Tobias Hysén: "Att min nästa chef är AIK:are rör mig inte i ryggen"

INIFRÅN BLÅVITT. Nej, tvärt emot vad vissa säkert tror så visste jag inte om detta med Mikael Stahre när jag skrev på mitt nya kontrakt med Blåvitt. Det hade dock inte förändrat någonting. Jag utgår från mitt och Blåvitts bästa, som jag alltid gör. Efter presentationen av det nya tränarteamet så har snacket i truppen, eller bland de jag pratat med i alla fall, varit är att detta känns spännande. Det sagt med all respekt för våra nuvarande tränare, de är ju ändå kvar ett tag till.

Jag tycker Mikael Stahres namn som Blåvitts nya tränare är jävligt oväntat, det känns inte som en Blåvitt-grej att anställa en tränare med det bagaget. Det gör att allt känns jävligt främmande, nytt och på så sätt spännande. Andra hade säkert valt ”skrämmande” för att beskriva det hela, men inte jag och inte de spelare jag pratat med heller. Egentligen så vet jag ingenting om honom och hans tid innan han tog över AIK, men där gjorde han det jävligt bra, som vi tyvärr blev äckligt varse om. Att se honom presenteras som tränare för IFK Göteborg känns givetvis lite konstigt, men framför allt jävligt spännande, jag är väldigt spänd på hur det kommer bli, väldigt förväntansfull och ivrig nästan.

Det som framför allt är konstigt är att vi ju har redan tränare liksom, så känns konstigt att veta att de inte ska vara kvar. Men samtidigt vill vi nu visa Jonas, Stefan och Teddy, vår uppskattning för det de har gjort, genom att köra så bra vi bara kan året ut. Min tid under vår nuvarande tränargrupp har varit bra som fan. Första tiden var omvälvande, med SM-guld och allt under de första månaderna och sedan ett skumt 2008. Men efter det flyttade de upp mig som forward och det räddade min karriär, så jag har verkligen dem att tacka för mycket. Ännu har inte Jonas, Stefan och Teddy sagt något till oss om det faktum att de inte är kvar till nästa år men det kommer väl när säsongen är slut. De ska få ett värdigt avsked från oss också.

Gällande vårt tabelläge så är det ju inte så mycket att snacka om förrän det skulle bli så att vi hamnar efter två andra Göteborgslag. Vi har fortfarande chansen att gå om både Gais och Häcken, men visst det blir tufft. Samtidigt vore det första gången sedan 1970-talet, så det känns som att ”en gång är ingen gång” om jag ska vara helt ärlig. Vi ska vara jävligt missnöjda med det, så in i helvete, men samtidigt, första gången på fyrtio år…vilken annan stad med så många lag har ett lag som alltid är bäst? Men återigen, vi är jävligt missnöjda med det, men jag tror att alla andra utanför gruppen tar det hårdare. För oss handlar det om att vinna eller ingenting alls egentligen.

De två senaste åren har varit dåliga, men vi kommer inte vinna Allsvenskan tre-fyra år i rad. Att vinna guld måste alltid vara den inställning som vi ska ha, men sedan är det viss skillnad mellan ett dåligt år och ett ganska bra år. 2008 och 2009 var ganska bra år, 2007 var fantastiskt, medan både 2010 och nu även 2011 inte kan anses vara bra alls. Så vad blir annorlunda den här gången, till 2012? Ja, det finns i alla fall en del faktorer som gör att det känns annorlunda. Nya Kamratgården, flera tongivande nyförvärv, en redan stark trupp - som inte lär bli sönderköpt - och på det nya tränare. Mycket är nytt.

Jag hade inte kunnat tänka mig att spela i AIK själv. Jag har spelat i Djurgården och är Blåvitt-supporter och spelare. Så förhållandet mellan Blåvitt och AIK är precis som det ska vara. Så jag förstår att det är kontroversiellt med Stahre i IFK Göteborg. Men jag fattar även varför han gör det, han vill ha en utmaning och när får man chansen att träna ett lag som IFK Göteborg? Det hade alla velat göra. Till och med en stockholmare.

Jag förstår alla som flippar, utan tvekan, men jag hoppas att de drygt 50 procent som hatar detta valet åtminstone ger det chansen. Samma 50 procent av supporterskaran har svurit och skrikit på allt och alla i två år, och då har vi haft två Blåvitt-ikoner som tränare. Det här kanske rent av är bra, att få någon utifrån som kan fräscha upp det hela lite. Och blir det 4-4-2 nästa år så har jag inget emot det. Men än så har jag inte pratat med Stahre, så det får komma i sinom tid.

Först ska vi slå Djurgår'n, Mjällby, Gais och Norrköping. Och Gaisare ska inte kaxa upp sig, vad fan, bara för att de nu kanske kommer före oss. Det är en gång på fyrtio år det. Vi har tyvärr haft sjukt svårt att avgöra matcher som är jämna i efter sommaren. Men vi ska vinna matcherna som är kvar.

Att min nästa chef är AIK:are rör mig inte i ryggen. Han hade kunnat vara från månen om ni så vill, för får han mig och mina lagkamrater att vinna matcher och titlar, ja då är jag nöjd. Men jag förstår samtidigt att det är skillnad på att vara supporter och spelare. Jag håller ju som alla vet på Liverpool och hade Ryan Giggs tagit över Liverpool, hade jag fortfarande stöttat honom. Men hade han sedan inte gjort det bra…ja, men dåså.

Jag ska inte tala om för alla vad ni ska tycka och tänka, jag har försökt med det tidigare och det funkar inte. Men en sak ska ni alla veta. IFK Göteborg är alltid IFK Göteborg, oavsett vilka spelare eller ledare som representerar föreningen.
Till sist är det en sak till jag skulle vilja säga, som en hälsning till vissa av er supportrar på läktaren. Man kan tycka vad man vill om vissa spelare, men det e fan inte okej att bua åt någon INNAN matchen ens har börjat. Bua åt oss som lag eller åt enskilda spelare i halvtid eller efter matchen om vi, eller någon spelar dåligt, men innan, vafan?

By the way! Alla borde avgå.

Med kamratliga hälsningar, er nummer sju