Riskkapitalets högdjur får ÖIS att be till högre makter...

EKONOMISK DOPING - Det ska då visa att allt är lugnt, och att vi har ett positivt kapital. Om inte, så är det kört, säger han på sin extremt breda stockholmsdialekt till Aftonbladet. Det är ÖIS klubbdirektör Stefan Herre Eriksson som lägger ut sanningen om krisen i ÖIS och svensk fotboll.

Örgryte är ett blödande skadeskjutet djur till förening. Trots att man är Sällskapet som härrör från de finaste societetssalongerna och lyxvillorna i Göteborg verkar till och med det fina folket nu ha tröttnat på att mata detta ekonomiska odjur som aldrig ger något tillbaka. Anledningen till att det är stort medialt tjohej heter, hör och häpna, ekonomisk kris för en Allsvensk fotbollsförening. I detta fall en förening som har en anrik historia, men det är nästan allt de har med.

- Vi har pratat om att sälja Ailton, men kommit fram till att vi då skulle bita oss själva i tummen. Det betyder mycket sportsligt och ekonomiskt genom att behålla honom i Öis. Ailton är den typen av spelare som kan generera större publik- och sponsorintäkter, säger tillfällige ordförande Bengt Gabrielii till Aftonbladet.
Detta är en sanning med kraftig modifikation då ÖIS enligt säkra källor inte skulle tjäna några pengar på en försäljning av Ailton Ailmeida eftersom de inte äger honom själva. ÖIS har på samma manér som AIK och DIF satsat på ett riskkapitalbolag som gått in och finansiellt backat en del spelaraffärer. Helt enkelt för att sällskapet i många år har haft en alldeles för dålig ekonomi för att kunna köpa bra spelare och i detta fall för dålig ekonomi för att kunna behålla en spelare när han slår igenom. Detta är den mörka baksidan av de i svensk media och bland supportrar så okritiskt hyllade riskkapitalbolagen.

Nu missar förvisso Gabrielii inte bara den dimension som berättar att ÖIS faktiskt inte skulle tjäna några större summor på att sälja sin stjärna då det egentligen är finansiellt starka Långedragstjommar som gått in med nödvändiga medel- utan han missar ju faktiskt att hela hans resonemang kring att "Ailton är den typen av spelare som kan generera större publik- och sponsorintäkter" blir helt absurdt i skuggan av det överhängande hotet om indragen elitlicens och automatisk tvångsnedflyttning en eller två serier i seriesystemet.

Vad är det för publik och sponsorer som Ailton ska dra till ÖIS om man spelar i Superettan?

AIKs så omtalade Agent 03 är det perfekta exemplet på vilken absurd situation som uppstår när föreningarna inte längre är de som äger sina spelartrupper. Med hjälp av riskkapitalbolaget Agent 03 har AIK kunnat finansiera flera i sammanhanget tunga värvningar till sitt lag. Bland andra Fredrik Björck, Arash Talabinejad, Pa-Modou Kah och Derek Boateng togs via externa pengar till ett AIK som årligen slagit svenskt rekord i att missköta sin ekonomi. AIKs verksamhet gick i fjol minus 14 067 000 kronor men man räddar tillfälligt ansiktet genom att i en nyemmission av sitt Aktiebolag tillföra ett antal miljoner för att frisera siffrorna.

Ett lag som blöder kraftigt ekonomiskt får genom ett antal privatpersoners hjälp möjlighet att kontraktera spelare en bit eller till och med långt över föreningens egentliga kapacitet för tillfället. Så långt, ingen fara på taket. Problemen kommer senare, som i ÖIS fall när den ekonomiska krisen fortsätter och blir så påträngande att hela verksamheten hotas. Då har de flesta föreningar två stora ekonomiska tillgångar som man lite beroende på situation värderar som föreningens fundament. Det ena är oftast de lokaler, planer, klubbhus och så vidare som föreningen helt eller delvis har i sin ägo. Den andra tillgången är föreningens kontrakterade spelare, som man via försäljning kan få in stora inkomster på. Men inte om det är någon annan än föreningen som äger dem. Någon annan som ett riskkapitalbolag.

Örgrytes ekonomiska stabilitet är av intresse för IFK Göteborg som de senaste åren via dubbla derbymatcher och viss allmän intresseökning tjänat ett antal extra miljoner på att ÖIS haft lite vind under vingarna. Därför är det även av vikt för IFK Göteborg, som i skatteinbetalningens spår ständigt jagar den där extra miljonen för att öka vår intäktssida att ÖIS inte rasar ur Allsvenskan. För trots Gais tillfälliga (förmodade) ettårsbesök i högsta serien så har IFK på flera säsongers sikt ett mycket större ekonomiskt intresse i att ÖIS sköter sin ekonomi på tillräckligt bra sätt att man klarar elitlicensen och därmed inte heller flyttas ner.

När Håkan Mild uttalade sig negativt om riskkapitalet med orden "det blir som en slags ekonomisk doping" så hade han förmodligen inte i tankarna att han något år senare skulle bli Sportchef i Kamraterna. Men Håkan Mild behöver inte jaga riskkapital som ÖIS, DIF och AIK för vi har under en lång period satsat på ungdomsverksamheten på en bred front på ett sätt som från och med de närmaste säsongerna kommer att börja betala av sig på ett märkbart framgångsrikt sätt. När ÖIS inte tjänar en krona på att sälja Ailton så tjänar föreningen IFK Göteborg 100 procent av en försäljning av exempelvis Vasquez, Jonathan Berg, Kalle Svensson eller Ozzy Wendt. Spelare uppflyttade i A-truppen eller kontrakterade direkt av föreningen. Inte uppkontrakterade av riskkapitalister.

Så ni supportrar som efter varje säsong gnäller om att "vi borde ha ett riskkapital" kanske även borde se bakom de okritiska hyllningarna av denna finansieringsväg? För om både Hammarby, Ajax och Barcelona kan vinna ligor utan riskkapital behöver vi väl knappast gå i AIKs eller ÖIS fotspår? Vi går vår egen väg mot framgång. Vi går en ny och smartare väg.

Slutligen får man väl i Sören Åkebys instiftade tradition deklarera att det här riskkapitalet, oavsett om det är Quesada eller Agent03, är ett hot mot svensk fotboll. Eller hur Åkeby?