Visar inlägg med etikett Säsongen 2010. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Säsongen 2010. Visa alla inlägg

2010/12/31

"Jag började ifrågasätta, kritisera och misstro"

NYÅRSKRÖNIKA. Jag är tillbaka igen, och det är ju självklart bara för att få åka med på Blåvitts kommande träningsläger, men det förstår ni väl?

Det är snart ett nytt år och jag sitter hemma och tänker tillbaka på det året som har varit. Var det bara bedrövelse och elände? Finns det ingenting man kan packa ner i bagaget som är positivt och ta med sig på resan in i framtiden? Jag minns matcherna på Valhalla, hur sinnessjukt kallt det var och hur Erling smög omkring i sin blåvittmössa med päls och snackade danska, jag minns hur Frankie mitt under pågående match fick rädda mig från att göra ett ofrivilligt stagedive ner från snödrivan (läktaren som var täckt med snö) och in i publiken nedanför. Jag minns hur vi stod utanför omklädningsrummen med Kanal Glenn-teamet och väntade på att få intervjuer av spelarna, jag minns hur nervös jag var inför min första filmade intervju och det såg och hörde ni kanske på min intervju med Tobbe som kommer att gå till historien som den sämsta intervjun någonsin, men jag bjuder på den, någonstans måste man börja.

Jag minns bloggalan, eller nej förresten det gör jag inte för där var jag ännu mer nervös, eller kanske förväntansfull? Jag vet inte – men det var helt underbart att få ta emot pris för bästa sportblogg - en dröm som gick i uppfyllelse, flera av er anser säkert att jag var en av de skribenterna som förtjänade att ta emot priset allra minst, och jag förstår er, jag kände precis likadant. Jag hade hellre sett Feldgrau kliva upp på scenen, Feldgrau som med sina femmor har varit en av mina favoritbloggare innan och även efter att jag själv fick äran att skriva på denna blåvittblogg. Men vet ni vad? Det spelar ingen roll vem som hämtade det fysiska priset på den scenen, vi är ett. Vi är BaraBen, tillsammans var vi värdiga vinnare. Men jag tackar det ödmjukaste för att jag fick äran att hämta hem priset från Stockholm.

Efter det var det dags att resa till Cypern, Frankie hämtade upp mig i ett snöoväder helt omänskligt tidigt på morgonen, jag minns hur jag däckade av utmattning direkt planet lyfte, också av nerver och pressen som jag visste att jag hade från er läsare. Jag vaknade strax innan vi landade i Österrike(?), min geografi är sämre än sämst men jag är i alla fall fullt medveten om att vi landade i ett annat land. Det första jag ser när jag vaknar är Frankie som sitter och pekar ”Fuck You” åt mig och klagar på att jag är det sämsta resesällskapet någonsin. När vi väl kom fram till Ayia Napa efter vad som kändes som ett helt års resande började jobbet direkt, innan Blåvitt hade anlänt till sommar-ön så planerade vi hela veckan, vilka ska intervjuas? Ska allt göras i text? Film? Vem ska vi fokusera på? Vi lokaliserade träningsanläggningen och spelarhotellet, vi upptäckte Ayia Napas värdelösa internetuppkoppling och laddade för en vecka full av jobb.

Spelarna och alla ledare var helt underbara att jobba med, de tog emot oss väldigt väl och släppte in oss i gänget. Kim (ni minns den Danske målvakten?) var den som överraskade mig mest, han öppnade sitt hjärta och vi hade bra pratstunder på bänken innan träningarna drog igång. Frankie tycker att vi är lika, jag och Kim, att vi klagar lika mycket bägge två, kanske det var därför vi kom bra överens? Tobbe, Sella och Kalle Svensson tillsammans med Råttan hade när som helst platsat i humorprogrammet parlamentet och hade dominerat över alla komiker som sitter där idag. (Tips till er gubbar när ni lägger fotbollsskorna på hyllan!). Så till er som inte har sett Blåvitt under träning, jag råder er att åka upp till Skatås/Kamratgården och uppleva den stämning och kamratskap dem bjuder på.

Efter träningslägret så drog säsongen igång, efter matchen i Kalmar kändes det avgjort, vi spelade så förbaskat bra. Efter den matchen kände jag att ingen kunde nå upp till vår nivå, naiv som jag är. Fram tills det tog slut, jag började ifrågasätta, kritisera och misstro. När det går så pass bra och när det enda man andas är framgång, så tar en förlust hårdare. Är man supporter till Blåvitt så gör en förlust mer ont än vad någon annan kan inbilla sig, vi är så bortskämda med framgång. Det som hände med mig var att jag tog avstånd, jag menade att det som hände nu, det var inte mitt fel och jag kunde inte påverka det, det var inte mig det var fel på, det var Blåvitt. Men hur logiskt är det resonemanget, när jag som så många gånger tidigare har skrivit och menat att jag ÄR Blåvitt, att vi tillsammans är Blåvitt. Tänk på det. Vi ska tillbaka ut i Europa, och vi ska göra det genom att hjälpa varandra. Det här vad dock inte anledningen till att mitt skrivande avtog, visst var det svårare att finna motivationen – jag är ingen proffsbloggare, men anledningen var så pass okomplicerad att jag flyttade och började plugga, där av mindre tid över till detta fantastiska fritidsintresse.

Som studerande på annan ort så har jag både risigt med pengar och långt till matcher, Canal+ PPV borde betala en del av mitt studielån så mycket pengar som jag genererar till dem, så läser ni det här kan ni kontakta mig på ida@baraben.com för information om hur mycket ni är skyldiga. Mitt årskort har legat oanvänt under många matcher på hösten och jag överväger för och nackdelar till om det kommer att inhandlas ett nytt till säsongen 2011, jag kommer att resa väldigt mycket, spendera mycket tid i allt ifrån Norrland till utomlands på grund av skolan. Men de matcher då ni inte ser mig på läktaren, kan ni ge er fan på att jag sitter med PPV och följer mitt kära Blåvitt, tillsammans med er, bara lite längre bort.

Men för att svara på min egen fråga, var säsongen 2010 bara bedrövelse och elände? Nej. Jag kommer att ta med mig och minnas framförallt matchen hemma mot AIK, matchen då vi fullkomligt körde över dem, det kändes som en revansch som vi var i stort behov av och jag njöt länge efter den matchen. Och självklart matchen mot Ellos på hemmaplan, makalöst – västkustderby när det är som bäst. Jag tar endast med mig två matcher i bagaget, men desto fler minnen från erfarenheter jag fått tack vare fotbollen och Blåvitt. Nu väljer jag att stänga säsongen 2010 och istället se fram emot säsongen 2011.

Det här har varit ett av de mest minnesvärda åren i mitt liv, det tackar jag er för.

Och innan ni kommenterar, var vänlig läs nedanstående text.
Nej, jag ska inte med på bevakning utomlands under 2011. Jag har inte tid, och jag får inte, min resa är gjord och nu är det nästa skribents tur.

Gott Nytt År kära läsare - tillsammans är vi Blåvitt.



Yours truely, en inte längre lika nervös Ida M Henriksson.

2010/11/15

Nu börjar tv-säsongen

TV-TIPS. Säsongen är över och således även de allsvenska tv-sändningarna. Om ett halvår är de tillbaka och för att inte någon ska känna sig vilsen i tv-tablån tills dess ger BaraBen ett unikt tips till alla supportrar. Med säsongen 2010 i åtanke presenteras tv-programmen som bör falla i var man eller kvinnas smak.


"S-Danne" passade massa ungar - blev stadens kung av kungar.

Nära, nära för tunga grabbar - men inget guld när frossan drabbar.

Bedoya trodde på VM - men fick nöja sig med tv:n och FM.


Gulddrömmen brast - kunde ju bara spela på plast.

Prahl skapade ett ordentligt lagbygge - spelarflykt och snart ett kalhygge.


Gamla som gatan - överraskade som satan.
Dåligt gräs i behov av vård - åtminstone blir det en ny kamratgård.

Konstiga planer finns på ön - stanna kvar och tänk på miljön.


Äldre lagkompisar och frugan petade - nya vänner han letade.


Finska grappar var formstarka - så kaminkillar inte behövde karatesparka.
Fullt upp för snuten - inte lätt att hålla koll på suputen.


En säsong att glömma - gör det i grannbyn där man kan svina och tömma.

Spelarna flyr detta sällskap - vem vill vara fånge bland samhällets bottenskrap?

Nära åka ut med buller och bång - klarar sig ändå gång på gång.

Kom till Allsvenskan med svängdörr - trivdes nog bättre förr.

Amatörerna blev jumbo på väntat manér - hoppas vi inte ses nåt mer.

2010/11/14

IFK är bra, det är spelarna som är dåliga.

SÄSONGSBOKSLUT. En vecka sedan Allsvenskan tog slut. Guldet hamnade i Skåne, men det spelar ingen roll. 18 är fortfarande fler än 16. När Allsvenskan tog slut kändes det som en depression släppte, eller snarare en propp. Alla BaraBen-skribenter fick tillbaka sugen att skriva. Det jag tänkte göra nu är att på något sätt sammanfatta min syn på varför det gick käpprätt åt helvete den här säsongen!

Det är många som gnällt på spelsystemet. Att det är lättläst, att det är enformigt, att det inte finns någon som helst "backup"-plan ifall det låser sig. Och det är helt givet att det ligger något i den kritiken. Men det största problemet är egentligen inte alls att spelsystemet är dåligt eller lättläst. De faktorer som, enligt mig, bidragit till att vi fått se en av de sämsta säsongerna är faktiskt spelarmaterialet. Undantaget Adam Johansson, Stefan Selakovic, Tobias Hysén, TO och i viss mån även Ragge, så saknar IFK i dagsläget spelare som är såpass skickliga individuellt att det går att spela det spel som Jonas Olsson och Stefan Rehn velat spela. Det finns en anledning till att laget skapat mest från högerkanten, näst mest från mitten och i princip nada från vänster-kanten.

Jag måste understryka att jag inte säger att resten av laget är talanglösa och inte platsar i IFK. Det jag säger är att laget inte kan och inte ska spela en spelidé som de saknar material till att göra.

Annan kritik som framförts är den mot underlaget. Givetvis är det svårt att spela bollen med marken när planen sett ut, mer eller mindre, som en kohage. Det har jag förståelse för. Men det ursäktar fortfarande inte det dåliga spelet. Kan man inte spela längre passningar får man helt enkelt spela kortare och löpa mer. Att låta Hjalmar slå tjongbollar från sin position är inte en lösning. Men som sagt, underlaget har givetvis varit en faktor, men det förklarar inte de usla resultaten på bortaplan där gräset inte går att skylla på!

Kritiken av vår kära tränare (först duo, sen solo) är givetvis befogad även den. Det hör ju helt enkelt ihop med spelidé och spelarmaterial. Givetvis är det svårt att förändra och förnya mitt under säsongen. Men match-coachningen har ju varit bedrövlig rent ut sagt. Defensiva byten när vi har möjlighet att stänga matcher. Byta ut de spelare som gör bästa matchen, och sist men inte minst…straffläggarna. Hur i helvete tänker man när man byter straff-skytt inför varje straff? Hur påverkar det självförtroendet och vad sänder det för signaler till truppen? Ett tränarbyte känns egentligen som ett måste, men det finns färska rykten som starkt indikterar att så inte är aktuellt.

Det är lätt att den här mediokra säsongen faller i glömska under vintern. Låt den inte göra det. Jag vill inte återuppleva det debacle som utspelat sig under 2010. Många snackar om skadade spelares comeback. Dessa "unga lovande spelare" som ska komma tillbaka och frälsa klubben, ni vet Söder till exempel. En skada likt den Söder drog på sig kan sänka en karriär, och det är långt ifrån säkert att han kommer upp i samma klass nästa säsong. Nej, jag kanske låter bitter och negativ, men jag kommer att se fram emot säsongen 2011 med försiktighet. Endast en dåre skulle göra något annat.

2010/07/25

Déjà vu, everything is up to you

SJUKDOMSINSIKT. Hur många gånger ska den här historien upprepa sig? Vi vinner hemma med stora siffror, utan att egentligen övertyga. Vi lutar oss aningen tillbaka, intalar oss att detta var vändpunkten och mår ganska bra tills det är dags för nästa bortamatch. Då blir alla positiva tendenser vi tyckte oss se avslöjade som de hägringar de varit hela tiden, vi hamnar i underläge och jagar tröstlöst utan mål i en vidsträckt öken. Vatten!

Jag vet inte om man ska lasta unge Sandberg för målet, han var rätt bra trängd/stängd men kanske borde ha undvikit att hamna så långt ner mot kortlinjen. Och man kan med fog påstå att han räddade segern förra matchen. Jag tycker han har rätt till sina misstag, på sikt blir de till gagn för hans utveckling. Frågan är hur rimligt det är att sätta vår allsvenska överlevnad på spel genom att fylla den mest kritiska spelarpositionen med så lite rutin. Fixar han det, växer in i uppgiften och räddar vårt kontrakt i sista omgången - fine, då får vi ge Håkan Mild rätt som trodde på befintligt målvaktsmaterial. Men om inte? Vore jag Mild skulle jag skyndsamt ringa till Örebro.

Jag är generellt trött på att kritisera enskilda spelare, uttagningar, byten eller för den delen tränare och övriga ledare. Ärligt talat, vad finns kvar att testa? Det enda jag begär i kväll är en insikt hos de sistnämnda att detta inte kommer att lösa sig med ännu mer spott i näven och fromma förhoppningar om en mirakulös metamorfos.

Det är inte en pusselbit som fattas. Vi vet inte ens vad pusslet ska föreställa.

2010/05/17

Vakna upp Blåvitt!

SÄSONGSTANKAR.

Jag skiter FULLSTÄNDIGT i:
- vem/vilka som får träna laget
- vilka spelare som får spela
- vem som blir såld
- vem som blir köpt
- vem som slår straffarna
- vem som spelar på vilken position
- vilket spelsystem vi spelar
- hur mycket klacken sjunger
- hur mycket folk som går på matcherna
- om folk buar, applåderar eller svär åt spelarna
- hur många mål vi släpper in
- hur mycket boll vi äger
- hur mycket Kim flyttar stolparna
- hur mycket folk gnäller
- hur många tjongbollar konan slår
- hur planen ser ut på arenan
- hur mycket TUR vi har
- hur mycket OFLYT vi har
- hur dåliga beslut domaren tar
- hur dåligt vi spelar

Jag skiter fullständigt i allt det där.…
Sålänge laget ser till att börja vinna matcher!

Helt seriöst. "Nästa mästarna" har efter fjorton omgångar tagit 15 poäng. Bara sju poäng efter storlaget Örebro. Helt ärligt, vad är det som är fel på Kamratgården?
Jag hörde någon säga att "det är bra att uppehållet kommer, då får spelarna tid att vila".

HUR I HELVETE kan man vara värd att vila när man inte har gjort sitt jobb?

Vila är något man gör när man är trött, något man gör när man gjort sitt jobb, något man helt enkelt gör sig förtjänt av! Under uppehållet ska det här så kallade storlaget fokusera på en enda sak, att träna, träna och sen träna lite mer. Att påstå att IFK varit en besvikelse den här våren är nog tidernas understatement!

Nu kommer sommaren, och ett VM i fotboll. Då är det väldigt enkelt att glömma den här våren. Gör inte det! Händer det ingenting efter sommaren, och jag får se samma bedrövliga spel när säsongen drar igång igen så kommer jag, om möjligt, bli än mer vansinnig!

Vakna upp nu Blåvitt, efter sommaren är det upp till bevis!

2010/03/05

Nu är det dags att vakna ur vinteridet.

SUPERCUPEN. Man får säga vad man vill om Supercupen, man får tycka vad man vill om Allsvenskan eller svensk fotboll överhuvudtaget, vissa menar på att Allsvenskan inte är intressant och många hävdar att Supercupen är ett jippo.

Supercupen spelas mellan Allsvenskans segrare och segrarna av Svenska cupen, det kan man med andra ord förklara som en match mellan Sveriges två bästa lag från föregående säsong. Förra året knep AIK vinsten framför ögonen på Blåvitt två gånger på samma vecka, 2009 var Solnas år. Idag står vi i strålande sol på västkusten det är Mars och det är ett nytt år. Nyss hemkomna från ett väl genomfört läger på Cypern och med ett starkt lag som är redo för kamp. Jag ska inte säga att jag hade sett den här matchen om den hade spelats mellan Örebro och Mjällby, men då är också chansen på att dessa två lag hade möts i den här matchen extremt låg, jag skulle vilja kalla den obefintlig. Det är Sveriges två största städer och Sveriges två största lag som möts i vad som kan kallas för förspel inför den stundande Allsvenskan.

Jag ska se den, jag ska leva den och jag förväntar mig en seger.
Om det är någon iklädd gulsvart eller blåvitt där ute som inte bryr sig om resultatet i denna match är det bara ett tecken på rädsla, rädslan för förlust. Jag är inte rädd för förlust, den blåvita truppen är inte rädd för förlust, vi har upplevt den som tidigare nämnt och allt vi ska göra nu är att vinna.

Om en vecka drar Allsvenskan igång på snötäckta planer landet runt, det är en ny säsong med nya mål och möjligheter. Jag pratade igår med en man som hävdade att Allsvenskan inte är något att bry sig om, att det förmodligen är den sämsta ligan i världen. Jag tänkte över det här en sekund, är den här människan påtänd? Har intelligensen glömts kvar bakom någon barstol på en kvarterskrog? Allsvenskan är definitivt inte en av världens sämsta ligor, hade det varit fallet hade inte spelare från Allsvenskan gått till klubbar ute Europa, ut till de bästa ligorna. Zlatan till exempel, born and raised i Allsvenskan, är kanske en av världens mest eftertraktade spelare idag, efter lite stopp i Ajax och Inter spelar han nu i vad som kanske är världens bästa lag.

Allsvenskan, världens sämsta serie? My ass. Men mina aggressioner byttes snabbt ut mot medkänsla, jag tycker synd om den här människan som tror att det här stämmer, som lever efter att det här skulle vara sanningen, att Sverige faktiskt representerar världens sämsta fotboll. Det är bara rädsla och ett försvar för att slippa skämmas, den här mannen höll förmodligen på något bottenlag som kämpar för sin existens i Allsvenskan (jag nämner inga namn) och har istället skaffat sig ett lag ute i Europa som han nu ”lever för”. Kan killar ingenting om fotboll?

Ni som står för det här, ni faller i ert bevismaterial, det finns inget som stärker det ni säger. Svensk fotboll är underhållande och den är bättre än flertalet andra länders fotboll. Sen att Allsvenskan inte är bättre än till exempel Premier League eller La Liga, det har jag också självdistans att förstå.

Men nu är det så fruktansvärt nära, imorgon börjar kampen, en försmak på vad som komma skall. Det här är ingen träningsmatch. Det är inte en match mot något Borat-gäng från Vitryssland (nåja...). Det är dags att vakna ur vinteridet, det är tid att ställa sig upp, för nu kör vi.


Tillsammans mot guld 2010.