BaraBen.com: HBK

Visar inlägg med etikett HBK. Visa alla inlägg

2015/10/05

Motgångsbloggare i medvind!

KÅSERI. Efter att ha skrivit nåt tramsigt blajinlägg för någon vecka sedan inser jag att klagomursventilen behöver lättas igen. Det finns så mycket att säga om gårdagens fadäs, samtidigt som det känns som att inget mer behöver sägas. Man både vill ställa sig och skrika, agera, prestera, knyta näven, förena sig, mobilisera sig och inse att det fan inte är kört. Men på samma gång vill man även krypa ner, lägga sig i fosterställning på dörrmattan (inte i borås dock), blunda och sova ända till vi har joggat hem en jävla allsvenska, ett annat år.

Som jag skrev på twitter igår. Min bi-polära sida visar sig rätt stark nu. Jag vill säga till mig själv att hålla käft, sluta wajna och lipa över hur jävligt allt är. Ta mig i kragen, bitchslappa mig själv hårt, gaska upp mig, kamma mig, slicka sår och se till att göra allt som krävs för att lösa 9 pinnar i de sista matcherna för denna säsong. Men det är svårt. Extremt svårt. Samtidigt slog det mig, i samband med att jag råkade läsa Balkanders "krönika" från gårdagens plattmatch, att jag tänker fan inte resa mig upp och gå därifrån, lägga ner allt, kliva av och logga ut. Det ger inget.

Angående huruvida en "seriös" journalist kan göra sådär, det kanske kräver ett eget blogginlägg och en analys i sig självt, vilket jag inte pallar med just nu, och kanske dessutom bör överlåta till "dagens media" eller något sådant forum. Saken är den, att återigen lägga sig ner och dö, koppla ner, stoppa huvudet i sanden och "stejta" nåt jävla populistiskt och med det, förbehållslöst hylla stadens andra lag, när de återigen viker ner sig och visar vilken jävla pajasförening det är (ivrigt påhejad av inga fans och en mängd fåntrattar ur "etablissemanget"), det är frapperande.

Kanske skit samma avseende bruset runtomkring.

Matchen? Makalöst najs tifo (lägger ingen värdering i vad som stod, och vem som kreddar vem när det är föreningens och/eller Ultras födelsedag) i rätta färger och magisk inramning. Allt enligt boken. Nästan för varmt på ståplats i oktobersolens starka strålar. Fullt med folk. "Bring a friend-kampanj" från min sida där 3 tyska Bayernsupporters bjöds med till KB. Allt upplagt för fest. Men, då bjuds vi på säsongens i särklass sämsta jävla halvlekar. Hatar att dra fram "vad var det jag sa"-kortet, men det uppenbara i såsigheten och kladdet från "Sundsvall var minsann en engångsföreteelse" och att "vi har gjort läxan" är ju lika säkert som "amen i kyrkan", "heja häcken från GP" och 1,001 i odds från random spelbolag. Väntat. Men icke dess förty. Precis lika hemskt.

Jag förstår mig verkligen inte på psykologi (kanske både på grund av att jag tycker det är sjukt ointressant och för att jag är ingenjör). Inte det minsta, men det uppenbara i att guldfrossan ackompanjerat av en märklig coachning (Seb som ytter?) påverkar spelarna märkbart mycket, även det är ledsamt att se. Jag försöker förstå varför, VARFÖR föreningen (för det spelar uppenbarligen ingen roll vem som spelar, vilken tränare, styrelse, organisation eller veckodag det är) återigen är som mest chockad och blockerad av stundens allvar när det gäller som mest, det är oerhört märkligt. Vi har sett det 2009. Vi har sett det i otaliga matcher i EL-kvalspel. Vi har sett det i "givna matcher" mot Gefle, Falkenberg, Sundsvall, och nu då mot HBK. Vi har garanterat inte sett det för sista gången heller. Tyvärr.

När det då coachas lite i andra, Ankersen kommer in på sin position och kantspelet (det som varit det mest effektiva i år) kommer igång igen (om än för sent, med facit i hand), då manglar vi ju ner motståndet. Även om marginalerna är emot oss i Engvalls kryssträff, felaktiga (?) avblåsningar och Toms hemska miss, så får vi väl minnas att de i tidigare matcher varit med oss.

Lika osammanhängande som detta inlägg nu formeras, lika märkligt är det att förbundet slänger in nån jävla flöjt i Kristoffer Karlsson som ska blåsa denna match. Nu avgjorde han ju inget över huvud taget, det gjorde vi så bra själva, men att det finns utrymme att kasta in en helt oprövad (jag hade åtminstone aldrig sett eller hört talas om denna domare innan) i en brinnande (!) guldstrid, det är sjukt märkligt det också.

Nej, det finns inget annat än 3 raka vinstmatcher nu för att ha någon som helst chans på guldet.
Om det är möjligt? Såklart.
Om jag tror på det? Inte just nu (fråga mig igenom om någon vecka).
Om spelarna tror på det? Det utgår jag ifrån.
Om Andess gör sin förbannade plikt och stoppar peking på dörrmattan? Förhoppningsvis.
Om vi sålde guldet med Vibe? För tidigt att säga, men högst sannolikt.
Om mycket kan lastas på Håkan i rötna dyra värvningar som blockat lite av Grens budget? Ja.
Om vi läst det sista kring att FC realbarcelonamffhäcken är världens bästa lag? Haha.
Om vi törstar efter det förbannade jävla guldet tillräckligt mycket? Hoppas det.

2015/05/24

Matchtankar - hbk borta, 24/5

ANALYS. Det var inte många sekunder från att en helvetesmotorsågskrönika (den första på mycket länge, bör poängteras) skulle filas ihop och kastas ut på world wibe web. Tio sekunder ifrån, för att vara exakt. Allting blev och blir lite bakvänt nu. Jag hade i min domedagstext tänkt att börja med en kollektiv sågning av den planlöshet och ickegenomtänkta desperation som fanns från det att hbk gjorde sitt ett ett-mål. Jag hade även tänkt att trycka ur mig löpmeter efter löpmeter kring den ineffektivitet och oskärpa vi kunde se i avslutningslägena. Jag hade därefter tänkt att dra upp att spelet inte riktigt satt och att det var en hel del felpassningar från många men i synnerhet vår gode Seb.

Istället skiter jag i att inleda så och drar en extrem lättnadssuck över tre grovt sköna pinnar jämfört med en sketen krysspinne. SUPERUGEN är igång. Superdansken Ankersen gör samma som duperdrengen Søren gjorde mot Falkenberg. Två mål! Och vilka mål sen? Jag hade samtidigt i min andra parallella krönika tänkt att avsluta med de positiva orden att en pinne minsann inte var någon jätteko på isen och att vi minsann fortfarande är med i rejset och bör plocka med oss att vi skapar lägen och att det var väntat med en baksmälla på föregående supervecka.

Som sagt, man hade kunnat skriva en analys på det sättet, men, som jävla tur(?) är behöver vi ju inte göra det. Poängen är med i bussen igen. Slå och ta, smash and grab. Eller iallafall spela brötigt och spurta hem tre danska dejliga jävla pinnar till Kamratgården och till Text-TV sida 343.

För att samla ihop någon form av kronologi och sans då måste man väl ändå komma tillbaka till det givna scenariot i att vi återigen står emot en tabelljumbo och allt länkat till det. Krampmatch. Måhända att det inte var cupspel, men spelet och David vs. Goliat-stuket gör ju sig påmint från förra söndagen. Likaså hade man väl i alla försnack och twitterranter försökt sålla hybrisen och det überneggiga och ställt in sig någorlunda på att det sannerligen inte skulle bli promenad i parken. Det blir ju sällan det mot hbk.

Då är det svårt att bli förvånad över att det såg ut som det gjorde ändå. För, första fem, tio var det lite snurrigt där kortpassningsspel och placeringar inte riktigt lirade. Tyvärr, får man väl säga, så var Hjalmar väldigt lik sig från sina sämre dagar. Skulle bli bättre dock.

Seb har ju ett fint skottläge där resultatet var värt ett bättre öde än ribban. Speciellt med tanke på smörskottet mot ösk som blev bortdömt. Emil, Tom, Emil och Ankersen lattjar boll på bekant och känt manér och ettan är sedan ett faktum. Var dock helt säker på att Glenn skulle blåsa av där bara för att hbkaren låg och var halvdöd. Samtidigt, OM han skulle blåst av, då skulle det ju ha varit för att han blockerade bollen. Vill minnas att vi fått ett gäng sådana domslut emot oss, som både lett till straffar och skit, under de senaste tio åren. Glenn ja. Att inte deras gubbe Silverholt får ett solklart rött när Emil armbågstacklas brutalt i mitten av första är märkligt det också. Men, som den gode Nerman poängterade på Twitter, våra motståndare verkar vara outvisningsbara. Lite som Bojanic. Allihop.

Andra rullar på och den uppenbara känslan av att "gör vi inte ett till snart och slutar missa alla dessa lägena (okej, det var inte SÅ många) så kommer de pilla in en jävla boll snart. Logiken i baksmällan. Ångest i kvadrat. Svordomar inför barnöron. Givetvis sitter deras kvittering i 80e och vi är tillbaka där vi började. Med en viss desperation, känslomässig hiss och dejavu från andra år. Men, inget verkar vara riktigt som andra år. Åtminstone inte än. När de får hörnan i 92a känns det som att nu får vi glömma den här skiten och fokusera på smørrebrø och faxe kondi i en vecka. Med en poäng från Örjans vall. Ankersen hade tänkt att fokusera på just dessa saker den kommande veckan, men fanimej med tre poäng på kontot. Omställningen är magnifik. Att vi orkar dra sådana fullfartslöp i 92a är imponerande. Att Emil gör det har man nästan vant sig vid, men att Ankersen också gör det, och dessutom har sådan kyla att hänga den efter den löpningen, det kan jag vänja mig vid. Lätt.

Några korta från matchen då:

+ Ankersen. Secka baljor! Secket driv! Nu kör vi superugen!
+ Emil. Går inte att sluta kredda honom. Älskar fan allt.
+ Gurra. Kan inte kreddas nog.
+ Tre pinnar.

- Baksmällan är tydlig. Det är ingen höjdarmatch någonstans med många felpass och lågt tempo. Tycker inte det funkar med med Seb som ytter och Tom faller in i något oklart utrymme där det varken blir hackat eller malet. Visst, fint ingripande vid ett noll, men annars inte superbra. Är det han som går bort sig vid deras mål? Skit samma. Förhoppningsvis är det en 'sån' säsong i år.
- Kan tycka att Boman visade sin gamla klubb lite väl mycket respekt. Var ingen höjdare idag.

Nu kör vi SUPERUGEN!

2013/09/15

Matchtankar - Sella borta, 15/9

ANALYS. En måstematch i mängden. Igen. Jag hade i princip skrivit klart västvärldens längsta och syrligaste gnällkrönika. Jag hade letat i ordböcker efter synonymer till långsam. Jag hade skrikit tusentals icke rumsrena ord inombords och förbannat blåvitts ickeförmåga att föra en match. Sen förlöste han mig. Lelle Sam-salabim. Oj. Tre blytunga.

Sen kom insikten tillbaka när glädjen lättat något. Lyckan över tre poäng kvarstår givetvis, glädjen över att vinna en skitmatch syns i tabellen och flyttar allt fokus till ajk hemma. Helt klart. Men. Håll i er nu, alla menlösa jasägare som lackar på att man ställer höga krav, alla ni som inte verkar ha särdeles höga förväntningar på ett blåvitt i guldstrid. Själv har jag det. Varje match. Varje träning. I varje uttalande och varje sekund, för den delen. Håll i er nu.

Detta var en match som kan gå till historien som en av de sämsta insatserna sedan, ptja? säg valfri match där vi måste vara ett förande lag mot ett icketempohållande med lågt sittande rövförsvar. Hur som helst. Det var ingen bra match. Inte någonstans. Att varje passning verkar ta 5 sekunder att tänka ut. Att varje passning tar 5 sekunder att genomföra i huvud och kropp, samt att varje jävla förbannad passning tar 5 sekunder att komma fram till en medspelare (i bästa fall). Det är inte bra.

Att vi inte klarar av att spela med tempo när vi möter ett lag vars enda och främsta uppgift är att döda detsamma är inget annat än bedrövligt. Visst, det är ett blåvitt vi känner igen på senare år, men det är inte ett blåvitt som direkt är att räkna med i en guldstrid, eller? Jag vetefan. Klart att brottarfotbollen är bra och resultatgivande när man faktiskt spelar brottarfotboll. Det gjorde inte vi idag. Det gjorde Sellas gubbar. Å andra sidan vann inte HBK. Det gjorde vi.

I sammanhanget verkar det inte finnas något som heter "spela rolig fotboll". Inte i min bok i alla fall. Eller, klart att det finns. Att vinna är roligt. Oavsett hur det ser ut. Idag var vi ändock nära att inte vinna och det samtligt såg för jävligt ut. Äh, jag vetefan var jag vill komma. Matchen var helt bedrövlig från blåvitts sida. En fiaskouppvisning i bolltempo. Ett bedrövligt dåligt passningsspel. Lite halvsnurrigt i både offensivt och defensivt straffområde. Ingen match där spelet sätter skräck i våra guldstridsmotståndare. Men likt förbannat. 3 poäng.

Blytungt.

Några korta från matchen då.

+ SAM LARSSON.
+ 3 poäng.
+ Inga skador.
+ Inga kort.

- SÖLIGHETEN! Skjut Vibe, för i helvete. Släpp bollen Sobra. Rör på benen Adam.
- Någon som brann för uppgiften? Njae, kanske, men det syntes inte.
- Våldsamt nära kryss.

Nu hoppas vi för enda gången på Häcken. Detta sketlag som i detta nu tappade in ett mål från ärkeäcklet Peter Larsson, och någon minut senare släppte in ytterligare ett. Häcken kan man nog inte lita på ändå. Kalmar dock. Fint det.

Köp biljetter till ajk hemma nu för i helvete. Mot guldet!

2013/05/06

Viktiga matcher

UPPMANING. Så här timmar före den stora bortamatchen mot Solna AIK skrev IFK Göteborgs officiella Twitter-konto att man för närvarande har 8000 sålda biljetter till lördagens match mot Halmstad BK. Jag tänkte därför ta tillfället i akt, innan vi vet hur kvällens match slutar, att belysa förutsättningarna inför dessa två matcher.

AIK borta är aldrig en match som måste vinnas för att IFK Göteborg ska vinna SM-guld. Åtminstone inte i omgång 7. Förutsatt att man vinner mot de lag man förväntas vinna mot ska man i alla fall inte behöva vinna mot AIK i Solna. Den här matchen är viktig för att hävda sig. Lagen och deras supportrar vill visa att de fortfarande är en stormakt i svensk fotboll. Det är en kamp om ära, en hederssak.

Med detta som bakgrund hoppas jag verkligen inte att någons gulddrömmar dör om det skulle bli så att vi står på lika många poäng imorgon bitti som vi gjorde när vi vaknade imorse. Det är inte borta mot AIK som man vinner Allsvenskan. Det är genom att slå lagen man måste slå. Som till exempel Halmstad BK.

Jag har länge ifrågasatt varför så få väljer att se en match mot t.ex. Halmstad, Syrianska, Gefle. De som stannar hemma från en sådan match är dessutom oftast de som klagar på att IFK spelar för tråkigt/dåligt och aldrig vinner när man går dit. De verkar sällan reflektera över effekterna på spelet som kommer av vilket motstånd som står på andra sidan. En match mot ett lite sämre lag har större chans till roligt spel, en större chans till många mål och en större chans till seger och tre poäng. Som jag tidigare sagt så är det även de här matcherna man måste vinna för att ha chans på guldet. Därför skulle jag vilja ställa ett par frågor till alla som kan tänkas läsa detta:

I vilka matcher behöver IFK publikens stöd mest, tror ni? De matcher som redan handlar om stolthet och ära eller de matcher som känns lite avslagna, de som bara ska avverkas på vägen till guldet, de som trots detta måste vinnas? När behöver du mest hjälp med motivationen? När du sitter i bilen på väg till flygplatsen och en semesterresa eller när du sitter i bilen på väg till jobbet för fyrtionionde veckan i rad, för att kunna uppnå den där resan?

Gör det bara!

/patricw
@patricwestberg

2011/05/27

En modern klassiker!

http://www.svenskafans.com/fotboll/En-dyrkopt-orattvis-hedersam-forlust-405275.aspx

"Men det näst värsta med matchen var att domarna fortsätter att missgynna oss..."

"Så borde detta varit IFKs tredje röda kort. Och HBKs tredje straff..."

"Sedan borde Sana haft ett gult när han springer in i Kalle..."