Robin Söder - Ett marknadsanalyserat skadehelvete

ANALYS. Okej. Vart skall jag börja...
Fan, vi sammanfattar lite.
För att göra det så enkelt som möjligt skrivs alla statistiska siffror i sifferform.

• December 2007 klargjordes det att IFK Göteborg värvat supertalangen Robin Söder. Robin överaskade snabbt och gjorde i sin (kontrakterade) A-lagsdebut mål mot Djurgårdens IF - Den där magiska 6-0-kvällen på Gamla Ullevi. Robin visar hunger, vilja och har hur mycket som helst att ge.

• 26/6-2009 Ådrar sig Robin Söder en korsbandsskada efter att ha tvingats fortsätta spela under semifinalen mot England i U21-em under Jörgen Lennartssons järnhand. Robin hann spela 12 matcher och gjorde 2 mål den Allsvenska säsongen 2009. 

• 05/01-2010 Rör Robin Söder en fotboll igen för första gången på ett halvår. Robin producerar 3 mål  på 13 matcher under den Allsvenska säsongen 2010.

• 29/5-2011 Ådrar sig Robin Söder ytterligare en knäskada, eller ja, han drog upp den gamla. Var ganska snabbt tillbaka i spel. Robin producerade 0 mål (...) på 18 Allsvenska matcher 2011.

• 14/7-2012 Ådrar sig Robin Söder en lårskada vilken skulle visa sig vara ett återkommande problem under resten av säsongen. Gjorde även illa knä och fick en misstänkt meniskskada under Mars månad. Ändå spelade Robin 23 Allsvenska matcher och producerade 2 mål den Allsvenska säsongen 2012.

• 16/2-2013 Annonserar IFK Göteborg att de förlänger med Robin Söder. Ett kontrakt som sträcker sig över 2015.

• 11/03-2013 Meddelas att Robin Söder har en meniskskada. Operation väntar. Rehab fyra-sex veckor.

Misstro mig nu inte. Det hyses inget personligt agg mot Robin. Tvärtom.
Ingen skulle bli gladare än undertecknad om han återhämtar sig fort, gör sig spelklar och spottar in ett par mål. Om Robins sällan skådade potential återuppbyggs med 50% vore han vid detta laget fortfarande topp tre i den aktuella truppen. En spelare med ett riktigt jävlar anamma som aldrig skrämdes över att gå in hårt i situationer, hade en otrolig spelförståelse och hittade till avslut likt ingen annan.

Hur ser då Robins marknadsvärde ut? Vilka nytta tillför han truppen?
Det kan tyckas märkligt att förlänga en spelare med den skadehistorik Robin besitter.
Det kan tyckas märkligt att förlänga en spelare med den poänghistorik Robin besitter.
Det kan tyckas märkligt att uppehålla en plats åt en spelare under en så lång tid i den bantade trupp IFK Göteborg besitter, och då med motiveringen; "Den som väntar på något gott".

Vilka möjligheter finns det till vidareförsäljning med ovanstående facit? Vilken klubb är intresserad, och framför allt - vilken läkarundersökning passeras prickfritt?
IFK Göteborg är ingen rehabskola - Det är en elitförening där tillgänglighet och prestation är ett måste.

Tyvärr spås undrens tid vara förbi, och jag undrar om inte Robin borde sändas ned ett par divisioner där han kan producera, experimentera och framför allt rehabilitera i lugn och ro för att sedan göra en eventuell comeback vid ett annat tillfälle, och år.

Hoppas jag har fel.

Skadehelvetet Omgång 2

DEBATT. En herre som alltid har koll på idrotten i Göteborg är Henrik Leman. Även om han ibland kan vara lite gammalmodig och ibland se saker lite för svart och vitt för min egen smak så är det en väldigt kompetent och duktig journalist. I sitt senaste (vid författandet av denna text) blogginlägg här skriver han bland annat om Blåvitts skador och bidrar med följande, deprimerande lista:

Korsband: Björlund x2, Adam, Mustafa, Söder, Råttan (eget tillägg), Seb (eget tillägg), Lund
Lår: Seb (igen), Dyre, Hjalmar, JJ, Salo, Haglund
Ljumskar: Seb (japp, här med), Hysén (eget tillägg), Sobra, Farnerud

Och där tog min energi till att leta fler till listan slut. Sella och Kjetil kan läggas till men jag räknar med att deras skador beror till stor del på åldern. Men räkna med att jag har missat en hel hög med skador som varit mer eller mindre omfattande. Visst man kan ha otur en period, som med Björlund, Råttan, Söder, osv., men som det ser ut nu så börjar varningsklockorna att ringa ånyo.

Leman själv föreslår ingen orsak till alla skador, och jag har ingen aning heller. Jämför man med lillebror Gais så har de antagligen inte haft hälften så många skador ens, och då spelar de ändå på samma arena så gräset på Gamla Ullevi kan vi inte skylla på. Kämpar IFKs spelare så mycket hårdare än resten av Allsvenskans spelare att de oftare blir skadade på grund av det? Tveksamt va?

Nu har vi stått där på Gamla Ullevi med en backlinje bestående av en naturlig försvarare. Vi har haft bänken fylld av för gemene man okända juniorspelare.
Så vad beror det på? Har du ett svar? Skriv i kommentarerna vad just du tror!

Ha det gott!
/patricw

Lunds skada det bästa som kunde hända IFK?

Förlåt mig, Erik Lund. Den här artikeln handlar inte om att nedvärdera dig som fotbollsspelare. Inte alls. Den handlar om hur en korsbandsskada i rätt situation kan vara otroligt gynnsam för lagets framtid.

"Hur menar han?", tänker ni.

Jo. Med Mikael Dyrestam och Hjalmar Jonsson redan inskrivna för en längre tid på den berömda listan över skador har vi stått med Emil Salomonsson, Kjetil Wæhler, Logi Valgardsson som ordinarie backar och Erik Lund som reserv på ytterbackspositionen och Jakob Johansson, Philip Haglund och därefter Jonathan Azulay som mittbacksreserver.

Att spela med en av JJ och Haglund bredvid Kjetil har visat sig fungera hyfsat. Inte bra, men hyfsat. Senast var vi utan norrmannen och resultatet av det behöver vi knappast gå in på. Jag, och många med mig, har sedan en tid skrikit efter en ny mittback och hur det har värvats på tok för många mittfältare till försvarets nackdel. Kanske är det Lunds skada som nu tvingar Håkan Mild att agera.

Till morgondagens match saknas återigen Kjetil Wæhler och truppens sex försvarare består av två ytterbackar, två mittfältare och två ungdomsspelare. Många längtar efter att få se Azulay på planen och finner det obegripligt att man inte satsat på de juniorspelare man har i truppen trots alla skador. Så även jag. Kanske är det Lunds skada som nu tvingar Mikael Stahre att agera.

Transferfönstret öppnar den 1 augusti. Innan dess spelar IFK Göteborg fyra allsvenska matcher. Det känns som det är nu herrarna Mild och Stahre ska visa att de båda ska behålla jobbet, tillsammans med flertalet av spelarna i klubben.

Framåt Blåvitt, gör ett mål. Men helst ska ni låta bli att släppa in lika många också.
Ha det!
/patricw

Vi står bakom dig till 100 procent Sebastian!

KOM IGEN SEBASTIAN! För några dagar sedan avslöjade GT att Cagliari hade ett konkret intresse för Sebastian Eriksson. Dock ville inte "Seb" lämna Blåvitt före säsongens slut och BaraBen kan avslöja att han även meddelade sin agent Martin Dahlin och sportchefen Håkan Mild att Italien-surret (för något kontraktserbjudande fanns aldrig på bordet) inte kändes klockrent.

Men två dygn därpå fick italienarnas tränare - tidigare förbundskaptenen Roberto Donadoni - sparken. Därmed fanns ingen möjlighet att ångra sig, om kontraktet hade konkretiserats. Men nu spelar det mindre roll. 48 timmar därefter låg Sebastian ner på plastmattan i Borås och vred sig i smärtor. Ett korsband var av och hans säsong är slut. I värsta fall hans karriär.

Naturligtvis hoppas alla med ett hjärta för fotbollen och Blåvitt - som inte är psykopater - att Sebban är tillbaka till 2012, senast. Men knäskador är luriga så in i bomben och många spelare har haft tufft att återvända till sin tidigare hajp efter att något av kors- eller ledbanden i ett knä gått av. Varje unik spelare hanterar de olika skadorna på sitt eget sätt, där både den fysiska förmågan att återvända som den mentala kraften att kämpa på spelar in.

Som tur i oturen trasades inte hela Sebastians knät sönder. Det hade varit förödande. Nu kan man bara önska honom kraft att ta omtag, möjlighet till vettig konvalescens och energi att återvända så fort som möjligt. Bitter envishet och vilja att inte ge upp är som tur några av hans bästa egenskaper. Så visst har vi gott mod i ett tufft läge.

Men visst blir det väldigt svårt för Sebastian själv att undvika alla "om". Han kommer sitta på sjukhuset, och hur mycket han än vill se positivt på läget, är det oundvikligt för honom att låta hjärnan spekulera i vad som hade hänt om intresset från Cagliari hade varit lite mer konkret, lite tidigare. Och om han själv tänkt i andra banor. Då hade han eventuellt inte spelat matchen på den fördömda plastmattan. Om, om, om.

Nu haglar stödet in till Sebastian. Hans mobil surrade hela kvällen i går, på Facebook visade hundratals kamrater sina sympatier och ilskan över förlusten, domartabbarna, hela den här säsongen känns helt meningslös. I dag skiter jag i allt annat som hände i Borås. Mina tankar är enbart med Sebastian Eriksson. Gör allt för att återvända till IFK Göteborgs startelva, skriv på ett nytt kontrakt från din rehabcykel i vinter och om allt går vägen så lär du - som Sella sa i går - "med internationell klass", åter vara aktuell för storklubbar på kontinenten.

Vi på BaraBen.com vill visa vår yttersta sympati för dig i det här läget och jag önskar från botten av mitt hjärta att du snart kan gå för fullt igen. Våra läsare gör detsamma. Kom igen Seb! När det känns som jävligast kommer du att ha stöd från detta (läktar)håll - var så säker.

Fotbollens genuina brutalitet

BRUTALITET. Fy fan. Fy, fan. Aj, aj, aj.

Jag vet 1: Detta är ett par dagar gammalt, men ändå.
Jag vet 2: Detta är rent ut sagt vidrigt, men ändå.

Ingenting är omöjligt - inte ens förlust mot Åtvid

SMÅTT & PANIK. Adidas är Blåvitts tröjsponsor. Adidas slogan är "Impossible is nothing". Adidas har helt rätt, ingenting är omöjligt.

Inte ens att förlora mot Åtvid.
Eller hemma mot Häcken.
Eller Trelleborgs B-lag.

||BaraBen.com||BaraBen.com||

Förslag på panikåtgärd: Team Sportias fotbollsskola.
Skicka dit hela vår nuvarande A-lagstrupp.

||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||

Jag kikade just på Alltid Blåvitts spelarbetyg. Sicket panikartat skämt. Är det ett taffligt försök att intala omgivningen att situationen inte är riktigt så panikartad som den verkar? För här får samtliga spelare förutom Sebastian Eriksson "Godkänt" eller "Bra" som betyg.

På följande betygsskala: 1 - Usel, 2 - Dålig, 3 - Underkänd, 4 - Godkänd, 5 - Bra, 6 - Mycket bra och 7 – Landslagsklass, får alltså Blåvitt 4,17 i genomsnitt av Alltid Blåvitt. Det är över godkänt, i en förlustmatch mot nykomlingen Åtvidaberg. I en förlust där det dessutom dröjde nästan 50 minuter innan första avslutet på mål kom, där det både missades en straff framåt och orsakades en mot oss och där håglösheten fick sig ett ansikte.

Detta mot ett Åtvidaberg som gjort ett mål på sju matcher och hade noll vinster i bagaget. Mot IFK Göteborg, mesta mästarna genom alla tider, med en oförstörd spelartrupp sedan 2009 som även kryddats med nyförvärv att spetsa till konkurrensen.

Genomsnittsbetyget hamnar alltså under dessa förutsättningar över betyget godkänt. Jag trodde det krävdes att man faktiskt tittade på matcherna för att man ska få yttra sig om dem? Eller att man i varje fall inte är blind.

||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||

Det är dags att peta Gustav Svensson.
Det är dags att peta Ragnar Sigursson.
Det är dags att peta Kim Christensen.
Det är dags att peta Stefan Selakovic.

Spela med hela juniorlaget mot Malmö FF och markera tydligt mot den brist på inställning, kunnande, intensitet och hjärta som finns just nu. Brist på allt, egentligen. Visst, ingen kan förvänta sig att ett rent juniorlag skulle vinna en allsvensk match - men där skulle vi i alla fall få se på lite ungdomlig entusiasm och spelare som slåss till sista blodsdroppen. Just nu känns det inte som att A-laget gör det.

Det råder en total krismelankoli.

Jävligast av allt är ju att alternativen blir färre och färre med tanke på att de spelare som fetingpetats - som Kalle Svensson och Elmar Bjarnason - förmodligen inte lär slängas in i hetluften igen hur som helst. Delvis vore det en rätt så stor prestigeförlust för tränarna som sagt att dessa killar helt enkelt inte platsar just nu - delvis skulle det signalera att spelarna i förstaelvan faktiskt är sämre, än de som redan sagts vara sämst.

||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||

Målskyttar och anfallsspelare som Selakovic, Bärkroth och Söder fanns redo.
Då får vänsterbacken Hjalmar Jonsson ta straffen.
Därmed har vi två missade straffar på två isländska försök.
Suck. Panik. Ridå.

||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||

Tränarduon sa inför match att Blåvitt hade specialtränat på fasta situationer i veckan. Dessutom har man vaskat fram en taktisk uppställning på defensiva fasta där spelarna delas upp mellan zon- och man-manförsvar. Trots detta stod två Åtvidabergsspelare helt ensamma framför Kim Christensen vid 1-0.

Vad i helvete sysslade försvaret med där?

||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||

Att guldchansen skulle vara borta efter åtta omgångar är skitsnack. Blåvitt har legat sist efter 10 omgångar och ändå vunnit SM-guld till slut, så de som driver fram hela snacket om att "ge upp säsongen och säkra kontraktet" är ute och cyklar. Under de två år vi har haft 16 lag i Allsvenskan har poängskörden för att ta guld varit mindre än de återstående poäng som Blåvitt har kvar att spela om:

Kalmar FF vann SM-guld 2008 med 64 poäng.
AIK vann SM-guld 2009 med 61 poäng.
Blåvitt har 66 poäng kvar att spela om under 2010.

Detta får dessutom adderas till det faktum att vi med hjälp av ett horribelt spel redan har skrapat ihop åtta poäng. Förutsatt att guldet går till ett lag som har ungefär lika många vunna poäng under 2010 så innebär det att Blåvitt behöver ta cirka 54 poäng för att vara med i racet även i slutet av denna säsong.

Men det förutsätter att Blåvitt förvandlas från mediokert brögäng till en slaktande vinstmaskin över en natt. Tyvärr lär inte det ske, för inom Blåvitts organisation hör vi bara ett budskap: "Vår spelartrupp är bra, våra tränare har vårt förtroende". I en situation där det är akut kris. Där det råder superchockpanik. Där jordens undergång står för dörren varje gång vi förlorar en match.

Trots det tror jag på SM guld om 22 omgångar.
Det sista som överger en är hoppet.

Skräckbilderna ingen ville se: Bärkroth knäskadad

SKADELÄGET. Efter den våg av knäskador som drabbat Blåvitt under 2009/2010 såg supportrarna med skräck hur Nicklas Bärkroth tvingades halta av efter drygt 20 minuters spel i träningsmatchen mot Qviding. Bärkroth, vars knä tvingades lindades in ordentligt, bedöms dock i ett mycket tidigt skede inte vara speciellt allvarligt skadad:
– Det handlar om en skada på det yttre ledbandet i knäet. Han blir borta en vecka eller två, säger tränaren Jonas Olsson till Aftonbladet.

I slutet av matchen skadade sig även Sebastian Eriksson - inbytt som vänsterback för andra matchen i rad - i baksidan av låret. Där är det ännu oklart hur många veckor han blir borta men skadan är en "upprivning" av den bristning som "Seb" drabbades av i landskampen mot Oman. En första prognos för en sträckning av den typen innebär ett uppehåll på ett par veckor, vilket naturligtvis försvårar hans möjligheter att ta en startplats i allsvenska premiären. Vill det sig illa han den här typen av skada dock innebära frånvaro på upp till ett par månader.

Är 6 korsbandsskador mindre sannolikt än 4 Glenn?

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare såmejla in ditt material. I dag skriver signaturen "mn" om sannolikheten att drabbas av så här många korsbandsskador...

Tidigare skribenter har frågat sig om det är rimligt att det bara kan vara otur bakom Blåvitts överflöd av trasiga korsband. Att tänka på slump är dock ganska vanskligt. I whoamis utmärkta genomgång av korsbandsskador nedan kan man läsa:
”Ett fotbollslag drabbas, statistiskt sett, av en korsbandsskada vartannat år. Blåvitt har på bara åtta månader drabbats av sju.”
Om detta stämmer, hur mycket otur har vi då haft? En något förenklad analys ger oss följande:

----- Klipp här om du inte gillar matte -----

Om alla fotbollslag innehåller 25 spelare är sannolikheten för varje spelare att åka på en korsbandsskada ungefär 1 på 50, eller 0,02, på ett år. Om vi utgår från att varje spelare bara kan få en skada per år (sannolikheten 0,02 förändras troligen efter första skadan och vi räknar därför bort Petters senaste skada) ges sannolikheten för att ett lag med 25 spelare får exakt 6 korsbandsskador på ett år av:
[0,02^6 * 0,98^(25-6)] * [25!/((25-6)!*6!)] ,
där den första hakparentesen visar sannolikheten att 6 utvalda personer av 25 får korsbandsskador, medan den andra hakparentesen visar på hur många sätt man kan välja ut 6 av 25 personer (utan att det spelar roll i vilken ordning man gör detta). Denna sannolikhet är 0,00000772. Men det intressanta i det här sammanhanget är egentligen hur stor sannolikheten är för att få minst 6 korsbandsskador, och denna sannolikhet får man genom att lägga ihop sannolikheterna för att få exakt 6, 7, 8, … , 24 och 25 skador.

--------------------------------------------------------

Sannolikheten för att få minst 6 korsbandsskador enligt beräkningen ovan är 0,00000817 eller annorlunda uttryckt:

1 på 122,407.

Så för en enskild klubb inträffar det i genomsnitt var 120 000:e år att man får sex korsbandsskador eller fler. För att få perspektiv på den siffran: mammutarna dog ut för 6 000 år sedan, IFK Göteborg grundades för 106 år sedan, Robin Söder föddes för 18 år sedan. Vi har alltså en väldig otur som följer Blåvitt just i år. Eller?

Som det gamla uttrycket lyder: ”det finns lögn, förbannad lögn, och statistik”. För även om sannolikheten för att få många korsbandsskador är liten finns det också möjlighet att det inträffar en hel massa andra underliga saker. Hur stor är chansen att alla dina motståndare ramlar i både semifinal och final när du låg hjälplöst sist i båda, och att du därmed tar ditt lands första vinter-OS-guld (googla Steven Bradbury)? Vad är sannolikheten för att fyra personer i ett lag som vinner UEFA-cupen heter Glenn? Vad är sannolikheten för minst fem benbrott i en trupp?

Sannolikheten för att det ska hända någonting riktigt konstigt för något lag i Allsvenskan är förmodligen ganska hög varje år. Att i efterhand säga att det som hänt är så osannolikt att det inte kan vara slump är därför mycket svårt. Och tror man på ödet var det kanske Blåvitts ”tur” att det hände något riktigt konstigt. Kanske hade vi bara otur att det var just korsbandsskador och inte fyra turmål i slutminuterna när vi låg under med 0-3, två matcher i rad?

/mn

Case study: BaraBen granskar korsbandsskador

SKADEMEKANISM. Efter den våg av knäskador som drabbat IFK Göteborg beslutade BaraBen.com att låta vår expert kartlägga vad en korsbandsskada egentligen innebär, hur det går att kan förebygga dem och även möjligheterna till rehabilitering. Detta är vårt försök att räta ut en del av de frågetecken som uppstått efter ännu en säsongslång skadesmäll på vänsterbacken Dyrestam.

Det främre korsbandet är ett av flera ligament i knäleden som ger stabilitet. Korsbandets främsta uppgift är att förhindra att skenbenet rör sig för mycket framåt i förhållande till lårbenet. För att vara mer specifik ger korsbandet 85 procent av knäts förmåga att förhindra denna förskjutning. Korsbandet har även till uppgift att vara en andra utpost för att förhindra att skenbenets inre och yttre rotation.

Korsbandet skadas oftast när foten är fast nedsatt medan det finns en rotation på lår/höft inåt, vilket illustreras till höger.

Det finns flera faktorer som påverkar uppkomsten av korsbandsskador, till dessa kan bland annat hårdheten på underlaget, gräs och sko-typ räknas (det finns ett samband mellan olika dubb-typer på skor och korsbandsskador - troligtvis på grund av dess bättre grepp).

Övriga faktorer som kan påverka om en viss spelare är mer benägen att skada sitt korsband är styrkan på de olika ligamenten, neuromuskulär kontroll, styrka i muskler som bidrar till stabilitet i knäleden och muskeltrötthet vid skadetillfället.

Ett fotbollslag drabbas, statistiskt sett, av en korsbandsskada vartannat år. Blåvitt har på bara åtta månader drabbats av sju.

DIAGNOS
När en spelare skadar sig säger spelaren ofta att han upplevt ett "snäpp" i knät. I 70 procent av fallen uppstår även svullnad. Det är ofta svårt att sträcka ut knät ordentligt och vid en första undersökning gör man ofta ett "Lachman test" för att bedöma om det finns ett stopp, det vill säga någonting som tar emot, eller om skenbenet kan röra sig relativt fritt framåt - i förhållande till lårbenet.

Det bör ju KLART noteras att ett Lachman test INTE räcker för att ställa en definitiv diagnos. I fallet Robin Söder blev han tillsagd att knäleden "kändes" stabil och valde att fortsätta spela. Med tanke på Robins ord:

"- Först får jag en smäll bakifrån och sen ska jag göra en rotation när vänsterbenet är i backen och då känner jag att det hugger till."

...så bör man inte släppa in en spelare, hur stabil knäleden än må "kännas". Ett Lachman test ställer även väldigt höga krav på den som utför testet och dessutom på andra omständigheter som att spelaren kan slappna av för att testet skall kunna "visa" ett korrekt resultat. Vid skadorna på Adam Johansson och Mikael Dyrestam pekade de initiala testerna inte heller på någon korsbandsskada.

Det finns fler test som kan göras för att undersöka om ett korsband är skadat - men den kliniska diagnosen ställs genom en artoskopisk undersökning. En MR kan vara till hjälp inför en artoskopisk undersökning - men är oftast mer till hjälp för att undersöka ytterligare skador som kan ha uppkommit i knäleden.

SKADEFÖREBYGGANDE
För att förhindra korsbandsskador riktar man idag främst in sig på att träna olika balansövningar för att öka den muskulära kontrollen runt knäleden, styrka i stabiliserande muskler och rörlighet. Genom balans och snabbhetsövningar hoppas man kunna öka den neuromuskulära kontrollen som i sin tur främjar muskelreaktionen - vilket har visat sig ge en lägre skadefrekvens.

För att förebygga knäskador och framförallt hindra korsbandsskador är det rimligt att avsätta minst 15 minuter av träningen dagligen på övningar som riktar in sig specifikt på denna typ av skadeförebyggande åtgärder.

PÅVERKAN PÅ KARRIÄR
Skadan har skett. Hur ser framtiden ut? Oftast när man läser om korsbandsskador och knäskador i allmänhet tar man för givet att det kommer att gå bra.

"De är ju elitidrottsmän."
"Man har ju tillgång till de bästa läkarna."

För att kunna förutse utfallet av en korsbandsskada och dess påverkan på ens framtida karriär måste man först och främst titta på de tekniker som används för att reparera en skadan och vilket material som används för att ersätta korsbandet. Materialen kan grovt kategoriseras som följer:

• Patellar bone graft (knäskålssenan)
  
En del av knäskålssenan används för att göra ett artificiellt korsband som opereras på plats.


• Fördelar: Snabb återkomst av rörlighet och rehabilitering.
  
• Nackdelar: 10-30% upplever smärta i främre delen av knäleden.
• Maximal belastning: 2600 Newton
• Spelare: ?
  

• Quadruple hamstring autograft (double-bundle)
  
En sena från baksidan av låret används för att fungera som korsband.



• Fördelar: Ett relativt litet ingrepp, mindre smärta i knäleden i framtiden.
  
• Nackdelar: Framtida svaghet där senan tas.
  
• Maximal belastning: 4090 Newton
• Spelare: Hela korsbandsgänget i blåvitt.
  

• Allograft (donerat korsband)
  
En donator används för att ge ett riktigt korsband att operera in.



• Fördelar: Man behöver inte använda någon sena från den skadade spelaren.
  
• Nackdelar: Kräver en donator, kan ge längre rehabilitering (risk för infektioner).
  
• Maximal belastning: 1750 Newton
  
• Spelare: Michael Owen, Henrik Larsson med flera.
  

För att ge rättvisa för angivelsen av den maximala belastningen kan sägas att ett oskadat korsband klarar av en maximal belastning av cirka 2200 Newton, samtliga av dessa siffror är dock väldigt bestridda och bör betraktas som en fingervisning.

För att ytterligare komplicera saker och ting så har det även stor betydelse vilken teknik man använder för att fästa det nya korsbandet, kirurgens precision och hur patienten reagerar på operationen.

För att avsluta positivt vill jag citera Doktor Richard Steadman, mannen som de allra största besöker för att reparera sina sargade knän:

"Players can come back to a better level but not because their new ACL is stronger than the old one. I think it is because when you recover from a serious injury it makes you a stronger person."

Något är fel, frågan är vad?

FUNDERING. I lördags såg det ut som säsongen inte kunde få en bättre start. Förvisso en knagglig inledning försvarsmässigt, men sett över hela matchen en skön öppning med ett härligt resultat. Så såg facit ut fram tills idag, då det dystra beskedet kom. Dyrestam blir borta hela säsongen 2010. Skadan?
En menisk, en fraktur och ...ett korsband. Känner ni igen det, korsband alltså?

Skador är något som framkommer, oavsett vilken sport man utövar. Men sju skador på ett år är många för ett fotbollslag, oavsett vilken sorts skada det är. I dagsläget har vår trupp utsatts för sju stycken skador av en och samma typ, korsbands-skador. Det låter egentligen vansinnigt att säga det, men vi ska vara "glada" över att vi sluppit övriga skador. Då hade läget eventuellt kunnat vara ännu värre!

Det värsta med alla dessa skador är frustrationen jag känner. Jag letar efter orsaker och anledningar till att det blivit såhär. Förvisso tror jag på både otur och tillfälligheter. Men sju skador av samma typ kan inte falla under någon av dessa kategorier. Det kan inte fortsätta på det här sättet, något måste göras!

Det finns egentligen bara ett sätt att förebygga skador på korsband och menisk. Träning av muskulaturen runt knät. Har man en stark muskulatur där har man bästa möjliga "skydd" mot den typen av skador. Enligt Håkan Mild har IFK tidigare genomfört en analys, men vill inte gå närmare in på vad den givit utan hänvisar till det medicinska teamet. Däremot ska det analyseras på nytt och diskuteras igen efter lördagens skada.

Jag har svårt att tro att IFK inte har anpassat sin träning, framförallt inför 2010, för att förebygga dessa skador så gott det går. Men när vi spelar säsongens första hemmamatch, och får säsongens andra skada, då är det givetvis något som är fel. Frågan är bara vad! Jag hoppas att IFKs medicinska team kommer fram till vad det är, för jag vill inte se fler av våra viktigaste spelare sitta med söndriga knän när vi ska slåss om ett guld i höst!

Helvetet fortsätter - Dyrestam långtidsskadad

SKADEELÄNDET. På Officiella hemsidan kom i dag ännu ett trist besked. "Dyre":s skada är så allvarlig att han troligtvis är borta hela året ut:

"I dag, på morgonen, genomgick Mikael en ordentlig undersökning och det var tråkiga besked som Jon Karlsson efteråt tvingdes att lämna.
- Han har skador på korsband och menisk, dessutom en mindre fraktur. Det är så allvarligt att vi inte kommer att få se honom på plan förrän i slutet av det här året, det här är skador som tar tid att återhämta sig från", säger han till IFK Göteborg.se.

Mer om helvetet på Officiella. Bara för ett par veckor sedan gick backtalangen Petter Björlund - långtidsskadad och korsbandsopererad under 2009 - sönder och blir borta hela 2010. En månad har gått av säsongen, två backtalanger är redan långtidsskadade.

Vad fan är det som händer?

Naturligtvis innebär Dyrestams skada att de blåvita supportrarna åter igen ställer sig frågan: Men nu då - varför plockar inte Mild hem Risp? Så här sa Blåvitts sportchef om Risp till Kanal Glenn inför matchen mot Ålborg i lördags:

"Den frågan har ju varit uppe och den frågan har jag svara på också. Så...att ingenting har förändrats än så länge i alla fall."

Men nu har en sak förändrats och det är att vår ordinarie vänsterback har skadat sig, allvarligt. Logiskt sett innebär det att Rehn/Olsson direkt börjar kika på att flytta ut Hjalmar Jonsson till hans gamla vänsterbacksplats samtidigt som mittförsvaret fylls på med Kalle Svensson och Muki Turunen. En lucka uppstår i varje fall någonstans, så kan då Risp vara den som täpper till där?

I dag uttalar åter sportchefen sig, den här gången hos Eurosport:

"- Det pågår just nu en diskussion om vi ska plocka in någon ersättare. Vi får se hur det blir, säger Blåvitts sportchef Håkan Mild till eurosport.se.

Diskuterar ni Fredrik Risp?
- Det kan jag inte uttala mig om i dagsläget."

Karaktärsspelare var det ja. Som Fredrik Risp:
- I den situationen jag är nu vill jag spela fotboll, och helst i IFK. Jag kan absolut tänka mig att spela för en liten ersättning, säger han.

Så blir spelarna i matchform igen

BARABEN CHOCKAVSLÖJAR. Det talas om ett tiostegsprogram innan blåvittspelarna kan vara tillbaka från skada. Vilka är dessa punkter då? Baraben har efter hårt arbete grävt och tagit fram vad spelarna ska klara av på varje nivå innan de klassas som i speldugligt skick igen.

Nivå 1-4 Rehab

#1 Thomas Olsson
Klara av att spela skitgubbe på lunchen utan att en den gamla skadan förvärras.

#2 Lek och bad
100 meter simning i Delsjön med fysteamet redo i roddbåten bredvid.

#3 Orientering
4x10 minuter hämta bollar när Ove Tobiasson står och köttar utsparkar in i skogen.

#4 Power walk
Snabb fettbrännande promenad med stavar tillsammans med spelarfruarna.

Psykologidelen 5-7 innebär att spelaren även ska vara med i skallen, och inte bara fysiskt. Dessa punkter gör skillnaden mellan korp och elit.

#5 Härdning
Tvångstittande med uppspärrade ögon och fastbunden i en stol i stil med Clockwork Orange. Ingen tidsbestämning, är klart när Jonas Olsson är nöjd.

#6 Hjärngympa
Sitta i taktikrummet och lyssna på när Roger Gustafsson går igenom alla övningar i ”Fotbollens hemligheter” på griffeltavlan.

#7 Förnedring del 1
Titta på inspelade matchsekvenser 2x45 minuter med ”häftig musik” till rullande bilder av glada Gaisare, AIK:are och Ellosar.

Del 2
Klara av 3x5 minuters utskällning av hårtorkarna Stefan Selakovic och Håkan Mild. Är Selakovic den utvalde kör Håkan dubbelt.

Matchformfasen 8-10

#8 Bollgôtt
Genomföra ett lyckat bollpass. Innehåll (urval): ta ner 20 Hjalmarrensningar på bröstet, glidtacklingsträning med ”Ölme”, inläggsövningen ”Alex” samt passningsspelet ”Steff”.

#9 Försäsongsfit
Wernblooms ”favorit”: klara två heldagar i Munkebäcksgymnasiets idrottshall.

#10 Håkan Mild
Köra en hel kassettbandssida med bip-test.

---

Enligt vad Baraben erfar befinner sig Thomas Olsson i dag på nivå "Power walk" medan Mikael Dyrestam håller på att göra sig redo för "Förnedring del 2".

Utan GPS i Marianergraven

FUNDERING. Som alla vet har Tobias Hysén lyckas riktigt bra som toppforward. Samtidigt har han lämnat ett hål efter sig på vänstermittfältspositionen som är stort som en vulkankrater och djupt som Marianergraven. Den naturlige ersättaren Dalex har nyss vaknat upp ur sin koma, men visst går hans formkurva nu uppåt. Problemet är att kurvan går uppåt i ett tempo som utan elchocker innebär att Dalex inte blir ett riktigt hett alternativ förrän i augusti. Och då pratar vi 2010.

Istället har tränarna systematiskt slängt ut spelare på vänsterkanten som inte alls passar där. Söder, Sana, Bärkroth, JJ. Alla har de sett ut som vilsna kycklingar utan GPS. Att testa vänstermittfältaren Kamal Mustafa som vänstermittfältare verkar vara för logiskt för tränartrojkan. Så vilken stackars sate tror du blir utkommenderad på vänsterkanten där han förnedrad tvingas se på hur resten av laget tar 3 nya poäng mot TFF på söndag?

A. Thomas Olsson
B. Gustav Svensson
C. Ragnar Sigurdsson
D. Kalle Svensson