Highlights: Malmö FF - IFK Göteborg, Supercupen

Sluta mata råttorna

KNOW YOUR ENEMY. Kolla på studioklippet från Supercupfinalen en gång till.

Inte fan är Bojan genuint upprörd. Han skådespelar dessutom taffligt och lackar som mest efter att Bosse Nilsson har hållit med honom. Det han gör är att försöka bygga sitt eget och Aiks varumärke som moderna, kaxiga och coola. Vi mot röset. Alla mot stora Aik.

Lyckas folk inte se genom detta (och det brukar folk heller inte göra) kommer det stärka Aik bland yngre fotbollsintresserade. Bojan har redan lyckats och sitter inte bara som expert i diverse tv-studios utan rankas även som en bättre fotbollspelare än vad han egentligen är. En mediaprodukt.

Bojan kommer komma med utspel nån gång i veckan under hela säsongen. Han älskar att det startas hata Bojan-grupper på facebook. Precis som Berra vill att alla ska applådera när han kastar suddgummi på lärarinnan i lågstadiet.

Bry er inte. Så kanske vi slipper se honom i tipsextra i 20 år efter hans karriär.

Ett vinnande lag igen

ANALYS. I förra årets supercupfinal blev vi bestulna på en frispark och Kalmar kunde kontra in matchens enda mål i slutminuterna. Bittert när det hände, men ingen grämer sig väl för den förlusten längre. Liknande omständigheter som i går, men den gången på Fredriksskans var känslan efteråt ändå att vi lika gärna kunde vunnit. Blåvitts två senaste matcher på Råsunda har inte varit usla insatser, men ett bestående intryck är att laget känts slaget på förhand. Det får inte bli en vana, oavsett plats och motstånd.

Jag är övertygad om att känslan kommer vara en annan mot Kalmar på lördag, även om vi har två raka bortaförluster även där ... Nej, inställningen blir nog inga problem, en intressantare frågeställning är vilka förändringar tränarna kan/vågar göra i uttagning och uppställning. Här är några frågor som väcktes under gårdagens drabbning:

• Är Bjarnason fortfarande bästa alternativet på vänsterkanten? Igår verkade han göra allt annat än hålla bredden, och det går inte fort i djupled.
• Har 4-2-3-1 definitivt bytts ut mot 4-1-4-1 eller kommer det att variera? Utan två defensiva centrala som täcker upp bakom vår "nummer tio" blir hans roll otydlig. Ska Pär vara i linje med (i det här fallet) Thomas eller i hälarna på Tobbe?
• Hur given är Olsson "i maskinrummet"? Det är inte första gången man dömt ut honom som för långsam. och han brukar ju komma igen och göra stormatcher när det som bäst behövs. Fortsatt förtroende kan säkert löna sig på sikt, men om Faltsetas redan nu är mogen för större uppgifter så vore det högintressant att starta med honom.
  
• Vår offensiva bänk är fortfarande tunn av kända skäl, men vad hindrade tränarna från att kasta in exempelvis Sana i kvitteringsjakten?

Kanske borde man bara luta sig tillbaka och låta allt detta visa sig med tiden. Men tänk, för någon vecka sedan gällde det bara träningsmatcher - nu blir startelvan högvilt, och spekulationer något av det mest stimulerande man kan ägna sig åt! Tanken att snart få se Blåvitt som ett vinnande lag igen är starkare än tvivlen.

Bojans passningsfusk i klass med Kim:s "stolpfusk"

SUPERCUPEN. Här tar Bojan frisparken som leder fram till AIK:s 1-0 seger över Blåvitt i dagens supercupfinal. Eftersom Bojan efter matchen högt och vilt kraxade om att han inte stjäl mark framåt i banan med att slå bollen drygt fem meter från korrekt plats - så kan följande röda och gröna pilar visa varför vi blåvita reagerar.

Röd pil = Den passningsväg Bojan får mot en framrusande Flavio när han snor åt sig fem meter i sidled för att slå frisparken. Här kan han slå en rak boll i linje med den löpning som Flavio tar, vilket gör att bollen når fram och anfallaren kan göra mål.

Grön pil = Den passningsväg Bojan skulle fått om han tog frisparken på korrekt plats i banan. Här skulle en rak passning mot Flavios löpväg leda till att blåvit försvarare kan bryta den enkelt. För att få fram sin passning till anfallare skulle frisparksläggaren antigen tvingats slå bollen längre ut mot hörnet av straffområdet - vilket försvårar avsevärt för anfallaren - eller slå en fenomenal skruvad passning, vilket få allsvenska spelare har kompetens att göra.

Därmed blir det lite löjligt när Bojan Djordic vägrar att uttala sig om "frisparksfusket" som han är skyldig till, speciellt i sken av allt AIK-gnäll vi fick höra om Kim Christensens så kallade stolpfusk. Då var minsann inte resonemanget att "vadå, domaren godkände det så det finns inget att diskutera" från vare sig Bojan eller övriga AIK. Då var det fusk, buhu och snyftande samtal till mamma kvällspressen som stod högst på agendan.

Bojan försöker klättra på Aftonbladets lista över de största stjärnorna i Allsvenskan, där rankas dramaqueens högt. Annars hade han stått rakryggad och erkänt: "Visst, jag snodde åt mig fem meter, men nu valde domaren att tillåta det - så skyll inte på mig". I stället rusar han ur studion i direktsändning som en liten barnrumpa.

Men blöjan kanske behövde bytas?

Nu är det dags att vakna ur vinteridet.

SUPERCUPEN. Man får säga vad man vill om Supercupen, man får tycka vad man vill om Allsvenskan eller svensk fotboll överhuvudtaget, vissa menar på att Allsvenskan inte är intressant och många hävdar att Supercupen är ett jippo.

Supercupen spelas mellan Allsvenskans segrare och segrarna av Svenska cupen, det kan man med andra ord förklara som en match mellan Sveriges två bästa lag från föregående säsong. Förra året knep AIK vinsten framför ögonen på Blåvitt två gånger på samma vecka, 2009 var Solnas år. Idag står vi i strålande sol på västkusten det är Mars och det är ett nytt år. Nyss hemkomna från ett väl genomfört läger på Cypern och med ett starkt lag som är redo för kamp. Jag ska inte säga att jag hade sett den här matchen om den hade spelats mellan Örebro och Mjällby, men då är också chansen på att dessa två lag hade möts i den här matchen extremt låg, jag skulle vilja kalla den obefintlig. Det är Sveriges två största städer och Sveriges två största lag som möts i vad som kan kallas för förspel inför den stundande Allsvenskan.

Jag ska se den, jag ska leva den och jag förväntar mig en seger.
Om det är någon iklädd gulsvart eller blåvitt där ute som inte bryr sig om resultatet i denna match är det bara ett tecken på rädsla, rädslan för förlust. Jag är inte rädd för förlust, den blåvita truppen är inte rädd för förlust, vi har upplevt den som tidigare nämnt och allt vi ska göra nu är att vinna.

Om en vecka drar Allsvenskan igång på snötäckta planer landet runt, det är en ny säsong med nya mål och möjligheter. Jag pratade igår med en man som hävdade att Allsvenskan inte är något att bry sig om, att det förmodligen är den sämsta ligan i världen. Jag tänkte över det här en sekund, är den här människan påtänd? Har intelligensen glömts kvar bakom någon barstol på en kvarterskrog? Allsvenskan är definitivt inte en av världens sämsta ligor, hade det varit fallet hade inte spelare från Allsvenskan gått till klubbar ute Europa, ut till de bästa ligorna. Zlatan till exempel, born and raised i Allsvenskan, är kanske en av världens mest eftertraktade spelare idag, efter lite stopp i Ajax och Inter spelar han nu i vad som kanske är världens bästa lag.

Allsvenskan, världens sämsta serie? My ass. Men mina aggressioner byttes snabbt ut mot medkänsla, jag tycker synd om den här människan som tror att det här stämmer, som lever efter att det här skulle vara sanningen, att Sverige faktiskt representerar världens sämsta fotboll. Det är bara rädsla och ett försvar för att slippa skämmas, den här mannen höll förmodligen på något bottenlag som kämpar för sin existens i Allsvenskan (jag nämner inga namn) och har istället skaffat sig ett lag ute i Europa som han nu ”lever för”. Kan killar ingenting om fotboll?

Ni som står för det här, ni faller i ert bevismaterial, det finns inget som stärker det ni säger. Svensk fotboll är underhållande och den är bättre än flertalet andra länders fotboll. Sen att Allsvenskan inte är bättre än till exempel Premier League eller La Liga, det har jag också självdistans att förstå.

Men nu är det så fruktansvärt nära, imorgon börjar kampen, en försmak på vad som komma skall. Det här är ingen träningsmatch. Det är inte en match mot något Borat-gäng från Vitryssland (nåja...). Det är dags att vakna ur vinteridet, det är tid att ställa sig upp, för nu kör vi.


Tillsammans mot guld 2010.

Låt jakten börja

Vad som kallas revanschens år börjar på lördag. En lång kall vinter är inte alls slut men snön har äntligen börjat att smälta bort. Sista träningsmatchen är avklarad. Vi är obesegrade hittills. Om en vecka kan vi tagit hem en första titel. Om två veckor kan vi leda allsvenskan igen. Det är en underdrift att säga att man som årskortsinnehavare är peppad inför kommande säsong.

"IFK Göteborgs målsättning är alltid att hamna topp fyra" är Håkan Milds mantra. "Nästa mästarna" basuneras det som bekant ut lite mer härligt framfusigt i tröjleverantörens kampanj.
"Vi går för guld" erkände Malmö på ett knökat årsmötet inför jubel och idel glada miner, särskilt då Madsen redan aviserat reträtten så röstningskuppen aldrig behövdes. Själv tycker jag det vore så mycket trevligare om toppstriden kunde få stå mellan Sveriges två genom tidernas traditionsrikaste och framgångsrikaste fotbollslag.

"Kom och ta oss!" säger nu regerande mästarnas adidaskampanj och börjar sälja en till synes reklamfri matchtröja 50 kronor dyrare än den blåvita tröjan (som sannolikt gjorts av samma sömmerskor i Asien med typ 20kr i dagslön). Men så är det skuldtyngda fotbollsaktiebolagets årskort billigare än IdrottsFöreningen Kamraternas och tillämpar cirkusbudgetmodellen "det man förlorar på karusellerna tar man in på gungorna". Själv är jag väldigt glad över att slippa hålla på ett aktiebolag i en fotbollsserie.

Undertecknad, högskoleekonom med inriktning på marknadsföring, passar härmed på att bjuda på några ytterst subjektiva men spontana värdeord baserade på de visuella intrycken av respektive reklamkampanj:

Stor enad trupp. Unga hungriga talanger. Landslagens framtid. Grymt målfarliga.
Vill vinna. Vågar vinna. Förbannade. Enorm revanschlust. Snart skiner Poseidon.
Det måste varit svårt välja ut bara sex av alla spelare med blåvita hjärtan

De enda kända i truppen med hjärta för aktiebolaget de spelar för.
Förvånade. En gubbe som går sin egen väg bort från de andra i gruppen.
Lite skrämda. Inte direkt landslagsmaterial. Vågar inte se folk i ögonen.

En intakt trupp i kombination med att skadade spelare nu börjar bli matchklara kryddat med riktigt spännande nyförvärv gör att en satsad slant på IFK Göteborg som seriesegrare nu bara ger 2,90 i odds hos spelbolagen. (Elfsborg 3,50, MFF 6,00, Fotbolls AB:t 7,00) Blåvitt kommer få leva med favoritskapet som sig bör denna säsong men det sköna med det just nu är att det inte alls känns som en börda utan bara oerhört inspirerande

Dagens börs och ekonomitips går därmed för övrigt ut till aktiebolaget som vill komma och bli tagna att våga satsa de räddande Hooiveldmiljonerna på oddset på valfri toppkonkurrent. Ett 19:e guld till Blåvitt innebär faktiskt hela 190% i ränta på bara åtta månader tills allsvenskan slutar. Det tipset kan Bjärsa gärna hälsa Greklands regering om att sätta typ BNP på också.

Till alla spelare, ledare och blåvita fans vill jag bara säga att Supercupen är en första revanschmöjlighet, inget måste. Vi är ju redan klara för Europakval igen. Men så gott det vore att fortsätta vara obesegrade i år och påbörja återupprättelsen redan denna vecka.

Det är en lång väg och säsong kvar men minns den mäktiga känslan hela förra säsongen fram tills halvtid den 1 november 2009 och låt detta vara sporren. Nej förresten låt f-n slutsignalen vara bränsle också!
Det är roligare att jaga än att jagas. Jakten börjar på lördag.

Ilska, illamående och oro - ett gott tecken?

CUPREFLEKTION. Tänk, jag hade nästan glömt hur vidrigt det känns att förlora mot Kalmar. Supercupfinalen var plågsam på många nivåer, men i slutet av dagen är det en utebliven frispark och en boll som retsamt studsar utom räckhåll för Adam Johansson som gnager sig fast. Efter över en timmes sömngångarfotboll med horribla felpass - som nog berodde till lika delar på dåligt underlag och nonchalans - hettade det ändå till på slutet med ett intensivt utbyte av chockerande klara målchanser. När Tobbe snappade upp bollen och såg ut att bli fri trodde jag på mål. och när han fälldes åtminstone på farlig frispark – men fotbollen visar återigen sitt obehagliga ansikte som bedömningssport.

Om detta blir Kalmars enda titel i år finns det ingen anledning att deppa någon längre tid. Matchen är knappast värd någon djupare analys, men intrycket jag fick av tv-sändningen väcker en del farhågor om deras styrkor och våra svagheter. Lägger vi för stora förhoppningar på att Söder och Bärkroth ska blomstra samtidigt? Ingen av dem var dålig, men har man det tufft i supercupfinalen blir det inte lättare i Allsvenskan. Och kommer vi att vara lika sårbara för snabbt djupledsspel som i början av förra säsongen? Med lite skärpa från Kalmars avslutare kunde deras kontringar resulterat flera gånger om.

Säkert får vi se ett helt annat fokus mot Djurgården. Jag har till exempel svårt att tänka mig att Bjärsmyr helt oprovocerat ska slå uppspel efter uppspel rätt i gapet på motståndarna. Det finns alla möjliga förklaringar till lagets bleka insats - Kalmar var bara aningen bättre – och det är svårt att klandra dem för att inte brinna av åtrå efter denna högst konstruerade titel, men när jag stängde av tv:n för att slippa se kalmariternas firande blandades ilskan och det nästan fysiska illamåendet med en tydlig oro inför fortsättningen av säsongen.

När alla experter tippar Blåvitt som mästare och känslan bland fansen är att vi har något riktigt stort på gång och man gärna intalar sig att alla härliga talanger ska väga upp bristen på tunga nyförvärv och förlusten av rutin i form av Alex och Wallerstedt – ligger då inte ett antiklimax väldigt nära till hands? Eller kan ett tidigt misslyckande i en relativt betydelselös cupfinal vara tillräckligt nesligt för att samtidigt sänka förväntningarna och väcka revanschlustan?