Är 6 korsbandsskador mindre sannolikt än 4 Glenn?

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare såmejla in ditt material. I dag skriver signaturen "mn" om sannolikheten att drabbas av så här många korsbandsskador...

Tidigare skribenter har frågat sig om det är rimligt att det bara kan vara otur bakom Blåvitts överflöd av trasiga korsband. Att tänka på slump är dock ganska vanskligt. I whoamis utmärkta genomgång av korsbandsskador nedan kan man läsa:
”Ett fotbollslag drabbas, statistiskt sett, av en korsbandsskada vartannat år. Blåvitt har på bara åtta månader drabbats av sju.”
Om detta stämmer, hur mycket otur har vi då haft? En något förenklad analys ger oss följande:

----- Klipp här om du inte gillar matte -----

Om alla fotbollslag innehåller 25 spelare är sannolikheten för varje spelare att åka på en korsbandsskada ungefär 1 på 50, eller 0,02, på ett år. Om vi utgår från att varje spelare bara kan få en skada per år (sannolikheten 0,02 förändras troligen efter första skadan och vi räknar därför bort Petters senaste skada) ges sannolikheten för att ett lag med 25 spelare får exakt 6 korsbandsskador på ett år av:
[0,02^6 * 0,98^(25-6)] * [25!/((25-6)!*6!)] ,
där den första hakparentesen visar sannolikheten att 6 utvalda personer av 25 får korsbandsskador, medan den andra hakparentesen visar på hur många sätt man kan välja ut 6 av 25 personer (utan att det spelar roll i vilken ordning man gör detta). Denna sannolikhet är 0,00000772. Men det intressanta i det här sammanhanget är egentligen hur stor sannolikheten är för att få minst 6 korsbandsskador, och denna sannolikhet får man genom att lägga ihop sannolikheterna för att få exakt 6, 7, 8, … , 24 och 25 skador.

--------------------------------------------------------

Sannolikheten för att få minst 6 korsbandsskador enligt beräkningen ovan är 0,00000817 eller annorlunda uttryckt:

1 på 122,407.

Så för en enskild klubb inträffar det i genomsnitt var 120 000:e år att man får sex korsbandsskador eller fler. För att få perspektiv på den siffran: mammutarna dog ut för 6 000 år sedan, IFK Göteborg grundades för 106 år sedan, Robin Söder föddes för 18 år sedan. Vi har alltså en väldig otur som följer Blåvitt just i år. Eller?

Som det gamla uttrycket lyder: ”det finns lögn, förbannad lögn, och statistik”. För även om sannolikheten för att få många korsbandsskador är liten finns det också möjlighet att det inträffar en hel massa andra underliga saker. Hur stor är chansen att alla dina motståndare ramlar i både semifinal och final när du låg hjälplöst sist i båda, och att du därmed tar ditt lands första vinter-OS-guld (googla Steven Bradbury)? Vad är sannolikheten för att fyra personer i ett lag som vinner UEFA-cupen heter Glenn? Vad är sannolikheten för minst fem benbrott i en trupp?

Sannolikheten för att det ska hända någonting riktigt konstigt för något lag i Allsvenskan är förmodligen ganska hög varje år. Att i efterhand säga att det som hänt är så osannolikt att det inte kan vara slump är därför mycket svårt. Och tror man på ödet var det kanske Blåvitts ”tur” att det hände något riktigt konstigt. Kanske hade vi bara otur att det var just korsbandsskador och inte fyra turmål i slutminuterna när vi låg under med 0-3, två matcher i rad?

/mn

Något är fel, frågan är vad?

FUNDERING. I lördags såg det ut som säsongen inte kunde få en bättre start. Förvisso en knagglig inledning försvarsmässigt, men sett över hela matchen en skön öppning med ett härligt resultat. Så såg facit ut fram tills idag, då det dystra beskedet kom. Dyrestam blir borta hela säsongen 2010. Skadan?
En menisk, en fraktur och ...ett korsband. Känner ni igen det, korsband alltså?

Skador är något som framkommer, oavsett vilken sport man utövar. Men sju skador på ett år är många för ett fotbollslag, oavsett vilken sorts skada det är. I dagsläget har vår trupp utsatts för sju stycken skador av en och samma typ, korsbands-skador. Det låter egentligen vansinnigt att säga det, men vi ska vara "glada" över att vi sluppit övriga skador. Då hade läget eventuellt kunnat vara ännu värre!

Det värsta med alla dessa skador är frustrationen jag känner. Jag letar efter orsaker och anledningar till att det blivit såhär. Förvisso tror jag på både otur och tillfälligheter. Men sju skador av samma typ kan inte falla under någon av dessa kategorier. Det kan inte fortsätta på det här sättet, något måste göras!

Det finns egentligen bara ett sätt att förebygga skador på korsband och menisk. Träning av muskulaturen runt knät. Har man en stark muskulatur där har man bästa möjliga "skydd" mot den typen av skador. Enligt Håkan Mild har IFK tidigare genomfört en analys, men vill inte gå närmare in på vad den givit utan hänvisar till det medicinska teamet. Däremot ska det analyseras på nytt och diskuteras igen efter lördagens skada.

Jag har svårt att tro att IFK inte har anpassat sin träning, framförallt inför 2010, för att förebygga dessa skador så gott det går. Men när vi spelar säsongens första hemmamatch, och får säsongens andra skada, då är det givetvis något som är fel. Frågan är bara vad! Jag hoppas att IFKs medicinska team kommer fram till vad det är, för jag vill inte se fler av våra viktigaste spelare sitta med söndriga knän när vi ska slåss om ett guld i höst!