Matchtankar - peking hemma, 12/7

ANALYS. Förstår egentligen inte varför jag ger mig på att analysera och älta den här jävla förlu... krysset. Faktiskt. Jag hade i princip lovat mig själv att det hade varit lika bra att att bara låta skiten bero. Skylla på att man bland har medgång, och ibland motgång. Det går dock inte att hålla sig ifrån klagomuren här. Jag antar att det hjälper mig i ångest- och bearbetningsprocessen på något sätt att spy ut löpmeter efter löpmeter med osammanhängande invektiv, svordomar, könsord och skräp här på bloggen. Förhoppningsvis kanske det renar, sköljer ur och hjälper även er att få ta del av de innersta ytliga tankarna från en helt vanlig supporter på ståplats. Fast, med de orden kanske man tar sig själv på för stort allvar? Eller nåt.

Skit samma. Återigen innan match var jag inte speciellt nervös. Hade inte allt för stort pirr och sug. Kände mig nästan lite håglöst allmängiltig och trodde väl givetvis att det skulle bli en klang- och jubelföreställning med slutsåld läktare som skådeplats. Är det medgången som gjort mig slapp? Är det alla jävla uppehåll som får mig ur fas? Är det för att vi spelar en seriefinal mot jävla Norrköping? Jag vetefan. Måste bli ändring på det. Oavsett.

Missade de inledande minuterna pga olika anledningar och fick berättat för mig att ett i princip friläge hade avstyrts av för dagen sjukt duktige (återigen) Haitam. Hade ju varit snyggt att glida in med ett noll i röven direkt. Nu var ju ändock peking det i särklass bättre laget i första halvlek, som såg ut att ta vid direkt där vi lämnade Sundsvall. Lite nonchalant. Lite skrajt. Lite ostrukturerat. Lite tomt. Och framförallt, i ett rasande lågt tempo. Hastigheten på ben, huvud och boll är ett fejkat karbonpapper från vårens rasande matcher mot typ Kalmar borta (fan vilken trött jävla wannabejournalistliknelse, sorry för det). Hur som helst, helt jävla bedrövligt. Inget, då menar jag INGET konstruktivt går genom mittfältet. Det är en kortpassning på trippade Tom eller yviga Seb. Hemåtpass, sidledspass eller kanske kanske något tafatt försök i att driva och tappa boll. Inget självförtroende eller eller trygghet med boll där. Åtminstone såg det så ut och kändes på samma sätt. Kanske är hård och orättvis? Vet inte.

Några små anfallsmöjligheter kommer det ju ändå såklart, helt värdelöst är det ju inte. Men det känns så uppenbart. Långt lag i anfall, längre lag i försvar. Även om det såklart är fullt godkänt återigen att kassera in en nolla på defensivt papper, men jag saknar så mycket att någon vill ha boll centralt i mitten. Deras mittfältare tog en liten touch, trummande på med snabba ben och transporterade boll framåt i banan. Med en frejdig, ofta spelbar Bärkroth i rätt fri roll därtill.

Man kanske inte borde dra liknelser vid May och Farnerud, inte heller med någon Mr. X, men oj, det är väldans så uppenbart det ser ut. Och ja, det kanske är för jävla hårt att gnälla röven av sig när vi fortfarande leder serien, men just nu, med två straffmissar i 0-0-matcher på hemmaplan, då måste skiten ut.

Något bättre i andra, men att bytena inte kommer förrän sent, där man kan undra varför inte Engvall fick fler minuter, och där kanske Tom borde gått ut, MSD skulle kanske tagit en central roll och vi skulle kört på med fartfyllt och drivigt ytterspel? Jag vetefan. Straffen? Hade väl samlat ihop till den efter två tidigare lägen. Då kommer samma känsla som innan matchen... Jag får fan skärpa mig. Men, varför får vi inte se ett avslut a'la kidsen i U21? Upp i taket med skiten bara!

På ett sätt är det ju kanske som sagt lite väl lyxigt att unna sig tokgnäll när "vi inte ens förlorar", men återigen känns krysset våldsamt onödigt och i allra högsta grad som förlorade två poäng och inte på långa vägar som en vunnen sådan.

Dags att slicka sår, titta sig i spegel, plocka fram den polska parlören och se till att åka till andra omgången i Euroleaguekvalet med ett enda jävla mål framför ögonen. Seger.

Några korta från matchen då:
+ Backlinjen/målvakt. Försvarsmässigt inte mycket att klaga på. Även om det var lite oreda någon gång. Men, nolla är nolla. Alvbåge och Hajtand sticker ut uppåt.
+ Fortsatt serieledning.

- Slött. Trött. Långsamt. Segt. Tempofattigt. Lättläst.
- Matchbildsförändring?
- Innermittfältsspel i anfall. Mycket mer att önska där.
- Straffmiss igen.
- Kryss.

Som sagt, nu släpper vi detta och löser en dundervecka med #daskaslask och tre pinnar på plast i returen mot peking. Framåt!

Matchtankar - Sella borta, 15/9

ANALYS. En måstematch i mängden. Igen. Jag hade i princip skrivit klart västvärldens längsta och syrligaste gnällkrönika. Jag hade letat i ordböcker efter synonymer till långsam. Jag hade skrikit tusentals icke rumsrena ord inombords och förbannat blåvitts ickeförmåga att föra en match. Sen förlöste han mig. Lelle Sam-salabim. Oj. Tre blytunga.

Sen kom insikten tillbaka när glädjen lättat något. Lyckan över tre poäng kvarstår givetvis, glädjen över att vinna en skitmatch syns i tabellen och flyttar allt fokus till ajk hemma. Helt klart. Men. Håll i er nu, alla menlösa jasägare som lackar på att man ställer höga krav, alla ni som inte verkar ha särdeles höga förväntningar på ett blåvitt i guldstrid. Själv har jag det. Varje match. Varje träning. I varje uttalande och varje sekund, för den delen. Håll i er nu.

Detta var en match som kan gå till historien som en av de sämsta insatserna sedan, ptja? säg valfri match där vi måste vara ett förande lag mot ett icketempohållande med lågt sittande rövförsvar. Hur som helst. Det var ingen bra match. Inte någonstans. Att varje passning verkar ta 5 sekunder att tänka ut. Att varje passning tar 5 sekunder att genomföra i huvud och kropp, samt att varje jävla förbannad passning tar 5 sekunder att komma fram till en medspelare (i bästa fall). Det är inte bra.

Att vi inte klarar av att spela med tempo när vi möter ett lag vars enda och främsta uppgift är att döda detsamma är inget annat än bedrövligt. Visst, det är ett blåvitt vi känner igen på senare år, men det är inte ett blåvitt som direkt är att räkna med i en guldstrid, eller? Jag vetefan. Klart att brottarfotbollen är bra och resultatgivande när man faktiskt spelar brottarfotboll. Det gjorde inte vi idag. Det gjorde Sellas gubbar. Å andra sidan vann inte HBK. Det gjorde vi.

I sammanhanget verkar det inte finnas något som heter "spela rolig fotboll". Inte i min bok i alla fall. Eller, klart att det finns. Att vinna är roligt. Oavsett hur det ser ut. Idag var vi ändock nära att inte vinna och det samtligt såg för jävligt ut. Äh, jag vetefan var jag vill komma. Matchen var helt bedrövlig från blåvitts sida. En fiaskouppvisning i bolltempo. Ett bedrövligt dåligt passningsspel. Lite halvsnurrigt i både offensivt och defensivt straffområde. Ingen match där spelet sätter skräck i våra guldstridsmotståndare. Men likt förbannat. 3 poäng.

Blytungt.

Några korta från matchen då.

+ SAM LARSSON.
+ 3 poäng.
+ Inga skador.
+ Inga kort.

- SÖLIGHETEN! Skjut Vibe, för i helvete. Släpp bollen Sobra. Rör på benen Adam.
- Någon som brann för uppgiften? Njae, kanske, men det syntes inte.
- Våldsamt nära kryss.

Nu hoppas vi för enda gången på Häcken. Detta sketlag som i detta nu tappade in ett mål från ärkeäcklet Peter Larsson, och någon minut senare släppte in ytterligare ett. Häcken kan man nog inte lita på ändå. Kalmar dock. Fint det.

Köp biljetter till ajk hemma nu för i helvete. Mot guldet!