Det är fredag eftermiddag...

...blåvitt är sämst i stan för typ första gången någonsin i modern tid. Ölmes vita knogar binder med yttersta noggrannhet fast det gamla kamikazepannbandet samtidigt som försäljningschefen i rummet bredvid packar ner boxningshandskarna i portföljen. Ett par dagar återstår innan ännu en misslyckad säsong till slut är över.

På väg ut från kontoret ansluter inte Seppo som planerat, då han har direkt rest iväg runt i stan för prata med blåvita människor, utan bara en oerhört sammanbiten Håkan Mild vars ögon brinner såpass att Paul Scholes hade sprungit omvägar. Sportchefen har ignorerat alla mail och samtal under eftermiddagen och istället nickat med ett bowlingklot. 

Iklädd svart skinnjacka sitter Ruben Svensson i en bil på parkeringen utanför och väntar med motorn igång.

Precis när alla tryckt in sig och den gamla Volvon skall sladda iväg så sliter Tobbe upp bakdörren och hoppar in. Han bankar knytnäven i innertaket och svär något om att nästan alla andra i A-truppen var upptagna med ett nyinköpt TV-spel och inte var intresserade att åka minibuss med Hjalmar som chaufför.

Senaste lagkaptenen mumlade något om att han tyvärr var upptagen med att rensa spam och kolla mail, i ett vagt hopp om att kanske i alla fall denna dag få något form av svar från de danska eller norska klubbar som det mailades till för över en månad sen. Tobbe är uppjagad och på högerarmen trär han på sig en kaptensbindel som han precis lagt beslag på i Berras skrubb påväg ut.

”Tio min sena. Hjalmar har plattan i botten. Ragnars tåg var lite sent.  Drar från centralen nu! Tobbe e med er va!?/Haglund”. Håkan andas ut, tittar upp från sin smartphone och ber Ruben köra lite lugnare.

Om en kvart skall de "sitta de ner och prata" med en av klubbens partners om hur föreningen solkats ner ordentligt.

----------------
 

 

Ett annat troligare scenario är att Carl Bildt eller kung Karl Gustav kallas in som konsulter för att rida ut stormen på bevisat skickligt manér.