Ett stort tack Stefan Selakovic!

Nostalig. För de som känner mig väl kommer det inte som någon större nyhet. Sella är en av mina favoritspelare, för att inte säga favoritkaraktärer, som har spelat i den blåvita matchtröjan.

Orden räcker egentligen inte till för att beskriva hur många härliga minnen man har av Sella. För att hylla honom bjuder jag på 18 historiska sekunder som utspelade sig en blöt natt 2007!

Tack för din tid i Blåvitt, Stefan Selakovic!

11 års vänsteryttrar

IAKTTAGELSE Nu när vi har lagt säsongen 2012 bakom oss finns det många saker som rör runt i huvudet. De flesta handlar om saker som gått dåligt eller som gjorts fel. Saker som var bättre förr och som borde bli bättre genast. Det ämne som jag och mina vänner råkade fastna lite extra i häromdagen var naturligtvis hur vi saknar vissa spelartyper i laget jämfört med ett guldlag. De mest uppenbara just nu är någon som gör mål och en vänsterback med klass ett par grader över en kon. Den här texten handlar dock om något som var lite tydligare för ett eller ett par år sedan men som fortfarande är ytterst aktuellt, nämligen vänster mittfältsplats.

Vi tog oss friheten att gräva lite i gammal statistik och jämförde och räknade ihop antal startade matcher bland lagets spelare under de senaste 10-11 åren samt läste matchrapporter för att styrka att spelarna i fråga startade på rätt position i majoriteten av matcherna. Nedan tänker jag presentera samtliga ordinarie vänstermittfältare i IFK Göteborg ett par år tillbaka.

2012
Tobias Sana, högerfotad, teknisk spelare. Inte mycket till inläggsfot. Bidrog inte med en enda (allsvenskt) assist. Spelade fram till sommaren, alltså ungefär hälften av matcherna (11).
Tobias Hysén, visserligen vänsterfotad men på senare år mer naturlig i anfallsroll, startade den andra hälften (nästan). Slår stenhårda inlägg längs marken som antingen fastnar på första backen, i målvaktens famn eller rullar rakt igenom hela straffområdet och går till inkast för motståndarna. Världsklass på att springa offside även som mittfältare.

2009-2011
Theodor Elmar Bjarnason, central mittfältare som anlände under sommaren 2009. Spelade ungefär hälften av lagets matcher till vänster då. Övriga matcher blandades det friskt utan någon riktig framgång. Under hela Bjarnasons tid i IFK pratades det om islänningens missnöje över att inte få spela centralt, något han visade i ett fåtal matcher kanske hade varit bäst trots allt. Problemet var ju att om inte Elmar spelade till vänster, vem skulle då göra det?

2008
Detta år blandades det så friskt att det vore orättvist att utnämna någon till ordinarie vänsterytter. Ej heller gjorde någon tillräckligt med avtryck för att vi skulle minnas vem som faktiskt spelade där, då samtliga aspiranter är centrala mittfältare även det här året.

2005-2007
Stefan Selakovic, högerfotad högermittfältare vid den här tiden i karriären förpassad till vänsterkanten, helt enkelt eftersom mannen på andra sidan, Niclas Alexandersson, inte gick att flytta på.

2002-2004
Mikael Sandklef, VÄNSTERFOTAD. Spelade majoriteten av matcherna 2002-2003 och dryga hälften 2004. Har väl inte gjort några ordentliga avtryck i statistikböckerna men ändå någon man minns med glädje. Någon man var ledsen över fick karriären delvis förstörd av skador.

Slutsatsen man kan dra av detta är enkel, som ni kanske har förstått vid det här laget. Senast som IFK Göteborg hade en naturlig, "renodlad" (som det brukar heta i media) vänster yttermittfältare var 2004, alltså åtta år sedan. Åtta. 8. Det ska sägas att flera (eller åtminstone en) av de vi haft på positionen gjort fullgoda insatser, men faktum kvarstår att man inte har haft en vänstermittfältare på platsen till vänster på mittfältet sedan Mikael Sandklef, år 2004.

Känns det inte lite som att man borde värva rätt spelartyper nu istället för rätt namn?

/patricw
@patricwestberg

Edit: Jag missade faktiskt Samuel Wowoah som säsongen 2005 gjorde 21 starter för IFK Göteborg. Detta beror på att både Selakovic och Alexandersson startade fler matcher. Vad jag inte tänkte på dock är att Håkan Mild och Sebastian Johansson bara spelade drygt hälften av matcherna på innermitt båda två, vilket antyder att Alex spelade en hel del centralt. Det går att argumentera för om Wowoah är en renodlad vänsterytter eftersom han spenderat stora delar av sin karriär som vänsterback, men jag skulle inte säga emot om man hävdade att vi haft faktiskt haft två äkta vänstermittfältare på 11 år.

Favorit i repris: "Stefan Selakovic - en stilstudie"

BILDRAPPORT. Fakta: "Haka" är en rituell krigsdans med ursprung hos Nya Zeelands maorier. Den utförs med hjälp av bland annat fotstampande och skrikande, men kanske framför allt med mer eller mindre skräckinjagande poser och grimaser.



Fakta: Nya Zeelands rugbylag "All Blacks" är kända för att ha en egen "Haka" som de framför innan varje match.

Fakta: All Blacks är världens mest framgångsrika rugbylag någonsin, och "det enda landslag som har plusstatistik mot samtliga lag de mött".

När Stefan Selakovic värvades till Blåvitt efter sina år i Holland läckte uppgifter ut från kamratgården om att han tagit med sig en annorlunda vana från kontinenten. Han stannade ofta kvar efter träning, men inte för att träna frisparkar eller något i den stilen. Han gick istället runt "i timmar" (enligt anonym källa, red. anm.) på planen, grimaserandes för sig själv (se bild nedan). Detta avvikande beteende togs initialt av IFK's ledning, på Göteborgares toleranta sätt, som att Selakovic bara var "lite tetig", och alltså inget att hänga upp sig på.


Fig 1: Träning på kamratgården
Efter en grundlig undersökning av 1000-tals bilder från IFK Göteborgs matcher de senaste åren så kan nu Baraben.com dock chockavslöja att det inte bara är All Blacks som använder sig av grimaser för att vinna över sina motståndare. Vår egen lagkapten, Stefan Selakovic, är nämligen ganska otippat något av en mästare på en variant av denna krigföringsmetod. I följande bildserie kommer vi nu att redovisa de olika kända varianterna av Sellas så kallade "war face". Hur dessa grimaser faktiskt hjälper oss att vinna är ännu oklart, speciellt eftersom Sella enligt Baraben:s inledande undersökningar tenderar att endast använda dessa skräckinjagande masker efter Blåvitt gör mål och inte innan.


Fig 2: "El Cóndor Pasa"

Armarna fälls ut åt sidorna likt vingar, axlar dras upp, huvud och nacke skjuts fram. Därefter imiteras en högt flygande Kondor på spaning genom att Sella springer runt i vida cirklar på planen.


Fig 3: "Brolinare"

En mycket intressant metod som kombinerar Tomas Brolins klassiska målgest med en skräckinjagande grimas. På bilden syns George Mourad i ett desperat försök att hejda Selakovic från att gå fullständigt bananas efter ett mål i en match för några år sedan.


Fig 4: "Brolinare co-op"

En ung och orutinerad Robin Söder försökte sig på en "Brolinare" för något år sedan, tyvärr med ganska tamt resultat. Som tur är så finns Sella i närheten och går in direkt och stöttar med ett patenterat war face. Bra jobbat lagkaptenen!


Fig 5: Ledarskap på hög nivå

Här ses ännu ett försök att ta efter Selakovic metoder. Även här är det en oerhörd tur att Selakovic är på plats för att lugna ner Tobias Hysén då en orutinerad spelare lätt kan hamna i den berömda situationen vi alla blev varnade för när vi var små: Grimaser som "fastnar" i ansiktet. Även här ser vi vilket hästjobb Selakovic gör som förebild för de andra i laget.


Fig 6: "Sparta / THIS IS BLÅVITT"

En blick som kan döda, öppet gap, maximal spänning i samtliga muskler i kroppen och adrenalin som sprutar. Hysén får tyvärr inte riktigt till det. Mer träning Tobbe!


Fig 7: "Lukten av död"

En bild tagen precis efter slutsignal i söndagens match mot Elfsborg. Här dras ansiktet ihop på ett sätt som för den oinvigde kan se ut som att Selakovic luktar på något oangenämt, när det i själva verket handlar om ännu en imitation från djurriket; en huggorms väsande innan dess dödliga attack. De stackars islänningarna på bilden råkade precis i fotoögonblicket se Sella på storbildskärmen och blev som synes helt förstenade (Enligt obekräftade uppgifter fick de sedan bäras av planen in till omklädningsrummet, men ska vara tillbaka i spel mot Åtvidaberg på lördag).

Stefan Selakovic - en underbart usel förlorare! Hjälte!

Sella är försvunnen!

EFTERLYSNING. Sella är försvunnen och nu behöver vi din hjälp för att hitta honom. Han sågs senast runt Äng(la)gården och är både chippad och kastrerad. Enligt ägaren ska han även vara människovänlig.

Har du sett Sella? Vänligen kontakta ägaren för eventuella tips.

//peterjson

Tipstack till John Alvbåge

Start11:an mot Kalmar

INFÖR. Mjällby och Långholmen är slagna och nu väntar Kalmar borta på Guldfågeln Arena. Förra mötet slutade 1-1 efter mål av Joel Allansson. I den matchen ställde Blåvitt upp med följande 11a:

Alvbåge

Salo - JJ - Kjetil - Logi

Joel - Haglund - Farnerud - Sana

Söder - Tobbe

Sana är sedan tidigare klar för Ajax, Bärken ska opereras och Joel och Söder utgick mot Långholmen. Både Kjetil och Stiller hade mindre skadebekymmer inför cup-matchen, men jag räknar med att båda är tillgängliga till söndagens match.

In på högerkanten i min start11:a går Sella som måste finnas på plan när Rydström & Co står för motståndet. Sella vs. Rydström är match i matchen där största trut ska koras. Så här ser min fullständiga start11:a ut:

Dahlin

Salo - JJ - Kjetil - Dyre

Sella - Haglund - Farnerud - Tobbe

Sobra - DMK

Hur ser din start11:a ut?

//peterjson

Highlights: BK Häcken - IFK Göteborg 1-2 (1-0)

Nästa anfallsvapen - flytta in Sana i mitten?

RAMBERGSVALLEN/ANALYS. Visst, nu har Blåvitt vunnit en match och alla är glada. Men det är långt kvar till att det råder ordning på torpet. I paus är IFK Göteborg ett grått, oinspirerat och håglöst lag som verkar rädda för att tala med varann ute på planen. Tränaren ställer upp med en elva där bägge yttrarna i första hand bromsar ner spelet, lirar med åtta-nio, varför inte fjorton touch på bollen och där mittförsvaret stundtals liknar rena hönsgården. Samtidigt har vårt så meriterade innermittfält problem att slå enkla pass och ytan mellan defensiva mittfältare och forwards är så stor att Titanic hade fått plats där.

 Men så byts Hannes Stiller in.

Det är alltid lätt att säga "I told you so" när man inte dokumenterat detta, men i paus stod jag bland polarna och propagerade för tre förändringar i laget. Dels ville jag ha in Hannes Stiller för att skapa en ny dimension i laget, där vi fick in en centertank som stångades i luftdueller, som vann förstabollar som sedan Hysén kunde hugga på och visade lite mentalitet. Sedan ville jag ha in Stefan Selakvic till höger - för att ge oss ytterligare en dimension med inläggsspel och överlappningar längs högerkanten. Mitt tredje förslag tar jag med mig till framtida matcher, nämligen att flytta in Tobias Sana som central mittfältare.

Nu höll Stahre med mig på två av dessa punkter. Dels blev spelet mycket mer varierat så fort Stiller kom in. Det går att älska Robin Söder i all oändlighet, men när vi har Hysén, Söder och Sobralense som våra tre offensiva pjäser blir spelet väldigt lättläst och helt beroende av individuella prestationer från Sana och Sobra. Kommer inte ett maginummer från höger eller en perfekt passning från vänster - så har vi två killar som spelar med alldeles för många touch på kanterna. Med Stiller i boxen har vi fortfarande kvar möjligheten att spela i djupled på Hysén, vi kan förvänta oss en mot en utmaningar från vänster med Sana, stötar uppåt från Farnerud i mitten och nu även möjligheten att skicka luftbollar in mot en vilt stångande gammeltjur vid namn Hannes.

Sedan fick Sella komma in och briljerade förvisso inte jättemycket, men avgjorde matchen med sin straff. Utan Selakovic till höger blir vårt ytterspel där stelt, där lagets enda försvarsmässiga speedkula ångar framåt - men saknar understöd från Sobralense eller Söder, bägge i grunden centrala anfallare av olika slag, vars natur är att dra sig in mot mitten. Selakovic stannar kvar, erbjuder passningsvägar, vägg-alternativ och drar isär motståndarnas försvar.

Så Sana in i mitten? Vad menar jag med det? Jo, Tobias Sana är en "gudabenådad" fotbollsspelare med en med allsvenska mått mätt unik förmåga att se passningsvägar. Vid flera tillfällen kommer han in centralt och spelar fram våra anfallare till lägen som nästan genererar mål. Närmast med sin chipp till Tobias Hysén (och vilken mottagning, wow!) som friställs med "Krickan" i Häckens mål, som i sin tur gör en jätteräddning. Till vänster kommer Sana i viss mån till sin rätt, men blir samtidigt en bromskloss i de snabba anfallsmomenten. Med det menar jag att Sana kan slå de perfekta passningarna, eller ta sig runt på kanten för att hitta en väg in i mitten - men blir lika många gånger stående med boll i ett läge där motståndarnas försvar hinner samla sig. Nu är det ju uppenbart att Stahre bygger sitt lag kring de två defensiva mittfältarna Farnerud och Haglund - bägge kvalitativa fotbollsspelare - men de saknar den offensiva instinkt som Sana besitter.

Därför skulle ett effektivt anfallsvapen kunna vara just att byta om lite i laget, särskilt i matcher där vi jagar en kvittering eller seger. Flytta då in Sana centralt, dra upp islänningen på vänster ytter och ner mer Farnerud eller Haglund som mittback, samtidigt som Hjalle stiger ut till vänster. Alla spelare från vänsterback, via vänster ytter och innermittfält till ena mittbacken rör sig helt enkelt ett steg åt höger - modell volleyboll.

Nej, jag tror inte Stahre kommer göra sådana rockader särskilt ofta, han är en återhållsam tränare på det sättet. Men att utesluta möjligheten för att ta tillvara Sanas passningsskicklighet och förmåga att söka sig till ytor bör inte förkastas. Som vänsterytter löper han i dag över hela banan för att jaga boll, men när han väl får den (och han får den ofta!) så blir det lätt lite för stereotypt rörelsemönster framför honom. Det är inte lätt att spela instick mot forwards, hur rörliga de än är, om det står åtta spelare mellan bollhållare och potentiell avslutare.

Ärligt talat vet jag inte vad BK Häcken sysslar med i andra halvlek. De tappar helt initiativet och det är delvis för att Blåvitt börjar lyfta upp laget, framför allt Farnerud löper säkert dubbelt så många meter som i första och Haglund börjar vinna ännu fler av 50/50-duellerna, varpå Blåvitt äter upp motståndet. Samtidigt märks det att Stiller är en killer, för med lite flyt hade han stänkt dit ett mål på första stolpen och blivit matchhjälte. Får han speltid med den här formen och inställningen så är IFK Göteborg som helhet ett bättre lag. Men det förutsätter även att kapten Tobias Hysén fortsätter att leda med exempel. Han är nere i backlinjen och bryter passningar, löper över enorma ytor och visar sin omgivning vad som krävs för att vinna matcher. En inspiration att se, även om det saknas flera snäpp till EM-formen.

Däremot är det en bristande kommunikation i laget vid flera tillfällen. Spelare som ser att lagkamrater kommer bli överrumplade av motståndare skriker inget, spelare slår kortpassningar mellan varann hör inte en signal från en annan medspelare som har perfekt läge att få bollen och enkla misstag begås gång på gång. Även passningsspelet i sidled har en del att önska. Vid flera tillfällen bromsas anfall upp av rent horribla passningar som går bakom medspelare, så att kontringslägen rinner ut i sanden. Så det finns mycket att leva upp till.


Jag noterade att Kjetil Wæhler sa "Vi är trots allt inte Barcelona" till en av kvällstidningarna inför "Bottenslaget" (den snodde jag på alltid lika sunkigt charmiga Whoopsi Daisy). Nej Ketil, det är ni inte. Ni är Real Göteborg. Och därmed kommer inte en seger på fem vara nog för att få lugn, för visst märktes det på spelarnas jubel vid slutsignalen att de nu hoppades på att få andas ut lite? Det doftade snarare lättnad än segerglädje på många håll, med alltid taggade Hysén och ungdomligt hysteriska Sana som undantag.

Först efter ytterligare två, kanske tre raka segrar kan ni börja känna att pressen att akutprestera lättar en aning. Så glöm bort första halvlek och tänk på det mesta från andra. Det går att vinna fotbollsmatcher med annat än drömfotboll, som kamp och vilja. Klyschan är välanvänd, men när det kommer till domslut och "stople ut" så är karma en bitch. Den här gången för Häckens del. Blåvitt fick en straff som inte var galet solklar och hade flyt med en stolpe ut i ett läge där John Alvbåge var halvvägs upp på Ramberget samtidigt som lädret fick stolpen att plinga till. Det som går emot ett lag i vissa matcher går med dem i andra.

I morgon blir det roligt att köpa tidningen och läsa om den efterlängtade segern. Och sedan börja ladda om till nästa kraftprov - för fem poäng efter fem matcher är fortfarande ett snitt som ligger klart under godkänd nivå för det här laget. För den här föreningen. Eller som Stahre sa i SVT: "Jag har förtjänat fler poäng i de matcherna än jag har fått." Som tur är har vi elva killar som hjälpte till att förbättra den statistiken på Rambergsvallen. Nu får vi hoppas att de ställer upp med själ och hjärta även framöver.

Förresten, Tobias Sana, skriv på ditt nya kontrakt. 
Annars blir jag arg på dig. Och så kan vi ju inte ha det?

Middagen där allt spårar ur

Sella går till sjukgymnasten

Stefan Selakovic "Vi behövde energi i laget"

INTERVJU. Försäsongen startade på allvar idag när det var dags för första bollpasset under Mikael Stahres ledning. En som varit med många gånger förr är Stefan Selakovic som börjar vänja sig vid kalla vinterträningar.
– Jag börjar bli van nu, det har blivit några år nu. Nej, men det känns bra. Det är första gången på två år som jag inte är nyopererad i det här läget så det känns bra att kunna vara med från början.

Hur känns det att kunna vara med från början i år?
– Det är klart det är en fördel. Innan har jag kommit igång sent i januari kanske som bäst. Här har vi däremot en som har blivit tjock, säger Selakovic till Hysén som går förbi.

Skönt att slippa Hysén under träningarna?
– Haha, det är rätt gött faktiskt. Så länge han är med i mitt lag får han gärna vara med annars kan han hålla sig på sidan.

Mikael Stahre höll som sagt sitt första pass med boll idag. Tränaren var hett villebråd bland massmedia och hade innan träningen börjat redan gjort två intervjuer. Att det är en helt ny röst och personlighet som nu tränar IFK Göteborg blev helt klart under dagens träning.
Men hur har spelarna märkt av förändringen?
– Det blir alltid, nja inte en övertändning skulle jag säga men det märks att alla är på tårna och på hugget. Det brukar vara så, sedan brukar det lugna ner sig. Det är bara bra, vi har saknat energi och den här farten både på match och träning.

Ditt första intryck av Stahre?
– Det första intrycket man fick var att han var väldigt energisk. Nu får man ge honom lite tid och se. Han verkar verkligen köra med mycket engagemang och inlevelse. Det är jättebra tycker jag, det har varit lite trögt och tyst innan. Vi behöver detta.

Tobias Hysén är inte med i full träning efter sin operation. Men munhuggandet mellan Selakovic och Hysén är redan i full gång.
– Jag har inte sett honom på försäsongen innan. Jag har ju mest kört själv hittills. Han har säkert sett bra ut men det kommer la någon skada snart det får vi hoppas, garvar Hysén.

Röstkupp!

Nu när de bästa spelarna har utsetts är det dags att utse bästa fansen! Så in och rösta och se till att vi får ytterligare blåvita vinnare!

Årets målvakt (Erik Dahlin)

Årets högerback (Emil Salomonsson)

Årets vänsterback (Erik Lund)

Årets högermittfältare (Stefan Selakovic)

Årets forward (Tobias Hysén)

Årets fans (NY)

Intervjuer med JO och Sella

Sella: "Jag vill avsluta i Blåvitt"

”Sella” gjorde båda målen för IFK i torsdagens match mot Häcken. Strax efter det andra målet fick blåvitt ett lysande omställningsläge. Selakovic hade bollen i vad som tycktes vara ett utmärkt läge för en passning. Entusiastisk efter sina tidigare framgångar gav han sig istället på ett skott. Bollen återfanns någonstans i klacken.

Ingen Bjurströmklass på det skottet, va?
– Haha, nä. Hade jag haft hans skott hade jag varit en komplett fotbollsspelare. Jag var nog lite väl het i det läget, kan man säga så här i efterhand, säger Selakovic och fortsätter:
– Jag tycker ändå att vi gör en bra match. Vi kändes stabila inför, satsade på att vinna men gjorde det inte. En jävla besvikelse.

Hur ser du på din egen situation? Du har kontrakt över nästa säsong, vad händer sen?
– Man funderar ju hela tiden, vrider och vänder. Jag tycker fortfarande att det är jäkligt kul med fotboll och om jag fortfarande kan hålla en hög nivå och bidra ser jag inga hinder. Jag tar ett år i taget.

Men du avslutar i Blåvitt?
– Klart att jag vill det. Men vem vet, gör jag 15 mål nästa säsong och blåvitt inte erbjuder mig något nytt kontrakt så vet man aldrig vad som händer.
”Tobbe”, som sitter bredvid, skrattar högt innan Selakovic fortsätter: 
– Nä, jag har haft fantastiska år här i blåvitt och det klart man vill avsluta här.

Om du skulle göra 15 mål, skulle väl det säkert väcka intresse utomlands också?
– Haha. Nä, jag är nog lite för gammal för det.

Förbundskapten Erik Hamrén var på plats idag. Tror du han fick upp ögonen för dig nu?
– Jag är inte sämre än de i landslaget! Nä, han var nog här för att kolla på framspelaren (Hysén) idag.

Vad tycker du om fansen – som fortsätter att sjunga även om målen trillar in i fel mål?
– Vi har fantastiska fans. Det säger många motståndarspelare när man snackar med dom också. Det är ett privilegium för oss spelare. Om man har gjort en dålig match så svider det i hela kroppen när man går hem för att man inte har kunnat bjuda tillbaka.

Bergman

Selakovic sänkte Syrianska

MATCHRAPPORT. Stefan Selakovic blev stor hjälte efter sina tre mål mot Syrianska, men det var en annan spelare som Selakovic själv valde att lyfta fram.
- Vi tar över efter utvisningen helt, så det är bara att hylla Hannes för att han vågar gå in och ta den duellen med målvakten.

Motståndarna var inte alls farliga stundtals, det mesta gick igenom Peter Ijeh (otroligt loj så länge bollen inte var vid hans fötter). Det hade säkert inte förvånat någon om Ijehs avslut i ribban hade gått ett par centimeter lägre och inneburit mål för gästerna. Istället tog IFK Göteborg över helt efter utvisningen och skapade flera bra chanser. Selakovic som var ännu mer pratglad än vanligt efter matchen blev hyllad (vilket han förtjänade), men man får inte glömma bort Hannes och Hyséns insatser vid straffen samt Dyrestams perfekta inlägg till 3-0 målet.

Det var en sådan här dag där det mesta gick Selakovics väg, inbytt, värdelös i början utav inhoppet (hans egna ord) men sedan lossnade allt. Extra kul att se Robin Söders inhopp, äntligen fick man se lite utav hans kvalitéer igen synd bara att han inte lyckades förvalta sin chans i mål.

Adam Johansson som även han gjorde comeback (lite bortglömt en dag som denna) gjorde en bra insats på högerbacken och blev bättre ju längre matchen led.
- Det kändes lite idag kan man säga, otroligt varmt men för att vara första matchen så är jag nöjd.

Nöjd var även Håkan Mild som skulle hem och fundera på om Selakovic var värd ett livstidskontrakt...

Selakovic, nu leder du assistligan i laget och snart även målligan?
- Haha, "Tobbe" får akta sig däruppe, nu är jag på gång!

En träning som alla andra...

TRÄNINGSRAPPORT. Joggade förbi Skatås för att kika på dagens träning och det var en träning som alla andra. Lite uppvärmning, lite spel, lite annat. Sebastian och Sella hamnade i en ordväxling som slutade med att Seb slängde upp "fulfingret" bakom ryggen i Sellas riktning. Innan någon drar för stora växlar av det här skall det sägas att händelser av det här slaget är mer eller mindre standard när de två vinnarskallarna går igång.

Man spelade elva mot elva i tvåmålsspelet och där kan vi notera följande "startelva":

Sandberg
Lund-Karl-Ragge-Logi
Seb-Elmar
Sella-Drugge-Sana/Bärkroth (halva tiden var)
Tobbe

Stalltipset är dock att Sana startar. Känslan i kroppen säger det. Noteras också att Kamal är fortsatt pigg på träningarna. Hur länge dröjer det innan han är med i allsvenska trupper? Inte för länge får vi hoppas.

Träningen val välbesökt med uppskattningsvis 60-80 fans på plats. Efter tvåmålsspelet började det regna. Då joggade jag hem. Klart slut.

Sella: "Hattrick i derby känns häftigt!"

Blåvitt fräste, spottade, skrek och slet - förgäves

SMÅTT & EUROPAGÔTT. Så rasade vi då ur UEFA-cupen, vilket inte var helt oväntat. Men glädjande nog så vek vi inte ner oss totalt i returen utan stod upp och skakade faktiskt AZ rejält mot slutdelen av matchen. Tyvärr så har vi inte den nödvändiga skärpan för att trycka dit ett andra mål, men vad fan ska man göra. Livet är inte en romantisk roman som ger ett garanterat slut med rosor och champagne.

Systematiskt är dock att vi inte sätter de lägen vi skapar. Jag tänker främst på Tobias Hyséns friläge i 43:e matchminuten, ett läge som hade förändrat matchbilden totalt. För ärligt talat dröjde det drygt 55 minuter för Blåvitt att få någon vettig press på AZ. Innan dess var det i huvudsak luftpastejer från Hjalmar Jonsson. Och det är ju inget överraskande anfallsvapen, direkt.

Samma sak gäller det jätteläge som Hannes Stiller missar i slutet av matchen. Nu blev han förvisso, helt felaktigt, avblåst - men Stiller missade tyvärr helt öppet mål. Det kan vi inte göra om vi ska vända 0-2 underlägen mot bättre Europeiskt motstånd. Får vi tre bra lägen under en match måste helst två sitta för att vi ska kunna avancera. I dag blev det inte så. Tyvärr. Men på något sätt känns det ändå som att vi föll med flaggan om inte i topp, så en bra bit upp mot toppen.

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Efter matchen blev det lite cirkus Holland på presskonferensen. Blåvitt skickade in Stefan Rehn för att svara på frågor, något som irriterade holländarna. Detta då Rehn numer står listad som assisterande tränare. Så AZ-staben reagerade med att vägra att delta och svarade enbart på frågor på holländska - tills det att Blåvitt tvingades hämta dit Jonas Olsson.

Ett rätt så barnsligt beteende av ett lag som just avancerat...

BaraBen.comBaraBen.comBaraBen.comBaraBen.com

Det går rykten om missnöje inom den blåvita truppen med olika tränarbeslut, på diverse nätforum. BaraBen.com erfar dock att stämningen är väldigt sammanbiten och flera spelare visar stort engagemang för att bevisa att gruppen kan mycket bättre än de lyckats visa under 2010. Här har det snarare visats irritation mot alla spekulationer som pågår kring laguttagningar och främst irritation under matcherna, än på andra delar av gruppen.

Ett av dessa irritationsmoment var domaren i dagens match. Stefan Selakovic var i "gammal god form" och fräste, spottade, skrek och gick fram som en verbal ångvält på banan. Det finns en gammal debatt om den typen av engagemang är bra eller dåligt för lagets totala prestation, där en del anser att spelarna lägger kraft på att fokusera på fel saker. Själv anser jag att det är ett tecken på det sunda Blåvitt. För ingen gång under 2000-talet har Blåvitt varit så arga, så fräsande, så spottande, så verbala - som de var säsongen 2007.

Då var det en mardröm för motståndarnas psyke och öron att möta oss. Under en period i andra halvlek i dag liknade Blåvitt den upplagan av sig självt. Klarar killarna att väcka liv i den galna mentaliteten tillräckligt ofta under den kommande hösten så finns det ännu hopp för oss. Hopp om lite ära i mörkret.

Var var coachningen?

MATCHANALYS. Klockan började ticka på allt snabbare. Sextio minuter passerades, sjuttio gick av bara farten. Trots straffspark och frilägen var resultatet fortfarande 0-0. Positionsmässigt låg vi rätt, Gustav och Faltsetas rev och slet. Men när vi erövrade boll – ja, då var för många spelare alldelles för långt ner i banan.

Men Sella var hotet. Lund hjälpte till. Högerflanken och försöken att nå Hysén blev våra offensiva alternativ. Vänsterkanten var död.
Hjalmar slog några bra bollar mot Hysén, men något samarbete med vänstermittfältaren, Elmar, existerade inte. Lär av era kamrater på motsatt kant. Överlapp, överlapp och åter överlapp.

Men den största frågan. För mig den viktigaste. Varför kom inte byten tidigare, och varför kom inte Tobias Sana in?

Att vara en expert på läktaren är lätt och man vet inte allt vad rör träningar, schismer och diverse andra ting som ledare Olsson och Rehn har större vetskap om. På Fredrikskans torftiga matta förstår jag, hans snabbhet och irrationella rörelser hade stannat upp i en jordhåla, men på ett Gamla Ullevi där mattan faktiskt var över förväntan så var det en vänsterytter som skulle våga utmana vi behövde slänga in. Vi hade honom på bänken. Jag såg honom inte ens värma upp. Om det finns fakta som inte vi supportrar vet om, lägg upp dem på bordet. Jag tror dock inte så är fallet.

Vi gör ingen dålig match. Men vi gör ingen speciellt bra heller. Häcken var faktiskt uddlösa offensivt och i så många fall där ett lag missar chans efter chans – ja, då får de en, och ridå. 0-1. Matchminut åttiotre. Slut.


Avgå Häcken!

Stefan Selakovic: "Blåvitt siktar alltid på guld"