GÄSTKRÖNIKA. I dag välkomnar vi unge herr David Lundin som serverar en gästkrönika kring sina tankar runt Silly Season. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Då är tillfället perfekt! Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!
Det har i samband med Säsongens slut börjat snackas om övergångar och rustning till nästa säsong på olika plan. Med det ingår såklart även förstärkningar av olika slag. Sportbladet har skrivit om att IFK letar efter en rutinerad förstärkning på mittfältet samt en målskytt som pumpar in ca 15 baljor per säsong. Men om en mittfältare ska på ingång så ska det tilläggas att IFK redan har fem-sex mittfältare i truppen efter Selakovic avsked, beroende på om man räknar Sobra som mittfält eller inte.
Till förra säsongen värvade man två-tre mittfältare med (Sobra), Farnerud och Gerzic.
Om man då behöver en till är det ju väldigt tydligt att man inte tror på sin satsning och måste svänga/ändra metod. Det är ju en markering spelare-, som supportrar måste känna av och det tycker jag inte bådar gott för framtiden, då jag gärna ser fortsatt tro på kontuinitet för framgång. Efter den här satsning får man ju vänta in i viss mån på framgången, och ge den lite tid.
Men en anfallare behövs absolut om inte Hysen/Söder börjar komma igång. Hysen räknar jag med ska fortsätta som tidigare säsonger och göra det han ska i målprotokollet, och att det här bara var ett svart år för honom helt enkelt. Men för Söders del börjar man tveka - för visst har han fått chansen men han har inte tagit den vara på den. Så enkelt är det. Trots att man känner för killen så är IFK en stor professionell klubb och det gäller att man levererar. Men en gubbe som sätter kassorna behövs, frågan är om det finns i de egna leden eller någon annanstans. Det har ju ryktats konkret om Robin Simovic som känns riktigt intressant. Han är 197 cm lång och hyfsat snabb. Han har många gånger i sin karriär jämförts med Zlatan och jag kan bara stämma in. Han kan bidra med tyngd och mål i anfallet.Han är bara 21 år gammal och med ett kontrakt verkar gå ut snart, så han känns inte så dyr för IFK och lösa. Han har spelatat i superettan i år för Ängelholm och lagt 17 mål. Man kan se några av dem här. Han tycker jag som sagt känns riktigt het.
En annan potentiell spelare är Emil Johansson som inte har gjort en kanonsäsong i sin nuvarande klubb Groningen som spelare i eredivisie. Han har fått knappt med speltid (skadad) men är en riktigt bra grabb för Allsvenskan. Han gjorde årets mål 2009 och var med när u-21-em spelades i Sverige. Då petade han Martin Olsson som nu är mer eller mindre ordinarie i landslaget. Man kan i alla fall vara säker på att han inte är sämre än Logi i alla fall. Med det sagt behöver han inte vara världsbäst, men med Logis säsong och det han tidigare har visat för oss så kan han väl inte få spela så mycket mer för IFK. Han har faktiskt varit riktigt miserabel utan en enda riktigt bra prestation. Enda anledning till att han har fått spela är att det inte funnits någon bättre efter skador och liknande. Men i Emil kan man få en trygg, säker och offensivt inriktad vänsterback.
Det har även ryktats kring BP-talangen Ludwig Augustinsson (Vänsterback). Augustinsson känns intressant med sina blott 18 år. Han har varit en av alla dem som övertygat i BP i år och har gjort att de har åkt upp i Allsvenskan, men det känns fortfarande lite tidigt att värva en kille som bara haft en säsong som ordinarie i BP. Då har man ju Azulay istället som i och för sig är mittback men också kan konkurrera på ytterbacksplatsen såväl som den skadedrabbade "Dyre". Men det står fortfarande i spekulation mellan Augustinsson och Johansson där jag känner att Johansson är ett mer beprövat kort. Silly är som sagt igång direkt efter slutsignal som vi verkar få vänja oss vid som Blåvitt supporter.
"Silly är roligare än själva säsongen för en IFK-supporter" som min bror uttryckte det. Jag kan hålla med men det måste få konsekvenser i resultat annars är det inte "guld" värt.
Håkan Mild jobar vidare och det gör vi som supportrar!
Ha d Gott!
/ David Lundin
2012/11/17
2012/11/15
Det här kallas timing, Zlatan!
LANDSLAGET. Pang, pang, pang, pang. "Babbe"? Zlatan Ibrahimovic till riksdagen! #dethärärmittland - en sån underbar jävla spelare, person, karaktär, förebild, hjälte - heja Sverige! Århundradets replik.
2012/11/14
Gästkrönika - Vi bör stå enade, ej splittrade!
GÄSTKRÖNIKA. I dag välkomnar vi signaturen "Erik H" som serverar en gästkrönika om sina slutsatser kring vår supporterkultur. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!
Först bör jag deklarera att jag inte tillhör någon gruppering. Jag sitter på sittplats och trivs bra med det. Då vår älskade förening lider av en kris, vilket ett guld på 16 år givetvis kan beskrivas som, är det rätt få saker som man som supporter kan göra. Man kan ge glada tillrop till spelarna, man kan försöka få med sig en eller några extra kompisar på hemmamatcherna och man kan köpa årskort. Man kan också sluta prata illa om andra supportergrupper som stöttar samma lag.
Jag anser att vi ska ha beröm. Under dessa långa mörka år har supporterskaran skött sig bra. Genomgående ett högt publiksnitt, väldigt få skandaler (inkastade föremål, stormningar etc) och en stödjande publik.
Något som däremot stör mig lika mycket varje gång är då jag hör Blåvita supportrar snacka skit om andra Blåvita supportrar. Det kan vara på stan, det kan vara på diverse internetforum och det kan vara chattrutan här på den eminenta bloggen Baraben.com. Är rätt övertygad om att den Blåvita supporterskaran är en av de allra mest splittrade i Sverige. Något som jag finner ytterst tråkigt.
Ett exempel är självklart all den skit Ultras Göteborg får. Som ultrasgrupp är de den i Sverige som bränner klart minst bengaler. Detta pga det negativa ställningstagande stor del av övrig publik tagit. Vid de enstaka tillfällen det faktiskt sker blir det ett mindre ramaskri. Man behöver inte gilla bengaler, men man måste tillslut inse att det tillhör ultraskulturen och det kommer ske igen. Tillika får Ultras Göteborg sällan beröm för de resor de anordnar, de tifo-korregrafier de skapar eller de flaggor de målar.
Tror att vi alla kan enas om att en splittrad supporterskara inte gynnar blåvitt, det drabbar i slutändan stödet till laget. Försök därför ha förståelse för att folk väljer att stödja sitt lag på olika sätt. Alla är nämligen där för samma mål;
Att heja fram IFK Göteborg till 3 poäng.
Jag vill till sist visa ett klipp. Hammarbys huligangruppering anordnar en fest, och till den ansluter gamla sittplatsgubbar, barnfamiljer och ultrasgrupper. För längst in håller de ändå på samma lag. Något som många av dagens supportar till IFK Göteborg tycker är mindra viktigt.
// Erik H
Först bör jag deklarera att jag inte tillhör någon gruppering. Jag sitter på sittplats och trivs bra med det. Då vår älskade förening lider av en kris, vilket ett guld på 16 år givetvis kan beskrivas som, är det rätt få saker som man som supporter kan göra. Man kan ge glada tillrop till spelarna, man kan försöka få med sig en eller några extra kompisar på hemmamatcherna och man kan köpa årskort. Man kan också sluta prata illa om andra supportergrupper som stöttar samma lag.
Jag anser att vi ska ha beröm. Under dessa långa mörka år har supporterskaran skött sig bra. Genomgående ett högt publiksnitt, väldigt få skandaler (inkastade föremål, stormningar etc) och en stödjande publik.
Något som däremot stör mig lika mycket varje gång är då jag hör Blåvita supportrar snacka skit om andra Blåvita supportrar. Det kan vara på stan, det kan vara på diverse internetforum och det kan vara chattrutan här på den eminenta bloggen Baraben.com. Är rätt övertygad om att den Blåvita supporterskaran är en av de allra mest splittrade i Sverige. Något som jag finner ytterst tråkigt.
Ett exempel är självklart all den skit Ultras Göteborg får. Som ultrasgrupp är de den i Sverige som bränner klart minst bengaler. Detta pga det negativa ställningstagande stor del av övrig publik tagit. Vid de enstaka tillfällen det faktiskt sker blir det ett mindre ramaskri. Man behöver inte gilla bengaler, men man måste tillslut inse att det tillhör ultraskulturen och det kommer ske igen. Tillika får Ultras Göteborg sällan beröm för de resor de anordnar, de tifo-korregrafier de skapar eller de flaggor de målar.
Tror att vi alla kan enas om att en splittrad supporterskara inte gynnar blåvitt, det drabbar i slutändan stödet till laget. Försök därför ha förståelse för att folk väljer att stödja sitt lag på olika sätt. Alla är nämligen där för samma mål;
Att heja fram IFK Göteborg till 3 poäng.
Jag vill till sist visa ett klipp. Hammarbys huligangruppering anordnar en fest, och till den ansluter gamla sittplatsgubbar, barnfamiljer och ultrasgrupper. För längst in håller de ändå på samma lag. Något som många av dagens supportar till IFK Göteborg tycker är mindra viktigt.
Att vara fast i en destruktiv relation
Så har ännu en allsvensk säsong gått ifrån våra liv och kommer aldrig åter. Och ärligt talat var det väl lika bra det. För första gången jag kan minnas var det en slutsignal av lättnad som gick där i sista omgången. Den var inte som den brukar, ackompanjerad av känslan av att något tagits ifrån en i förtid. Jag orkade faktiskt inte mer. Jag ville bara att skiten skulle ta slut.
Men så går dagarna – snart tio nu sedan Djurgårdsmatchen – och saknaden efter den olyckliga kärleken börjar slita tag. På något sjukt jävla masochistiskt sätt börjar jag så smått att längta tillbaka. För olycklig kärlek är ju också kärlek, och vilken kärlek som helst är bättre än ingen kärlek alls.
Så jag låter mig längta tillbaka. Vad annars kan jag göra? Jag rekonstruerar, modifierar, glorifierar. Tänker att var hon verkligen så jävla hemsk mot mig som alla säger? Som tabellen visar?
Vi kom alltså sjua igen, min kärlek och jag, för tredje året i rad. Hattrick. Eller ja, inte mycket till trick kanske, men en hattvurpa. En själslig slagserie rätt på den proverbiala käften.
Men hon är inte alltid sådan här – det finns så mycket som är fint med henne också, skulle jag bedyra för mina vänner om vi spinner vidare på inslagen analogi. Som den underbara hoppfullheten som fortfarande fanns där någon halvtimme in i säsongen, när Sobra hade gjort 1–0 och bara var en försvarare på mållinjen ifrån att sätta sitt andra. Eller som Jakob Johansson, det jävla föredömet! Som Bjärsmyrs återkomst och relativa stabiliserande av försvaret, upphämtningen i Sundsvall, 2–1-segrarna mot topptrion, att AIK missade att ta en Europa-plats. Som klacken, som faktiskt stått för en rad imponerande insatser både hemma och borta, trots lite folk och att laget varit helt under isen. De sju (vad annars?) sakerna kommer jag verkligen att sakna.
Och mina vänner skulle så klart kontra att nu får jag fan skärpa mig. Har jag glömt klyschorna som Stahre rapat ur sig hela säsongen: bärande väggar, ge energi till varandra, för stora i vår defensiva form? De hade varit irriterande att lyssna på en normal säsong, så hur olidligt jävla störande var de inte nu? Har jag glömt förnedringen på Strömvallen, Kalmars parodiska 1-1-kvittering eller de nästan Gais-mässiga publiksiffrorna? Har jag förträngt alla horribla domslut i början av säsongen som kostade oss så dyrbara poäng: den uteblivna straffen mot Syrianska, de felaktiga straffarna emot oss mot Norrköping och Elfsborg, offsideavblåsningen mot Örebro och AIK:s offsidemål borta? Hur är det med maratontabellen, tänker jag ens på den? Och för Guds skull, om inget av det där biter, har jag helt tappat fattningen och förträngt Robin Söder?!
Nej, det är klart att jag inte har. Jag har inte glömt någonting. Och innerst inne vet jag ju att vem som nu skulle ha sagt allt det där skulle ha haft helt rätt. Att om jag nu inte kan lämna henne helt så borde vi i alla fall inte ses på ett tag. Att vi båda skulle må bra av ett uppehåll. Jag vet ju det. Det är bara så smärtsamt med tanken på att vara utan kärlek.
/ @johannerman
Nattsvammel om säsongen
SVAMMEL När jag började skriva den här texten visste jag inte riktigt var jag ville landa med den. Det slutade med ett halvvirrigt resonemang kring psykologi och självförtroende, hur det ena kan leda till det andra. I efterhand kan jag känna att det saknas struktur i texten, men det får ses som ett sätt att ventilera den gångna säsongen lite...
När man snackar fotboll hör man ofta att det finns lag som alltid är tuffa att möta. Blåvitt är ett sånt lag som motståndare ofta beskriver som tuffa att möta. Så även denna säsongen. Försäsongssnacket handlade mycket om alla nyförvärv, Blåvitt var en given guldkandidat. Det som skulle bli den stora revanschen efter två urusla säsonger kom av sig redan i den första omgången vid förlusten mot Syrianska. Trots förluster i de inledande omgångarna fortsatte motståndarnas tränare, supportrar och spelare prata om Blåvitt i termer som att det faktiskt är en tuff match. Det handlar givetvis mycket om psykologi, att lägga över pressen på motståndarna. I detta fallet Blåvitt. Ett favoritskap som laget inte varit i närheten av att kunna hantera.
 |
| Pontus Farnerud, ett av alla nyförvärv |
Under säsongen tappade man hela nio stycken ettmålsledningar till poängförlust. Mot Malmö hemma gjorde man det dessutom två gånger under samma match. I flertalet av dessa matcher blev det dessutom förlust och det man kunde se var ett så ängsligt Blåvitt så att det många gånger var pinsamt. Det kan knappast vara en tillfällighet att ett lag blir så ängsligt gång efter annan. Vad det berodde på kan inte jag svara på.
Under säsongens inledande omgångar kunde man läsa en rad olika bortförklaringar till varför det gick som det gick. Efter Syrianska var det Erik Lund som pekades ut. Efter Norrköpingsmatchen var det Martin Hansson, efter Örebro hemma var det linjedomaren som, felaktigt, vinkade av för offside i slutskedet av matchen. Man kan diskutera fram och tillbaka hur säsongen hade artat sig om vi hade fått med oss nio poäng ifrån dessa tre matcherna istället för den ynka poäng vi nu fick med oss. Istället kom man in i en ond spiral med tappade ledningar något som självklart är påfrestande för självförtroendet.
Men som fotbollsproffs måste man klara av ta sig ur just dessa onda spiraler. Lyckas vända negativa trender. Om man inte klarar av att göra det på individnivå, så måste man kunna göra det som lag. Allt som oftast finns det naturliga ledare inom laget som ser till att man lyckas vända negativa trender. Men i ärlighetens namn har dessa lyst med sin frånvaro i år. Ingen ville eller vågade ta ansvar på planen. Istället förväntade man sig att någon annan skulle göra jobbet.
Vad vill jag ha sagt med den här texten? I ärlighetens namn så vet jag inte riktigt. Men när en förening som IFK Göteborg gör en storsatsning så måste man se till så att dåliga resultat inledningsvis inte speglar sig även längre fram i säsongen. Trots en kass vänsterback, halvtaskiga mittbackar och anfallare som inte gör mål så måste man få laget att uppträda just som ett lag. För det har varit alldeles för många matcher där det saknats lagkänsla och vilja att hjälpa varandra. Mycket av det handlar om psykologi.
BONUS #2 Det är inget nytt att Håkan Mild letar en ny anfallare. Många hoppas på Markus Berg då denne är oönskad i sin nuvarande klubb Hamburg. Det vore givetvis en drömvärvning, men den känns inte särskilt realistisk i dagsläget. En som däremot känns mer realistisk är Moestapha El-Kabir. En affär där kan mycket väl innefatta Pär Ericsson i utbytte, troligtvis även med pengar emellan. Att hans namn dyker upp nu beror på en tweet som Mikael Dyrestam nyligen postade. Om det ligger någonting i det eller inte återstår att se. Men det är helt klart intressant.
2012/11/13
Tips till Gais
HUMOR Att Gais denna säsong åkte ur Allsvenskan är ingen nyhet, det vet de flesta vid det här laget. Vad ytterst få ser, däremot, är hur i hela friden de ska ta sig tillbaka igen.
Jag har lösningen!
Jag må vara lika mycket ute och cyklar som Göteborgsgirot och lika mycket ute på hal is som Gais bandylag, men många av lagets anhängare har redan applicerat metoden som jag nu kommer att föreslå. Den handlar om kosthållning, och då inte främst att spelarna ska inta alkohol i samma mängder som fansen, utan snarare se över vad de äter där ute på Gaisgården, för vad man kör på nu gör uppenbarligen inga Gaisare glada.
Med ovanstående som bakgrund rekommenderar jag därför samtliga inom Gais organisation att så snart som möjligt att börja trycka i sig mängder av skräpmat, sötsaker och andra onyttigheter så som pizza, hamburgare, bakelser, tårtor, godis, chips och liknande. I kombination med en nedtrappning av träningen, något en säker källa på BaraBen-redaktionen kan intyga att ni redan har gjort genom att så sent som idag boka en lokal och instruktör på Sportlife för en timmas stenhård yoga, så kan det inte gå fel.
Ät och drick onyttigt, alla Gaisare, så lovar jag er att ni med hundra procents säkerhet kommer att gå upp.
Jag har lösningen!
Jag må vara lika mycket ute och cyklar som Göteborgsgirot och lika mycket ute på hal is som Gais bandylag, men många av lagets anhängare har redan applicerat metoden som jag nu kommer att föreslå. Den handlar om kosthållning, och då inte främst att spelarna ska inta alkohol i samma mängder som fansen, utan snarare se över vad de äter där ute på Gaisgården, för vad man kör på nu gör uppenbarligen inga Gaisare glada.
Med ovanstående som bakgrund rekommenderar jag därför samtliga inom Gais organisation att så snart som möjligt att börja trycka i sig mängder av skräpmat, sötsaker och andra onyttigheter så som pizza, hamburgare, bakelser, tårtor, godis, chips och liknande. I kombination med en nedtrappning av träningen, något en säker källa på BaraBen-redaktionen kan intyga att ni redan har gjort genom att så sent som idag boka en lokal och instruktör på Sportlife för en timmas stenhård yoga, så kan det inte gå fel.
Ät och drick onyttigt, alla Gaisare, så lovar jag er att ni med hundra procents säkerhet kommer att gå upp.
Mönster-Gaisare. Har både skinnväst och vet av erfarenhet hur man går upp, allt vad Gais behöver just nu.
/patricw
@patricwestberg
Rasmus Elm + Cher = sant?
HUMOR Enligt florerande rykten har Rasmus Elm vid flertalet stunder setts ihop med sångikonen Cher. Sant eller inte är upp till er att bedöma, men nedan bildbevis har inkommit till Baraben.
 |
| Lika som bär? Tipstack till Oskar |
2012/11/12
Tack Sella
Sella spelade sin sista match i den finaste av klubbar, det här är mitt sätt att säga tack för allt. Kommer sakna dig på planen.
/ Klarsro04
/ Klarsro04
Tack Dulee!
DULEE Vi på Baraben vill skicka ett stort tack till Dulee Johnson!
Du är ljuset i mörkret, den där killen man alltid kan lita på och vi hoppas att du fortsätter på samma lina. Tack!
Ps. För er som missat Dulees senaste hyss kan ni bland annat läsa om det här.
Du är ljuset i mörkret, den där killen man alltid kan lita på och vi hoppas att du fortsätter på samma lina. Tack!
 |
| Foto: BARABEN.COM |
Patriks tankar - Ett framgångsrecept.
Vad som började med guld och gröna skogar slutade i ett totalt platt fall.
När en av de största ljusglimtarna jag har från säsongen är när Sam Larsson sparkar in fittan på Celso Borges under hemmamatchen mot AIK känns det inte som att det finns så mycket roligt att analysera.
Jag skulle länge kunna sitta och ordbajsa om hur dålig säsong 2012 var, och hur illa skött allting är.
Jag väljer att avstå. Inte för att det kan kritiseras nog, men nu är det dags att blicka framåt.
Så, vad bör göras inför nästa säsong?
Hur skall man förhindra att detta händer igen? En sjundeplats, för tredje året i rad.
Jag hör många röster där ute där den ena skall avgå efter den andra.
Själv tror jag på kontinuitet, men vissa förändringar måste göras.
Själv tror jag på kontinuitet, men vissa förändringar måste göras.
Mina förslag är;
- Banta truppen på överflödiga spelare. Ingen nämnd, ingen glömd. Haglund.
- Flytta fram Hysén på sin ordinarie position. Han är fan inte yttermittfältare. Killen kan göra mål. Han behöver bara göra ett par - mål alltså.
- Ordna hem en anfallskollega till Hysén. Varför inte Marcus Berg, snart klubblös och tillgänglig för den blygsamma summan á 10 miljoner kronor. Visst, det är mycket pengar. Mycket väl investerade pengar.
- Behåll Mikael Stahre - Det engagemang han utsänder på träningar är enormt. Han har stor respekt hos spelarna. Tempot är högre, kvalitén är bättre och spelidén smart. - Varför spelarna inte överför detta till matcherna är något som både jag och Mikael kliar oss i huvudet över.
- Håkan Mild - Jag vet inte. Jag vet fan inte.
- Och sist men absolut inte minst - STABILISERA baklinjen. Min åsikt är att Farfar avslutade säsongen bra. Jag tycker även han började bra och kan tänka mig att se honom tillsammans med Bjärsmyr som ett mittbackslås nästa säsong (läs första halvan).
Vad tycker du?
Hur skall IFK Göteborg göra för att nå stora framgångar igen?
Det vore roligt att få veta hur just DU tycker och tänker.
Skriv i kommentatorsfältet här nedan, så kan vi göra en sammanställning senare;
Det är otroligt enkelt. Antingen skickar du via facebook, twitter eller också anonymt.
2012/11/08
Kronofogden driver in en tveksam skuld
AVSLÖJANDE. BaraBen kan avslöja att IFK Göteborg fortfarande anser sig ha rätten att driva in en högst tvivelaktig skuld(?) från en spelare som Mats Persson skrev kontrakt med under sommaren 2004.
Daniel Johansson skrev ett tvåårskontrakt med IFK Göteborg under sommaren 2004, som började gälla redan 1:e december samma år och enligt uppgift ska lönesummor i storleksordningen 40 000 kr i månaden ha varit för kontraktet gällande. Utöver dessa omkring 40 000 kr i månaden fick Johansson också en Sign-On på omkring 200 000 kr, och "gratis bil".
Daniel Johansson satte foten i Göteborg först omkring månadsskiftet januari/februari 2005 vilket i praktiken innebar att han erhöll omkring 80 000 kr i löner och en Sign-On på 200 000 kr utan att ens ha satt sin fot i Göteborg. När Johansson väl dök upp i Göteborg skall han enligt säkra källor ha känt sig negativt särbehandlad direkt. Han kände enligt uppgifter inte riktigt att han var "en i gänget". Mats Persson låtsades som om spelaren inte fanns. Bland annat skall Johansson ha blivit åsidosatt vid den årliga lagfotograferingen.
Lagkamraterna frågade också gång på gång om inte Johansson skulle "få skriva kontrakt någon gång", eller om "han skulle fortsätta provträna". Johansson svarade under en lång tid att "vi får se hur det blir". Vad lagkamraterna inte visste då var att han satt på ett väldigt lukrativt kontrakt redan från den 1:e december. Till slut orkade han inte ljuga längre utan berättade efter en tid för folk omkring honom som undrade, att han faktiskt varit kontrakterad från första dagen de sett honom på Kamratgården(...och till och med två månader innan dess).
Lagkamraterna frågade också gång på gång om inte Johansson skulle "få skriva kontrakt någon gång", eller om "han skulle fortsätta provträna". Johansson svarade under en lång tid att "vi får se hur det blir". Vad lagkamraterna inte visste då var att han satt på ett väldigt lukrativt kontrakt redan från den 1:e december. Till slut orkade han inte ljuga längre utan berättade efter en tid för folk omkring honom som undrade, att han faktiskt varit kontrakterad från första dagen de sett honom på Kamratgården(...och till och med två månader innan dess).
Under den här perioden var konkurrensen mördande på anfallspositionerna. George Mourad, Marcus Berg, Peter Ijeh... Även Stefan Selakovic blev klar under den här perioden. Trots detta var Mats Persson oerhört angelägen om att teckna kontrakt med Daniel Johansson, "skyttekungen från Friska Viljor".
I tidningarna kunde man läsa rubriker som att "Daniel Johansson flyttade till Göteborg på chans". Väldigt få utanför IFK Göteborgs innersta krets kände till att han hade ett giltigt kontrakt och Johansson behandlades fortfarande av Mats Persson som om inget kontrakt var skrivet. Johansson fick dock följa med till Marbella på ett längre träningsläger, vilket möjligen om något bevisar att han faktiskt var att räkna med kommande säsong.
Daniel Johansson spelade inte många minuter för IFK Göteborg, utan lånades nästan omedelbart ut till Frölunda. Mats Persson pratade knappt med honom under tiden han var i Göteborg. Under tiden i Frölunda var det IFK Göteborg som stod för Johanssons lön och förmåner, bl.a. bilen han körde.
Johansson tröttnade på behandlingen från IFK Göteborg, och Mats Persson, och till slut valde han att i februari 2006 bryta kontraktet, tio månader innan det löpte ut. Parterna kom överens om att Johansson skulle få lön för februari, mars och april. Sedan skulle han och IFK Göteborg vara kvitt. Detta betyder egentligen att Daniel Johansson valde att efterskänka IFK Göteborg de sista åtta månadslönerna (320 000 kr). Dessa hade han egentligen enligt kontraktet rätt till.
I januari 2007 dök det upp ett kravbrev från IFK Göteborg i Johanssons brevlåda (tio månader efter att kontraktet brutits). Kravbrevet gjorde gällande att han var skyldig IFK Göteborg 29 000 för en leasingbil som han nyttjat under kontraktsperioden. Detta krav har Daniel Johansson fortfarande "hängande över sig". Han vägrade dock att betala detta då han inte ansåg sig vara skyldig IFK Göteborg några pengar. De gjorde upp vid kontraktsbrottet i början på 2006 enligt honom själv. Flertalet gånger under de senaste sex åren har IFK Göteborg återkommit med detta krav till Daniel Johansson.
BaraBen besitter ej den juridiska expertis som krävs för att reda ut detta(och vi har inte heller tillgång till eventuella avtal där detta med all säkerhet har reglerats), men vi har hos IFK Göteborg försökt söka svar på ett par för ärendet avgörande frågor.
IFK Göteborg har valt att inte kommentera ärendet.
Idag har skulden sedan en tid varit Kronofogdens sak. En löneutmätning är gjord och Johansson betalar av skulden direkt på sin lön. Johansson har valt att inte ta ärendet till domstol då han är rädd för att IFK Göteborgs ord väger för tungt, och att hans möjlighet att vinna i rätten "ord mot ord" anses för liten av honom själv. En eventuell förlust i rätten skulle med största sannolikhet betyda att han får stå för eventuella rättegångskostnader.
Ord står än så länge mot ord och Kronofogden för IFK Göteborgs talan i ärendet.
Idag har skulden sedan en tid varit Kronofogdens sak. En löneutmätning är gjord och Johansson betalar av skulden direkt på sin lön. Johansson har valt att inte ta ärendet till domstol då han är rädd för att IFK Göteborgs ord väger för tungt, och att hans möjlighet att vinna i rätten "ord mot ord" anses för liten av honom själv. En eventuell förlust i rätten skulle med största sannolikhet betyda att han får stå för eventuella rättegångskostnader.
Ord står än så länge mot ord och Kronofogden för IFK Göteborgs talan i ärendet.
11 års vänsteryttrar
IAKTTAGELSE Nu när vi har lagt säsongen 2012 bakom oss finns det många saker som rör runt i huvudet. De flesta handlar om saker som gått dåligt eller som gjorts fel. Saker som var bättre förr och som borde bli bättre genast. Det ämne som jag och mina vänner råkade fastna lite extra i häromdagen var naturligtvis hur vi saknar vissa spelartyper i laget jämfört med ett guldlag. De mest uppenbara just nu är någon som gör mål och en vänsterback med klass ett par grader över en kon. Den här texten handlar dock om något som var lite tydligare för ett eller ett par år sedan men som fortfarande är ytterst aktuellt, nämligen vänster mittfältsplats.
Vi tog oss friheten att gräva lite i gammal statistik och jämförde och räknade ihop antal startade matcher bland lagets spelare under de senaste 10-11 åren samt läste matchrapporter för att styrka att spelarna i fråga startade på rätt position i majoriteten av matcherna. Nedan tänker jag presentera samtliga ordinarie vänstermittfältare i IFK Göteborg ett par år tillbaka.
2012
Tobias Sana, högerfotad, teknisk spelare. Inte mycket till inläggsfot. Bidrog inte med en enda (allsvenskt) assist. Spelade fram till sommaren, alltså ungefär hälften av matcherna (11).
Tobias Hysén, visserligen vänsterfotad men på senare år mer naturlig i anfallsroll, startade den andra hälften (nästan). Slår stenhårda inlägg längs marken som antingen fastnar på första backen, i målvaktens famn eller rullar rakt igenom hela straffområdet och går till inkast för motståndarna. Världsklass på att springa offside även som mittfältare.
2009-2011
Theodor Elmar Bjarnason, central mittfältare som anlände under sommaren 2009. Spelade ungefär hälften av lagets matcher till vänster då. Övriga matcher blandades det friskt utan någon riktig framgång. Under hela Bjarnasons tid i IFK pratades det om islänningens missnöje över att inte få spela centralt, något han visade i ett fåtal matcher kanske hade varit bäst trots allt. Problemet var ju att om inte Elmar spelade till vänster, vem skulle då göra det?
2008
Detta år blandades det så friskt att det vore orättvist att utnämna någon till ordinarie vänsterytter. Ej heller gjorde någon tillräckligt med avtryck för att vi skulle minnas vem som faktiskt spelade där, då samtliga aspiranter är centrala mittfältare även det här året.
2005-2007
Stefan Selakovic, högerfotad högermittfältare vid den här tiden i karriären förpassad till vänsterkanten, helt enkelt eftersom mannen på andra sidan, Niclas Alexandersson, inte gick att flytta på.
2002-2004
Mikael Sandklef, VÄNSTERFOTAD. Spelade majoriteten av matcherna 2002-2003 och dryga hälften 2004. Har väl inte gjort några ordentliga avtryck i statistikböckerna men ändå någon man minns med glädje. Någon man var ledsen över fick karriären delvis förstörd av skador.
Slutsatsen man kan dra av detta är enkel, som ni kanske har förstått vid det här laget. Senast som IFK Göteborg hade en naturlig, "renodlad" (som det brukar heta i media) vänster yttermittfältare var 2004, alltså åtta år sedan. Åtta. 8. Det ska sägas att flera (eller åtminstone en) av de vi haft på positionen gjort fullgoda insatser, men faktum kvarstår att man inte har haft en vänstermittfältare på platsen till vänster på mittfältet sedan Mikael Sandklef, år 2004.
Känns det inte lite som att man borde värva rätt spelartyper nu istället för rätt namn?
/patricw
@patricwestberg
Edit: Jag missade faktiskt Samuel Wowoah som säsongen 2005 gjorde 21 starter för IFK Göteborg. Detta beror på att både Selakovic och Alexandersson startade fler matcher. Vad jag inte tänkte på dock är att Håkan Mild och Sebastian Johansson bara spelade drygt hälften av matcherna på innermitt båda två, vilket antyder att Alex spelade en hel del centralt. Det går att argumentera för om Wowoah är en renodlad vänsterytter eftersom han spenderat stora delar av sin karriär som vänsterback, men jag skulle inte säga emot om man hävdade att vi haft faktiskt haft två äkta vänstermittfältare på 11 år.
Vi tog oss friheten att gräva lite i gammal statistik och jämförde och räknade ihop antal startade matcher bland lagets spelare under de senaste 10-11 åren samt läste matchrapporter för att styrka att spelarna i fråga startade på rätt position i majoriteten av matcherna. Nedan tänker jag presentera samtliga ordinarie vänstermittfältare i IFK Göteborg ett par år tillbaka.
2012
Tobias Sana, högerfotad, teknisk spelare. Inte mycket till inläggsfot. Bidrog inte med en enda (allsvenskt) assist. Spelade fram till sommaren, alltså ungefär hälften av matcherna (11).
Tobias Hysén, visserligen vänsterfotad men på senare år mer naturlig i anfallsroll, startade den andra hälften (nästan). Slår stenhårda inlägg längs marken som antingen fastnar på första backen, i målvaktens famn eller rullar rakt igenom hela straffområdet och går till inkast för motståndarna. Världsklass på att springa offside även som mittfältare.
2009-2011
Theodor Elmar Bjarnason, central mittfältare som anlände under sommaren 2009. Spelade ungefär hälften av lagets matcher till vänster då. Övriga matcher blandades det friskt utan någon riktig framgång. Under hela Bjarnasons tid i IFK pratades det om islänningens missnöje över att inte få spela centralt, något han visade i ett fåtal matcher kanske hade varit bäst trots allt. Problemet var ju att om inte Elmar spelade till vänster, vem skulle då göra det?
2008
Detta år blandades det så friskt att det vore orättvist att utnämna någon till ordinarie vänsterytter. Ej heller gjorde någon tillräckligt med avtryck för att vi skulle minnas vem som faktiskt spelade där, då samtliga aspiranter är centrala mittfältare även det här året.
2005-2007
Stefan Selakovic, högerfotad högermittfältare vid den här tiden i karriären förpassad till vänsterkanten, helt enkelt eftersom mannen på andra sidan, Niclas Alexandersson, inte gick att flytta på.
2002-2004
Mikael Sandklef, VÄNSTERFOTAD. Spelade majoriteten av matcherna 2002-2003 och dryga hälften 2004. Har väl inte gjort några ordentliga avtryck i statistikböckerna men ändå någon man minns med glädje. Någon man var ledsen över fick karriären delvis förstörd av skador.
Slutsatsen man kan dra av detta är enkel, som ni kanske har förstått vid det här laget. Senast som IFK Göteborg hade en naturlig, "renodlad" (som det brukar heta i media) vänster yttermittfältare var 2004, alltså åtta år sedan. Åtta. 8. Det ska sägas att flera (eller åtminstone en) av de vi haft på positionen gjort fullgoda insatser, men faktum kvarstår att man inte har haft en vänstermittfältare på platsen till vänster på mittfältet sedan Mikael Sandklef, år 2004.
Känns det inte lite som att man borde värva rätt spelartyper nu istället för rätt namn?
/patricw
@patricwestberg
Edit: Jag missade faktiskt Samuel Wowoah som säsongen 2005 gjorde 21 starter för IFK Göteborg. Detta beror på att både Selakovic och Alexandersson startade fler matcher. Vad jag inte tänkte på dock är att Håkan Mild och Sebastian Johansson bara spelade drygt hälften av matcherna på innermitt båda två, vilket antyder att Alex spelade en hel del centralt. Det går att argumentera för om Wowoah är en renodlad vänsterytter eftersom han spenderat stora delar av sin karriär som vänsterback, men jag skulle inte säga emot om man hävdade att vi haft faktiskt haft två äkta vänstermittfältare på 11 år.
2012/11/06
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)