Mer variation, tack!

ANALYS. Jonas Olsson har gjort en hel del lovande uttalanden de senaste månaderna: ”Vi ska börja om från noll och göra allting annorlunda jämfört med förra året”, ”Mikael Dyrestam ska spela mittback” och ”Vi behöver mer kontinuitet, vi ska gå runt på 13-14 man och resten av truppen ska bestå av ungdomar som pushar de äldre underifrån”. Men han vägrar fortfarande erkänna att Blåvitts spel är lättläst och han anser också att man inte alls enbart håller sig till 4-2-3-1: ”Vi har spelat både 4-1-4-1 och 4-4-2”. Tjena. 4-1-4-1 är väl bara en variant av 4-2-3-1 och vid de få tillfällen man spelat 4-2-2 har den ena anfallaren legat flera mil bakom den andre. Vad man som supporter skriker efter är ju lite mer variation.

Titta t.ex. på Spaniens landslag (och nu menar jag inte den tekniska överlägsenheten, utan de taktiska uppläggen). I grunden spelar man 4-2-3-1, men om det behövs sätter man upp både Villa och Torres på topp och spelar någon variant av 4-4-2. Eftersom stommen består av spelare från Barcelona är det inte heller några problem att spela 4-3-3. Självklart blir det väldigt svårt att försvara sig mot ett lag med så många tricks i rockärmen. De kan anpassa spelsätt efter motståndet, och ännu viktigare är att de snabbt kan ändra en matchbild när de kört fast. När hände det senast att tränarna i IFK Göteborg ändrade matchbilden genom lite taktiska omorganisationer?

Tänk er att Blåvitt börjar matchen med en 4-2-3-1 uppställning. Efter 20 minuter märker man att motståndarförsvaret backar hem och stänger alla ytor som finns för Tobbe. Varför då inte flytta ut Tobbe till vänsterkanten, sätta in Robin och Pärlan på topp, och spela 4-4-2 istället? Sådana här åtgärder har i det närmaste varit helt obefintliga de senaste säsongerna.

Dessutom vore det ju underbart om tränarna inte bara börjar anpassa spelsystemet utan även startelvan efter motståndet. I vissa matcher passar det bättre med en stor, stark targetspelare som nummer 10 (läs: Andreas Drugge), i andra matcher passar det bättre med en kvick, teknisk spelare (läs: Tobias Sana). Det borde väl inte vara så svårt att ha lite fingertoppskänsla så att man kan avgöra vem som passar in bäst mot just dagens motståndare?

Visst, jag förstår att det inte är lätt för spelarna att behärska flera spelsystem. Men om man börjar varva 4-2-3-1 med 4-4-2 i år, kanske man kan lägga till 4-3-3 till säsongen 2012? Ett anfall med Tobbe som vänsterytter, Pärlan som centerforward och Söder eller Bärken som högerytter känns ju onekligen väldigt intressant.