Robin Söder om att närma sig comeback i #ifkgbg

Robin Söder, glöder.

Missa inte Bluewhite Angels youtubekanal.

Bandet mellan Robin och Blåvitt

(YTTERLIGARE EN) AVSKEDSKRÖNIKA. Robin Söder gjorde mål i den berömda matchen mot Basel 2008. 31 minuter senare hittade domaren en straff och skickade in Basel i Champions League. 6 säsonger har Robin gjort i IFK Göteborg, 6 säsonger där Robins öde på ett väldigt speciellt sätt varit förbundet med klubbens: när Robin spelar och gör mål går säsongen bra för IFK Göteborg. Han behöver inte nödvändigtvis vara på plan i de viktigaste matcherna eller ens spela bra alla gånger, men om Robin har en bra säsong har IFK Göteborg det, och det finns nog ingen annan som på sätt och vis så personifierat IFK Göteborg de senaste 6 åren.

Robin Söder kom till mästarna Blåvitt 2007 som en av Sveriges mest lovande talanger. Under 2008 fick han chansen och hade det inte varit för en domare som säkrade segern för Basel hade han varit mannen som skjutit Blåvitt till Champions League. Även om det i slutänden bara blev en tredjeplats för Blåvitt var det ett år av framgångar för det unga laget som var närmare än någon svensk klubb sedan dess att nå den finaste av Europaturneringar. Yngst av alla var Robin som utsågs till årets nykomling i Allsvenskan. Han är än idag den yngste som någonsin fått priset.

Säsongen 2009 stannade Robin i klubben trots buden från Milan och Bayern München och under våren spelade han återigen som en Torbjörn i bland annat den legendariska matchen mot Djurgården. Målen blev relativt få, men han var en viktig del i IFK:s framgångsrika anfall och Robin blev 18 år gammal uttagen till U21-EM som enda spelare under 20. Säsongen 2009 var också ett år då såväl IFK Göteborg som Robin Söder fick svåra sår som satte sig djupt i själen och som skulle ta lång tid att läka - om de ens kan sägas ha gjort så idag.

De tre åren som följde på nederlaget på Ullevi 2009 (både lagets och Robins) blev allihop misslyckade år då olika experiment följde på varandra i en desperat jakt på såväl mental som spelmässig styrka och återkomst till det där som vi lovat oss själva att vi skulle vara. Vi var rädda och trasiga och desperata, och många av oss hatade och gav upp om Robin därför att vi egentligen hatade och gav upp oss själva, för det vi varit och som vi fruktar att vi ska bli när det går dåligt. Robins mellanår var våra egna mellanår och försöken att på en gång bryta förväntningarna och överstiga dem var våra egna försök att bli något annat än klubben som en gång varit stor.

Det var först förra året som det verkligen lossnade. Under säsongen Robin Söder tangerade det svenska rekordet i mål i flest matcher i rad och vi var återigen ett topplag. Den mörka hösten för både oss själva och Robin döljer lätt att vi faktiskt var ett topplag igen, inte minst som mörkret fortsatt in i denna säsong, men Söder och hans nio mål förra säsongen är en del av varför besvikelsen är så stark nu: vi vet vad vi och Robin egentligen kan åstadkomma och vart vi egentligen hör hemma.


Robin hör hemma som anfallare i en klubb med hopp och tilltro till såväl sin egen som hans framtid. IFK Göteborg kan i nuläget tyvärr inte erbjuda det sistnämnda, sorgligt illustrerat av hur vissa griper till desperationens och syndabockandets vapen och buar ut honom innan han ens fått en minut på planen. (Jag är förresten inte den ende som ogillar det greppet.)

När Robin nu lämnar oss är det ett tillfälle till nystart för både honom och oss. Vi kan bli något mer än våra egna syndabockar och lägga hetsjakten åt sidan. Vi kommer aldrig kunna förändra skadorna och smällarna vi tagit, och så länge vårt mål i nuet och framtiden är att besegra våra gamla tillkortakommanden kommer det i sig att vara vår främsta svaghet. Vi är vad vi är och när Robin nu till sist faktiskt går utomlands kan både Robin och Blåvitt få utrymme att se oss själva i spegeln för vad vi verkligen är och vart vi kan ta oss med det.

Robin, du är en förbannat duktig spelare som nu också är utlandsproffs, och jag önskar dig allt gott i det du tar dig för. Du har varit, är och förblir blåvit in i ryggmärgen, och du har varit, är och förblir en del av Blåvitts ryggmärg. Din kämpaglöd i motgång och laglojalitet i framgång tillhör Blåvitts främsta personlighetsdrag. Må vi ses igen på Ullevi, och må segrar och mål följa både dig och Blåvitt för lång tid framöver.

Att tvivla på Robin Söder

AVSKEDSKRÖNIKA. Jag minns inte detaljerna runt omkring. Jag minns inte vilken dag det var, var vi låg i tabellen eller vad exakt som stod på spel. Många år har gått och minnet har grumlats. Det kan ha varit 2008. Ja, det borde det ha varit.

Hur som helst. Mitt älskade Blåvitt hade gjort ett par riktiga jävla rövmatcher. Jag var fly förbannad. Jag hade fått nog. Om inte Blåvitt ville bjuda upp till dans tänkte fan inte jag heller göra det. Ungefär så gick tankarna. Så när Malmö skulle komma på besök på Ullevi så bestämde jag mig för att stanna hemma. Jag tänkte inte ens se matchen på TV. Så förbannad var jag.

Men så tickade sekunderna, minuterna, timmarna. Det närmade sig avspark. Där satt jag hemma i min ensamhet. Eller ja, satt och satt. Vankade av och an, snarare. Nervositeten trängde sig på. Ångesten och förväntningarna. Matchkänslorna. Och ni fattar nog vad som hände. Klart som fan jag inte kunde låta bli att titta.

Jag tror inte det hade gått mycket mer än tio minuter när Robin Söder smög sig in framför Malmös nyvärvade stjärnback Markus Halsti och mötte det där högerinlägget med en perfekt nickskarv via bortre stolpen och in i mål. Känslorna det målet framkallade i mig är svåra att förklara. Glädje, så klart. Men också skam. Vem fan var jag att döma ut Blåvitt? Efter några plattmatcher. Efter några mindre lyckosamma insatser. Vem var jag att tvivla? Det där målet slog mig verkligen som en smäll på käften. Det var nästan religiöst. Och så började jag gråta. Så överväldigande var det. För första och än idag enda gången i fotbollssupporterliv, så började jag gråta. 

Där och då, hemma i min ensamhet medan Ullevi sjöng och vibrerade, bestämde jag mig för att aldrig tvivla på Blåvitt igen. Att aldrig tvivla på Robin Söder. Att stötta i med- och motgång, som det brukar heta.

Torbjörn ska veta att det beslutet fått utstå hårda prövningar sedan dess. Inte minst i år. Kryss efter kryss mot stryklag efter stryklag och förnedrande hemmaförluster mot våra största rivaler. Missade frilägen och bortsnubblade bollmottagningar. Ett håglöst kroppsspråk och ett hängande huvud. Underprestationerna har verkligen avlöst varandra. Och slutsignal efter slutsignal har mitt blåvita hjärta pumpat besvikelse ut i ådrorna. Men jag har aldrig glömt vad IFK Göteborg och Robin Söder gjorde med mig den där dagen för så länge sedan att jag knappt minns den. Och jag har stått fast vid mitt löfte till mig själv sedan dess. Jag har aldrig tvivlat, varken på Blåvitt eller på Robin Söder. Jag har kritiserat dem båda. Det vet ni som läst mina inlägg här. Men jag har aldrig tvivlat. Aldrig slutat hoppas och tro på att det ska vända. Jag har aldrig stannat hemma.

Därför är det med sorg jag läser att Robin Söder lämnar Blåvitt. Och med glädje jag alltid kommer att minnas honom. För den han är. För det han gjort för klubben. Men mest för att han – att du, Robin, om du läser det här – har lärt mig att aldrig tvivla.

Gästkrönika; Robin Söder – Fotbollens största mysterium!

Det fina med BaraBen.com är att bloggen drivs av supportrar - för supportrar. Vi håller sällan med varandra i alla avseenden men anser samtidigt att alla har rätt till sin åsikt.

Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!

Sommaren 2008 värvades en rätt blyg grabb från Stenungsund.

En ”supertalang” som skulle frälsa blåvitt och säkra framtiden. Det började rätt bra, med mål i de tre första matcherna. Vi (eller i alla fall jag) minns främst segermålet i debuten, borta mot Djurgården, vilket föranledde till att Söder blev en favorit hos den blåvita publiken. Succén fortsatte under hösten och även under första halvan av säsongen 2009 verkade löftet om en ”supertalang” infrias. Söder glödde så pass mycket att han blev uttagen i Jörgen Lennartssons U21-landslag till hemma-EM. Vi minns alla hur det gick och Söder fick genomlida 3,5 år av skador och problem. Vi var många som jublade när Söder gjorde comeback på planen och verkade vara i storform när han var på väg att tangera rekordet i mål i flest seriematcher i följd under förra säsongen. Dock tog det slut där och sen blev det i princip inget mer den säsongen.

När Hysén skrev på för Shanghai East Asia kände jag och troligtvis många med mig ett hopp om att Robin skulle kliva fram och ta platsen som spjutspets, den där killen som kan göra mål av i princip ingenting, likt det han gjorde borta mot Bajen -09. Visst, han gjorde fem mål mot Hudiksvall, men jag hade nästan blivit förbannad om han inte gjort 5 mål mot ett lag som spelar i division 2. Men på 7 allsvenska matcher har Söder gjort ett mål och en målgivande passning, det är åt helvete för dåligt!

Söder är ingen talang längre, än mindre en supertalang. Det är dags för Mikael Stahre att se sanningen i vitögat och inse att det är läge att peta Robin. Om han vill spela för blåvitt måste han visa det för tränarna, laget och omgivningen. Ingen spelare är självskriven i startelvan, ingen är oersättlig!

Jag är en av dem som inget hellre vill se en Söder som glöder, som sätter skräck i motståndarnas backlinje, som är sådär fantastisk som bara han är när han spelar på topp, men så länge han inte gör det så ska han inte spela från start!

//Jonas

#jmorgard

En minut av Söderlycka

Matchtankar - BK Røv hemma 4/8

ANALYS. Så var det då äntligen dags att släppa gnället och skriva en härlig sprudlande glad vinstkrönika. Eller? Jo, ikväll gläds vi som fan över tre livsviktiga poäng. Vi gläds till änglahöga skyar för Robins fantastiska match och vi gläds att vi vinner (för andra gången den här säsongen) över den lilla tragiska och otvivelaktigt pinsamma pajasklubben från Hisingen. För, hur var det nu? Häcken skulle ta SM-guld i år va? Den svartgula innovationen skulle bräda den blåvita traditionen, "man ville ju inte se Göteborg i backspegeln" och, "det är ju faktiskt 2013 nu".

Nåväl, vi lämnar den innovativa och anfallsglada fotbollen bakom oss för en liten stund och förundras istället vad det är som händer gång efter annan när domarna kliver ut på Gamla Ullevis gräs denna säsong? Har tittat på reprisbilder på deras mål och tycker att offsiden är precis lika glasklar som den var från läktarplats. Varför får de uppenbart dåliga (pårökta?) domarna fortsätta att förstöra matcherna?

Likaså den tilltrasslade situationen vid ställningen 0-1 och deras liggande spelare uppenbart stoppar bollen med handen/armen och i och med det PÅVERKAR spelet i straffområdet. Jag minns en straffsituation mot ellos borta för någon säsong sedan när Emil glidtacklade och fick bollen på handen, blev det straff för ellos? Såklart. Men visst, i lägen som dessa (med tre poäng och en fortsatt kontakt med toppen) är det lättare att släppa de fatala misstagen som de får göra, match efter match. Frågan är dock vad vi gjort för att ha sådan tur med domarinsatser i år?

Spelet då? Njae. Det var tre poäng. Det var en Söder som i allra högsta grad går på vatten nu. Det var en matchvändning som hette duga. Det var en jävligt viktig rensning av Kjetil i andra halvlek vid ställningen 2-1. Och det var ett riktigt brottarskitmål för 3-1 som JJ tryckte in. Gott så. Tycker dock att vi blir lite väl stillasittande emellanåt, värderar konstigt i en del lägen och faller ner otroligt djupt när Hjalmar kommer in.

Några korta från matchen då:

+ ROBIN SÖDER. Stekhet. Köng.

+ Samarbetet Söder/Tobbe. Riktigt gött.

+ Tobbe gör mål med högern. Trevligt.

+ 3 livsviktiga poäng.

- Adam. Adam. Adam. Det håller inte att backa, backa, backa och backa när en spelare anfaller. VARJE GÅNG.

- Vissa fadäser/kommunikationsmissar i backlinjen som renderar i farliga lägen. För ofta.

- Lite väl många av Johns utsparkar hamnar heeeeelt fel.

- Huvuddomarinsatsen i allmänhet och linjedomaren i synnerhet.

Till sist. Vad hände med Ultras, varför gick man i paus, och varför var man jättejättearg på Tommie Elgestål?

Robin Söder - Ett marknadsanalyserat skadehelvete

ANALYS. Okej. Vart skall jag börja...
Fan, vi sammanfattar lite.
För att göra det så enkelt som möjligt skrivs alla statistiska siffror i sifferform.

• December 2007 klargjordes det att IFK Göteborg värvat supertalangen Robin Söder. Robin överaskade snabbt och gjorde i sin (kontrakterade) A-lagsdebut mål mot Djurgårdens IF - Den där magiska 6-0-kvällen på Gamla Ullevi. Robin visar hunger, vilja och har hur mycket som helst att ge.

• 26/6-2009 Ådrar sig Robin Söder en korsbandsskada efter att ha tvingats fortsätta spela under semifinalen mot England i U21-em under Jörgen Lennartssons järnhand. Robin hann spela 12 matcher och gjorde 2 mål den Allsvenska säsongen 2009. 

• 05/01-2010 Rör Robin Söder en fotboll igen för första gången på ett halvår. Robin producerar 3 mål  på 13 matcher under den Allsvenska säsongen 2010.

• 29/5-2011 Ådrar sig Robin Söder ytterligare en knäskada, eller ja, han drog upp den gamla. Var ganska snabbt tillbaka i spel. Robin producerade 0 mål (...) på 18 Allsvenska matcher 2011.

• 14/7-2012 Ådrar sig Robin Söder en lårskada vilken skulle visa sig vara ett återkommande problem under resten av säsongen. Gjorde även illa knä och fick en misstänkt meniskskada under Mars månad. Ändå spelade Robin 23 Allsvenska matcher och producerade 2 mål den Allsvenska säsongen 2012.

• 16/2-2013 Annonserar IFK Göteborg att de förlänger med Robin Söder. Ett kontrakt som sträcker sig över 2015.

• 11/03-2013 Meddelas att Robin Söder har en meniskskada. Operation väntar. Rehab fyra-sex veckor.

Misstro mig nu inte. Det hyses inget personligt agg mot Robin. Tvärtom.
Ingen skulle bli gladare än undertecknad om han återhämtar sig fort, gör sig spelklar och spottar in ett par mål. Om Robins sällan skådade potential återuppbyggs med 50% vore han vid detta laget fortfarande topp tre i den aktuella truppen. En spelare med ett riktigt jävlar anamma som aldrig skrämdes över att gå in hårt i situationer, hade en otrolig spelförståelse och hittade till avslut likt ingen annan.

Hur ser då Robins marknadsvärde ut? Vilka nytta tillför han truppen?
Det kan tyckas märkligt att förlänga en spelare med den skadehistorik Robin besitter.
Det kan tyckas märkligt att förlänga en spelare med den poänghistorik Robin besitter.
Det kan tyckas märkligt att uppehålla en plats åt en spelare under en så lång tid i den bantade trupp IFK Göteborg besitter, och då med motiveringen; "Den som väntar på något gott".

Vilka möjligheter finns det till vidareförsäljning med ovanstående facit? Vilken klubb är intresserad, och framför allt - vilken läkarundersökning passeras prickfritt?
IFK Göteborg är ingen rehabskola - Det är en elitförening där tillgänglighet och prestation är ett måste.

Tyvärr spås undrens tid vara förbi, och jag undrar om inte Robin borde sändas ned ett par divisioner där han kan producera, experimentera och framför allt rehabilitera i lugn och ro för att sedan göra en eventuell comeback vid ett annat tillfälle, och år.

Hoppas jag har fel.

Robin Söder - Sveriges yngsta pappa?

Igår kväll hände det.
Strax innan klockan 22:00 kom en liten ängel till världen. Det blev en pojke på 52 cm, och med en vikt på hela 3900 gram.

Robin Söder, endast tio år gammal - har blivit pappa.

Det ryktas dessutom att pojken redan är inskriven i Änglagårdsskolan, och går allt enligt planerna kommer IFK Göteborgs A-lag anfalla med Söder & Söder inom en åttaårsperiod.

"Doin the Dilf walk"

En barnafödsel är underbar på alla sätt, men ger knappast någon ekonomisk vinning.
Till en början kan det vara tufft att få ekonomin att gå runt då t.ex barnvagn, bilbarnstol, bobby car och blöjor skall införskaffas.
Som den goda människa jag är vill jag därför skänka Robin med familj en liten gåva, vilken jag hoppas att både han och pojken kommer ha nytta av framöver.

En napp var = inget bråk

Skämt å sido
BaraBen vill passa på att skicka ett STORT grattis, och önskar familjen all lycka i framtiden.

Vill DU sända dina lyckönskningar till Robin - eller vill du skicka ett namnförslag?
Skriv dina tankar här nedan, så lovar jag att föra dem vidare.

@_PatrikG

Effektivitet och målskytte!

STATISTIK Nu är det dags igen för ännu ett bittert men sant inlägg baserat på statistik från min sida. Den här gången handlar det om målskyttet och effektiviteten hos mesta mästarna anno 2012.

När jag kollade den Allsvenska tabellen efter dagens 0-0-match mot Gais noterade jag att IFK faktiskt bara förlorat 6 matcher den här säsongen. Bara Malmö FF, AIK och Djurgården har förlorat färre. Samtidigt är det bara två lag i Allsvenskan som vunnit färre matcher än IFK Göteborg. Just det, Örebro och Gais.

11 oavgjorda matcher är vad som skiljer IFK Göteborg på plats 9 från att vara ett topplag denna säsong. Jag tänkte göra en kort sammanfattning av hur dessa sett ut:

AIK-IFK: Sen kvittering av IFK. Inget att snacka om. Här kan vi vara nöjda med ett kryss.
IFK-Örebro: Denna matchen vann vi. Tyvärr inte på pappret tack vare den största domartabben i år.
IFK-Malmö: Vi har ledningen två gånger och släpper in kvittering i minut 92. Försvaret får ta på sig den.
Mjällby-IFK, Gais-IFK, IFK-Kalmar: Tre 1-1-matcher där IFK vunnit skotten med råge utan att kunna avgöra.
IFK-HIF, IFK-Gefle: Två matcher till som IFK dominerar spelmässigt och bör kunna avgöra innan motståndarna tillåts rulla in en boll.
Norrköping-IFK: Inte mycket att snacka om. 15-5 i skott till Norrköping. Vi blir ägda.
Sundsvall-IFK: Vi hämtar upp 0-3 till 3-3 och ska vara ytterst nöjda med ett kryss.
IFK-Gais: Vi dominerar skotten även här, men lyckas knappt skrämma Gais-keepern.

Med lite enkel matematik hittar man således 2p som vi egentligen tog (Örebro) och åtminstone 6 matcher som IFK med bättre effektivitet (läs: GJORT MÅL PÅ SINA JÄVLA LÄGEN) vunnit istället för att spela oavgjort.

Det blir 14p fler än vad vi har idag. Det hade gett oss totalt 43p. Lika många som AIK och Malmö FF. Två färre än Häcken och Elfsborg. Vi hade varit med i guldstriden med tre av fyra konkurrenter kvar att möta. Den fjärde spelar bort sig själv så fort det börjar lukta nyklippt gräs.

Nu tycker en del av er att jag gråter över spilld bröstmjölk, och det kanske jag gör, men jag tycker ändå att det är dags att sluta klaga på det stundtals darriga försvarsspelet, för statistiken här ljuger inte. Med en Tobias Hysén i målform eller en Söder/DMK/Stiller som över huvud taget kan hitta målet eller en Pär Ericsson som inte blivit bortskeppad när han faktiskt hade kunnat användas rätt, så hade vi kunnat vara med där uppe.

Detta blir nöten att knäcka till nästa säsong för Mikael Stahre och Håkan Mild. Vi behöver en målskytt. Det må vara skralt i backuppsättningen, men anfallet behöver krisåtgärder. (Tips: Marcus Berg har suttit 3 raka matcher på bänken i Hamburg på de inledande 4 matcherna.)

/patricw
@patricwestberg

Erings myshörna: Robin Söder

"Jag kommer nog åka jävligt illa ut"

BEBBENS HÖRNA Mikael Vikla har sällskap av Magnus Edlund som pratar om sin första tid i klubben och om Cop Del Sol. Vi möter även Robin Söder och Philip Haglund.

Robin Söder "Jag blev besviken över att bli utbytt"

INTERVJU. Robin Söder var pigg på sin ytterkant och hade ett tungt skott i stolpen, med marginalerna på sin sida så hade Söder blivit matchvinnare. Trots det fina spelet så blev det Robin som fick lämna planen först av de blåvita.
- Jag tyckte att jag gjorde det bra, klart jag är besviken över att ha blivit utbytt, säger han till Baraben.com.

Du var ytterst nära att bli matchhjälte med ditt avslut i den andra halvleken, marginalerna var inte på din sida idag?

- Det kändes som att den skulle gå in men så träffade den stolpen istället. Jag har inte riktigt marginalerna med mig under den här säsongen.

De gånger det var farligt när du hade bollen var när du hamnade centralt i planen, håller du med om det?

- Ja, jag trivs bäst när jag får vända upp och utmana med fart. Spelet centralt skiljer sig ganska så mycket från spelet ute på en kant.

Bebbens hörna inför AIK hemma

Här får Philip Haglund sin första dos Göteborgshumor

Sekunder senare gör han 1-0...

ERLINGS MIXPÅSE. Kvällens U21-föreställning "avslutar" en otroligt intensiv Blåvit niodagarsperiod om man räknar måndag förra veckan till tisdag idag. Jag ska på något sätt försöka samla tankarna och sammanfatta vad som varit en riktig berg-och-dalbane-vecka för alla blåvita spelare, ledare och supportrar.

*************************************

Måndag 18 juli: Trelleborg - IFK Göteborg: 2-0
Tisdag 19 juli: BK Häcken - IFK Göteborg U21: 2-0

Torsdag 21 juli: Falkenbergs FF - IFK Göteborg, Cupen: 2-3

Måndag 25 juli: IFK Göteborg - Halmstad BK: 3-1

Tisdag 26 juli: IFK Göteborg - FC Trollhättan U21: 1-0

Måndag 18 juli - Lördag 23 juli: Gothia Cup

Det var väl typ det?

*************************************

Utan tvekan var det rätt tungt i början av förra veckan med matchen mot Trelle som antagligen var något av det sämsta på väldigt, väldigt länge. Jag har sett Blåvitt väldigt många år men det är ytterst sällan jag sett en så håglös match som just den måndagen. Ingen vilja, inga chanser, ingenting. Om vi inte nådde botten efter de första fyra matcherna i år gjorde vi det definitivt där.

*************************************

Det blev lite bättre på tisdagen i U21 även om det blev en ny förlust. Debut för Haglund och riktigt mycket folk på plats. Debuten, liksom insatsen i kvällens match, var helt okej även om man ser att det finns mer att hämta när tempot sätter sig lite bättre i kroppen.

*************************************

Torsdagens match i cupen sen var ju en rätt märklig historia. Glöm det jag sa om att botten var nådd på måndagen, för någonstans efter 20 minuter mot Superettanlaget Falkenberg så nåddes nya djup man inte trodde var möjliga. Det var oerhört platt, dåligt och viljelöst och Falkenberg kunde i stort sett jogga sig till en tvåmålsledning. Vad som hände efter paus sen vet jag inte riktigt. Frågan är om någon vet det. Men en sak är säker, och det är att sällan har man varit så "glad" över en utvisning som när Sebastian såg det röda efter tolv minuter. Säga vad man vill om att det var idiotiskt och så vidare, så väckte det åtminstone laget. Likt Roy Keane och Paul Scholes kan det ibland vara det bästa att väcka laget med att gå in och "ta ett rött".

Tanken var att vara smart i Falkenberg, och köpa sittplatsbiljetter. Tji fick jag när platserna var på rad ett och det regnade in i stort sett lika mycket på oss som på de som stod på ståplats. Vem kan å andra sidan klaga efter den vändningen?

*************************************

Men frågan är om inte timmarna före själva matchen i Falkenberg ändå var bättre än cuptillställningen i sig. På en regnig Skrea strand satt en gäng sköna supportrar, anförda av en trubadur och Maggan på dans, i en utepaviljong på en strandservering. Givetvis skulle några stjärnor få för sig att bada också, i regnet... Men ändå, supportkultur när den är som finast på nåt sätt.

*************************************

*************************************

Kanske blev det också en vändning för hela föreningen för plötsligt i måndagens match mot Halmstad såg ju allt ganska bra ut igen. Det var lite "Blåvitt 2009" över det. Förvisso är HBK numera ett väldigt mediokert bottengäng men det skapades chanser och det spelades frejdig anfallsfotboll som man inte sett på ett tag.

Jonas Olsson hade dessutom - TILL SLUT - gjort läxan och bytt ut det som inte sett så bra ut och istället tagit in ny energi. Ros för det, men samtidigt fortsatt ris för att inte våga spela Söder tillsammans med Tobbe på topp. "Dr Ugge", som var den som skulle spela närmast bakom Hysén, var faktiskt rent bedrövlig. Och dessutom med Sana avstängd i den svåra bortamatchen på söndag så tycker man väl att det skall finnas plats att få in Robin från start?

*************************************

Med andra ord så skall det bli spännande att se vad JO gör för ändringar för att fortsätta hålla Robin utanför startelvan...

*************************************

Söder hit och Söder dit och det föranleder ju oss osökt in på kvällens match i U21-serien mellan IFK Göteborg A och IFK Göteborg B. Matchen slutade 1-0 och det var just Söder som gjorde målet på en utsökt välplacerad frispark i målvaktens vänstra kryss. Robin skapade även fler chanser, både för sig själv och för andra, men tillställningen slutade trots det med uddamålsseger. Läget var dock under kontroll, Trollhättan hade typ två chanser i första halvlek, sen inget mer.

*************************************

Fem sekunder senare trycker han upp bollen i krysset!

*************************************

Pluspoäng i kvällens match till Jakob som var duktig som mittback, Faltsetas som var överallt på mitten och Robin och Stiller längst fram som skapade mycket. I övrigt var resten gott och väl godkända i en överlag stabil insats från ett ganska rutinerat U21-lag.

*************************************

Nummer tre i FC Trollhättan, Linus Norman, om du läser det här: Du är en idiot. Det är ett jävla mirakel att du inte fick syna det röda kortet efter dina vansinniga satsningar, gång på gång. Börja spela fotboll eller åk hem till bondgården där du hör hemma.

*************************************

Även u-truppen är igång igen i J-allsvenskan och även juniorerna tog en seger mot Trollhättan. Det blev hela 7-0 i söndags efter 0-0 i paus. Tre av målen gjordes av en viss Sam Larsson.

Jag frågade en person i föreningen varför inte Sam Larsson får träna med a-truppen och fick ett lite konstigt svar. Ska forska mer i det.

*************************************

Malmö leder med 1-0 borta mot Rangers när jag skriver det här och jag skiter faktiskt i vad alla andra säger men jag säger: Heja Malmö! Svenska lag behöver desperat komma ut i Europa igen och även om det skulle ge Malmö ekonomiska muskler så får det vara värt det. Vi vet ju dessutom hur bra det gick senast Malmö hade riktigt mycket pengar på banken...

*************************************

FCT hade en, minst sagt, väldigt engagerad tränare. Tror inte jag skulle vilja ha "en sån" i Blåvitt...

*************************************

Öis talang Jakob Olsson har blivit avstängd av sin egen förening sen han kallat en Gunnilsespelare "negerjävel" under en träningsmatch igår. Det är givetvis aldrig någonsin okej att kalla någon någon en sådan sak, men ändå, känns det inte som att Öis tar i väl mycket för att markera?

Hade man satt en mikrofon på spelarna internationellt, i Allsvenskan och hela vägen ner i seriesystemet hade man garanterat fått höra betydligt värre saker än så, alla dagar i veckan. Då skulle nästan varje spelare behöva stängas av.

Jag har själv till exempel fått höra hur hela mitt lag skall dödas, hur folk ska "kn*lla min morsa", hur det skall "göras upp" efter matchen och så vidare. Henrik Rydström påstår sig ha blivit hotad till livet av Sebastian Eriksson and so on... Jag säger inte att det är okej att hålla på så, absolut inte. Men när det plötsligt skall tas upp en grej i mängden för att göra någon slags markering, då tycker jag nästan det blir löjligt. Ett internt snack och en ursäkt hade varit rimligt. En avstängning är faktiskt patetiskt.

Nicklas Bärkroth blir brommapojk

Bild: ifkgoteborg.se

TRUPPFÖRÄNDRING. Det står nu klart att Nicklas Bärkroth lånas ut resten av säsongen till Brommapojkarna.
– Nicklas behöver få mer speltid och vi tror att utlåningen till BP är bra för hans utveckling och därmed gynnar IFK Göteborg på sikt. I och med att det är ett låneavtal utan övergång så kan vi återkalla Nicklas med kort varsel, säger Håkan Mild på IFK Göteborgs officiella hemsida.

Nu är frågan vad som händer med Blåvitts andra stora talang, Robin Söder, som även han är i behov av att få regelbunden speltid för att bibehålla (eller kanske få ny fart på) sin utveckling som spelare. Med nyinkomna Philip Haglund i truppen har ledarstaben ett rejält utbud av offensiva alternativ att välja mellan. Det i kombination med Blåvitts något prekära tabelläge gör det svårt att ge en specifik spelare utrymme att spela sig i form.

Skall även Robin Söder lånas ut, tycker du? Och är det rätt att låna ut Bärkroth?

Robin Söder tillbaka på plan... Äntligen!

Stabil seger för U21 mot Jönköping Södra

U21. Det blev till slut en rätt behaglig seger i kvällens U21-match på Valhalla, trots att det ett tag såg jämnt ut målmässigt.

Inledningsvis tog det inte många minuter innan Blåvitt hade tagit ledningen. En lång boll från Efe når Pär Ericsson som på något konstigt sätt lägger in bollen vid målvaktens första stolpe. Såg lite märkligt ut då det kändes som att målvakten chansade på att det skulle komma inlägg, men när Pärlan laddade på och istället sköt mot mål så vart han helt ställd.

Det är fortsatt tryck mot Jönköpings mål och kvitteringen kommer därför som en kalldusch. Det är en boll in i boxen som försvaret inte får undan och en grönklädd får därmed alldeles för enkelt lägga in den i nät.

Efter det börjar framförallt kanterna komma igång och Robin skapar nu en hel del tillsammans med William Lundin. Även på vänstern är det stundtals lekstuga med firma Sana/Niclas Andersén.

Det är också på det sättet 2-1 kommer när Sana petar in en retur på ett läge som Robin skapat. 3-1 gör Pär Ericsson på assist av samma Robin Söder.

Matchen som helhet är väldigt väl genomförd från de Blåvita. Det är bra fart framåt som vi är vana att se när ungdomarna spelar och framförallt är det på kanterna det skapas farligheter idag. William imponerade på mig och det känns som han har gått fram väldigt mycket sen jag såg honom förra året. Andersén höll igen på de värsta satsningarna och koncentrerade sig istället på att anfalla med bra fart och teknik. Robin hade många bra aktioner och var även själv nöjd med sin insats, även om det såg lite, lite tveksamt ut första delen av första halvlek. Sana växte ut i andra halvlek när han hade många fina dribblingsraider mot trötta gröna spelare.

Bragi gjorde ett riktigt piggt inhopp och precis som i fallet Lundin känns det som att han har gått framåt mycket till i år. Tillsammans med Faltsetas var det full kontroll på mitten i slutet av matchen.

En bra insats som lovar ännu ett roligt år med ungdomarna. Hoppas, hoppas nu bara att vi även får se samma tempo och frejdighet när a-laget spelar...

Kanal Glenn Studio Rulltårta