised i Allsvenskan, är kanske en av världens mest eftertraktade spelare idag, efter lite stopp i Ajax och Inter spelar han nu i vad som kanske är världens bästa lag.
Allsvenskan, världens sämsta serie? My ass. Men mina aggressioner byttes snabbt ut mot medkänsla, jag tycker synd om den här människan som tror att det här stämmer, som lever efter att det här skulle vara sanningen, att Sverige faktiskt representerar världens sämsta fotboll. Det är bara rädsla och ett försvar för att slippa skämmas, den här mannen höll förmodligen på något bottenlag som kämpar för sin existens i Allsvenskan (jag nämner inga namn) och har istället skaffat sig ett lag ute i Europa som han nu ”lever för”. Kan killar ingenting om fotboll?
Ni som står för det här, ni faller i ert bevismaterial, det finns inget som stärker det ni säger. Svensk fotboll är underhållande och den är bättre än flertalet andra länders fotboll. Sen att Allsvenskan inte är bättre än till exempel Premier League eller La Liga, det har jag också självdistans att förstå.
Men nu är det så fruktansvärt nära, imorgon börjar kampen, en försmak på vad som komma skall. Det här är ingen träningsmatch. Det är inte en match mot något Borat-gäng från Vitryssland (nåja...). Det är dags att vakna ur vinteridet, det är tid att ställa sig upp, för nu kör vi.
Tillsammans mot guld 2010.
Det ser för bra ut
SMÅTT & GÔTT. Det går framåt på alla fronter just nu. Ok, alla fronter undantaget de allsvenska fotbollsplanerna, kanske. Sportsligt, skademässigt, ekonomiskt, bloggmässigt, skadeglädjemässigt och ett par områden till. Det har sällan sett så här bra ut under upptakten av en allsvensk säsong som det gör just nu.
Trots försäljningarna av Wernbloom och Bjärsmyr i somras står IFK med en trupp som är den starkaste vi ställt på benen sedan mitten av 90-talet, möjligen med undantag för just förra säsongens vårtrupp. Redan innan till exempel Robin Söder är tillbaka i full form har hela den Blåvita supporterskararn fullt sjå med att pyssla ihop ett mittfält som ska ses som det givna. Ett vanligt år är det sällan några tveksamheter kring vilken startelva som är grundelvan när alla är friska. I år är det inte så. Hade vi haft tio olika kvällstidningar som gav ut tio olika allsvenska bilagor inför premiären hade förmodligen fått se tio olika "troliga" startelvor bli presenterade. Så tätt är det om mittfältsplatserna i år.
Ett tag såg det lite oroligt ut kring mittbacksplatsen när Dyrestam gick och skadade sig och Hjalmar därmed sågs som det naturliga valet som nygammal ersättare på vänsterbacken. Skulle Kalle någonsin komma i form igen? Var Tuomo ett felköp? Varför värvar vi inte Risp? Kommer Björlund någonsin få spela allsvenskt? Nu står vi åter med en fantastiskt spännande konkurrenssituation där Kalle faktiskt har hittat formen igen, där Risp faktiskt är värvad, och där åtminstone jag tror att Turunen kommer att visa sig vara nyttig både som mitt- och vänsterbacksersättare.
Till och med på målvaktssidan har vi det riktigt bra ställt även bakom Kim. Erik Dahlin har visserligen tidigare setts som en helt ok backup men har aldrig riktigt imponerat. Det har däremot Marcus Sandberg gjort på mig. Framåt är det också givet vem som ska spela men bakom Hysén finns det också alternativ i form av Pär Ericsson och Robin Söder, när han kommit in i matchform.
Jag vill, som läsare av bloggen BaraBen—för det är jag faktiskt också—, rikta ett stort tack till Hankins och Ida-Marie som gjorde ett kanonjobb nere på Cypern. Självgod som jag är trodde jag inte att de skulle kunna matcha min och Erlings bevakning från Barcelonatrakten för ett år sedan, men det vete fasen om jag inte tycker att de inte bara lyckades matcha utan även bräcka den rapporteringen. Grymt jobb.
Som MrG redan rapporterat har Blåvitt släppt årsredovisningen för 2009 och det ser riktigt bra ut ekonomiskt, även om vi gör en liten förlust om man räknar bort intäkter och kostnader för spelarövergångar. Istället för att fokusera på just IFK:s redovisning som det alltså redan har skrivit som en del både här och på Alltid Blåvitt tänkte jag ta mig friheten att fokusera på andra svenska och skandinaviska klubbars årsredovisningar. Men först, för att ge en liten historisk hint om läget så kan det nämnas att den spelartransferborträknade omsättningen på 97,6 miljoner kronor är en av de högsta i den allsvenska historien. Bara AIK:s bokslut för 2007 (103,8 miljoner kronor) samt AIK:s och Malmö FF:s för 2009 (108,6 respektive 135,6 miljoner kronor) har varit högre.
Om man dessutom kollar på AIK:s och MFF:s ekonomi som helhet är det inte svårt att se saken positivt. När det gäller AIK räcker det med att läsa en mycket intressant intervju med Frank Bagge (och svar av Per Bystedt), tidigare supporterrepresenterande styrelseledamot i AIK Fotboll AB, där han frispråkigt talar ut om AIK:s situation, främst ekonomiskt. Vi lämnar det där.
Kollar man istället på Malmö FF hittar man en hel del intressant. För det första har de den överlägset högsta omsättningen i Allsvenskan, drygt 25 % högre än AIK:s och nästan 40 % högre än Blåvitts. De står dessutom i en liknande situation som oss, där de nyss flyttat till en ny arena, med skillnaden att de faktiskt äger arenan själva och kan dra större fördel av den. Det är i alla fall vad man skulle kunna tro. Fakta är dock att MFF trots ett högre publiksnitt inte lyckas dra in lika stora matchintäkter som Blåvitt. Det har viskats lite i MFF-leden om att man tydligen budgeterat med Europacupspel för att gå runt på arenan. Det är en farlig väg att gå. Dessutom har man, trots ett rekordhögt eget kapital på 110 miljoner, efter ett antal kostnader för den nya arenan enbart en halv miljon kronor i likvida medel. IFK har 26 miljoner kronor i likvida medel. Kort sagt är det här de pengar som gör att man kan köpa spelare och betala andra plötsliga utgifter med. Räkna inte med att se några stora värvningar av Malmö i år, om man nu inte tar hjälp av ett riskkapitalbolag.
Jag har sedan försäsongen 2007 anordnat en tipstävling på forumet Flashback där mellan hundra och tvåhundra användare fått lämna in sina tips om slutställning i Allsvenskan. Årets sammanlagda tips har en tippad allsvensk vinnare som aldrig varit så överlägsen tidigare. IFK Göteborg, så klart. 2007 tippades IF Elfsborg strax före AIK och Helsingborgs IF som vinnare. 2008 fanns det ingen klar tippad vinnare men IFK Göteborg fick segern före Kalmar FF och AIK och 2009 var det IF Elfsborg före IFK Göteborg. Men hittills i år står IFK Göteborg som segrare, sedan kommer ingenting och ingenting och ingenting. Därefter IF Elfsborg. Är det ett bra eller dåligt tecken med tanke på hur tidigare tippade vinnare har presterat? Jag vet inte, men sällan har ett lag varit så förhandstippat som Blåvitt lär bli i år?
Om man kollar på det ekonomiska läget utanför Sverige, till exempel på Norge, som ju ofta ses som bättre kan man också skratta gott. Norges fotbollsekonomi är på väg käpprätt nedåt. FC Lyn Oslo, som slog ut oss i Royal League och var riktigt starka i norsk fotboll ett tag, konkade i princip trots att man sålde av stora delar av sin spelartrupp (bland annat Bjarnason till oss och Dahlin till MFF) men har nu räddats i sista stund. Samma sak med Fredrikstad FK. Rosenborg BK gjorde ett bokslut för 2009 på minus 40 miljoner norska kronor, detta trots att man sålde spelare för 43 miljoner norska kronor. Man hade budgeterat med en förlust på "bara" 33 miljoner. För 2010 har man budgeterat med en förlust på 22 miljoner. Stabilt. Dessutom har man blåst bort 100 miljoner i likvida medel på två år och har nu inte någon speciell fördel gentemot till exempel Blåvitt vad gäller köpkraft. I princip alla norska klubbar behöver kapa rejält i kostnaderna för att inte riskera något.
I Danmark ser det inte så mycket bättre ut. Parken Sport & Entertainment gick back 245 miljoner danska kronor, varav sportdelen med FC København stod för drygt 50 av dessa. Också stabilt, Don Ø. Brøndby har bokfört förluster på sammanlagt 70 miljoner de tre senaste åren, varav nästan hälften för 2009. Esbjerg fB sålde sin del av deras nybyggda arena för att kunna betala löner. Champions League-spelande Aalborg BK tjänade 80 miljoner på sin medverkan där och gick därmed 40 miljoner danska kronor plus år 2008. Det kompenserade man för genom att blåsa bort hela vinsten år 2009, minus 40 miljoner i bokslutet. Och jag som trodde att IFK:s bedrift från åren runt millennieskiftet skulle bli svårtslagen... Sett till alla klubbar i den danska Superligan skulle AIK framstå som en riktigt välskött förening.
Snart är det dags att börja peka finger och skratta när den norska och danska klubblagsfotbollen sjunker som en sten. I Uefarankingen är norska Tippeligan inte mer än ett halvt poäng före oss. Det motsvarar väldigt förenklat inte mer än en ytterligare oavgjord match per svenskt lag i Europaspelet jämfört med hur de norska lagen presterar.
Glöm inte att gå på årsmötet på måndag. Och glöm för allt i världen inte att bli medlem i IFK Göteborg om du inte redan är det. Är du en stark anhängare av rörelsen "against the modern football", har du starka åsikter kring hur Blåvitt bör skötas, klagar du på vilka som sitter i styrelsen? Då är det på årsmötet du ska vara. Det är där och ingen annanstans som du kan påverka mest.
Först var det Stora Bloggpriset, nu har även BaraBen blivit tokhyllat i journalisternas egen tidning, med det påhittiga namnet "Journalisten". Andreas Ekström skriver bland annat att
Offsides chefredaktörer Henrik Ystén och Tobias Regnell svarade i morse på kritiken från Blåvitt supporterhåll angående den genomgång som ledde fram till att man utsåg Malmö FF till Sveriges största klubb. Jag har egentligen inte så mycket att invända på vad gäller svaret. Sen får man se undersökningen med rätt glasögon också. Det är inte mer än en tidningsartikel. Det är inget universellt svar, ingen officiell utmärkelse, har ingen högre reell bärighet i supporterhavet än en undersökning gjord av dig eller mig. En genomgång som den där kan göras på hundra olika sätt och producera lika många resultat. Det enda som står klart är egentligen att av dessa hundra undersökningar skulle IFK Göteborg och Malmö FF tillsammans stå för alla vinster. Och det duger för mig.
Den enda riktigt seriösa invändningen mot svaret är egentligen varför de väljer att kapa bort åren innan Allsvenskan. Att bara Göteborgs- och Stockholmslag fick ställa upp i SM-tävlingen vissa år och att detta skulle vara en anledning till att stryka den delen är en sanning med modifikation. Av de 30 SM-tävlingar som spelades var det endast de åtta första (1896–1903) som kan sägas inte ha varit nationella till karaktären (även om till exempel Jönköpings AIF spelade i turneringen 1902). Från och med 1904 (men främst 1905 och framåt) deltog lag från hela Sverige. Från Malmö i söder till Hudiksvall i norr. Under IFK Göteborgs SM-vinster 1908, 1910 och 1918 slog man ut lag från alla de tidiga stora svenska fotbollsstäderna; Malmö, Helsingborg, Eskilstuna, Norrköping, Uppsala, Stockholm och Göteborg.
Vill man ändå inte använda sig av den något spretiga SM-tävlingen på cupform, som de två sista åren inte lockade de allra bästa svenska lagen som istället valde att spela på annat håll, kan man ju använda sig av den turneringen som de bästa lagen just valde att spela istället, nämligen Svenska Serien. Detta var föregångaren till Allsvenskan, med knappt mer än ett namnbyte och något ändrad spelform, till och med kvalifikationen till Allsvenskan baserades på den sista säsongen av Svenska Serien. Den var för det första nationell till sin karaktär, redan ursprungsupplagan 1910 innehöll lag från, utöver Stockholm och Göteborg, Norrköping, Uppsala, Eskilstuna och Örebro. Mot slutet av 1910-talet gjorde Helsingborgs IF (dåtidens bästa skånska lag) entré men lyckades inte knipa några topplaceringar. Trots den nationella karaktären på Svenska Serien var det bara tre lag som lyckades vinna någon av de tio titlarna mellan 1910 och 1924. IFK vann fem (fem i rad dessutom), Öis vann fyra och Gais vann en.
Som göteborgare i allmänhet och Blåvit i synnerhet är det tråkigt att se att man kapat bort 20-30 år av svensk fotbollshistoria på felaktiga grunder. Visst bestod de allra första åren mestadels av tävlan mellan Göteborg och Stockholm, men som man kan se var det även hädanefter—när tävlingarna faktiskt utkämpades nationellt—Stockholm men främst Göteborg och Blåvitt som dominerade. Om inte annat hade man kunnat ge dessa tidiga tävlingar ett halvt erkännande genom en något lägre poängskala för att på något sätt uppväga för den "svaga" konkurrensen.
När allt positivt är sagt, alla glädjebesked är givna och allt dystert sedan länge är glömt återstår det bara en sak. Panik. Det ser för bra ut.
Trots försäljningarna av Wernbloom och Bjärsmyr i somras står IFK med en trupp som är den starkaste vi ställt på benen sedan mitten av 90-talet, möjligen med undantag för just förra säsongens vårtrupp. Redan innan till exempel Robin Söder är tillbaka i full form har hela den Blåvita supporterskararn fullt sjå med att pyssla ihop ett mittfält som ska ses som det givna. Ett vanligt år är det sällan några tveksamheter kring vilken startelva som är grundelvan när alla är friska. I år är det inte så. Hade vi haft tio olika kvällstidningar som gav ut tio olika allsvenska bilagor inför premiären hade förmodligen fått se tio olika "troliga" startelvor bli presenterade. Så tätt är det om mittfältsplatserna i år.
Ett tag såg det lite oroligt ut kring mittbacksplatsen när Dyrestam gick och skadade sig och Hjalmar därmed sågs som det naturliga valet som nygammal ersättare på vänsterbacken. Skulle Kalle någonsin komma i form igen? Var Tuomo ett felköp? Varför värvar vi inte Risp? Kommer Björlund någonsin få spela allsvenskt? Nu står vi åter med en fantastiskt spännande konkurrenssituation där Kalle faktiskt har hittat formen igen, där Risp faktiskt är värvad, och där åtminstone jag tror att Turunen kommer att visa sig vara nyttig både som mitt- och vänsterbacksersättare.
Till och med på målvaktssidan har vi det riktigt bra ställt även bakom Kim. Erik Dahlin har visserligen tidigare setts som en helt ok backup men har aldrig riktigt imponerat. Det har däremot Marcus Sandberg gjort på mig. Framåt är det också givet vem som ska spela men bakom Hysén finns det också alternativ i form av Pär Ericsson och Robin Söder, när han kommit in i matchform.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Jag vill, som läsare av bloggen BaraBen—för det är jag faktiskt också—, rikta ett stort tack till Hankins och Ida-Marie som gjorde ett kanonjobb nere på Cypern. Självgod som jag är trodde jag inte att de skulle kunna matcha min och Erlings bevakning från Barcelonatrakten för ett år sedan, men det vete fasen om jag inte tycker att de inte bara lyckades matcha utan även bräcka den rapporteringen. Grymt jobb.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Som MrG redan rapporterat har Blåvitt släppt årsredovisningen för 2009 och det ser riktigt bra ut ekonomiskt, även om vi gör en liten förlust om man räknar bort intäkter och kostnader för spelarövergångar. Istället för att fokusera på just IFK:s redovisning som det alltså redan har skrivit som en del både här och på Alltid Blåvitt tänkte jag ta mig friheten att fokusera på andra svenska och skandinaviska klubbars årsredovisningar. Men först, för att ge en liten historisk hint om läget så kan det nämnas att den spelartransferborträknade omsättningen på 97,6 miljoner kronor är en av de högsta i den allsvenska historien. Bara AIK:s bokslut för 2007 (103,8 miljoner kronor) samt AIK:s och Malmö FF:s för 2009 (108,6 respektive 135,6 miljoner kronor) har varit högre.
Om man dessutom kollar på AIK:s och MFF:s ekonomi som helhet är det inte svårt att se saken positivt. När det gäller AIK räcker det med att läsa en mycket intressant intervju med Frank Bagge (och svar av Per Bystedt), tidigare supporterrepresenterande styrelseledamot i AIK Fotboll AB, där han frispråkigt talar ut om AIK:s situation, främst ekonomiskt. Vi lämnar det där.
Kollar man istället på Malmö FF hittar man en hel del intressant. För det första har de den överlägset högsta omsättningen i Allsvenskan, drygt 25 % högre än AIK:s och nästan 40 % högre än Blåvitts. De står dessutom i en liknande situation som oss, där de nyss flyttat till en ny arena, med skillnaden att de faktiskt äger arenan själva och kan dra större fördel av den. Det är i alla fall vad man skulle kunna tro. Fakta är dock att MFF trots ett högre publiksnitt inte lyckas dra in lika stora matchintäkter som Blåvitt. Det har viskats lite i MFF-leden om att man tydligen budgeterat med Europacupspel för att gå runt på arenan. Det är en farlig väg att gå. Dessutom har man, trots ett rekordhögt eget kapital på 110 miljoner, efter ett antal kostnader för den nya arenan enbart en halv miljon kronor i likvida medel. IFK har 26 miljoner kronor i likvida medel. Kort sagt är det här de pengar som gör att man kan köpa spelare och betala andra plötsliga utgifter med. Räkna inte med att se några stora värvningar av Malmö i år, om man nu inte tar hjälp av ett riskkapitalbolag.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Jag har sedan försäsongen 2007 anordnat en tipstävling på forumet Flashback där mellan hundra och tvåhundra användare fått lämna in sina tips om slutställning i Allsvenskan. Årets sammanlagda tips har en tippad allsvensk vinnare som aldrig varit så överlägsen tidigare. IFK Göteborg, så klart. 2007 tippades IF Elfsborg strax före AIK och Helsingborgs IF som vinnare. 2008 fanns det ingen klar tippad vinnare men IFK Göteborg fick segern före Kalmar FF och AIK och 2009 var det IF Elfsborg före IFK Göteborg. Men hittills i år står IFK Göteborg som segrare, sedan kommer ingenting och ingenting och ingenting. Därefter IF Elfsborg. Är det ett bra eller dåligt tecken med tanke på hur tidigare tippade vinnare har presterat? Jag vet inte, men sällan har ett lag varit så förhandstippat som Blåvitt lär bli i år?
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Om man kollar på det ekonomiska läget utanför Sverige, till exempel på Norge, som ju ofta ses som bättre kan man också skratta gott. Norges fotbollsekonomi är på väg käpprätt nedåt. FC Lyn Oslo, som slog ut oss i Royal League och var riktigt starka i norsk fotboll ett tag, konkade i princip trots att man sålde av stora delar av sin spelartrupp (bland annat Bjarnason till oss och Dahlin till MFF) men har nu räddats i sista stund. Samma sak med Fredrikstad FK. Rosenborg BK gjorde ett bokslut för 2009 på minus 40 miljoner norska kronor, detta trots att man sålde spelare för 43 miljoner norska kronor. Man hade budgeterat med en förlust på "bara" 33 miljoner. För 2010 har man budgeterat med en förlust på 22 miljoner. Stabilt. Dessutom har man blåst bort 100 miljoner i likvida medel på två år och har nu inte någon speciell fördel gentemot till exempel Blåvitt vad gäller köpkraft. I princip alla norska klubbar behöver kapa rejält i kostnaderna för att inte riskera något.
I Danmark ser det inte så mycket bättre ut. Parken Sport & Entertainment gick back 245 miljoner danska kronor, varav sportdelen med FC København stod för drygt 50 av dessa. Också stabilt, Don Ø. Brøndby har bokfört förluster på sammanlagt 70 miljoner de tre senaste åren, varav nästan hälften för 2009. Esbjerg fB sålde sin del av deras nybyggda arena för att kunna betala löner. Champions League-spelande Aalborg BK tjänade 80 miljoner på sin medverkan där och gick därmed 40 miljoner danska kronor plus år 2008. Det kompenserade man för genom att blåsa bort hela vinsten år 2009, minus 40 miljoner i bokslutet. Och jag som trodde att IFK:s bedrift från åren runt millennieskiftet skulle bli svårtslagen... Sett till alla klubbar i den danska Superligan skulle AIK framstå som en riktigt välskött förening.
Snart är det dags att börja peka finger och skratta när den norska och danska klubblagsfotbollen sjunker som en sten. I Uefarankingen är norska Tippeligan inte mer än ett halvt poäng före oss. Det motsvarar väldigt förenklat inte mer än en ytterligare oavgjord match per svenskt lag i Europaspelet jämfört med hur de norska lagen presterar.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Glöm inte att gå på årsmötet på måndag. Och glöm för allt i världen inte att bli medlem i IFK Göteborg om du inte redan är det. Är du en stark anhängare av rörelsen "against the modern football", har du starka åsikter kring hur Blåvitt bör skötas, klagar du på vilka som sitter i styrelsen? Då är det på årsmötet du ska vara. Det är där och ingen annanstans som du kan påverka mest.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Först var det Stora Bloggpriset, nu har även BaraBen blivit tokhyllat i journalisternas egen tidning, med det påhittiga namnet "Journalisten". Andreas Ekström skriver bland annat att
[... han] brukar använda Baraben som exempel på hur entusiasternas massmedier nu i rasande fart slår ut proffsens:och att
[...]
Göteborgs-Posten kan inte tävla med det. Inget betalmedium kan tävla med det. Eller rättare sagt: Inget medium som betalar sina journalister kan tävla med det.
[...] i andra fall, som med Baraben.com, är den amatörproducerade bloggen redan det bästa som erbjuds i sin nisch. Lite partisk är den visserligen, okej då. Men gratis, detaljerad, passionerad och välberättad.Kul att läsa och något som ger ännu mer energi till oss skribenter, redigerare, kameramän, intervjuare, grafiker och andra glada amatörer att inte bara fortsätta med det vi gör utan även att utveckla oss ytterligare. Vi tog ett steg till inför sista matchen förra säsongen genom att erbjuda Kanal Glenn Studio och har fortsatt med konceptet under försäsongen. Det lär komma mer. Ett stort tack också till alla läsare som gjort det möjligt att bevaka från till exempel Barcelona och Cypern.
Vem tror att läsarna saknar de etablerade medierna då?
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
Offsides chefredaktörer Henrik Ystén och Tobias Regnell svarade i morse på kritiken från Blåvitt supporterhåll angående den genomgång som ledde fram till att man utsåg Malmö FF till Sveriges största klubb. Jag har egentligen inte så mycket att invända på vad gäller svaret. Sen får man se undersökningen med rätt glasögon också. Det är inte mer än en tidningsartikel. Det är inget universellt svar, ingen officiell utmärkelse, har ingen högre reell bärighet i supporterhavet än en undersökning gjord av dig eller mig. En genomgång som den där kan göras på hundra olika sätt och producera lika många resultat. Det enda som står klart är egentligen att av dessa hundra undersökningar skulle IFK Göteborg och Malmö FF tillsammans stå för alla vinster. Och det duger för mig.
Den enda riktigt seriösa invändningen mot svaret är egentligen varför de väljer att kapa bort åren innan Allsvenskan. Att bara Göteborgs- och Stockholmslag fick ställa upp i SM-tävlingen vissa år och att detta skulle vara en anledning till att stryka den delen är en sanning med modifikation. Av de 30 SM-tävlingar som spelades var det endast de åtta första (1896–1903) som kan sägas inte ha varit nationella till karaktären (även om till exempel Jönköpings AIF spelade i turneringen 1902). Från och med 1904 (men främst 1905 och framåt) deltog lag från hela Sverige. Från Malmö i söder till Hudiksvall i norr. Under IFK Göteborgs SM-vinster 1908, 1910 och 1918 slog man ut lag från alla de tidiga stora svenska fotbollsstäderna; Malmö, Helsingborg, Eskilstuna, Norrköping, Uppsala, Stockholm och Göteborg.
Vill man ändå inte använda sig av den något spretiga SM-tävlingen på cupform, som de två sista åren inte lockade de allra bästa svenska lagen som istället valde att spela på annat håll, kan man ju använda sig av den turneringen som de bästa lagen just valde att spela istället, nämligen Svenska Serien. Detta var föregångaren till Allsvenskan, med knappt mer än ett namnbyte och något ändrad spelform, till och med kvalifikationen till Allsvenskan baserades på den sista säsongen av Svenska Serien. Den var för det första nationell till sin karaktär, redan ursprungsupplagan 1910 innehöll lag från, utöver Stockholm och Göteborg, Norrköping, Uppsala, Eskilstuna och Örebro. Mot slutet av 1910-talet gjorde Helsingborgs IF (dåtidens bästa skånska lag) entré men lyckades inte knipa några topplaceringar. Trots den nationella karaktären på Svenska Serien var det bara tre lag som lyckades vinna någon av de tio titlarna mellan 1910 och 1924. IFK vann fem (fem i rad dessutom), Öis vann fyra och Gais vann en.
Som göteborgare i allmänhet och Blåvit i synnerhet är det tråkigt att se att man kapat bort 20-30 år av svensk fotbollshistoria på felaktiga grunder. Visst bestod de allra första åren mestadels av tävlan mellan Göteborg och Stockholm, men som man kan se var det även hädanefter—när tävlingarna faktiskt utkämpades nationellt—Stockholm men främst Göteborg och Blåvitt som dominerade. Om inte annat hade man kunnat ge dessa tidiga tävlingar ett halvt erkännande genom en något lägre poängskala för att på något sätt uppväga för den "svaga" konkurrensen.
»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«»BaraBen.com«
När allt positivt är sagt, alla glädjebesked är givna och allt dystert sedan länge är glömt återstår det bara en sak. Panik. Det ser för bra ut.
2010/03/04
Offside:s chefredaktörer svarar på kritikerstormen
DEBATT/GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag svarar Offsides chefredaktörer Henrik Ystén och Tobias Regnell på kritiken mot artikeln "Störst i Sverige", ur Offside #2, 2010:
Ärade Bara Benare!
Offsides undersökning ”Störst i Sverige” har lett till ilska i de blåvita leden. Något annat var väl heller inte att vänta med tanke på slutresultatet. Vi ska förklara hur vi räknat och resonerat (och vänder oss i första hand till dem som läst tidningen, resten går på hörsägen och saknar den samlade bilden).
För det första: Avsikten var inte att utse BÄST i Sverige (då är det bara att titta på senaste SM-guld eller Maratontabell) utan STÖRST i Sverige. Vi ville mäta bredare genom att även ta in publiksiffror, spelare som vunnit Guldbollen och deltagit i landslagsmästerskap, omsättning mm, mm. Vi valde alltså kategorier, avgränsningar och poängsystem innan vi började ta fram fakta – faktum är att vi själva inte visste hur undersökningen skulle sluta förrän den allra sista tabellen var sammanräknad.
De kraftfullaste invändningarna mot Offsides undersökning är som vi ser det två:
1/ Vi har angett 15 SM-guld på IFK Göteborg. Kritikerna hävdar 18 – vilket skulle gett IFK Göteborg segern i avdelningen ”Nationella meriter”, och därmed segern totalt. Anledningen till skillnaden är att Offside börjar med Allsvenskans start 1924, Blåvitt har tre SM-guld innan dess. Att vi inte tar med de tidiga SM-titlarna beror främst på att dessa utslagsturneringar vissa år bara accepterade lag från Stockholm och Göteborg. För övrigt har Öis 11 SM-guld från de här tidiga åren…
2/ En invändning som vi faktiskt inte fått – men som vi kan leverera själva – är att en knapp seger i t ex kategorin ”Publik” (AIK snittar på 150 pers mer än IFK Göteborg) ger lika stor effekt som IFK Göteborgs storseger i ”Internationella meriter”. Vi tyckte att detta var bästa sättet att mäta: ett Sella-mål i 93:e minuten mot Gais ger trots allt samma tre poäng som 6-0 mot Djurgården.
För sakens skull har vår statistiker Tim Nielsen ändå räknat om tabellerna genom att sätta bästanoteringen i varje kategori till 100 och därefter dela ut poäng till övriga lag efter deras resultat i förhållande till bästanoteringen (hänger ni med…). Då blir resultatet som nedan (kolla till exempel skillnaden på ovannämnda ”Publik” och ”Internationella Meriter”).
Tronskifte således (Grattis!) – men i övrigt samma ordning på topp sex-listan – och med AIK på betydligt större avstånd från toppduon.
Självklart går det att välja ut andra kategorier och beräkningsgrunder än de vi gjorde, men hur man än räknar är det ställt utom varje tvivel att svensk klubbfotboll har dominerats av två jämspelta giganter. Det finns ingen absolut sanning och det är väl tjusningen – vi har helt enkelt bidragit med massor av ny ammunition till pubdiskussionerna före och efter match.
Till sist: Raka svar på välformulerad kritik från Bara Ben-Hannes.
Nationella meriter: Visst, de tidiga gulden kan premieras men knappast lika högt som de allsvenska och då räcker ändå inte IFK:s meriter till. Vi kunde givetvis också använt en annan poängskala än 5-3-2-1 men vi måste ju använda någon. Vi har ju byggt in en viss bonus för en förstaplats.
Internationella meriter: En vinst är en vinst – absolut. Men ser ni helst IFK Göteborg i CL-final eller som segrare i Europa League? Bortsett från allt – IFK har självklart också fått dubbla poäng för sina Mästarcupframgångar och IFK vinner som sagt kategorin.
Spetskompetens: Påståendet om den oskrivna regeln om multipla guldbollar stämmer inte. Bosse Larsson fick sin andra guldboll redan 1973. Saken är den att det aldrig tidigare funnits en sådan ensam dominerande spelare som Zlatan, inte ens Torbjörn. Ska MFF tillgodoräkna sig Zlatans framgångar när han spelat i proffsklubb? Ja, i det här sammanhanget eftersom MFF-are alltid kommer att skryta, prata och drömma om Zlatan på samma sätt som IFK-are gör med Torbjörn.
Trend: MFF:s och AIK:s besök i Superettan finns inräknade i deras placeringspoäng. Att inga klubbar fick med sina Superettan-år i omsättning och publik beror främst på att det är nästan omöjligt att få fram heltäckande uppgifter där för klubbar längre ner i tabellen (som varit länge i lägre divisioner). Även om vi räknat med AIK:s och MFF:s Superettan-år hade tabellen inte förändrats.
Det var allt. Offsideredaktionen kommer att flanera längs Avenyn med rak rygg och gott samvete även 2010. Vi skickar vidare alla uppsagda prenumerationer till vårt prenumeranthanteringsföretag, och hoppas att ni som fortfarande vill följa med oss i alla fall gillade den stora Stefan Selakovic-intervjun som ligger direkt efter våra 20 hatade ”Störst i Sverige”-sidor.
Vänliga hälsningar,
Henrik Ystén och Tobias Regnell, Offside-chefredaktörer.
Ärade Bara Benare!
Offsides undersökning ”Störst i Sverige” har lett till ilska i de blåvita leden. Något annat var väl heller inte att vänta med tanke på slutresultatet. Vi ska förklara hur vi räknat och resonerat (och vänder oss i första hand till dem som läst tidningen, resten går på hörsägen och saknar den samlade bilden).För det första: Avsikten var inte att utse BÄST i Sverige (då är det bara att titta på senaste SM-guld eller Maratontabell) utan STÖRST i Sverige. Vi ville mäta bredare genom att även ta in publiksiffror, spelare som vunnit Guldbollen och deltagit i landslagsmästerskap, omsättning mm, mm. Vi valde alltså kategorier, avgränsningar och poängsystem innan vi började ta fram fakta – faktum är att vi själva inte visste hur undersökningen skulle sluta förrän den allra sista tabellen var sammanräknad.
De kraftfullaste invändningarna mot Offsides undersökning är som vi ser det två:
1/ Vi har angett 15 SM-guld på IFK Göteborg. Kritikerna hävdar 18 – vilket skulle gett IFK Göteborg segern i avdelningen ”Nationella meriter”, och därmed segern totalt. Anledningen till skillnaden är att Offside börjar med Allsvenskans start 1924, Blåvitt har tre SM-guld innan dess. Att vi inte tar med de tidiga SM-titlarna beror främst på att dessa utslagsturneringar vissa år bara accepterade lag från Stockholm och Göteborg. För övrigt har Öis 11 SM-guld från de här tidiga åren…
2/ En invändning som vi faktiskt inte fått – men som vi kan leverera själva – är att en knapp seger i t ex kategorin ”Publik” (AIK snittar på 150 pers mer än IFK Göteborg) ger lika stor effekt som IFK Göteborgs storseger i ”Internationella meriter”. Vi tyckte att detta var bästa sättet att mäta: ett Sella-mål i 93:e minuten mot Gais ger trots allt samma tre poäng som 6-0 mot Djurgården.
För sakens skull har vår statistiker Tim Nielsen ändå räknat om tabellerna genom att sätta bästanoteringen i varje kategori till 100 och därefter dela ut poäng till övriga lag efter deras resultat i förhållande till bästanoteringen (hänger ni med…). Då blir resultatet som nedan (kolla till exempel skillnaden på ovannämnda ”Publik” och ”Internationella Meriter”).
Tronskifte således (Grattis!) – men i övrigt samma ordning på topp sex-listan – och med AIK på betydligt större avstånd från toppduon.
Självklart går det att välja ut andra kategorier och beräkningsgrunder än de vi gjorde, men hur man än räknar är det ställt utom varje tvivel att svensk klubbfotboll har dominerats av två jämspelta giganter. Det finns ingen absolut sanning och det är väl tjusningen – vi har helt enkelt bidragit med massor av ny ammunition till pubdiskussionerna före och efter match.
Till sist: Raka svar på välformulerad kritik från Bara Ben-Hannes.
Nationella meriter: Visst, de tidiga gulden kan premieras men knappast lika högt som de allsvenska och då räcker ändå inte IFK:s meriter till. Vi kunde givetvis också använt en annan poängskala än 5-3-2-1 men vi måste ju använda någon. Vi har ju byggt in en viss bonus för en förstaplats.
Internationella meriter: En vinst är en vinst – absolut. Men ser ni helst IFK Göteborg i CL-final eller som segrare i Europa League? Bortsett från allt – IFK har självklart också fått dubbla poäng för sina Mästarcupframgångar och IFK vinner som sagt kategorin.
Spetskompetens: Påståendet om den oskrivna regeln om multipla guldbollar stämmer inte. Bosse Larsson fick sin andra guldboll redan 1973. Saken är den att det aldrig tidigare funnits en sådan ensam dominerande spelare som Zlatan, inte ens Torbjörn. Ska MFF tillgodoräkna sig Zlatans framgångar när han spelat i proffsklubb? Ja, i det här sammanhanget eftersom MFF-are alltid kommer att skryta, prata och drömma om Zlatan på samma sätt som IFK-are gör med Torbjörn.
Trend: MFF:s och AIK:s besök i Superettan finns inräknade i deras placeringspoäng. Att inga klubbar fick med sina Superettan-år i omsättning och publik beror främst på att det är nästan omöjligt att få fram heltäckande uppgifter där för klubbar längre ner i tabellen (som varit länge i lägre divisioner). Även om vi räknat med AIK:s och MFF:s Superettan-år hade tabellen inte förändrats.
Det var allt. Offsideredaktionen kommer att flanera längs Avenyn med rak rygg och gott samvete även 2010. Vi skickar vidare alla uppsagda prenumerationer till vårt prenumeranthanteringsföretag, och hoppas att ni som fortfarande vill följa med oss i alla fall gillade den stora Stefan Selakovic-intervjun som ligger direkt efter våra 20 hatade ”Störst i Sverige”-sidor.
Vänliga hälsningar,
Henrik Ystén och Tobias Regnell, Offside-chefredaktörer.
2010/03/03
Guldmynten skall hem till Göteborg
EKONOMIANALYS. Häromdagen släppte Blåvitts hemsida, för er som missat det, årsberättelsen för verksamhetsåret 2009 inför det stundande nu årsmötet 8 mars.
Det bjuds en massa intressant statistik och sammanfattningar från alla lag och sektioner samt en avslutande ekonomisk redogörelse på de avslutande sidorna.
Ladda hem den på momangen här vetja om det inte gjorts.
Så till alla er som valt att inte ha GP och har BaraBen som hovleverantör av nyheter och propaganda bjuder härmed precis självutnämnde ekonomireporter MrG på en genomgång av räkenskaperna och bjuder på mer eller mindre matnyttiga sammanfattningar, kommentarer och analyser av ekonomin.
Precis som Hjörnes del 2 är utformad. Ekonomi och Sport.
Here we go...
- IFK Göteborg gör ett positivt resultat för 2009 med en vinst på nästan 14 miljoner vilket är toppen! 2008 gick det back nästan fem miljoner så nu är allt guld och gröna skogar. Kanske. Ni som nöjer er med detta besked kan sluta läsa nu och slippa resterande lite väl långa blogginlägg.
- Enda anledningen till det goda resultat är dock att vinsten av spelarförsäljningar ökar med 21 miljoner jämfört med föregående år.
- Det är alltså inte optimalt att driften, dvs den löpande verksamheten, ej bär sig utan stabila intäkter för spelarförsäljningar. Vi fans vill ju INTE gärna bli av med de bästa spelarna till fler mittenlag i Holland. (Då var det sagt också)
- Mycket positivt är ökningen av matchintäkter med drygt 17 miljoner. Ett rejält höjt publiksnitt och det högre biljettpriset och årskortspriset ligger såklart bakom denna ökning.
- Blåvittshopen börjar även nu gå med bättre vinst än 2008 då överskottet bara några hundra tusen. 2009 ökade omsättningen med drygt 30% samtidigt som kostnaderna dock även ökat med drygt 20%. Vinsten borde ändå kunna optimeras och ge föreningen en klart bättre vinst än endast de +1,5 miljoner som resultat var. Anmärkningsvärt kring försäljningen av prylar och julgransprydnader är att varulagrets värde under året samtidigt minskat med typ 800000. Blåvitt har alltså sålt av grejer som låg och skräpade i lagren och hyllorna vid årets start. Tänkbara anledningar till kostnadsökningen bör vara att uppstarten av nya Blåvittshopen inneburit en del fasta uppstart och engångskostnader samt dubbel hyra någon månad för den gamla blåvittshopen lokalen. Givetvis innebär försäljningsökningen större varuinköpskostnader också men den kostnaden är inte riktigt i proportion särskilt när varulaget sjunkigt såpass och detta värde bör baseras på inköpspris sjunkit. Inget av Blåvittshopens klädutbud är till min kännedom varken ekologiskt framtaget eller fairtrade, som alltid är dyrare att köpa in, så inköpspriset bör ligga på max 1/3 av försäljningspriset enligt viss insyn och erfarenhet från klädbutiksbranschen. Man skall dock betänka att då blåvittshopens personal även handhar årskort och biljettförsäljning så lägger de ner en del arbetstid på matchintäktsrelaterat arbete vars intäkter framgår vid sidan om shopens intäkter samtidigt som denna arbetstid i redovisningen troligtvis belastar varuförsäljningsresultatet.
- Spelartruppens kostnader ökar med 10 miljoner trots att Alex lade av 2008 och då hade en lön som troligen var en klart större utgift än tex Bärkroths 2009. Anledningen till denna ökningen är dock knappast tex Bärkroth utan givetvis nyförvärven som kom mitt under säsongen samt sist men inte minst att Pär köptes innan årsskiftet som därmed belastar förra årets resultat så denna post bör rimligen sjunka tillbaka en hel del 2009 när truppen nu är sprängfylld.
- Personalkostnaderna totalt för samtlig personal inklusive spelare har ökat med 14 miljoner till nästan 54 miljoner men häri inkluderas alltså även spelarinköpen men fem miljoner högre kostnader för övriga.
- Den enda enskilde anställda personens lön man kan utläsa i årsredovisnigar är VD-lön. Mr Vaihela har höjt sin lön marginellt till 752000 (innan skatt dras) plus 165000 i pensionsavsättning. Sannolikt lär IFKs VD vara en av de bäst betalda i Allsvenskan men så länge direktören har styrelsens förtroende, som bestämmer VDs lön, och gör ett gott jobb att styra skutan i rätt riktning samt det ekonomiska resultatet ser är såhär bra ut finns inget att invända. Men som sagt ovan går driften för andra året långt ifrån ihop utan spelaförsäljningar och är inte optimalt och ett bekymmer som jag hoppas Blåvitts ledning gör sitt yttersta för att få rätsida på även om vi tyvärr troligtvis får räkna med att de kommande åren kommer innebär att ett antal spelare ändå säljs under säsong precis som det sett ut de sista åren.
- Reklam och sponsringsintäkterna är närmast identiska med föregående år. Mycket positivt är att intäkterna alltså inte minskat under rådande konjunktur på en marknad som krympigt ihop som ett russin. Man kan tycka och hoppas att IFK nu kan börja öka dessa intäkter 2010 en hel del. Men å andra sidan om nu ICA bara betalar runt 8 miljoner till IFK som huvudsponsor skall man vara rätt glad att övriga reklam och sponsorintäkter inbringar ytterligare 22 miljoner särskilt som Gamla Ullevis skyltreklamintäkter inte verkar tillfalla IFK utan arenabolaget som inte direkt gått plus så IFKs pyttelilla delägarskap där kommer inte innebära någon vinstutdelning.
- Vad som dock är mycket anmärkningsvärt är att kostnader relaterade till sponsorer och reklam under året ökat med hela 5,8 miljoner till 12,1 miljoner kronor samtidigt som intäkterna alltså stod still. Då undertecknad inte alls är särskilt informerad i marknadsavdelningens arbete eller utgifter kan man bara konstatera att det är en väldigt stor ökning av utgifterna. Detta känns inte alls bra ut när sponsring och reklam är en intäktskälla som snarare måste växa ordentligt om föreningen skall växa och på allvar skall börja sikta ut i Europa. Styrelsen och berörda i ledningen lär knappast heller missat denna läsningen så handlingsplan eller liknande får man utgå från är framtagen för ta itu med detta.
- Intäkter från sändningsrättigheter, alltså TV, minskade med 1,5 miljoner vilket är kännbart. Dessa intäkter är dock inget IFK kan styra utan baseras som jag känner till det på hur ofta Blåvitt är ett av lagen i dagens match i Canal Plus eller TV4. Nivån på dessa pengar regleras även helt av avtalet SvFF tagit fram med Kentaro. Tänkbart är att denna siffra kan öka igen 2010 när Blåvitt är är tippade att ligga i topp samt tex det faktum att Hammarby även åkt ur så det finns färre Allsvenska Stockholmslag att visa i TV.
- Mycket intressant att matchkostnader så finner jag det även att utgifterna enligt resultaträkningen endast ökat några hundra tusen till 12,5 miljoner trots de enorma, och med facit i hand bortkastade, säkerhetskostnaderna för sista matchen. Publikböters ingår sannolikt i denna posten.
- Medlemskostnader har ökat med 1,8 miljoner vilket också är anmärkningsvärt. Kan det möjligen vara så att det är här kostnaderna för sista matchen gömmer sig?
Sammanfattningsvis är det ändå givetvis ett mycket glädjande ekonomiskt resultat Blåvitt gör 2009. Räddningen stavas dock försäljning av Wernbloom och Bjärsmyr samt om man inte är felunderrättad intäkter från vidareförsäljningsklausul på Hamburgs köp av Marcus Berg.
Det finns all anledning till en del höjda ögon bryn. Man får hoppas att spelet går minst lika bra så Gamla Ullevi fylls lika bra 2010. Klubbledningen behöver få grepp om driftskostnaderna som alltså fotfarande inte går jämnt ut och en del höjda kostnader inom områden där intäkterna inte ökat alls i motsvarande grad. På sikt vill inte man som supporter ogärna att klubben skall vara beroende av att sälja de största stjärnorna.
Överskotten och intäktsomsättningen från reklam, sponsring och prylar behöver ökas mycket mera för att IFK skall kunna växa. Biljettintäkterna kommer troligtvis inte öka särskilt mycket under 2010 förutsatt att publiksnittet ligger på samma skapliga nivå p.g.a. en marginell biljettprishöjning. Stora viktiga intäksrika matcher såsom derbyt mot ÖIS eller mot ett publikdragande Bajen faller bort. Men om laget spelar och ligger i topp bör framgången och en tänkbar ny toppstrid dra bra med folk. Skeptikern inom mig säger tyvärr att tex Åtvidaberg knappast kommer dra i närheten av fullsatt såsom ÖIS-derbyt skulle gjort. Intäktsbortfallet bara pga uteblivet ÖIS-derby, med ett högre biljettpris, kommer tvärtom kunna innebära ett bortfall på flera miljoner biljettintäkter.
Det kanske är dax börja våga kräma ur ICA mycket mera framöver. En nackdel med ICA som huvudsponsor är dock givetvis att det inte är ett internationellt varumärke/bolag som tex har noll nytta av europeisk exponering vid ev framtida europaäventyr. Men å andra sidan så finns det ju tex en viss spansk klubb som tvärtom skänker pengar och upplåter tröjreklamplats åt Unicef enbart..
För att Blåvittshopen och prylförsäljningen skall bli en kassako som matchar det varumärkesvärdet de säljer och tar betalt för krävs det helt enkelt att alla blåvita fans shoppar mera. Framgång på planen är givetvis oerhört viktigt för souvenirförsäljningen där nyckeln till en fortsatt ökad varuförsäljningsframgång är som jag ser det främst då är ett ordentligt utvecklat och varierande utbud av snygga och attraktiva produkter anpassat efter alla olika segment av änglaskaran. Jag hoppas och är säker på att Blåvitt är medvetna om att de fortfarande har mycket att utveckla kring souvenirförsäljningen i samband med hemmamatcherna. Blåvitt skulle definitivt kunna öka impulsköpen en hel del med tex en extra bemannad mobil kassa vid entrén inne i Blåvittshopen. De mobila små merchborden inne på arenan borde utvecklas ordentligt men enkelt med små medel genom att snegla på t.ex. hur artistmerchendiseförsäljning i samband med större konserter går till med bättre klart bättre monter, belysning, prislistor, prislappar, upphängning och skyltning.
Dealen med Intersport bör även göra att det framöver förhoppningsvis kan prånglas ut och säljas mer IFK grejer över hela landet i deras butiker.
Vill du vara med och påverka din favoritklubb IFK Göteborgs framtid så är det enkelt.
Bli medlem.
Gå på årsmötet 8 mars om du redan är medlem.
Ge beröm eller ställ frågor kring hur saker och ting fungerar och sköts.
Ge positiv, negativ eller kanske främst kreativ kritik.
IFK Göteborg är en demokratisk förening där medlemmarna styr.
Som ängel är det skönt slippa håller på ett aktiebolag som spelar boll.
Har Offside läst matte hos Gais eller?
ANALYS. Sveriges bästa fotbollstidning är Offside. Tidningen är på en helt annan nivå än alla andra fotbollstidningar jag någonsin läst (och jag har läst många, båda svenska och engelska), men i det senaste numret så har man med en artikel om ”Största i Sverige” som går ut på att ta fram Sveriges största lag. Redan innan jag idag köpte tidningen så visste jag att man utsett MFF till Sveriges största klubb, lite konstigt ansåg jag, men tänkte ändå ge det hela en chans och läsa artikeln.
Redan på tidningens framsida blir man dock lite konfunderad då det står att MFF har flest ”fina” medaljer. Det enda sättet som man kan komma fram till detta är genom att räkna in låtsasturneringen svenska cupen, för när det gäller ALLT annat har IFK fler guld. I själva artikeln så har man tagit fram fem kategorier där man ger lagen olika poäng. Sist i artikeln räknar man samman resultatet och det framgår då att Malmö med minsta möjliga marginal vunnit över Blåvitt. Låt mig här nedan gå igenom kategorierna och anledningarna till varför jag anser att Offside utsåg fel vinnare:
Kategori 1: Nationella meriter. Malmö vinner den här kategorin av lite komiska anledningar. För det första räknar man endast de allsvenska gulden och inte alla guld, med andra ord förlorar IFK tre av sina 18 titlar (gulden 08, 10 och 18) och hamnar på så sätt på 15 titlar, samma antal som Malmö. Värre är det givetvis för lag som ÖIS och AIK som förlorar mer än hälften av sina guld (ÖIS hade elva guld innan 1924 och Gnaget hade fem). Varje guld ger lagen fem poäng.
För det andra så får lagen tre poäng för stora silvret. Jag anser att skillnaden mellan andra första plats bör vara större, om nu andra och tredje platser överhuvudtaget skall räknas in. Malmö har fler andra platser än Blåvitt och får på sätt många poäng.
Guld i svenska cupen ger en poäng stycket, vilket jag tycker är helt ok. Malmös 14 guld i cupen ger därför inte så mycket.
Malmö vinner alltså kategorin på grund av att IFK blir bestulna på tre guld och på grund av Malmös stora förmåga att hamna tvåa i serien.
Kategori 2: Internationella meriter. IFK vinner den här kategorin och sammanställningen i slutet hade därmed inte förändrats på grund av det jag kommer ta upp här, men jag tycker att det är en viktig princip att gnälla ordentligt nu när jag ändå börjat gnälla.
Poängsystemet gör att Malmös FÖRLUST i Europa-cupfinalen mot Forest ger lika mycket poäng som en seger i UEFA-cupen. Återigen så får alltså Malmö poäng för att de en gång i tiden var näst bäst på något. Jag hade då varje dag i veckan vunnit en till UEFA-cup titel istället för en förlust i en CL final, en andraplats ger ingenting!
Kategori 3: Spetskompetens. Nu börjar det bli riktigt löjligt då det i slutändan faktiskt är den här kategorin som avgör att Malmö vinner enligt Offside. Spetskompetensen i klubben avgörs i tidningen av hur många guldbollar spelare som representerat klubben vunnit, hur många landslagsmän man haft och skytteligavinnare.
För det första så får Zlatan här en massa poäng till Malmö, detta trots att han inte spelat i Malmö när han vunnit titlarna. Dessutom var det tidigare omöjligt att vinna fyra guldbollar då det fanns en oskriven regel som sa att man bara fick vinna en gång. Av den anledningen vann t.ex Torbjörn Nilsson endast en guldboll, trots att han var Sveriges bästa spelare konstant mellan åren 82-86.
Att den här kategorin dessutom ger lika mycket vikt i sammanställningen som kategori 1 och 2 är ju näst intill komiskt då det enligt mig är rätt så oviktigt vem som haft flest landslagsspelare, det är titlar som räknas!
Kategori 4: Publik. Den enda kategorin där jag inte kan anmärka på något. IFK hamnar tvåa bakom Gnaget, detta på grund av att råttorna har haft högst snitt under allsvenskans historia. Det kan ju dock vara intressant att nämna att AIK bara vinner med ca: 150 pers (11 770 mot 11 617).
Kategori 5: Trend. Den kanske konstigaste kategorin av alla. Man tittar här på resultatet under 2000-talet, placeringssnitt, publik och omsättning räknas in. AIK vinner med MFF som tvåa och Blåvitt på tredjeplats. Nu kan jag i alla fall inte se att AIK och Malmö fått några avdrag för sina år i Ettan. Deras publiksiffror och omsättningar för de här åren räknas inte in, vilket givetvis hjälper dem väldigt mycket i sammanräkningen.
Som jag tidigare nämnt så älskar jag tidningen Offside, men när de gör fel så måste det påpekas, speciellt när Blåvitt drabbas. Min kritik kan sammanfattas så här: Kategorierna som tidningen valt är ytterst tveksamma, andraplatser är inte värda något och borde därför inte räknas och poängsättningen är ytterst konstig då antalet landslagsspelare blir lika viktigt som antalet titlar.
Men givetvis är MFF störst i Sverige, det vet ju alla!
15 Sm-guld är fler än 18!
En förlorad final är bättre än två vinster!
2 968 poäng är fler än 3 015!
3 118 mål är fler än 3 400!
74 allsvenska säsongen är fler än 77!
Ja Malmö är helt klart Sveriges största lag, 14 cup-guld är ju enormt imponerande faktiskt…
Vi är Blåvitt, STÖRST i Sverige!
Redan på tidningens framsida blir man dock lite konfunderad då det står att MFF har flest ”fina” medaljer. Det enda sättet som man kan komma fram till detta är genom att räkna in låtsasturneringen svenska cupen, för när det gäller ALLT annat har IFK fler guld. I själva artikeln så har man tagit fram fem kategorier där man ger lagen olika poäng. Sist i artikeln räknar man samman resultatet och det framgår då att Malmö med minsta möjliga marginal vunnit över Blåvitt. Låt mig här nedan gå igenom kategorierna och anledningarna till varför jag anser att Offside utsåg fel vinnare:
Kategori 1: Nationella meriter. Malmö vinner den här kategorin av lite komiska anledningar. För det första räknar man endast de allsvenska gulden och inte alla guld, med andra ord förlorar IFK tre av sina 18 titlar (gulden 08, 10 och 18) och hamnar på så sätt på 15 titlar, samma antal som Malmö. Värre är det givetvis för lag som ÖIS och AIK som förlorar mer än hälften av sina guld (ÖIS hade elva guld innan 1924 och Gnaget hade fem). Varje guld ger lagen fem poäng.
För det andra så får lagen tre poäng för stora silvret. Jag anser att skillnaden mellan andra första plats bör vara större, om nu andra och tredje platser överhuvudtaget skall räknas in. Malmö har fler andra platser än Blåvitt och får på sätt många poäng.
Guld i svenska cupen ger en poäng stycket, vilket jag tycker är helt ok. Malmös 14 guld i cupen ger därför inte så mycket.
Malmö vinner alltså kategorin på grund av att IFK blir bestulna på tre guld och på grund av Malmös stora förmåga att hamna tvåa i serien.
Kategori 2: Internationella meriter. IFK vinner den här kategorin och sammanställningen i slutet hade därmed inte förändrats på grund av det jag kommer ta upp här, men jag tycker att det är en viktig princip att gnälla ordentligt nu när jag ändå börjat gnälla.
Poängsystemet gör att Malmös FÖRLUST i Europa-cupfinalen mot Forest ger lika mycket poäng som en seger i UEFA-cupen. Återigen så får alltså Malmö poäng för att de en gång i tiden var näst bäst på något. Jag hade då varje dag i veckan vunnit en till UEFA-cup titel istället för en förlust i en CL final, en andraplats ger ingenting!
Kategori 3: Spetskompetens. Nu börjar det bli riktigt löjligt då det i slutändan faktiskt är den här kategorin som avgör att Malmö vinner enligt Offside. Spetskompetensen i klubben avgörs i tidningen av hur många guldbollar spelare som representerat klubben vunnit, hur många landslagsmän man haft och skytteligavinnare.
För det första så får Zlatan här en massa poäng till Malmö, detta trots att han inte spelat i Malmö när han vunnit titlarna. Dessutom var det tidigare omöjligt att vinna fyra guldbollar då det fanns en oskriven regel som sa att man bara fick vinna en gång. Av den anledningen vann t.ex Torbjörn Nilsson endast en guldboll, trots att han var Sveriges bästa spelare konstant mellan åren 82-86.
Att den här kategorin dessutom ger lika mycket vikt i sammanställningen som kategori 1 och 2 är ju näst intill komiskt då det enligt mig är rätt så oviktigt vem som haft flest landslagsspelare, det är titlar som räknas!
Kategori 4: Publik. Den enda kategorin där jag inte kan anmärka på något. IFK hamnar tvåa bakom Gnaget, detta på grund av att råttorna har haft högst snitt under allsvenskans historia. Det kan ju dock vara intressant att nämna att AIK bara vinner med ca: 150 pers (11 770 mot 11 617).
Kategori 5: Trend. Den kanske konstigaste kategorin av alla. Man tittar här på resultatet under 2000-talet, placeringssnitt, publik och omsättning räknas in. AIK vinner med MFF som tvåa och Blåvitt på tredjeplats. Nu kan jag i alla fall inte se att AIK och Malmö fått några avdrag för sina år i Ettan. Deras publiksiffror och omsättningar för de här åren räknas inte in, vilket givetvis hjälper dem väldigt mycket i sammanräkningen.
Som jag tidigare nämnt så älskar jag tidningen Offside, men när de gör fel så måste det påpekas, speciellt när Blåvitt drabbas. Min kritik kan sammanfattas så här: Kategorierna som tidningen valt är ytterst tveksamma, andraplatser är inte värda något och borde därför inte räknas och poängsättningen är ytterst konstig då antalet landslagsspelare blir lika viktigt som antalet titlar.
Men givetvis är MFF störst i Sverige, det vet ju alla!
15 Sm-guld är fler än 18!
En förlorad final är bättre än två vinster!
2 968 poäng är fler än 3 015!
3 118 mål är fler än 3 400!
74 allsvenska säsongen är fler än 77!
Ja Malmö är helt klart Sveriges största lag, 14 cup-guld är ju enormt imponerande faktiskt…
Vi är Blåvitt, STÖRST i Sverige!
2010/03/02
Sammanfattning: Träningslägret i Ayia Napa.
CYPERN 2010. OS är slut, BaraBens bevakning av Blåvitts träningsläger i Ayia napa är slut. En liten sammanfattning av vad vi har sett under den här veckan som började med helt grymt väder och avslutades i en sjö på en bortregnad plan.Som ni har kunnat läsa i mina träningsrapporter har träningarna hållit en hög lägstanivå av hela truppen, fokus har från tränarnas sida varit tajmning och finslipning av det lilla extra. Grunden sitter, spelsystemen är innötta och försvaret ser fruktansvärt starkt ut vilket gör att det kommer att ges tid för att finslipa anfallet de närmsta träningarna och in på säsongen.
Mild säger att målet 2010 är en topp fyra placering i Allsvenskan men i spelarnas ögon så ser du mer, de vill alla vinna, några nämner revansch, Tobbe menar att de alltid vill vinna. Det är en bred trupp i år och det kommer att bli konkurrens om platser när de skadade kommer tillbaka och i förutsättning att spelarna får vara friska och hela, bara positivt tycker Gurra som menar att detta gör att alla måste höja sitt spel lite extra – man sitter aldrig säkert.Korsbandsligan är på väg tillbaka, det har gått bra och alla är spelsugna. Carlsson har fungerat som en energispridare som höjt stämningen. Hellberg menar att det är lite ”tur i oturen” att det har varit ett helt gäng som kämpat för comeback, det är alltid tuffare att göra det själv. De har haft individuella program för att få de bästa förutsättningarna, och det verkar ha gått riktigt bra.
Kalle såg stark ut under hela lägret men fick på sista dagen under matchen mot Minsk bryta då han kände smärta i sina hälsenor. Vi får hoppas att det bara är som Stina säger, trötta hälsenor som av säkerhetsskäl fick kliva av den helt värdelösa planen och att han efter lite vila kommer tillbaka och slår sig in i starelvan, för en Kalle i form är verkligen fördel blåvitt.Jag kan absolut se Blåvitt som svenska mästare 2010, och inte bara för att det är det jag vill utan för att blåvitt har en otroligt stark trupp i år, det är bra stämning i laget och alla vill vinna. Den som inte ser potentialen i det här laget i år är antagligen blind eller bara fullkomligt inkompetent.
Veckans mest klagande: Kim, det spelade ingen roll vilket väder Cypern bjöd på, det fanns alltid något som hade kunnat vara bättre, ”det är lidt för varmt, det är lidt för kallt, det är lidt för blött” påpekas bör dock att jag satt och klagade med Kim.Veckans mest utsatta för mobbing: Sebban, hade som sagt inte full koll på alla sina saker men jag vill härmed be om ursäkt till dig Sebastian Eriksson för att jag har hängt ut dig, jag är inte mycket bättre själv, undertecknad glömde sin plånbok på planet till Köpenhamn och den är nu någonstans i Frankfurt. Så förlåt Sebastian.
Veckans komiker: Citatmaskinen Carlsson, bjuder på sig själv hela tiden och sprider verkligen positiv energi till alla omkring sig.
Veckans mobbare: Hysén och Sella, dessa två gubbar låg bakom en hel del utav gliringarna mot Seb och Söder fick sig bland annat ett ”you wish, HAHA!” när han berättade för BaraBen hur skoj det skulle bli att få spela med Sella och Hysén igen när han kommer tillbaka från skadan.
Veckans högljuddaste: Islänningarna, på sitt egna språk har skrikit i frustration när det inte har gått som de vill och ord som enligt Elmar inte är så trevliga har ekat över Ayia napas träningsplaner.
Veckans sämsta: Domaren mot Minsk, jag vet inte ens vart jag ska börja, inte ett rätt hade han.Veckans bästa: Erik Lund och Elmar.
Veckans tränare: Håkan Mild, var med och coachade truppen under lägret. Hur många sportchefer gör det?
Veckans "mannen bakom kulisserna": Berra, Blåvitt hade inte fungerat utan Berra.
Veckans citat: ”SÅ JÄVLA VIKTIGT!” Ragnar Sigurdsson, kvitteringsmålet mot Minsk, målet den här säsongen är solklart för Ragge, han ska vinna.
Till sist vill vi tacka er läsare som med era bidrag gjorde denna bevakning möjlig. Vi hoppas att ni känner att pengarna var värda resultatet även utan Tobbes videoblogg och att ni hjälper oss även nästa år, vilka BaraBen representanter som än må åka. Tack till IFK Göteborg, både spelare och ledare som har bemött oss på bästa sätt och stått ut med oss så tätt inpå.Fan vad najs.
Ida M Henriksson.
2010/03/01
Låt jakten börja
Vad som kallas revanschens år börjar på lördag. En lång kall vinter är inte alls slut men snön har äntligen börjat att smälta bort. Sista träningsmatchen är avklarad. Vi är obesegrade hittills. Om en vecka kan vi tagit hem en första titel. Om två veckor kan vi leda allsvenskan igen. Det är en underdrift att säga att man som årskortsinnehavare är peppad inför kommande säsong."IFK Göteborgs målsättning är alltid att hamna topp fyra" är Håkan Milds mantra. "Nästa mästarna" basuneras det som bekant ut lite mer härligt framfusigt i tröjleverantörens kampanj.
"Vi går för guld" erkände Malmö på ett knökat årsmötet inför jubel och idel glada miner, särskilt då Madsen redan aviserat reträtten så röstningskuppen aldrig behövdes. Själv tycker jag det vore så mycket trevligare om toppstriden kunde få stå mellan Sveriges två genom tidernas traditionsrikaste och framgångsrikaste fotbollslag.
"Kom och ta oss!" säger nu regerande mästarnas adidaskampanj och börjar sälja en till synes reklamfri matchtröja 50 kronor dyrare än den blåvita tröjan (som sannolikt gjorts av samma sömmerskor i Asien med typ 20kr i dagslön). Men så är det skuldtyngda fotbollsaktiebolagets årskort billigare än IdrottsFöreningen Kamraternas och tillämpar cirkusbudgetmodellen "det man förlorar på karusellerna tar man in på gungorna". Själv är jag väldigt glad över att slippa hålla på ett aktiebolag i en fotbollsserie.
Undertecknad, högskoleekonom med inriktning på marknadsföring, passar härmed på att bjuda på några ytterst subjektiva men spontana värdeord baserade på de visuella intrycken av respektive reklamkampanj:
Stor enad trupp. Unga hungriga talanger. Landslagens framtid. Grymt målfarliga.
Vill vinna. Vågar vinna. Förbannade. Enorm revanschlust. Snart skiner Poseidon.
Det måste varit svårt välja ut bara sex av alla spelare med blåvita hjärtan
Vill vinna. Vågar vinna. Förbannade. Enorm revanschlust. Snart skiner Poseidon.
Det måste varit svårt välja ut bara sex av alla spelare med blåvita hjärtan
De enda kända i truppen med hjärta för aktiebolaget de spelar för.Förvånade. En gubbe som går sin egen väg bort från de andra i gruppen.
Lite skrämda. Inte direkt landslagsmaterial. Vågar inte se folk i ögonen.
En intakt trupp i kombination med att skadade spelare nu börjar bli matchklara kryddat med riktigt spännande nyförvärv gör att en satsad slant på IFK Göteborg som seriesegrare nu bara ger 2,90 i odds hos spelbolagen. (Elfsborg 3,50, MFF 6,00, Fotbolls AB:t 7,00) Blåvitt kommer få leva med favoritskapet som sig bör denna säsong men det sköna med det just nu är att det inte alls känns som en börda utan bara oerhört inspirerande
Dagens börs och ekonomitips går därmed för övrigt ut till aktiebolaget som vill komma och bli tagna att våga satsa de räddande Hooiveldmiljonerna på oddset på valfri toppkonkurrent. Ett 19:e guld till Blåvitt innebär faktiskt hela 190% i ränta på bara åtta månader tills allsvenskan slutar. Det tipset kan Bjärsa gärna hälsa Greklands regering om att sätta typ BNP på också.
Till alla spelare, ledare och blåvita fans vill jag bara säga att Supercupen är en första revanschmöjlighet, inget måste. Vi är ju redan klara för Europakval igen. Men så gott det vore att fortsätta vara obesegrade i år och påbörja återupprättelsen redan denna vecka.
Det är en lång väg och säsong kvar men minns den mäktiga känslan hela förra säsongen fram tills halvtid den 1 november 2009 och låt detta vara sporren. Nej förresten låt f-n slutsignalen vara bränsle också!
Det är roligare att jaga än att jagas. Jakten börjar på lördag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)