Här är kvinnan som borde ersätta Mikael Stahre i höst

TRÄNARFRÅGAN. Kulturjournalisten och Blåvittsupportern Andreas Ekström (Sydsvenskan) lanserar denna söndagsmorgon som första etablerade debattör en namngiven person som ett faktiskt alternativ till att inneha tränarposten i IFK Göteborg 2012. Namnet är rätt kontroversiellt i en gubbfluktande fotbollsvärld - men extremt spännande och skulle utan tvekan ge Blåvitt internationell uppmärksamhet från första minut.

Citat från hans blogg:

"Min kandidat har lång och gedigen spelarerfarenhet och är sin generations särklassigt bästa svenska spelare. Det har och är inte Mikael Stahre.

Min kandidat ägnar sig alltid åt grundspel och nötande innan det blir tal om lir eller attityd, och visar på så sätt sitt djupgående fotbollskunnande och sin passion för spelets innersta kärna. Det gör inte Mikael Stahre.

Min kandidat är från Göteborgstrakten och har en fotbollssyn och föreningssyn som passar perfekt med IFK Göteborgs. Det är och har inte Mikael Stahre."

Så vem föreslår Andreas Ekholm som ny tränare för IFK Göteborg?
Läs hela hans blogginlägg i ämnet här.

Pia Sundhage om taktik inför årets OS och kunna skifta mellan 4-4-2 och 4-2-3-1.

Meriter som aktiv (Wiki):
# 146 A-landskamper/71 mål (1975-1996)
# VM: 1991, 1995
# VM-brons 1991
# OS-turnering som spelare: 1996
# EM-Guld: 1984
# EM-silver: 1987, 1995
# EM-brons: 1989
# Svensk mästare: 1979, 1981, 1984, 1989
# Svensk cupmästare: 1981, 1984, 1994, 1995
# Årets idrottskvinna 2008
+ OS-guld, VM-silver och troligtvis medalj i London, med USA:s landslag.

Blåvitt, känslor & farväl.

SISTA KRÖNIKAN. Jag sitter här bland flyttkartonger och klickar runt på den underbara bloggen BaraBen.com, läser att grabbarna åter igen ska åka ner och bevaka årets träningsläger, fan vad jag älskar det! Jag älskar eldsjälar, jag älskar personer som lägger ner tid och energi för det som betyder mest, för klubben i hjärtat, utan att egentligen kräva något tillbaka. Allt från publikvärdarna och gänget i klacken som klipper och klistrar tifon för att höja stämningen inför varje match, till bloggarna på BaraBen. Det är eldsjälarna som lyfter den svenska idrotten framåt och får den att leva.

Jag har som bekant för er flitiga läsare studerat under de senaste två åren och nu är jag snart klar, redo för att ta mig ut i arbetslivet och jobba med det jag älskar mest, sport. Men med jobbet kommer ansvar – jag har alltid skrivit direkt från hjärtat när jag har bloggat, jag har skrivit med tårar rinnande efter kinderna, jag har skrivit när jag har varit så frustrerad och förbannad att det har smattrat på tangenterna (mitt a är trasigt, man får ta i som fan för att det ska bli något), jag har spytt galla över sådant som har sårat mig eller gjort mig arg, jag har älskat det som har gjort mig glad. Nu måste jag börja tänka mer med hjärnan än hjärtat, vilket för mig betyder att jag inte längre vill blogga, för att skriva om Blåvitt rent från hjärnan och lämna ute hjärtat finns inte för mig, det går inte, Blåvitt ÄR känslor.

Så med det här blogginlägget vill jag helt enkelt tacka för mig, och påminna alla er där ute – publik, medlemmar, bloggare, medgångssupportrar, laget, klacken, LS, du som köpte en halsduk i blåvittshopen före sista matchen – jag vill påminna er om att det är ni, det är ni som är Blåvitt. Även om vi ibland vill olika saker, så vill vi alltid nå samma mål, våra hjärtan klappar alltid för samma sak, idrottsföreningen kamraterna, Göteborg. Glöm aldrig det.

Jag vill hälsa dig, Mikael Stahre, välkommen till vår underbara förening, jag vill önska dig lycka till, du har en lång väg att vandra och många ögon på dig – men lyckas du, så har du Sveriges bästa fans bakom dig.

Jag vill önska laget lycka till, nu är det dags, dags för ännu ett guld, vi vet att ni kan, och vi kommer att följa er hela vägen fram. Det gör vi alltid, i vått och torrt står vi där, står upp för staden Göteborg och våra älskade änglar.

Tobbe – YNWA. Nu ska vi fan spela Champions League igen.

Jag vill tacka er, läsare, alla ni som har hatat mig, alla ni som har älskat mig – ni har format mig till den jag är idag, tack för det.

BaraBen.com – Tack som fan för den här chansen och allt jag har fått uppleva, jag älskar er.

Tillsammans för Blåvitt.

För sista gången,
Ida M Henriksson

"En pungspark mot fotbollsaktiebolagen"

POLISEN vs FOTBOLLSAKTIEBOLAGEN. Örgryte håller sig i dagarna ständigt i medias rampljus. Precis efter att gårdagens tilltänkta sammanslagning med Qviding har nått respektive klubbars -dittills oinformerade- medlemmar och fått fotbollssverige att höja ögonbrynen så föll domen mot Örgrytes konkursmässiga fotbollsaktiebolag att betala den till synes löjliga summan 2070kr för polisens bevakning av hemmamatchen mot Hammarby 2010.

Som ett led i förändrad lagstiftning och kanske framförallt som svar på den allmänna och medialt ökade kritiken kring de stora polisiära kostnaderna kring fotboll så skickade Göteborgspolisen en faktura till ÖIS fotbollsaktiebolag i somras. Räkningen överklagades av ÖIS AB av ren princip men överklagan avslogs alltså nu.

Men det är inte den futtiga summan 2070 kronor utan principen som är den stora nyheten. Polisen tänker -och lär- framöver härmed ta betalat för sina tjänster precis som ordningsvakts- och väktarbolag när själva bedömer att de behövs för att garantera säkerheten vid evenemang. Noterbart är att polisen än så länge bara avser ta betalt vid evenemang och matcher som drivs av bolag med vinstsyfte såsom aktiebolag. Blåvitt drabbas alltså tack och lov än så länge inte då de driver fotbollsverksamheten som förening.

Domen kan och lär överklagas av ÖIS men om myndigheterna väljer att inte godta en överklagan till nästa instans så lär domen få antas bli prejudicerande. En fråga är dock om Örgrytes Fotbolls AB finns kvar tills eventuell överklagan hinner tas upp i nästa instans. Men oavsett så lär dagens besked från kammarrätten knappast minska en ökad kritisk opinion kring att låta fotbollen själv få stå för de polisiära kostnaderna i samband matcher.

Dagens dom är ett bombnedslag och pungspark mot många redan krisdrabbade fotbollsaktiebolags ekonomi och det blir nu ytterst intressant att följa om polismyndigheterna i Stockholm framöver väljer att ta betalt för varenda arbetstimme i samband med tex högriskmatcherna där. Enligt TT har de inte bestämt sig ännu... Och AIK tyckte visst att domen var "knasig".

Sånger från Old Trafford

FRAMTIDSTRO. Nu är vi här igen. Är det någon som kommer ihåg oss? Vi fyller hela vår tilldelade sektion, spänningen ligger som ett mummel hos 76 000 åskådare samtidigt som några av oss förbereder det sedan lång tid planerade tifot. Alla är upptagna med sitt, några fotar sig själva nere vid räcket med mobilkameran, någon lägger om knuten på sin halsduk, en annan sitter ensam med en öl och bara tittar stumt ut över den röda färgprakten. Den sistnämnda är nog jag själv.

Vi kan inte se det själva från den plats där vi sitter, men mitt i det röda finns denna klick av blått och vitt som bryter sig ut. Det är det som är vi. Vårt lag, våra färger. Old Trafford är ett skepp, här inne bygger människor med fotboll i hjärtat upp en energi tillräckligt för nya Big bangs, en lätt vibration från högtalarsystemet och vi inleder en ny blåvit tideräkning. Snart. Är här någon som kommer ihåg oss? Så tänker vi.


Och visst är det några där som minns. Mest sitter där turister som inget vet och absolut inget minns, där är de som är för unga för att ha varit med, jag är en av dem, andra har sedan vi sågs senast lämnat sitt älskade skepp i besvikelse över fotbollens kommersialism. Men där sitter också några som åkt omkring på vårt lilla klot trots allt, som varit i Sydney, Peking, Rom och Madrid med sitt monstruösa älsklingslag. Rent av några som säkert var med när vi stod som värdar i Göteborg för vad som verkar en evighet sedan. De minns. De minns Jesper Blomqvist. En liten banderoll hänger vid den motsatta kortsidan, ett kort budskap men fullt tillräckligt för oss – ”Welcome back”. Någon minns oss ändå. Tygstycket piskar i vinden. Jag lyfter en hand till ett tack som ingen kan se. Allt där är för stort och vi för små. Men vi är tillbaks, det är det enda som betyder något.

Jag sätter mig och försöker ta in allt, försöker minnas tillbaka på de mörka åren. Året då vi kvalade oss kvar i Allsvenskan mot Västra Frölunda, åren av ekonomisk ruin och pinsamt ekonomiskt fiffel, minns också Niclas Alexandersson, minns Fredrik Risp, minns Erlingmark och alla andra som stod upp på leriga planer i vindpinade straffområden vid defensiv hörna under en tid då vi behövde dem som mest. Jag sitter där på Old Trafford och tackar dem. Det är deras förtjänst att vi är tillbaks, äntligen tillbaks. Tack.


Vi har också oss själva att tacka. För att vi aldrig gav upp. Trots att vi förbannat det öde som gjort oss till IFK Göteborgs älskare, trots alla gånger vi åkt den långa resan hem från fan vet var med lika få poäng som vi hade när vi kommit dit, alla gånger vi i tyst ilska rivit sönder matchprogrammet i fickan på väg hem från Gamla Ullevi. Att vi trots allt detta i naivt ursinne fortsatt gå på matcher, bara av den anledningen att allt annat varit otänkbart. Försäsongsmatcher med av kylan bortdomnade tår, träningar i regn för att spana in nyförvärvet från Trollhättan, alla de pojkar vi sett i juniorlaget växa upp och dra på sig landslagströjan.

Jag sitter på Old Trafford någon gång i framtiden och tackar oss själva. För det outtröttliga tålamodet. I samma stund går spelarna in på planen. Ur högtalarna hörs vibrationerna av toner, Big bang inträffar på nytt och en ny blåvit tideräkning inleds:

Die Meister
Die besten
Les grandes équipes
The Champions

Hemma i Sverige sitter man och ser oss på teve precis som förr, sändningar med studiouppsnack två timmar innan matchstart, också i teven säger man Äntligen, men vi skiter i allt sådant där vi i sitter mitt i detta gigantiska rödfärgade skepp. Precis på den plats där det sker. Det är vi värda. När hymnen tystnat och vi torkat bort de tårar som grumlat vår sikt fyller vi våra lungor med luft i ett gemensamt andetag, vi förbereder oss för att överrösta Old Traffords tinnitusmummel. Och ur teveapparaterna runt om i Sverige, runt om i världen där ingen förstår innebörden, hör man sången som spontant och utan plan eller vägledning strömmar ur oss, unisont och självklart. Vi sjunger:


KAN NI HÖRA VÅRAN SÅNG –
AIK AIK – KAN NI HÖRA VÅRAN SÅNG?


I Solna byter man kanal, det är synd, för annars hade de därefter från hjärtat av Manchester fått höra en liten grupp blåvitklädda på en tilldelad bortasektion sjunga den låt som nu följt oss så länge. Vi tar sången från början med halsdukarna spända mellan våra knutna händer och fullföljer den utan darr på rösten. Då vi till sist kommit till slutet av sången har det röda skeppet tystnat i respekt, vi sjunger på ett språk de inte begriper men de kan se antydningar av hur mycket det betyder för oss. Själva tänker vi inte, för oss är allt givet, vi har åter nått hit:

FÖR VI GLÖMMER ALDRIG ÄNGLARNA!

Jag hoppas du som läser också kan höra vår sång, även om den bara hörs långt borta från en oberäknelig framtid.

Heja Blåvitt!

I dag presenteras Kamratgården 2.0

KAMRATGÅRDEN/ANALYS. I dag, vid 10.00 håller IFK Göteborg presskonferens. De ska presentera nya Kamratgården och enligt föreningens egna utsago kring projektet skall det vara (ungefärligt citat) "den största satsningen någonsin i svensk fotboll". På det här området då, för vi förmoda. För i klass med Swedbank stadion i Malmö och nya nationalbanken i Solna lär det ju inte bli direkt.

Inte ens om Blåvitt skulle besluta sig för att flytta upp Kamratgården till en jumbojet som ständigt cirkulerade Göteborg. Med Håkan Mild i cockpit och döpa om vår klubbstuga till "Air force seven".

Hemlighetsmakeriet kring projektet har varit kompakt. Jag har i dag talat med fyra personer inom IFK Göteborgs organisation, två på chefs- eller styrelsenivå, två som jobbar med andra roller inom föreningen - men rimligtvis har kunskap om vad som komma skall denna fredag förmiddag. Att det gäller Kamratgården 2.0 är ingen hemlighet, det har medier rapporterat om i över ett år. Men vad innebär det rent konkret? Vad kommer vi få se som föreningens hjärta om ett par år? Dessa frågor vill Blåvitt inte kommentera över huvud taget.

Enligt en av BaraBens källor ska presentationen på presskonferensen "bli något utöver det vanliga", vilket får oss att tro på antingen färdiga miniatyrmodeller av hur framtidens klubbstuga kommer se ut - alternativt att de ska presentera någon typ av digital inblick i denna framtid. Någonting väldigt visuellt och "färdigt" måste finnas att lägga fram till lokalpressen, för annars kommer Blåvitt att drabbas av en medial backlash som heter duga. Vi har varit där förr med "nyförvärvet" som mynnade ut i en ny sponsor. Den gången var de ilskna supportrar.

Marknadsmässigt vore det bästa om den delen av föreningen inte satt på Kamratgården alls, något jag tidigare varit inne på här på BaraBen. Men jag tror inte Blåvitt är färdigt för det steget, jag tror inte ens att de har en ambition om att separera business-sektionen från fotbollsverksamheten. Men det är något som jag tror är framtiden för en organisation av Blåvitts status och storlek. Men dit kommer vi så småningom. Skynda långsamt, är Blåvitts melodi.

Annars hade vi haft en egenägd arena redan vid millennieskiftet.
Men hur det blev med den saken, det vet vi alla.

Fredagens presentation blir alltså väldigt intressant att följa, inte bara för att det är en viktig faktor i den kommande femårsplan som jag talade om här på bloggen här om kvällen. Det blir minst lika intressant att se om Blåvitt kan leva upp till de förväntningar som de byggt upp hos media, sponsorer och supportrar. Om så inte är fallet - har IFK Göteborg onekligen problem med att leva upp till förväntningarna på sitt eget varumärke, för tillfället. Och det är inte bra för någon av de inblandade.

Här skriver Tobias Hysén på för 3,5 nya år i Blåvitt

Guldmynten skall hem till Göteborg

EKONOMIANALYS. Häromdagen släppte Blåvitts hemsida, för er som missat det, årsberättelsen för verksamhetsåret 2009 inför det stundande nu årsmötet 8 mars.
Det bjuds en massa intressant statistik och sammanfattningar från alla lag och sektioner samt en avslutande ekonomisk redogörelse på de avslutande sidorna.
Ladda hem den på momangen här vetja om det inte gjorts.

Så till alla er som valt att inte ha GP och har BaraBen som hovleverantör av nyheter och propaganda bjuder härmed precis självutnämnde ekonomireporter MrG på en genomgång av räkenskaperna och bjuder på mer eller mindre matnyttiga sammanfattningar, kommentarer och analyser av ekonomin.
Precis som Hjörnes del 2 är utformad. Ekonomi och Sport.


Here we go...

• IFK Göteborg gör ett positivt resultat för 2009 med en vinst på nästan 14 miljoner vilket är toppen! 2008 gick det back nästan fem miljoner så nu är allt guld och gröna skogar. Kanske. Ni som nöjer er med detta besked kan sluta läsa nu och slippa resterande lite väl långa blogginlägg.

• Enda anledningen till det goda resultat är dock att vinsten av spelarförsäljningar ökar med 21 miljoner jämfört med föregående år.

• Det är alltså inte optimalt att driften, dvs den löpande verksamheten, ej bär sig utan stabila intäkter för spelarförsäljningar. Vi fans vill ju INTE gärna bli av med de bästa spelarna till fler mittenlag i Holland. (Då var det sagt också)
  

• Mycket positivt är ökningen av matchintäkter med drygt 17 miljoner. Ett rejält höjt publiksnitt och det högre biljettpriset och årskortspriset ligger såklart bakom denna ökning.
  

• Blåvittshopen börjar även nu gå med bättre vinst än 2008 då överskottet bara några hundra tusen. 2009 ökade omsättningen med drygt 30% samtidigt som kostnaderna dock även ökat med drygt 20%. Vinsten borde ändå kunna optimeras och ge föreningen en klart bättre vinst än endast de +1,5 miljoner som resultat var. Anmärkningsvärt kring försäljningen av prylar och julgransprydnader är att varulagrets värde under året samtidigt minskat med typ 800000. Blåvitt har alltså sålt av grejer som låg och skräpade i lagren och hyllorna vid årets start. Tänkbara anledningar till kostnadsökningen bör vara att uppstarten av nya Blåvittshopen inneburit en del fasta uppstart och engångskostnader samt dubbel hyra någon månad för den gamla blåvittshopen lokalen. Givetvis innebär försäljningsökningen större varuinköpskostnader också men den kostnaden är inte riktigt i proportion särskilt när varulaget sjunkigt såpass och detta värde bör baseras på inköpspris sjunkit. Inget av Blåvittshopens klädutbud är till min kännedom varken ekologiskt framtaget eller fairtrade, som alltid är dyrare att köpa in, så inköpspriset bör ligga på max 1/3 av försäljningspriset enligt viss insyn och erfarenhet från klädbutiksbranschen. Man skall dock betänka att då blåvittshopens personal även handhar årskort och biljettförsäljning så lägger de ner en del arbetstid på matchintäktsrelaterat arbete vars intäkter framgår vid sidan om shopens intäkter samtidigt som denna arbetstid i redovisningen troligtvis belastar varuförsäljningsresultatet.
  

• Spelartruppens kostnader ökar med 10 miljoner trots att Alex lade av 2008 och då hade en lön som troligen var en klart större utgift än tex Bärkroths 2009. Anledningen till denna ökningen är dock knappast tex Bärkroth utan givetvis nyförvärven som kom mitt under säsongen samt sist men inte minst att Pär köptes innan årsskiftet som därmed belastar förra årets resultat så denna post bör rimligen sjunka tillbaka en hel del 2009 när truppen nu är sprängfylld.

• Personalkostnaderna totalt för samtlig personal inklusive spelare har ökat med 14 miljoner till nästan 54 miljoner men häri inkluderas alltså även spelarinköpen men fem miljoner högre kostnader för övriga.
  

• Den enda enskilde anställda personens lön man kan utläsa i årsredovisnigar är VD-lön. Mr Vaihela har höjt sin lön marginellt till 752000 (innan skatt dras) plus 165000 i pensionsavsättning. Sannolikt lär IFKs VD vara en av de bäst betalda i Allsvenskan men så länge direktören har styrelsens förtroende, som bestämmer VDs lön, och gör ett gott jobb att styra skutan i rätt riktning samt det ekonomiska resultatet ser är såhär bra ut finns inget att invända. Men som sagt ovan går driften för andra året långt ifrån ihop utan spelaförsäljningar och är inte optimalt och ett bekymmer som jag hoppas Blåvitts ledning gör sitt yttersta för att få rätsida på även om vi tyvärr troligtvis får räkna med att de kommande åren kommer innebär att ett antal spelare ändå säljs under säsong precis som det sett ut de sista åren.
  

• Reklam och sponsringsintäkterna är närmast identiska med föregående år. Mycket positivt är att intäkterna alltså inte minskat under rådande konjunktur på en marknad som krympigt ihop som ett russin. Man kan tycka och hoppas att IFK nu kan börja öka dessa intäkter 2010 en hel del. Men å andra sidan om nu ICA bara betalar runt 8 miljoner till IFK som huvudsponsor skall man vara rätt glad att övriga reklam och sponsorintäkter inbringar ytterligare 22 miljoner särskilt som Gamla Ullevis skyltreklamintäkter inte verkar tillfalla IFK utan arenabolaget som inte direkt gått plus så IFKs pyttelilla delägarskap där kommer inte innebära någon vinstutdelning.

• Vad som dock är mycket anmärkningsvärt är att kostnader relaterade till sponsorer och reklam under året ökat med hela 5,8 miljoner till 12,1 miljoner kronor samtidigt som intäkterna alltså stod still. Då undertecknad inte alls är särskilt informerad i marknadsavdelningens arbete eller utgifter kan man bara konstatera att det är en väldigt stor ökning av utgifterna. Detta känns inte alls bra ut när sponsring och reklam är en intäktskälla som snarare måste växa ordentligt om föreningen skall växa och på allvar skall börja sikta ut i Europa. Styrelsen och berörda i ledningen lär knappast heller missat denna läsningen så handlingsplan eller liknande får man utgå från är framtagen för ta itu med detta.

• Intäkter från sändningsrättigheter, alltså TV, minskade med 1,5 miljoner vilket är kännbart. Dessa intäkter är dock inget IFK kan styra utan baseras som jag känner till det på hur ofta Blåvitt är ett av lagen i dagens match i Canal Plus eller TV4. Nivån på dessa pengar regleras även helt av avtalet SvFF tagit fram med Kentaro. Tänkbart är att denna siffra kan öka igen 2010 när Blåvitt är är tippade att ligga i topp samt tex det faktum att Hammarby även åkt ur så det finns färre Allsvenska Stockholmslag att visa i TV.
  

• Mycket intressant att matchkostnader så finner jag det även att utgifterna enligt resultaträkningen endast ökat några hundra tusen till 12,5 miljoner trots de enorma, och med facit i hand bortkastade, säkerhetskostnaderna för sista matchen. Publikböters ingår sannolikt i denna posten.
  

• Medlemskostnader har ökat med 1,8 miljoner vilket också är anmärkningsvärt. Kan det möjligen vara så att det är här kostnaderna för sista matchen gömmer sig?

Sammanfattningsvis är det ändå givetvis ett mycket glädjande ekonomiskt resultat Blåvitt gör 2009. Räddningen stavas dock försäljning av Wernbloom och Bjärsmyr samt om man inte är felunderrättad intäkter från vidareförsäljningsklausul på Hamburgs köp av Marcus Berg.

Det finns all anledning till en del höjda ögon bryn. Man får hoppas att spelet går minst lika bra så Gamla Ullevi fylls lika bra 2010. Klubbledningen behöver få grepp om driftskostnaderna som alltså fotfarande inte går jämnt ut och en del höjda kostnader inom områden där intäkterna inte ökat alls i motsvarande grad. På sikt vill inte man som supporter ogärna att klubben skall vara beroende av att sälja de största stjärnorna.

Överskotten och intäktsomsättningen från reklam, sponsring och prylar behöver ökas mycket mera för att IFK skall kunna växa. Biljettintäkterna kommer troligtvis inte öka särskilt mycket under 2010 förutsatt att publiksnittet ligger på samma skapliga nivå p.g.a. en marginell biljettprishöjning. Stora viktiga intäksrika matcher såsom derbyt mot ÖIS eller mot ett publikdragande Bajen faller bort. Men om laget spelar och ligger i topp bör framgången och en tänkbar ny toppstrid dra bra med folk. Skeptikern inom mig säger tyvärr att tex Åtvidaberg knappast kommer dra i närheten av fullsatt såsom ÖIS-derbyt skulle gjort. Intäktsbortfallet bara pga uteblivet ÖIS-derby, med ett högre biljettpris, kommer tvärtom kunna innebära ett bortfall på flera miljoner biljettintäkter.

Det kanske är dax börja våga kräma ur ICA mycket mera framöver. En nackdel med ICA som huvudsponsor är dock givetvis att det inte är ett internationellt varumärke/bolag som tex har noll nytta av europeisk exponering vid ev framtida europaäventyr. Men å andra sidan så finns det ju tex en viss spansk klubb som tvärtom skänker pengar och upplåter tröjreklamplats åt Unicef enbart..

För att Blåvittshopen och prylförsäljningen skall bli en kassako som matchar det varumärkesvärdet de säljer och tar betalt för krävs det helt enkelt att alla blåvita fans shoppar mera. Framgång på planen är givetvis oerhört viktigt för souvenirförsäljningen där nyckeln till en fortsatt ökad varuförsäljningsframgång är som jag ser det främst då är ett ordentligt utvecklat och varierande utbud av snygga och attraktiva produkter anpassat efter alla olika segment av änglaskaran. Jag hoppas och är säker på att Blåvitt är medvetna om att de fortfarande har mycket att utveckla kring souvenirförsäljningen i samband med hemmamatcherna. Blåvitt skulle definitivt kunna öka impulsköpen en hel del med tex en extra bemannad mobil kassa vid entrén inne i Blåvittshopen. De mobila små merchborden inne på arenan borde utvecklas ordentligt men enkelt med små medel genom att snegla på t.ex. hur artistmerchendiseförsäljning i samband med större konserter går till med bättre klart bättre monter, belysning, prislistor, prislappar, upphängning och skyltning.
Dealen med Intersport bör även göra att det framöver förhoppningsvis kan prånglas ut och säljas mer IFK grejer över hela landet i deras butiker.

Vill du vara med och påverka din favoritklubb IFK Göteborgs framtid så är det enkelt.
Bli medlem.
Gå på årsmötet 8 mars om du redan är medlem.
Ge beröm eller ställ frågor kring hur saker och ting fungerar och sköts.
Ge positiv, negativ eller kanske främst kreativ kritik.
IFK Göteborg är en demokratisk förening där medlemmarna styr.
Som ängel är det skönt slippa håller på ett aktiebolag som spelar boll.

Om framtiden och Gamla Ullevi

KOMMENTAR. Det rapporteras idag i tidningsvärlden att Blåvitt och Gamla Ullevi AB (GUAB) står långt ifrån varandra i förhandlingarna om ett nytt kontrakt. GUAB sa upp det gamla kontraktet efter säsongens slut då de vill höja hyran eftersom driftkostnaden för arenan blev högre än vad man beräknat. Gais och Öis skall vara nära nya kontrakt med företaget, men vår klubb är alltså fortfarande långt ifrån ett nytt avtal.

Det stora problemet i förhandlingarna är att Blåvitt vill ha tillgång till mer av intäkterna från arenan på matchdagen. Den gångna säsongen så tillföll intäkterna från loger, reklam, försäljning i kioskerna och restaurangerna GUAB. Redan inför den förra säsongen så kritiserades uppdelningen av intäkter då Blåvitt helt klart drabbas hårdare än övriga klubbar av avtalet. De intäkter vi förlorar på att inte ha tillgång till loger o.s.v. är markant större än de förlorade intäkterna för Gais och Öis, då vi utöver detta dessutom har högre hyra än våra lillebröder så blir situationen något absurd. Varför skall vi betala mer bara för att vi har mer publik?

Att Blåvitt äntligen insett att man förlorar viktiga intäkter och nu kräver att man nästa säsong skall få ta del av dessa är givetvis positivt. Om vi ska fortsätta vara Sveriges ledande fotbollsförening så måste vi kunna ta del av alla intäkter på matchdagen, inte bara biljettförsäljningen. Jag förutsätter att den här frågan kommer lösa sig innan säsongen startar och att Aftonbladets ”skräckscenario” om en flytt från arenan aldrig slår in. Frågan är dock hur vi skall ställa oss till framtiden på arenan, alltså åren efter dem kommande säsongen.

Gamla Ullevi är sportsligt en stor framgång för klubben. Även publikmässigt har vi fått ett lyft. Ekonomiskt har arenan dock inte varit det lyft den borde varit. Inför kommande år bör därför klubben se över arenasituationen. Som jag ser det finns det ett antal alternativ.

- Köp Gamla från kommunen. Detta bör helst göras utan inblandning från lillebror grön och röd, de kan få hyra arenan av oss eller flytta. Köpet kan finansieras genom försäljning av namnrättigheter till något företag (helst inte Swedbank, vi har tillräckligt med arenor som heter det).
- Låt nuvarande ägarstruktur vara, men utarbeta ett avtal som ger IFK möjligheten att bli den storklubb vi förtjänar vara. Intäkter från loger, reklam, restauranger och så vidare måste tillfalla klubben, inte kommunen.
- Bygg nytt. Gamla Ullevi är en arena som har en hel del brister och är inte en arena som tillåter någon större expansion för Blåvitt. En ny arena kan finansieras på samma sätt som ett köp av Gamla och skulle dessutom ge Blåvitt en egen arena som helt kan anpassas efter våra behov, helt utan Gais och Öis. Blåvitt är en klubb som borde kunna nå publiksnitt på över 20 000 och då behövs givetvis en större arena. Då marken i centrala stan är dyr så bör man kolla på mark i utkanten av stan eller i till exempel Mölndal.

Nu vet jag att det sista alternativet inte är särskilt troligt, men det är samtidigt egentligen det bästa enligt mig. Blåvitt är ett starkt varumärke och vi borde ha en egen arena där våra lillebrorsor inte är välkomna. Det jag vill uppnå med den här artikeln är att på nytt sätta igång en debatt inom de blåvita leden om vår framtid, en framtid som inte nödvändigtvis måste vara bunden till Gamla Ullevi.

Vi är blåvitt och framtiden är vår!

Hollywood spår Örgryte IS framtid

FRAMTIDEN. I Hollywood har de som bekant rätt trend- och nutidskänsliga val av teman för filmer. Om kidsen gillar rymden så görs rymdfilm, om människor är rädda för miljöhotet görs naturkatastroffilmer.

Nu visar Hollywood-producenterna utmärkt fingertoppskänsla.

En av 2009 års väntade storfilmer skickar en extremt tydlig signal till Öis, en signal om hur deras framtid i årets fotbollsallsvenska kommer se ut...