2014/04/26

Matchtankar - falkenberg hemma, 25/4

ANALYS. Lönefredag. Fredagsmatch. Gött väder. Nykomling. What could possibly go wrong? Ja, med 1,001 i odds var det ju rätt väntat att det skulle gå åt helvete. Nej, kanske inte riktigt så väntat, men ändock intet förvånande. Och helt åt helvete gick det ju inte heller för den delen, men hårsmån, straffspark, millimeter, sekund eller you name it ifrån en smärre katastrof var det ju. Att en första halvlek genomförs så fruktansvärt dåligt, utan ett enda skott på mål (offensivt), utan en tydlig spelidé, utan någon tillstymmelse till spel genom centralt mittfält, utan någon kreativitet och framförallt såpass lättläst som man agerar är inget annat än väldigt väldigt anmärkningsvärt för ett lag som lever, tränar och spelar så tätt inpå varandra.

Visst, alla kan ha en dålig dag på jobbet och den mest typiska standardkommentaren från jeppar på stan, "- jag tittar inte på allsvenskan för den är såååååååå dålig" besannas ju rätt hårt när man ser tillbaka till det som utspelade sig inför 11400 (eller åtminstone 11389) nagelbitande fredagsmysare. Men att det spelas med en så uppenbar och fantasilös "game plan" är nästintill inte värdigt för allsvenskan, heller.

Så, nu har jag rasat lite inledningsvis och får väl ge mig på att vara lite mer analytisk och pinpointa vad jag helt enkelt tror är orsakerna till att vi spelar eller åtminstone inleder (första halvlek) matchen såpass kass som vi gör.

  • Bristen på spelidé och viljan att göra någonting kreativt genom centrallinje. Man har kanske blivit bortskämd i att Sam ska göra det, när vi så uppenbart inte har någon som helst kreativitet på högerkanten (när Vibe inte spelar). Uppenbarligen försöker ju Sam, men emellanåt blir det lite svårt, och det finns inte direkt jättemånga alternativ när och om spelet sågar sig igenom kanten.
  • Oviljan i att ta skott utifrån. Visst, Mané försöker ju vid något tillfälle, men timingen och värderingen i hans avslut lämnar ju gött mycket mer att önska. Cred för att han är den enda som försöker ändå. Inte good enough dock. Våga skjuta, för i helvete.
  • De extremt raka linjerna med de extremt stora avstånden mellan anfall och innermitt. Gurra och JJ gör ju det kanon, det som de gör, men, det blir så innihelvete betongcementerat i knät ovanför Kjetil och Bjärs. Det finns inget som sätter ihop mittfältet när både Söder och Mané vill gå rätt djupt offensivt och "Gurra & JJ's enskilda städfirma HB" gör allt för att freda vår defensiva yta mellan mittplan och straffområde. Den uppenbara förändringen som sker (löser upp detta "gap") när May kommer in är både en fröjd att se och visar på att det är så vi måste formera oss framledes för att kunna ha en chans att utmana om de ädlaste medaljerna.
  • Respekten. Självfallet ska man visa respekt för sin motståndare, men inte så sjukligt räddhågsen respekt som vi på senaste visat till både BP och nu Henke Larssons gubbar. Det ser ju nästan ut som att alla är svinrädda att göra något fel vilket leder till att det statiska "spelet" blir galet uppenbart. Ingen driver på, vågar göra det oväntade, vågar slå den enkla men svåra och kanske öppnande passen,  och som sagt, vågar ta avslut.
Nu är det ju lyckligtvis inte jag som coachar laget och behöver genomföra åtgärderna för att få till bättre spel och vunna matcher framöver, så jag kan gott luta mig tillbaka och gnälla vidare som åskådare och enhälligt uttalad bloggexpert. Det är det som är det fina i kråksången.

Samtidigt, när Stahre faktiskt (inte så ofta vi sett det) gör ett hyfsat tidigt dubbelbyte och slänger in May/Darijan så är det ju uppenbart att något händer. Visst bytena sker i ett läge i matchen när vi faktiskt maler på och har en jättechans efter fint förarbete på vänsterkanten av Ludde där MSD's avslut räddas på mållinjen, men det ger ju en rätt bra mersmak när man ser May's löpvilja, tvåvägsspel, intelligens, vilja att ha boll, och på farnerudskt sätt flyter fram på planen, då lugnar man sig lite. Ändå.

Så kom då läget när JJ älgar sig igenom straffområdet och får den där straffen. Såg lite billig ut från min position på sektion J, men vad gör det? Någon gång ska vi väl ha lite flyt också. Om det hade något att göra med att domaren hette Glenn kan man ju låta vara osagt. Sam gör iallafall jobbet och dunkar in det så extremt viktiga målet som ändå ger oss lite andrum och de tre poäng som en sådan här match bara måste rendera i.

Så, mycket osammanhängande bakfylleblaj från min sida följs av några korta från matchen då:

+ Sandberg! Gött att han få gå in och spika igen. Grymt viktig dubbelräddning. Visst, något osäkert luftspel på några fasta och höga inlägg, men skit samma.
+ Stahre! Att han ändå går ifrån sin mest uppenbara game plan och byter ansikte på matchen "redan" i 57:e är bra.
+ 3 poäng!
+ Fredagsmatch!

- "Spelidén".
- Den extrema respekten vi visar våra motståndare. Kom igen. Hemmaplan. Kör över. Kör som fan.
- Gapet mellan defensivt innermittfält och anfall.

Slutligen måste jag ändå berömma Söder som ändå springer extremt mycket och förtjänstfullt. Gör de där smågoa grejerna som han är duktig på. Skapar mycket oreda men lyckas ju tyvärr inte sätta den där sista tredjedelen och med det bli en fullfjädrad anfallare. Det är synd. Robin är bra. Det är han.

Nu slickar vi i oss smaken av tre grispoäng och ser framemot ellos på söndag om en vecka. Nästa person som kallar den matchen för derby, eller västderby kan väl bara sluta upp med det? Snälla.

Krossa ellos!