Sam Larsson "klar" för Heerenveen.

IFK Göteborg gick precis ut via sin officiella hemsida och lät meddela att Sam Larsson i skrivande stund sitter på ett plan till Holland för att slutföra förhandlingarna gällande hans flytt till Heerenveen.

För fyra månader sedan satt vi ner och åt en längre stund där vi spelade in ett avsnitt tillsammans med de två spelare som under detta fönster gjorts klara för försäljning. Där pratades framtid, nutid och målsättningar.

Det avsnittet ser ni här;

Matchtankar - Györi ETO hemma, 24/7

ANALYS. Återigen brutaljinx från officiella håll när det skickas ut e-post om hur avancemanget ser ut och biljettinformation angående Rio Ave. Visserligen, efter kanonresultatet 3-0 borta i Ungern borde ju saken ha varit klar. Så uppträdde åtminstone spelarna. En helt okej första där det borde ha stått 1-0 (minst) på tavlan efter ett gäng kvalificerade chanser, i synnerhet efter fasta situationer i form av bra hörnor och Sams giftiga frispark.

Nu stod det istället 0-0 efter 45 och känslan satte sig mer att "inte släppa in fler än 2 baljor så är det klart" syntes jävligt tydligt på spelarna. Självklart då att efter ett rött (domaren var väldigt frikostig med korten ikväll, och rätt eller fel på rött vetefan) på han Rudolf svenskdödaren kom logiskt nog deras 0-1.

Kändes ju såklart lite som skit samma ändå eftersom inte direkt mycket tydde på att det skulle ringa flera gånger bakom Sandberg. Ändå. Jävligt onödigt. Stundtals bedrövligt spel på högerkanten (i synnerhet) efter halvdana rensningar och insatser av Adam kombinerat med ett mycket märkligt och rentav dåligt alibispel av MSD som gång efter annan föll in i banan när han borde bredda, och få gånger gick på kanten när han borde mött boll. Andra konstiga i kråksången var ju också att både Vibe och May fick 90 minuter, men som tur var/är syntes ju inga direkta utmattnings- eller nedbrytningssymptom på någon av dem. May som återigen lirade mycket bra på mitten, och Vibe, som gång efter annan visar så sjukt mycket hjärta att alla, oavsett sexuell läggning skulle vilja sätta bo tillsammans med den fantastiska dansken. Se bara på maxlöpet i slutminuterna. Han är för jävla dejlig Vibe.

Sen har vi Joel. Oj, oj, oj. Fullkomligt älskar (har dravlat, orerat, mässat och spaltat meter om det förut, men det skiter jag i) när Joel spelar boll. Förläng med smålandspajken, ögonaböj!

Att Söder sedan kom in och spelade högerytter, där jag gärna ser honom framöver var ett positivt inslag, även om han inte uträttade allt för mycket så kändes det ändå bra för framtiden att han var inne på den positionen.

Några korta från matchen då:

+ Joel!
+ JJ! Jösses så komplett han är som spelare nu. Bara att lyfta på hatten och tacka för allt snart?
+ May. Vinner boll, flyter fram och skapar lugn för medspelare.
+ Sam. Man kan inte riktigt få nog av hans göttigött. Något slarvigt vid ett tillfälle, men vafan.

- MSD. Nej, ingen bra insats. Idag heller.
- Adam. Nej, ingen bra insats. Idag heller.
- 6000-isch? Wtf?
- Sobrafilmningarna? Sobrafrisparken i slutet? Komigen nu...
- Lite onödigt att paja den förlustfria sviten, men okej, "rätt match att förlora".

Mot tre extremt viktiga poäng på svårspelade ålarensvallen, så kör vi järnet mot Portugiserna nästa vecka! Då kräver jag fan 5-siffrigt på läktaren. Allt annat är för bedrövligt.

Matchtankar - Helsingborg hemma, 6/7

ANALYS. Efter sju sorger, flera svåra år och en jävla massa flathet är det dags både för mig och blåvitt att komma in i matchen igen. 6-2 mot hif, heif?, Helsingborg och man borde ju självfallet sitta jävligt still i den känslomässiga hissen. I synnerhet efter debacleskräpet mot Fola Esch i torsdags. Eller? Jag vet inte. Stahres uttalande i gepe om att fansen hatade honom/laget (eller bara honom?) efter noll noll mot Luxemburgs näst bästa klubblag, och att vi älskar honom (eller kanske mer laget, typ?) efter 6-2 mot ett Helsingborg som var riktigt trötta. Sanningen skulle tydligen vara mitt däremellan. I alla fall enligt Stahre, denne fingerspetsretoriker. Men, resultatet styr tanken, och jag tycker fan att Helsingborg var bättre än Fola, så ingen logik, floskelgenererad eller ej verkar funka i detta fallet. Och vänder man på det, när det gäller att resultatet styr tanken-teorin, så borde man ju varit än mer förbannad i torsdags, eftersom "vi inte ens förlorade".

 

Hur som helst, tre extremt viktiga (såsom alltid) poäng, hämtades hem efter ett mycket trevligt spel i söndagens match. 4-4-2 med en tydlig balans och samspel mellan JJ och May, en frejdighet av Sam och Ludde (yay, honom har vi sålt!), bra avvägd defensiv/offensiv av MSD, fantastiskt löpstarkt och utdelningsrikt arbete av Emil (nej, Adam ska inte spela högerback nu när Salomonsson kör såhär) och en stekhet Vibe som gör allt rätt nu, så får vi vara nöjda. I alla fall lite nöjda, Söder gjorde ju mål!

 

Hur ska laget formeras och spelas framöver då? Mot Fola vore det ju ett direkt tjänstefel att ändra på gårdagens elva. Gurra (S) kan inte plockas in "bara för att han ska spela", Adam ska definitivt inte gå in "bara för att hans ska spela", och Mané får nog bestämt sitta kvar och häcka på bänken ett tag till. Samtidigt, en av nycklarna i gårdagens match var ju självfallet individuella prestationer, men i huvudsak kändes det som att för första gången på länge, "så var skallarna på plats". Inställningen verkade finnas hos de flesta. Löpningar, understöd, avslut, variation och framförallt en tro på uppgiften lös igenom. Till och med efter Helsingborgs plötsliga mål.

 

Smolket i gårdagens bägare får ju ändå tillskrivas deras snöpliga reduceringsmål efter Sandbergs något mindre lyckliga murplacering och hans retursläpp. Hur som helst så kan vi ju glömma det ganska lätt när Engvall trummade igenom några minuter senare och löste den där straffen. Solklar sådan. Maylangu dönade upp den i taket på ett Farnerudsäkert sätt. Flott.

 

Några korta från matchen då:

 

+ Vibe!

+ JJ!

+ Sam!

+ Emil!

+ Inställningen och genomförandet.

+ Variationen.

 

- Rätt bedrövligt försvarsspel vid deras mål. Kommunikationen från Sandberg måste bli lite bättre.

- Helsingborg. De var sannerligen inte bra. Inget som vi ska gnälla över såklart, men växlarna får kanske inte dras för hårt efter denna segern. Sitt still i känslomässig hiss med skallen på plats.

 

Nu kör vi över Fola på torsdag.

Matchtankar - falkenberg hemma, 25/4

ANALYS. Lönefredag. Fredagsmatch. Gött väder. Nykomling. What could possibly go wrong? Ja, med 1,001 i odds var det ju rätt väntat att det skulle gå åt helvete. Nej, kanske inte riktigt så väntat, men ändock intet förvånande. Och helt åt helvete gick det ju inte heller för den delen, men hårsmån, straffspark, millimeter, sekund eller you name it ifrån en smärre katastrof var det ju. Att en första halvlek genomförs så fruktansvärt dåligt, utan ett enda skott på mål (offensivt), utan en tydlig spelidé, utan någon tillstymmelse till spel genom centralt mittfält, utan någon kreativitet och framförallt såpass lättläst som man agerar är inget annat än väldigt väldigt anmärkningsvärt för ett lag som lever, tränar och spelar så tätt inpå varandra.

Visst, alla kan ha en dålig dag på jobbet och den mest typiska standardkommentaren från jeppar på stan, "- jag tittar inte på allsvenskan för den är såååååååå dålig" besannas ju rätt hårt när man ser tillbaka till det som utspelade sig inför 11400 (eller åtminstone 11389) nagelbitande fredagsmysare. Men att det spelas med en så uppenbar och fantasilös "game plan" är nästintill inte värdigt för allsvenskan, heller.

Så, nu har jag rasat lite inledningsvis och får väl ge mig på att vara lite mer analytisk och pinpointa vad jag helt enkelt tror är orsakerna till att vi spelar eller åtminstone inleder (första halvlek) matchen såpass kass som vi gör.

• Bristen på spelidé och viljan att göra någonting kreativt genom centrallinje. Man har kanske blivit bortskämd i att Sam ska göra det, när vi så uppenbart inte har någon som helst kreativitet på högerkanten (när Vibe inte spelar). Uppenbarligen försöker ju Sam, men emellanåt blir det lite svårt, och det finns inte direkt jättemånga alternativ när och om spelet sågar sig igenom kanten.

• Oviljan i att ta skott utifrån. Visst, Mané försöker ju vid något tillfälle, men timingen och värderingen i hans avslut lämnar ju gött mycket mer att önska. Cred för att han är den enda som försöker ändå. Inte good enough dock. Våga skjuta, för i helvete.

• De extremt raka linjerna med de extremt stora avstånden mellan anfall och innermitt. Gurra och JJ gör ju det kanon, det som de gör, men, det blir så innihelvete betongcementerat i knät ovanför Kjetil och Bjärs. Det finns inget som sätter ihop mittfältet när både Söder och Mané vill gå rätt djupt offensivt och "Gurra & JJ's enskilda städfirma HB" gör allt för att freda vår defensiva yta mellan mittplan och straffområde. Den uppenbara förändringen som sker (löser upp detta "gap") när May kommer in är både en fröjd att se och visar på att det är så vi måste formera oss framledes för att kunna ha en chans att utmana om de ädlaste medaljerna.

• Respekten. Självfallet ska man visa respekt för sin motståndare, men inte så sjukligt räddhågsen respekt som vi på senaste visat till både BP och nu Henke Larssons gubbar. Det ser ju nästan ut som att alla är svinrädda att göra något fel vilket leder till att det statiska "spelet" blir galet uppenbart. Ingen driver på, vågar göra det oväntade, vågar slå den enkla men svåra och kanske öppnande passen,  och som sagt, vågar ta avslut.

Nu är det ju lyckligtvis inte jag som coachar laget och behöver genomföra åtgärderna för att få till bättre spel och vunna matcher framöver, så jag kan gott luta mig tillbaka och gnälla vidare som åskådare och enhälligt uttalad bloggexpert. Det är det som är det fina i kråksången.

Samtidigt, när Stahre faktiskt (inte så ofta vi sett det) gör ett hyfsat tidigt dubbelbyte och slänger in May/Darijan så är det ju uppenbart att något händer. Visst bytena sker i ett läge i matchen när vi faktiskt maler på och har en jättechans efter fint förarbete på vänsterkanten av Ludde där MSD's avslut räddas på mållinjen, men det ger ju en rätt bra mersmak när man ser May's löpvilja, tvåvägsspel, intelligens, vilja att ha boll, och på farnerudskt sätt flyter fram på planen, då lugnar man sig lite. Ändå.

Så kom då läget när JJ älgar sig igenom straffområdet och får den där straffen. Såg lite billig ut från min position på sektion J, men vad gör det? Någon gång ska vi väl ha lite flyt också. Om det hade något att göra med att domaren hette Glenn kan man ju låta vara osagt. Sam gör iallafall jobbet och dunkar in det så extremt viktiga målet som ändå ger oss lite andrum och de tre poäng som en sådan här match bara måste rendera i.

Så, mycket osammanhängande bakfylleblaj från min sida följs av några korta från matchen då:

+ Sandberg! Gött att han få gå in och spika igen. Grymt viktig dubbelräddning. Visst, något osäkert luftspel på några fasta och höga inlägg, men skit samma.

+ Stahre! Att han ändå går ifrån sin mest uppenbara game plan och byter ansikte på matchen "redan" i 57:e är bra.

+ 3 poäng!

+ Fredagsmatch!

- "Spelidén".

- Den extrema respekten vi visar våra motståndare. Kom igen. Hemmaplan. Kör över. Kör som fan.

- Gapet mellan defensivt innermittfält och anfall.

Slutligen måste jag ändå berömma Söder som ändå springer extremt mycket och förtjänstfullt. Gör de där smågoa grejerna som han är duktig på. Skapar mycket oreda men lyckas ju tyvärr inte sätta den där sista tredjedelen och med det bli en fullfjädrad anfallare. Det är synd. Robin är bra. Det är han.

Nu slickar vi i oss smaken av tre grispoäng och ser framemot ellos på söndag om en vecka. Nästa person som kallar den matchen för derby, eller västderby kan väl bara sluta upp med det? Snälla.

Krossa ellos!

Matchtankar - åff hemma, 17/4

ANALYS. Det är lätt att ryckas med i den känslomässiga hissen som vår gode tränare uttrycker det. Eller, hans andemening är ju givetvis att INTE ryckas med i den känslomässiga hissen. Däremot, likt förbannat lätt som fasen att göra det. Lika illa som måndagens resultat var mot superskickliga BP, lika fantastiskt var gårdagens mot rötna åff. Charmen med fotboll såklart. Alla är vi våra egna experter och självfallet kan vi extra mycket om fotboll när det går åt helvete. Samtidigt, vi bröstar upp oss och säger "vad var det jag sa?" när laget lyckas defilera ett motstånd som slutar spela efter 58 minuter. Som igår.

Innan matchen igår var den absolut största snackisen, åtminstone på vår uppladdning, hur laget skulle formeras, såklart. Det talades om vem som skulle peta vem, hur man skulle använda högerkanten, skulle Kjetil spela, bänkas MSD och hur gör vi med Gurra? Det föll ju väldigt väl ut kan man ju såklart säga med facit i hand. Jag själv, egenutnämnd expert, hade faktiskt en önskan och tanke om att flytta ut MSD, kasta ned Vibe på högerkanten och på så sätt göra plats för stoneface Mané. Att Stahre dessutom skulle bänka Haglund och slänga in Gurra på gammal hederlig position och spela vidare med Kjetil kändes dock som en större högoddsare.

Hur som helst det visade ju sig vara ett väldigt bra drag att kunna hota på både höger och vänster sida när Vibe agerade förtjänstfullt, frejdigt och varierat (till skillnad från tidigare högerkantspel) tillsammans med Adam (bra!) och vaskande fram flera farligheter. Återigen, åff bjöd väl inte till värsta tänkbara motstånd, men vad gör det med 5-0 på tavlan?

Överlag tycker jag ändå matchen genomfördes väl, förutom första 13-18 minuterna i andra halvlek. Där kändes det som att BP-skräpet var (åtminstone litet) på väg att upprepas. Samtidigt, det var helt uppenbart att om vi bara skulle hänga in tvåan, då skulle det vara klart. Så gjorde han, (Ååhhh, Lasse Vibe (Lasse Holm!)) sitt andra för kvällen efter en smörpassning från Adam. Dejligt mål!

Med Mays inhopp fick vi ytterligare en dimension i spelet. Visst och återigen, detta var i ett skede där storlaget Åtvidaberg hade slutat att spela boll. Typ. Anyway, Mays spelstil påminner inte så lite om en viss Farnerud i vissa bolltouchar och flow på planen där han gör ett vansinnigt bra förarbete innan Sams märkliga 3-0. May kommer att bli viktig. Inget snack om den saken. Lugn, metodik, finess och ackuratess. Det är precis vad vi behöver i ytan mellan betongmittfält och topp.

Sen när Vibe satte sitt tredje efter den rysliga "fösningsassisten" från Sam och 4-0 var klart kändes det ju som att det kunde rinna iväg hur långt som helst. När Söder (bra idag!) dessutom blir berövad på 5-0-an var ju utklassningen ett faktum. Det vi ska ta med oss och minnas, för att som sagt balansera den känslomässiga hissen, eller i alla fall stoppa den på ett vettigt våningsplan, är att läsa och begrunda @LasseVibe: Tack alla.Glöm inte hylla mina lagkompisar.Vi är ingenting når vi inte jobbar tillsammans & det såg vi även idag.Och: det var BARA 3 poäng!!". Det var bara tre poäng. Om än tre goa poäng.

Några korta från matchen då:

+ Vibe!
+ Manés skottvilja (första touchen på distans efter 15 minuter)!
+ Sam Larsson. Som någon skrev, allt som Vasquez och Sana ville vara, är Sam.
+ Sam och Manés ordväxling/arga leken-tävling efter ett fint anfall i första där Mané sköt istället för att passa Sam. Vinnarinstinkt.
+ May! 
+ Vilja att coacha och förändra!

- Manés skottvilja. Värdera, värdera, värdera!
- "Mentala fallet" direkt efter pausvilan. Duger inte att falla ner/ihop sådär gång efter annan.
- Söder? Om det stämmer att han gnällde rejält för Bojanic "snodde 5-0-målet", då är det lite smålöjligt kan tyckas. Samtidigt, Bojanic ska ha fet kredd att han dundrar på och hänger den. Skit samma om det var öppet läge för Söder. Har du chans att göra mål. Gör mål. Punkt.

Nu är det "bara" att rida på vågen, stanna i hissen, behålla hettan och kylan och krossa Kälmäh.

Matchtankar - Sundsvall hemma, 15/3

ANALYS. Att bibehålla kvalitén och rida på vågen gällande de positiva ordalag som sagt och skrivits de senaste dagarna, till och med från Andrej och klubben, blir inte lätt. Men, en får göra så gott man kan. Det där med positivism sprudlande entusiasm har ju dock inte riktigt blivit mitt signum på bloggen. Anyway, idag spelades det match på betongevi, segermatch dessutom. Jag funderade ett par varv innan matchen och undrade varför man egentligen flyttade den. Slutsatsen var ju dock självklar, kan man spela på naturgräs, ska man spela på naturgräs. Och vilken gräsmatta Ullevi bjöd på!

Rasande tempo första minuterna. MSD visade prov på mycket fina nummer och bjöd Lasse på ett guldläge vilket borde renderat i ett mål i inledningen, men Sundsvalls rosa tjockis värjde undan med en benparad. Smedberg Dalence och Vibe revanscherade ju sig dock ganska omgående efteråt där en perfekt boll nådde danskens panna. BAM, 1-0! Som jag nämnde i halvtids-Edströms-Fopolldirekt-analysen i Kanal Glenn så var jag dock lite förvånad att Sundsvall faktiskt replikerade såpass bra och snabbt som de gjorde. Annars kanske man kunde tycka och tro att ett Superettangäng med köpcenterambulerande Idolsuperstjärnan Walker borde bryta ihop lite grann av en sådan tidig kalldusch.

Det gjorde de inte. Snarare tvärtom och Bjärs (som inte hade sin bästa dag på jobbet) självmålade på en hörna som kanske inte borde kommit till. När numera målsprutan Kjetil gjorde 2-1 på en hörna åt vårt håll något senare kändes det återigen som att det skulle bli lite av en 10-0-defilering, men det ändrade Bjärs på ganska snabbt igen. Ett totalt bedrövligt uppspel (igen) som tillslut hamnade hos Pa Dibba (enda spelaren i Sundsvall som var rätt bra, eller?) som på ett jävligt snyggt manér (oh yeah) hängde upp den i krysset.

Halvleken slutar 2-2 och som tidigare nämnt fick jag äran att gästa Kanal Glenn denna vecka och gnälla lite på riktigt också. Ska inte röja hela min intervju, men jag kan åtminstone läcka att som självutnämnd expert nailade jag slutresultatet i mitt halvtidstips. Där kan Edström slänga sig i väggen.

Andra halvlek startar och ganska tidigt känns det, i och med Sam Larssons fantastiska sätt att spela fotboll, som att detta blir nog inga större problem ändå. Och denne Sam, inblandad i det mesta både offensivt och även väldigt förtjänstfullt vägvinnande defensivt, skojar friskt på sin vänsterkant och serverar farliga framspelningar när han känner för det. Vibes 3-2-mål var oerhört viktigt för oss och för matchen (jävligt tjusigt var det också), men Sams upprullande och egna avslut till 4-2 är inget annat är klass. Läste på något annat ställe på nätet att Sam bara hade fått betyget 4 på en sjugradig skala, där 4 tydligen bara betyder "godkänt". Obegripligt om man frågar mig, experten. Sam var bra idag. Riktigt bra.

Några korta från matchen då:

+ Sam Larsson

+ 4 mål

+ Lasse Vibe

+ MSD

+ Fotboll på gräs

- Bjärs hade inte sin bästa dag idag

- Lite oresolut i spelet emellanåt ändå. Dålig rörelse och ingen som vill ha boll.

- Onödigt att släppa till 2 kvitteringar mot ett Superettanlag. På slarv dessutom.

Nu ser vi framemot vad lottningen har att erbjuda på måndag i Gomorron Sverige klockan 8:45, eller vilken märklig tid man nu hade valt att genomföra den.

Fortsätt att #visafärg! Fortsätt att köpa årskort! Fortsätt att dela bilden på Manés dragg!

Matchtankar - Värnamo hemma, 1/3-2014

ANALYS. Vi tar vid där föregående säsongs gnällkrönikor slutade. I viss ovisshet. I sedvanlig ordning med för många invektiv och en hel del negativa aspekter. En försäsong som innehållit en avgången sportchef, en föreningsstyrelse under pånyttfödelse, en återuppstånden Erling och med förhoppning om en återkomst av den "riktiga Erling" till föreningen, återigen. Och här är jag igen. Mr. Gnäll.

Vi såg en en match som inte direkt går till historien. En match där vi för sjätte matchen i rad provade den sjätte konstellationen av "anfallsspelare". Det är på den nivån vi jobbar, nowdays. Uppenbarligen. Med en dåres envishet agerar Robin Söder, "axelmantlaren", kan man säga så? Grabben på tio år, den ständige talangen, vår frälsare, Tobbes arvinge, målgöraren, som faktiskt blev målgörare i anfallsrollen mot Värnamo. Detta lag som fick kvala sig kvar i superettan förra säsongen mot toppgänget Dalkurd. Har vi/man/Stahre en förhoppning om att en anfallare (vem? Söder?) ska göra de där 15-20 målen på en säsong som Tobbe, Let's Dance-dansarens son, "alltid" lyckades göra? Jag vet inte. Onekligen verkar det som sagt som att man borrar in huvudet i väggen och låter Söder försöka. Inget fel i kontinuitet. Inget fel i att låta Söder köra på. Men hur länge och till vilket pris? Det raljerades på läktaren (återigen) mot den gode Sjögren, som dagen till ära var bra dragen, som prompt tycker att vi inte behöver handla en anfallare. Kanske är det så. Vi har ju Kjetil.

Ett motstånd där vi på pappret, oavsett namn på opponenterna, ska vinna med minst ett gäng baljor med avseende på att de just råkar komma från divisionen under. Eftersom de som tidigare nämnt för det mesta även får kvala sig kvar i superettan får de självfallet per definition epitetet "solklar slagpåse" för oss experter på läktaren. Visst, en cupmatch är en cupmatch, men de ger oss till en början (61 minuter) vissa bekymmer. Spelidén verkar fortfarande vara likt den när Tobbe kutade i tid och otid och skapade både målchanser och mål. Skillnaden mot dagens trupp är ju dock rätt känd, Tobbe spelar ju visst inte på topp. Okej, både Robin och Lasse slet på ganska bra däruppe, men både kvalitén i uppspelen kombinerat med deras spelartyper gjorde ju att det inte hände allt för mycket och inte allt för farligt, när det väl hände något.

Det kändes länge och väl som att Värnamo skulle göra första målet, som att de skulle ge oss den där fladdrande pressen och ångestfyllda sista tredjedelen på matchen, men sen klev han fram, Kjetil. Det är bara konstatera att det är jävligt gött att vi dels gör mål på fasta (hur många hörnmål har det blivit sedan Wallerstedt lämnade?) och att gammal är äldst. Att Robin sedan får knäa in en bra vänsterkantsboll är förhoppningsvis en riktigt bra väckarklocka och självförtroendeboostande kick för honom och att det "återigen" lossnar för honom. Grejen är ju dock den, om man ska fortsätta jämföra med Tobbe, och det ska man ju, att han (Tobbe alltså) sällan behövde såpass mycket utomstående grejer (till synes åtminstone) för att faktiskt leverera och prestera. Men, det är väl däri skillnaden till stor del ligger mellan landslagsklass/kinesproffs och allsvensk anfallare...

Skit samma, jag vinner inget i att fortsätta negga kring anfallsalternativen och att Söder inte glöder, läget är ju som det är. Vi vann och gjorde två mål. Gott så. Frågan är bara vad som händer mot svårare motstånd? Tror direkt att Sundsvall kan bli en liten nöt att knäcka, bara att köra in huvudet i väggen och fortsätta med start mot Hudiksvall till helgen. Och så har vi ju Kjetil.

Matchen i allmänhet då, förutom att vi har vissa bekymmer i den berömda "sista tredjedelen" innehöll en jäkligt pigg Sam (man såg inte riktigt från ståplats allt gott han bjussade på) som återigen lirar fint med Ludde. JJ som stökade runt helt okej, Nordin som var rätt osynlig, trots hans vilda gestikulerande och verbal vilja att ha boll och Smedbergs emellanåt fina inlägg (till någon i boxen). Adam gjorde det helt okej tillsammans med kamraterna i backlinjen. Kan dock sakna den där riktigt griniga Bjärs som jag hade hoppats på när han fick bindeln, men det kommer kanske. Och kanske kan och ska komma i lägen där det behövs mer, för så jädra bedrövligt var det ju ändå inte.

Några korta från matchen då:

+ Sam Larsson!

+ Kjetil Waehler!

+ Kanal Glenn!

+ Seger!

- Informationen hos publikvärdarna. Konsekvens tack! (Ticket-fast, vilken ingång var det nu igen?)

- Det emellanåt sprudlande anfallsspelet.

- För lite skott utifrån.

- Ett superettanlag av Värnamos klass ska köras över. Så är det bara.

Mot tre nya poäng mot Hudiksvall, visa färg, och hela den där faderuttan, men först årsmöte.

Matchtankar - gefle hemma, 26/9

ANALYS. Måstematch. Känns det igen? Anyway, jobbet gjordes. Tre poäng inkasserade. 30 minuter kanonfotboll och 60 minuter mindre bra fotboll. Två brottarmål och ett högklassigt skolboksexempel på mål som Molinsjävlen (ja, jävlen) kanske borde studera några gånger för att se hur det kan gå till. För, med de extrema kvalitéer som blåvitt anno 2013 faktiskt besitter så bevisas det ju gång efter annan att maskinen vevar på. På fler cylindrar än bara de som drivs av brottartjockolja (JJ/Haglund), utan även medelst jetbränsle (Vibe/Sam). Okej, slut på värdelösa Simon Bank-klyschor för denna gången också. Förlåt.
 
Det var ett gefle som kom till GU med förhoppningen att parkera på egen planhalva, ligga på sedvanlig kontring, satsa det mesta på att inkassera chanser på fasta situationer och försöka hålla tätt så länge som möjligt. Det höll i 10 minuter. Blåvitts start och första 30 var väldigt bra. Väldigt effektiva, väldigt varierande och framförallt väldigt matchavgörande.
 
Vad som hände efter tikitakaklappklappmålet är dock ett stort fett frågetecken. Slutar vi spela? Slutar vi sjunga? Slutar vi göra jobbet och slutar vi kämpa för SM-guld? Någonstans där mittemellan var det väl åtminstone. Förutom sången då. Som verkligen slutade. Den där innermittfältaren i gefle, Faltsetas tror jag han heter, han tog över mer och mer. Han var rättvänd för det mesta och han var helt plötsligt steget före vår general JJ. Att den gode Faltsetas återigen gör en kanonmatch mot oss är ju återigen det som bekräftar att naturlagen består. I synnerhet med hans räddning på mållinjen när Kjetil nickar på hörnan.
 
Deras reduceringsmål föranleddes av fler giftiga chanser på deras högerkant. Om det berodde på att ett motståndarlag återigen genomskådar Adams problematik att värdera, avsaknad att glidtackla och/eller kommunicera vet jag inte, men det förefaller väl sig ganska troligt. Målet då. Helt förfärligt dåligt försvarsspel där både Kjetil och Adam försöker täcka yta och Adam till slut har chansen att glidtackla/rensa med sin riktiga fot misslyckas kapitalt och målet är ett faktum. Hade man sagt innan matchen att den skulle sluta 3-1 hade jag varit svinglad. Att den faktiskt slutade 3-1 med tanke på de "sista 60" gjorde mig också svinglad. Men det var i uteslutande med avseende på Johns ofantligt majestätiska målvaktsspel som jag faktiskt blev svinglad över resultatet. Och med de första 30 minuterna i åtanke då.
 
Hur som helst. Slut på gnället. Slut på ältandet kring måstematchens genomförande. Tre poäng skulle hämtas. Tre poäng hämtades. Och John var köng.
 
Några korta från matchen då:
 
+ Första 30.
+ Variationen. Brottarmål, inkast och SKOTT UTIFRÅN!
+ Variationen. Tikitakaskönspelsmål, klapp klapp och SKOTT UTIFRÅN!
+ John!
+ Young fellows!
+ Pubklisiffran. Över 10k mot gefle är godkänt.
 
- Sista 60.
- Publiksiffran. Under 15k i brinnande guldstrid är bedrövligt.
- Adam, Söder och Tobbe. Trist.
- Gult på Kjetil kändes väldigt onödigt.

Mot ytterligare en måstematch, i och mot Kälmäh. Mot 3 poäng! Mot #19!

Matchtankar - Sella borta, 15/9

ANALYS. En måstematch i mängden. Igen. Jag hade i princip skrivit klart västvärldens längsta och syrligaste gnällkrönika. Jag hade letat i ordböcker efter synonymer till långsam. Jag hade skrikit tusentals icke rumsrena ord inombords och förbannat blåvitts ickeförmåga att föra en match. Sen förlöste han mig. Lelle Sam-salabim. Oj. Tre blytunga.

Sen kom insikten tillbaka när glädjen lättat något. Lyckan över tre poäng kvarstår givetvis, glädjen över att vinna en skitmatch syns i tabellen och flyttar allt fokus till ajk hemma. Helt klart. Men. Håll i er nu, alla menlösa jasägare som lackar på att man ställer höga krav, alla ni som inte verkar ha särdeles höga förväntningar på ett blåvitt i guldstrid. Själv har jag det. Varje match. Varje träning. I varje uttalande och varje sekund, för den delen. Håll i er nu.

Detta var en match som kan gå till historien som en av de sämsta insatserna sedan, ptja? säg valfri match där vi måste vara ett förande lag mot ett icketempohållande med lågt sittande rövförsvar. Hur som helst. Det var ingen bra match. Inte någonstans. Att varje passning verkar ta 5 sekunder att tänka ut. Att varje passning tar 5 sekunder att genomföra i huvud och kropp, samt att varje jävla förbannad passning tar 5 sekunder att komma fram till en medspelare (i bästa fall). Det är inte bra.

Att vi inte klarar av att spela med tempo när vi möter ett lag vars enda och främsta uppgift är att döda detsamma är inget annat än bedrövligt. Visst, det är ett blåvitt vi känner igen på senare år, men det är inte ett blåvitt som direkt är att räkna med i en guldstrid, eller? Jag vetefan. Klart att brottarfotbollen är bra och resultatgivande när man faktiskt spelar brottarfotboll. Det gjorde inte vi idag. Det gjorde Sellas gubbar. Å andra sidan vann inte HBK. Det gjorde vi.

I sammanhanget verkar det inte finnas något som heter "spela rolig fotboll". Inte i min bok i alla fall. Eller, klart att det finns. Att vinna är roligt. Oavsett hur det ser ut. Idag var vi ändock nära att inte vinna och det samtligt såg för jävligt ut. Äh, jag vetefan var jag vill komma. Matchen var helt bedrövlig från blåvitts sida. En fiaskouppvisning i bolltempo. Ett bedrövligt dåligt passningsspel. Lite halvsnurrigt i både offensivt och defensivt straffområde. Ingen match där spelet sätter skräck i våra guldstridsmotståndare. Men likt förbannat. 3 poäng.

Blytungt.

Några korta från matchen då.

+ SAM LARSSON.
+ 3 poäng.
+ Inga skador.
+ Inga kort.

- SÖLIGHETEN! Skjut Vibe, för i helvete. Släpp bollen Sobra. Rör på benen Adam.
- Någon som brann för uppgiften? Njae, kanske, men det syntes inte.
- Våldsamt nära kryss.

Nu hoppas vi för enda gången på Häcken. Detta sketlag som i detta nu tappade in ett mål från ärkeäcklet Peter Larsson, och någon minut senare släppte in ytterligare ett. Häcken kan man nog inte lita på ändå. Kalmar dock. Fint det.

Köp biljetter till ajk hemma nu för i helvete. Mot guldet!

Greppet om brottarbegreppet?

OMVÄRLDSANALYS. Den gamle Thern har alltså fått en hel del medial uppmärksamhet där han myntar påhittiga begrepp. Roligt så. Att han dock i flodvågen av rampljus slänger ur sig helt sanslöst märkliga saker som att:

"– Det är en jäkla skillnad. Det som Göteborg spelade då var destruktivt. De gick in för att skada spelare, drog ofta i tröjan och fuskade helt enkelt."

Detta framställer ju Jonas Thern som en sanslöst korkad idiot med uttalanden som man i långa stunder kan undra i var han får det ifrån. Det _kan_ hända att han blivit märkligt citerad, men det olustigt lustiga i sammanhanget kvarstår. Vad menar karln? Vem försöker skada vem? När? Vem har piluttat någon i tröjan och fuskat? Detta då man i synnerhet har exempelvis Klarströms sträckta sultackling på JJ i ellosmatchen färskt i minnet. Detta när man har Syrianskas "jag sätter mig ner här och tar bollen med handen"-fusk, eller jag kanske bara är opåläst och korkad?

Hur som helst, när man fortsätter läsa om Therns "experttyckanden" frapperas man än mer av följande rader:

"Om talanger som Jakob Johansson, Sam Larsson och Joel Allansson aldrig får vara kreativa och utveckla den delen av sitt spel kommer de aldrig att nå maxpotential, säger Thern till fotbollskanalen.se."

Tjena. JJ som gång efter annan redan förra och under denna säsongen statuerat hur fantastisk kreativitet kan visas i en ack så enkel men vacker älgtvåfotare. Eller kanske gårdagens klackpass till Sam? Denna Sam, en underbart smart, ödmjuk och lagom kaxig skön snubbe som igår visade att han minsann inte tänker låta Brasse-Hasse eller för den delen nån annan random spelare på Z vara de enda som lattjar med enfotsdribblingar. Och Joel, som så många gånger gör allt rätt, spelar smart, kreativt, enkelt och svårt. Vad behöver de göra mer för att spela en "kreativ och rolig fotboll"? 

Och, vem är det som säger att de inte FÅR vara kreativa?

Ett lag som dessutom för tillfället spelar med en glädje, trygghet, stabilitet och kontrollerad fotboll som renderat i följande rad: 4 3 1 0 7-0 10, där alltså 7 mål gjorts framåt, 0 släppts in bakåt, 10 poäng har inkasserats genom 3 segrar och 1 oavgjord. Om inte det är nutidens resultat av en attraktiv, rolig, kreativ och "modern" fotboll vill jag inte veta brottarfotboll är. På riktigt.

Tagga inför åtvid borta på söndag och iff iff hemma nästa vecka! Vi ska återigen visa vilka som är nummer ett. Nu, och för alltid.