Myskväll med Patrik & Erling

Glenn avslöjar!

Idag gick nyheten ut om att Torbjörn "Gud" Nilsson lämnar sitt tränaruppdrag hos Kopparbergs/Göteborgs FC efter säsongen. Glenn kan nu, som första instans, meddela vart han kommer ta vägen:

Torbjörn Nilsson: "Jag lär inte träna IFK nästa år"

INTERVJU. Det märks extra tydligt en dag som denna att hösten är på väg. Regn en hel dag och även om det är uppehåll denna gråa eftermiddag så är det långt ifrån varmt. Trots det står en man i bara shorts och t-shirt i över en timme, på en rätt öppen, blåsig plats. En fotbollsplan i centrala Göteborg.

På andra planhalvan har några småungar börjat värma upp inför sin träning. Barnen är knappast över tio år och har säkerligen ingen aning om vem 57-åringen är som tränar ett damlag på andra sidan planen. Ett damlag som förväntades ligga i toppen av Allsvenskan men som efter en tung förlust igår ”bara” hittas på en femteplats i sin serie. För det är där Torbjörn Nilssons fokus ligger just nu.

Även om han givetvis känner till att det går rykten kring hans framtid som tränare.

- Jag har inte fått någon förfrågan om att träna Blåvitt. Varken nu eller innan. Och dessutom har jag kontrakt med Kopparberg ett år till. Snacket kommer ju ofta, senast var det innan Erlandsen tog över, säger Torbjörn.

Men hur skulle du ställa dig till det om du fick förfrågan?
- Det är svårt att svara på eftersom det är hypotetiskt. Jag vet inte.

Vad säger du till de som säger att du inte skulle våga träna IFK för att du är rädd för att tappa din status, din gloria?
- Det var så längesen jag spelade nu så det tror jag inte spelar så stor roll, haha.

Onekligen var det längesen, och skall man vara elak kan man säga att det syns. När Torbjörn deltar i en av övningarna ser man att bollkontrollen inte var vad den var för 30 år sedan. Konstigt vore det väl om den var det, å andra sidan.

Det får vårt samtal att osökt glida in på filmen ”Fotbollens sista proletärer” som tv-visades igår.

- Jag tror inte man kan återskapa det vi gjorde på 80-talet. Då fanns det kanske tio svenska fotbollsproffs, idag finns säkert över hundra. Så fort någon blir lite bra så försvinner de direkt. Det är inte många som gör som Tobbe Hysén som skriver på för fyra nya år och stannar kvar. Det är svårt idag, när det ser ut som det gör.

Torbjörn följer Blåvitt, mest i media och på tv, men han har också sett tre matcher live i år.

Vad är det som gjort att det gått så dåligt för Blåvitt de sista två åren?
- Ibland har Tobbe varit för ensam på topp. Man måste börja spela med två anfallare.

Här kommer vi in på lite djupare taktiska bitar.
- Du vet, många lag spelar med en fyrbackslinje och en defensiv mittfältare framför. Har du bara en anfallare så är han ensam mot fem gubbar

Så enkelt är det såklart inte, och även om Torbjörn utvecklar det lite mer så är det inte svårt att se vad han tycker i frågan.

En annan aktuell fråga är vad han anser om ryktet att Mikael Stahre skulle vara aktuell som ny tränare till nästa säsong.
- Jag har hört ryktet såklart och jag vet inte riktigt. Det är svårt det där men samtidigt tror jag ändå att IFK-fansen är mer accepterande än till exempel AIK-fansen. En Blåvitare i AIK hade nog aldrig fungerat.

Man märker att Torbjörn inte vill säga för mycket om vad han egentligen tycker och tänker. Respekten för sin gamla förening är givetvis väldigt stor fortfarande.

Ändå kan jag inte låta bli att fråga igen, om det är han som tränar IFK Göteborg nästa år.
- Nej det tror jag inte. Jag har kontrakt med Kopparberg och har inte fått någon fråga. Och Blåvitt lär inte komma med en fråga så här sent. Men man vet ju aldrig…

Därför borde Torbjörn Nilsson träna Blåvitt

TRÄNARFRÅGAN/DEBATT. Silly season. Provtränande spelare. Utlandsrykten. Skitsäsong. Cup-hoppet. Ja, det pågår mycket just nu som BaraBen.com inte satt sina tänder i. En delförklaring är att IFK Göteborg i nuläget står utan tränare till nästa säsong. Ingen huvudansvarig för A-truppen är kontrakterad. Därmed är det hög tid att lyfta frågan till reell debatt.

Blåvitt-aktuell?

Bör Jonas Olsson få fortsatt förtroende? Kan Mikael Stahre verkligen vara tänkbar för en sådan position i Blåvitt? Bör Eilert Björkman flyttas upp till A-laget? Kan man få loss Jörgen Lennartsson från hans kontrakt i Norge? Är det omöjligt att övertala Torbjörn Nilsson att ta över sina änglar?

Debattören Culo Shaker presenterar i dag sina argument för att det sistnämnda bör göras. Har du en avvikande åsikt? Mejla oss på kontakt@baraben.com med dina funderingar. BaraBen.com kommer att ge stort utrymme för den här debatten fram tills att IFK Göteborg gjort klart med en tränare för säsongen 2012.

Ryktet går om att Torbjörn Nilsson kan vara aktuell som IFK Göteborgs nye chefstränare nästa år. För många blåvita är det en våt dröm som kan gå i uppfyllelse. Andra är rädda att Torbjörn vid ett eventuellt misslyckande skulle riskera att falla ner från den piedestal han byggt upp som spelare och att det bara finns en riktning för en person som redan uppnått gudastatus inom blåvita kretsar – nämligen ner.

Nå, personligen är jag inte jätteförtjust i gudaglorior på verkliga personer. Det är mänskligt och det är tillåtet att misslyckas. Att våga är att tappa fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv. Om det är någon som känner till detta väl så är det Torbjörn, som inte bara har en lysande spelar- och tränarkarriär bakom sig, utan även är en uppskattad föredragshållare och undervisar inom motivation. Han har själv berättat hur han som spelare lärde sig att man mer ångrar dribblingen man inte vågade göra än dribblingen som misslyckades.

Med den filosofin finns det väl ingen tvekan om att Torbjörn själv borde vara beredd att ge sig på den kanske största utmaningen hittills i sin tränarkarriär och leda klubben i sitt hjärta. Men, undrar nog vissa, är han verkligen lik aduktig som tränare som han var som spelare? Han är ju ”damtränare” – har han vad som krävs för att leda ett herrlag på elitnivå? Vad har han egentligen uppnått som tränare? Håller han för trycket?

För att kunna ha en meningsfull diskussion om Torbjörns eventuella vara eller icke-vara som Blåvitts tränare bör man känna till lite statistik och fakta om Torbjörns tränarmeriter.Därför har jag sammanställt de resultat han uppnått som tränare sedan han tog över Örgryte IS 1991.

Det de flesta känner till är att Torbjörn tagit upp tre lag i Allsvenskan och så när tagit U-21 landslaget till EM-final. Men för att få en bättre uppfattning om hans effekt som tränare, så har jag jämfört resultaten som Torbjörn uppnådde som tränare för olika lag, med hur dessa lag lyckades tre år innan och tre år efter Torbjörn. Det är givetvis inget statistiskt säkerställt sätt att avgöra om en tränare är bra eller dålig, men om lag efter lag som Torbjörn tränat varit bättre under honom än de var både före och efter honom, så måste det ge en viss indikation.

För er som inte tycker det är kul att plöja igenom all statistik nedan, så kan jag ”avslöja” att med undantag för Torbjörns sejour i ÖIS 1991-1993 så säger statistiken klart och tydligt att lag som haft Torbjörn Nilsson som tränare varit bättre än de var både före och efter hans tid i klubben. Tittar vi bara på statistik så finns det ingen tvekan om att Torbjörn Nilsson är en oerhört framgångsrik tränare.

De som helt ur det blå hävdat att Torbjörn inte skulle ”palla” att träna en ”storklubb” som IFK fårnog tänka om. Har man mycket framgångsrikt tränat lag i allsvenskan,damallsvenskan och dessutom Sveriges U-21 landslag, så får man nog anses redo för IFK Göteborg anno 2011/2012.

Lag 1: Örgryte IS 1991-1993

Torbjörn började faktiskt som spelande tränare i Jonsered 1988-1990, men jag har valt att skippa den perioden här. I stället börjar vi med hans tid som tränare i Öis. När Torbjörn tog över Öis 1991 hade de precis åkt ur Allsvenskan. Torbjörns första år som tränare gick inget vidare då Öis åkte ur Division1 Södra. Men året därpå, 1992, lyckades Torbjörn ta upp laget från division 2 till Allsvenskan (ja, det gick på den tiden). Sedan åkte Öis med Torbjörn vid rodret ur Allsvenskan igen 1993. Efter att Torbjörn lämnat gick ÖIS upp igen 1994.

Om Torbjörns tre första år kan man säga att de var han tre sämsta hittills som tränare. De tre åren innan Torbjörn tog över spelade ÖIS i allsvenskan där man i snitt slutade på8:e plats. Under Torbjörns tid var man i snitt 21:e bästa lag i Sverige (man straffades hårt av vändan i division 2). De tre åren efter att Torbjörn lämnat så kom Öis i snitt på 10:e plats i Allsvenskan. Öis var alltså bättre både före och efter Torbjörn än vad man var med Torbjörn som tränare.

Innan Torbjörn

1988: 4 i allsvenskan,Sveriges 4:e bästa lag

1989: 9 i allsvenskan,Sveriges 9:e bästa lag

1990: sist i allsvenskan,Sveriges 11:e bästa lag

Med Torbjörn

1991: åker ur division 1,Sveriges 39:e bästa lag

1992: går upp i Allsvenskan, Sveriges 11:e bästa lag

1993: åker ur Allsvenskan, Sveriges 11:e bästa lag

Efter Torbjörn

1994: går upp i Allsvenskan, Sveriges 11:e bästa lag

1995: 7 i allsvenskan,Sveriges 7:e bästa lag

1996: 10 i allsvenskan,Sveriges 10:e bästa lag

Lag 2: Oddevold 1994-1995

De tre åren innan Torbjörn tog över Oddevold så gjorde klubben rätt väl ifrån sig i dåtida Division 1. Man gick så när upp i allsvenskan 1992, då man kom tvåa i ”höstettan” men slutade på en måttlig 8:e plats i Division 1 Södra 1993. I snitt var man 1991-1993 Sveriges 20:e bästa lag.

Torbjörns första år som tränare, 1994, slutade Oddevold femma i Division 1 Södra. 1995 inledde man serien med fem raka förluster, men slutade sedan på första plats och fick 1996 spela i Allsvenskan för första och enda gången i klubbens historia. Under Torbjörns två år var Oddevold i snitt Sveriges 17:e bästa lag. Dock hoppade Torbjörn av båten här och tog ett sabbatsår innan han dök upp som tränare i Västra Frölunda 1997.

Oddevold utan Torbjörn vid rodret åkte ur allsvenskan med dunder och brak 1996, för att sluta sist i Division 1 Södra 1997 och harva i division 2 1998. De tre åren efter Torbjörn var Oddevold i snitt 44:e bäst i Sverige. Sammantaget kan man säga att Oddevold var bättre med Torbjörn än vad man var innan och fruktansvärt mycket bättre än vad man var efter.

Innan Torbjörn

1991: 3 i höstettan,Sveriges 19:e bästa lag

1992: 2 i höstettan,Sveriges 13:e bästa lag

1993: 8 i division 1södra, Sveriges 29:e bästa lag

Med Torbjörn

1994: 5 i division 1södra, Sveriges 23:e bästa lag

1995: 1 i division 1södra, Sveriges 11:e bästa lag

Efter Torbjörn

1996: sist i allsvenskan,Sveriges 14:e bästa lag

1997: sist i division 1södra, Sveriges 41:e bästa lag

1998: 7 division 2 Västra Götaland, Sveriges 78:e bästa lag

Lag 3: Västra Frölunda 1997-1999

Innan Torbjörn tog över Västra Frölunda var göteborgsgänget inne i en negativ trend. Man play-offade sig till allsvenskt spel 1994, åkte ur allsvenskan 1995 och slutade 8:a i division1 södra 1996.

Med Nilsson på sidlinjen så vann man omgående division 1 södra 1997 och tog sig upp i allsvenskan, där man slutade på 5:e plats 1998 och 7:e plats 1999. Torbjörn tog då ett nytt sabbatsår och med en ny man bakom spakarna så havererade VF-maskineriet omgående: man åkte ur Allsvenskan 2000, slutade 9:a i superettan 2001 och 3:a i superettan 2002 (gudskelov skickade Blåvitt tillbaka dem till superettan i det allsvenska kvalet).

De tre åren innan Torbjörn kom var VF i snitt Sveriges 18:e bästa lag och efter Torbjörn var man också i snitt 18:e bäst i Sverige. Under Torbjörns tre år var man i stället Sveriges 8:e bästa lag. Västra Frölunda var ett mycket bättre lag med Torbjörn Nilsson som tränare.

Innan Torbjörn

1994: allsvenskt play-offspel, Sveriges 11:e bästa lag

1995: sist i allsvenskan,Sveriges 14:e bästa lag

1996: 8 i division 1södra, Sveriges 29:e bästa lag

Med Torbjörn

1997: 1 i division 1södra, Sveriges 11:e bästa lag

1998: 5 i allsvenskan,Sveriges 5:e bästa lag

1999: 7 i allsvenskan,Sveriges 7:e bästa lag

Efter Torbjörn

2000: sist i allsvenskan,Sveriges 14:e bästa lag

2001: 9 i superettan,Sveriges 23:e bästa lag

2002: 3 i superettan,Sveriges 17:e bästa lag

Lag 4: Häcken 2001

Häcken var ett lag som låg och balanserade mellan allsvenskan och superettan när Torbjörn Nilsson kom dit år 2001. 1998 hade man åkt ur allsvenskan, för att ta sig upp igen 1999 och sedan kvala sig kvar 2000. 2001 blev ingen succé och Häcken hamnade på fjortonde och sista plats i allsvenskan.

Efter Torbjörn kom man först 4:a, sedan 3:a och slutligen – år 2004 – så vann man superettan och tog sig tillbaka till Allsvenskan.

Svårt att säga något om Häcken var bättre eller sämre under Torbjörn. Man hade inte ett lag som var bra nog för Allsvenskan, vilket visade sig både före och efter Torbjörns tid i klubben.

Innan Torbjörn

1998: näst sist i Allsvenskan, Sveriges 13:e bästa lag

1999: 1 i superettan, Sveriges 13:e bästa lag

2000: kvalar sig kvar i allsvenskan, Sveriges 12:e bästa lag

Med Torbjörn

2001: sist i allsvenskan,Sveriges 14:e bästa lag

Efter Torbjörn

2002: 4 i superettan, Sveriges 18:e bästa lag

2003: 3 i superettan, Sveriges 17:e bästa lag

2004: 1 i superettan, Sveriges 13:e bästa lag

Lag 5: Sveriges U-21 landslag 2002-2004

Sveriges U-21 landslag var i ett rätt bedrövligt skick när Torbjörn Nilsson anlände 2002. Man hade missat U-21 EM 2000 efter att ha hamnat efter England, Polen och Bulgarien i sin kvalgrupp. Och U-21 EM 2002 missade man efter kvalförlust mot Belgien.

Förbundskapten Torbjörn Nilsson, däremot, lyckades kvala in Sverige till U-21 EM 2004 i Tyskland genom att slå ut Spanien i två play-off matcher. Väl där vann Sverige sin gruppöverlägset efter att ha gjort åtta mål på tre matcher och bankat skiten ur Portugal, Tyskland och Schweiz. I semin fick man stryk mot Serbien på straffar efter att ha lett matchen fram till 92:a minuten. Matchen om bronset förlorade man mot Portugal efter förlängning. Man fick alltså åka hem medaljlösa trots att man inte förlorat en enda match efter full tid.

U-21 landslagets magi försvann med Torbjörn. Man misslyckades med att kvala in till EM 2006 efter att ha blivit utslagna i kvalet av Ungern och Kroatien och man missade U-21 EM 2008 efter förlust mot Serbien i play-off. U-21 var mycket bättre med Torbjörn än det var före och efter honom.

Innan Torbjörn

1999: Sverige utslaget i kvalet till U-21 EM 2000 av England, Polen och Bulgarien

2001: Sverige utslaget i kvalet till U-21 EM 2002 av Belgien efter play-off

Med Torbjörn

2003: Sverige tar sig till U-21 EM 2004 efter att ha slagit Spanien i play-off

2004: Sverige vinner sin grupp där man slår Tyskland (på deras hemmaplan), Portugal och Schweiz. Missar medalj efter förlust på straffar i semin (Serbien) och på övertid i matchen om tredje pris (Portugal). Sverige förlorar faktiskt inte en enda match efter fulltid i hela turneringen.

Efter Torbjörn

2005: Sverige utslaget i kvalet till U-21 EM 2006 av Kroatien och Ungern

2007: Sverige utslaget i kvalet till U-21 EM 2008 av Serbien efter play-off

Lag 6: Kopparberg / Göteborg FC 2008 och framåt

Efter fyra sabbatsår nystartade Torbjörn som tränare i Kopparberg / Göteborg FC 2008. Han tog över en klubb som hamnat på 5:e plats i damallsvenskan både 2005 och 2006 och som slutat 4:a 2007.

Torbjörns första år gick väl sådär och Kopparberg / Göteborg FC slutade på 6:e plats. 2009 var man dock uppe på 4:e plats och 2010 kom man 2:a.

Sammantaget är Kopparberg/ Göteborg FC bättre med Torbjörn än vad man var innan.

Innan Torbjörn

2005: 5 i allsvenskan,Sveriges 5:e bästa lag

2006: 5 i allsvenskan,Sveriges 5:e bästa lag

2007: 4 i allsvenskan,Sveriges 4:e bästa lag

Med Torbjörn

2008: 6 i allsvenskan,Sveriges 6:e bästa lag

2009: 4 i allsvenskan, Sveriges4:e bästa lag

2010: 2 i allsvenskan,Sveriges 2:e bästa lag

Sammanfattning

Statistiken som presenterats här är förmodligen inte perfekt och det kan finnas små faktafel.Det är gjort i all hast och inte tänkt att fungera som något ”vetenskapligt stöd”. Däremot så bör de som seriöst vill diskutera Torbjörn Nilssons vara eller icke vara som tränare i IFK Göteborg veta vad han tidigare uppnått med de lag som han tränat. Förhoppningsvis har den här artikeln bidragit med den bakgrund som behövs för att kunna bedöma Torbjörn Nilsson på ett seriöst sätt.

/Culo Shaker

Det börjar surras...

...om en ny tränare till nästa säsong! Vad tycker du?

Vem borde träna Blåvitt nästa år?

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver "Nagelbitaren" om tränarfrågan...

Så fort man sätter sigvid datorn på kvällen. När man sitter och försöker se upptagen ut på jobbet. Närman sitter i bilen. När man sitter med sin Iphone på dass.Så fort tillfälle ges så gör jag en snabbsurf för att kolla alla bloggar,officiella eller alla andra ställen som skriver nyheter om våra kära kamrater.Har Tobbe lämnat ännu? Har Olsson fått kicken? Kommer Kim? Fattar Pontus atthan borde komma hem igen? Har Gud återuppstått?

Jag tillhör de supportrar som har respekt för Jonas Olsson,jag har full respekt på vad han och Rehn har åstadkommit i blåvitt och jag tycker de har gjort ett jättebra jobb. När man gick på hemmamatcher på nya arenan så kändes det som att det nästan var garanterat att man skulle gå hem med ett leende på läpparna och tre lätta poäng.Detta leende har nu förvandlats till sönderbitna naglar, konstant ångest och illamående under match och ett hopp om en poäng, för att sedan följas upp av en veckas depression.

Det känns som att Jonas Olsson har kört fast, han har inte lyckats att fylla tomrummet efter tongivande spelare och man har misslyckats med att anpassa taktiken efter spelarna i truppen istället för tvärtom. Han verkar ha svårt att motivera sina gubbar längre och det är nog svårt att ändra på. Givetvis så har inte alla presterat som de skall, men det blir ju inte bättre av att en tränare endast ser det positiva i matcherna istället för att egentligen se verkligheten.

Jag tycker att styrelsen och Mild har visat att Blåvitt inte är som vilken klubb som helst som byter tränare stup i kvarten, de har sin vision och en långsiktig plan och står fast vid den. Jag tycker att de förövrigt gör ett fantastiskt jobb med föreningen. Fast det känns som att vi har kommit till ett läge då det kanske är dags att tidigarelägga vissa planer, Olsson sitter på ett utgående kontrakt och förberedandet för att hitta en ersättare måste ha påbörjats i kulisserna. Det kanske är dags att tacka Olsson och gå vidare? Innan säsongen är förstörd, jag tror inte att våra naglar klarar så många mer matcher.

Jag skulle vilja nominera Torbjörn Nilsson till tränarjobbetför IFK Göteborg. Han har själv sagt att det skulle vara en dröm att träna Blåvitt, han harlyckats jättebra med Kopparbergs Göteborg och han är en otroligt sympatiskmänniska. Kollar man på extramaterialet till Fotbollens sista proletärer där man träffarGud och tjejerna i laget så kan, i alla fall inte jag, inte se varför han inteskulle passa perfekt som blåvitts tränare? Han känns som en människa som skulle kunna få gubbarna att lyfta sig, att medsin erfarenhet som spelare och med sin erfarenhet av klubbens historia ochklubbens värderingar kunna smitta av sig till samtliga spelare.

Samt att han är GUD!

Vem hade du velat se som Blåvitts tränare?

Blåvita hälsningar
Nagelbitaren

Är Torbjörn frälsaren?

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver signaturen "Jultomten" om drömmen att få Torbjörn Nilsson att ta över tränarpositionen i Blåvitt.

En säsong är strax slut, det är bara 45 minuter kvar och från Malmö hörs ett guldvrål. Själv har jag spenderat dryga 45 minuter av mitt liv åt att se Blåvitt spela en meningslös match mot Gefle på en halvkass stream som kostade över 100 kronor. Är förkyld, bakis arg och bitter. Orkar inte ens ta mig till gamla. En säsong är snart slut, men för oss Blåvita tog den slut innan den ens hann börja.

För så är det ju, vi gick in i den här säsongen med drömmar, tro, hopp och ambitionen att äta guldpytt. Så blev det inte, det tog bara fem omgångar för drömmarna att grusas, tron dö ut, hoppet att försvinna och tanken på guldpytt verka skrattretande. Jag vet inte varför det blivit såhär, det finns hundratals ”experter” som har svaren. Jag är inte en av dem. Det jag däremot vet är att det inte får bli så här nästa säsong.

Det finns de som säger att Jonas Olsson måste bort, som säger att han bara vill spela långbollar på Hysén, att han favoriserar spelare och borde skickas tillbaka till Trollhättan. Och visst borde Olsson bort, men vem ska då ta över? Lars Lagerbäck ryktas det om och…jag tror det är helt fel väg att gå. Inte för att jag inte har den största respekt för det som Lagerbäck uppnådde med landslaget. Där lyckades han under omständigheterna riktigt bra. Men det var i landslaget, ett klubblag är något helt annat.

För det första kommer Blåvitt bli tvungna att föra matcher, det klarade aldrig landslaget under Lagerbäcks. För det andra kommer han bli tvungen att hantera en stor trupp 365 dagar om året. Lagerbäcks period i landslaget kantades av fraktioner, inre stridigheter och bråk i spelartruppen. För det tredje har Lagerbäck ingen förankring i Blåvitt eller Göteborg. Han känner inte till staden, klubben eller supportrarna. Det spelar självklart en stor roll, om Lagerbäck inte förstår det speciella med IFK Göteborg då kommer han aldrig lyckas här. Och för det fjärde och sista, Lagerbäck har inte direkt gjort sig känd för att satsa eller tro på unga spelare. Det är förstås svårt att veta hur det skulle se ut i ett klubblag men i landslaget satsade lagerbäck nästan uteslutande på samma spelare.

I slutet av hans period i landslaget var det närmast parodiskt att se hans ovilja mot att låta nya spelare ta plats i laget. Det är självklart inte säkert att han skulle ha samma inställning om han tränade Blåvitt men en rekrytering av Lagerbäck känns på förhand som ett avsteg från satsningen på unga spelare. Jag tror inte Blåvitt behöver Lagerbäck, han skulle säkert kunna göra ett bra jobb med laget, ungefär som Bosse Johansson. Men det är inte det vi behöver. Vi behöver en långsiktig lösning, någon som har tränat klubblag tidigare, någon som känner till klubben och som har arbetat med ungdomar tidigare. Det finns en som passar in på de kriterierna, och det är Torbjörn Nilsson.

Erkänn att tanken är hisnande, mannen som mer än någon annan symboliserar framgång för oss Blåvita, han som gav oss en seger i UEFA-cupen och så många vackra minnen och mål. Han kommer antagligen aldrig få frågan, och om han fick den skulle han sannolikt tacka nej. Men han borde få frågan, för han är den bäst lämpade att lyckas med Blåvitt idag. För medans jag skriver det här kysser Daniel Andersson Lennarts pokal och jublar. Malmö är längre fram än Blåvitt överallt just nu, sportmässigt, arenamässigt och ekonomiskt. För att deras försprång inte ska öka behövs en Blåvit satsning. Och ingen är bättre lämpad att leda den än Torbjörn Nilsson.

/Jultomten

TV-tips: Torbjörn gäst i "Engstrand 45 minuter"

TV-TIPS. 03.10 på lördag morgon sänds "Engstrand 45 minuter" med ingen mindre än Torbjörn Nilsson som gäst. Kanalen är nykomlingen TV10. Programmet sändes tidigare på TV8 men nu har det enligt mig underskattade intervjuprogrammet alltså bytt kanal. Inte prime-time direkt men med en sådan gäst så bör man åtminstone programmera en inspelning.