Skit händer

FUNDERINGAR. Jag vaknade nyss (klockan 15:16) och började läsa nyheter på min iPad. Först går jag igenom lite olika teknik- och macbloggar av vana sedan Aftonbladet, DN och sist GP. I GP handlar första artikeln om att Nordin anser att laget kämpar för lite, detta är tydligen enligt skribenten ett svar på kritik från Hysén att han dräller med bollen. Då slår det mig fan det var match i går. Minnet börjar komma tillbaka.

Jag hade med mig min morfar och mormor på matchen så det blev inga öl innan. De behövde hjälp att hitta till platserna det fått låna årskort till, så jag blev några minuter sen in på arenan (vilket jag aldrig är) men har man ansvar för två personer på över 80 så har man.

De ölen jag inte drack innan och under matchen tog jag igen med råge under kvällen. Det vanliga tugget om hur skit det är att vi inte kan hålla en ledning och vem som spelade sämst avverkade vi tidigt. Vi var några som förfestade i väntan på att en spelning med någon artist på Trädgårn skulle ta slut.

Vi mötte upp de som varit på spelningen ute på krogen och den sista beställningen jag gjorde var två Long Iland Ice Tea. Kvällen avslutades med existentiella diskussioner och två öl hemma och en polare som sov på soffan.

Känslan när jag skriver det här är att det var en helt underbar kväll i går, ja vist jag snackade massa jobbiga saker med polare, men jag dansade skiten ur mig och kände att det var en av mina bästa kvällar någonsin. Jag gav fan i morgondagen och levde i nuet. När jag läste om Nordin och Hysén blev det ett brutalt uppvaknande till verkligheten, känslan av en bra kväll finns kvar men bedrövelsen över att laget i mitt hjärta inte kan vinna kommer över mig som en käftsmäll.

Att läsa om hur spelarna vänder sig mot varandra (ja jag vet att vad tidningarna skriver inte behöver stämma överens med vad som faktiskt försiggår) känns inte bra. Hur det verkligen står till i laget och på kamratgården vet jag inte men är det så så är det inte bra. Att laget enligt min uppfattning verkar ge upp efter att Sana inte får en straff är något som jag tycker har hänt allt för ofta under våren.

Att IFK inte klarar av den press de har på sig är för mig uppenbart. Hysén kan inte göra mål. Söder vågar inte gå in i situationer. Alvbåge tar fel beslut. Nordin passar fel och blir överrumplad bakifrån. Stiller är inte längre våran killer. Sanas passningar resulterar inte i mål. Spelarna har samma träffsäkerhet i sina skott som utslitna artilleripjäser under första världskriget. Klacken kör inte rätt ramsor. Sittplats går innan matchen är slut. Vi får straffar mot oss men inte med oss.

Men vi kan det här. Spelarna har boll i sig. Klacken är nästan fulltalig samtidigt som stora delar av sittplats gapar tom match efter match. Levande sluter upp gång efter gång. Young Fellows viftar med sina flaggor. Sana får starta när han inte är skadad. Vi byter in offensivt för att öka trycket framåt. Mittfältare gör starka insatser som backar när bristerna i truppen och skador kräver det. Sobralense visar att han är en riktig värvning. Spelarna skapar chans efter chans efter chans. Vi har flera duktiga målvakter som kan vakta kassen. Vi har en klackkärna som fortsätter heja på laget när övrig publik (mig inräknat) bara ser mörker.

Det sista vi behöver nu är att vi vänder oss mot varandra. Vi behöver analysera problemen och lösa dem. Beslut måste ske och diskussioner måste tas. Spelarna måste kunna hantera de krav som ställs på dem. Vi måste släppa gårdagen och morgondagen och leva i nuet. Skit i att vi inte kan vinna allsvenskan. Skit i att vi tappar ledningar. Skit i att förra matchen var en besvikelse. Skit i att klacken brände bengaler. Slut leden. Ta besluten. Gå på nästa match. Vi kommer att vinna. Vi är IFK.

VI ÄR KVAR I KUPPEN GÖBBAR.

Spiraler

FUNDERING. Då var det dags. Media fäller ner de svarta solskydden på sina svartvita glasögon. Varenda negativt halmstrå ska grabbas tag i och blåsas upp. Huliganattacker, skador, sågningar av spelare... Allt negativt ska vältras i.

Detta är inget konstigt, media kan lika snabbt kika på oss med de vita brillorna igen. Se bara på Dif som "rullade ut oss" i förrgår. (Vilka roliga kycklingdräkter de hade förresten. Hur kunde ni som var på Gamla undvika att gapa kycklingläten istället for idiotiska apljud?) En poäng mot mesta mästarna och Djurgardens spiral uppåt tar fart. Den kana vi nu rutschar ner för i allt snabbare fart. Dåliga resultat – sämre självförtroende – media gottar sig – medgångssupportrarna stannar hemma – buandet börjar och näthatet mot vara egna eskalerar.

Men vänta. Precis som Tobbe säger är det nu vi som älskar klubben kan göra skillnad. Ge den stora svarta kulan motstånd i spiralen.

Det är nu det är jobbigt att stötta Blåvitt. Inte när vi krossar Dif med 6-0. Då är det enkelt, kostar inte en svettdroppe. Dem står gubbarna på plan för. Tänk på den glädje vi fick av Tobbe, Robin, Sella o de andra förra påsken. Nu ger vi tillbaka. Vi kan hjälpa varan sargade trupp att kriga sig till 6 poäng mot BP och TFF. Sedan sätter vi oss på tåget, bussen, bilen eller cykeln och drar till Ullevi. Förhoppningsvis sitter Söder, Hysén och Stiller i spelarbussen på samma vägar. Där sjunger vi som om helvetsspiralen aldrig funnits, tar tre poäng och är åter med i serietoppen.

Vad tror ni? Kan vi fixa detta?

Utan GPS i Marianergraven

FUNDERING. Som alla vet har Tobias Hysén lyckas riktigt bra som toppforward. Samtidigt har han lämnat ett hål efter sig på vänstermittfältspositionen som är stort som en vulkankrater och djupt som Marianergraven. Den naturlige ersättaren Dalex har nyss vaknat upp ur sin koma, men visst går hans formkurva nu uppåt. Problemet är att kurvan går uppåt i ett tempo som utan elchocker innebär att Dalex inte blir ett riktigt hett alternativ förrän i augusti. Och då pratar vi 2010.

Istället har tränarna systematiskt slängt ut spelare på vänsterkanten som inte alls passar där. Söder, Sana, Bärkroth, JJ. Alla har de sett ut som vilsna kycklingar utan GPS. Att testa vänstermittfältaren Kamal Mustafa som vänstermittfältare verkar vara för logiskt för tränartrojkan. Så vilken stackars sate tror du blir utkommenderad på vänsterkanten där han förnedrad tvingas se på hur resten av laget tar 3 nya poäng mot TFF på söndag?

A. Thomas Olsson
B. Gustav Svensson
C. Ragnar Sigurdsson
D. Kalle Svensson

Uppehåll i fotbollsallsvenskan

Vem avgör egentligen om man är sinnessjuk?
Jag går runt i lägenheten och tänker på Ragnar Sigurdsson.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Fram. Och. Tillbaks.

Jag går ner på gräsplanen där ungarna brukar lira. Sparkar på en pinne och låtsas göra mål. Rusa fram till klacken och höra deras sång "Ääääänglarna, änglarna är bäst. Vi är det bästa...". Sedan faller jag ner på knä. Jag skakar i hela kroppen.

Varje gång jag kör ner för Nya Allén stirrar jag så maniskt på reklamskylten som täcker över Blåvittshoppen att jag nästan brakar in i bilarna framför mig. Det är tydligen ett jävla rödljus i hörnet mot katolska kyrkan. Det är svårt att andas.

Pontus Wernbloom står och babblar om något U21-lag på tv. Han gör det på webben. På Youtube. I tidningarna. På text-tv. Pontus Wernbloom har förvandlats till spöket som förföljer mig från morgon till kväll. Han är inte kvar i Blåvitt, så vad fan ska hända nu? Det är svårt att samla tankarna.

Ärligt talat, mem avgör egentligen om man är sinnessjuk?
Jag tror jag är på god väg.

Uppehåll i Allsvenskan är som att vänja av sig från heroin. Det är rätt svårt. För att ta till tidernas understatement. Det är som att dra ut sina egna tänder med en häcksax, som att gå till frisören genom att stoppa huvudet i en luftvärnskanon, som att ha sex genom sätta sig i en avfallskvarn. Det här är livsfarligt för samhället. Jag tror min kropp är på väg att explodera.

Jag måste få reda på vem som egentligen avgör om man är sinnessjuk?