2011/04/13
2011/04/12
Så här borde Blåvitt starta på måndag!
Vad saknas? Jo, ett offensivt luftspel.
Hur löser vi det? In med "Pärlan" eller Stiller i boxen.
Analys: Blåvitt har traditionellt sett haft en av sina absoluta styrkor i huvudspelet – både offensivt som defensivt. Men just nu har vi ställt lag på banan som saknar huvudspelet som ger oss en ytterligare offensiv dimension. Nu är Selakovic är på väg tillbaka blir behovet av detta ännu större, eftersom han är en av Allsvenskans bästa passningsspelare. Tobias Hysén kan absolut nicka, men har självfallet sina djupledslöpningar som största tillgång.
Därmed efterlyser jag "Pärlan" eller Stiller bredvid Tobias, så att vi har en måltavla att skicka bollar på – som kan vinna dueller – och sedan skicka dem vidare på Hysén i djupet. Vårt mittfält är i dag på liknande vis svagt på fasta situationer där "dvärgligan" dominerar. Och det är inte möjligt att hela tiden skicka upp Karl Svensson heller, eller i alla fall lita på att han ska ta allt ansvar i luftrummet, utan här måste mer nickstyrka in i startelvan.
Det här är viktigt av flera orsaker, dels har vi en helt annan förmåga att nypa fast bollen kring offensiv planhalva vilket ger tid för att flytta upp laget. Men det gör även att motståndarnas försvar måste tänka på fler element när bollen går ut till våra yttrar och då speciellt till Selakovic. Mot Häcken kändes det helt ofarligt i luftrummet fram tills runt minut 70 när laget vaskades om med just Sella och Pärlan i elvan.
Hur bryter vi trenden? Genom att bygga bakifrån.
Hur löser vi det? Återgå till "tjongfotbollen".
Analys: Blåvitts försvarsspel i andra halvlek mot BK Häcken var rent ut sagt sorgligt. Den så intensivt hajpade Elmar fick inte alls till det från sin position som sopgubbe framför backlinjen och vår försvarsmur liknade stundtals rena hönsgården. Självförtroendet i försvarsspelet är inte på topp och det kommer dels från de två negativa resultaten vi fått med (mot) oss, men även för att vi tvingats formera om backlinjen direkt, på grund av Karl Svenssons utvisning mot Örebro.
Därför är det viktigt att börja om på nytt, från rätt håll. Spelarna måste gå in för att möta sina motståndare, istället för att backa ifrån dem. När bolljäveln ligger lös bör den skickas så långt åt helvete att bollkallarna får håll av att hämta dem. Hjalmar Jonsson som så ofta kritiseras för den typen av tjongar blev lite syndabock på Rambergsvallen när han drog en boll rätt ut till en framrusande geting som kunde stänka dit den i ett otäckt ekande nätrassel. När jag pratar "tjongfotboll" i detta fall menar jag inte att vi ska börja anfalla med 50-meterspassningar, utan att vi ska stärka försvaret genom ett robust och aggressionsmässigt primitivt försvarsspel.
Det är ingen idé att försöka zick-zacka sig fram på vänsterkanten med ett långsamt uppbyggnadsspel som låter motståndet komma till rätta. Slå till bollfan för kung och fosterland, flytta upp laget och se till att inte skapa deras andravåg när vi tappar boll på defensiv tredjedel. Det låter alltid tråkigt att snacka "bygg bakifrån", men det hjälper inte att ha en sprakande offensiv om vi samtidigt släpper in enkla mål bakåt. Trygghet offensivt kommer nästan alltid som ett resultat av att mittfält och anfall vågar låta försvararna sköta ett stort ansvar bakåt. Hur osexigt det än låter.
Hur hittar vi balans i laget? Sudda ut rollerna.
Hur löser vi det? Sträva efter tvåvägsspela på nästan varje position.
Analys: Oavsett om Jonas Olsson tänker fortsätta med sin favorituppställning 4-2-3-1 eller skifta över till ett 4-4-2 så måste det till en mer balanserad fördelning för spelarna på planen. När Blåvitt startade matchen optimistiskt mot BK Häcken så var det genom att ha extremt tydliga rollspelare på planen. Sana, Hysén, Drugge och Söder skulle framåt – övriga höll tätt bakåt. Sebastian fick en bollförande roll på mittfältet som i viss mån liknar den länk jag är ute efter, men det var ändå för lite av den varan. När mittfältet är så tydligt uppdelat mellan defensiva och offensiva rollspelare så blir det ofta en utrymmesmässig lucka mellan lagdelarna. På Rambergsvallen manifesterade det sig bland annat i hur en frustrerad Tobias Hysén gång på gång sökte sig ner till mitten av detta ödesland på mittfältet för att hämta boll eller göra sig tillgänglig.
Alla spelare skall naturligtvis kunna springa både framåt som bakåt och ta ansvar i både defensivt som offensivt spel. Samtidigt måste det finnas ett par spelare i både anfall som försvar som tar det grundläggande ansvaret åt respektive håll. Men när alla spelare i laget får sådana roller blir det väldigt lite av det där i mitten, tvåvägsspelaren. Det klassiska blåvita exemplet är att vi behöver "en Stefan Lindqvist", som är en vanligt innermittfältare. Inte en defensiv mittfältare och inte en offensiv sådan, utan en tvåvägsspelare som har i uppgift att både fylla på under anfallen som ta hemlöpningarna i rätt situationer. De senaste åren har det blivit för extrema rollfördelningar i Blåvitt vilket gör att mitten på mittfältet sällan är belagt. Det här går inte bara hand i hand med att jag förespråkar ett rakt 4-4-2 utan måste även till vid fortsatt 4-2-3-1.
De defensiva mittfältarna tenderar annars att bli alldeles för defensiva och i princip parkera sig i knät på backlinjen. Samtidigt blir den offensiva innermittfältaren, eller populärt kallat den släpande anfallaren, fast i ett ingenmansland bakom vår forward. Luckan mellan dessa delar av mittfältet blir tyvärr för står mellan varven och gör att motståndarna kan vända upp och fördela boll sin sina yttrar eller i djupled. Jag tycker att samtliga tre av Sebastian, Elmar och Jakob – men även spelare som Drugge eller TO, bör fungera i ett rakare innermittfält. Här ska balansen hela tiden avvägas i förhållande till vilken av yttrarna som aktivt deltar i ett anfall, så att vi inte får en vilda västern-fotboll.
Jag kanske är konservativ. När till och med Alex Ferguson, som alltid har spelat med sitt 4-4-2-grundspel och skiftat till ett 4-3-3 (som han verkar spela med mot Chelski i kväll), har under de senaste veckorna experimenterat med ett 4-2-3-1. Men den stora skillnaden i Manchester Uniteds experiment med 4-2-3-1 är att de spelar med en tydlig playmaker i den roll som motsvarar den centrala offensiva mittfältaren. När man har så skickliga spelare kombinerat med en öppenhet till förändring så kan man skifta rätt så mycket mellan olika system och uppställningar, bara genom att göra mindre ändringar. Men i ett lag med lite färre individuella stjärnor och ett sargat självförtroende bör man nog återgå till sin bas. Och likt Sir Alex pojkar så har Blåvitt en grundidé om ett rakt 4-4-2 som bör återkomma på måndag. För om Europas mest framgångsrika klubblagstränare alltid faller tillbaka till ett rakt 4-4-2 när något går emot så kan det väl knappast anses som förlegat att göra det i IFK Göteborg?
Så vad vill jag ha sagt med detta? När man kör fast måste tränaren öppna för att testa nytt. Det går inte bara att köra på och hoppas på att det magiskt ska lösa sig. Eller jo, det går uppenbarligen. Men jag tycker inte att Blåvitt borde köra på "som vanligt" och hoppas på att det ska lossna. I stället vill jag se följande startelva mot Helsingborg på måndag.
----------------------------Marcus Sandberg--------------------------------
Adam Johansson-Ragnar Sigurdsson-Karl Svensson-Hjalmar Jonsson
Stefan Selakovic-Sebastian Eriksson-Thomas Olsson-Tobias Sana
-----------------------Pär Ericsson-Tobias Hysén--------------------------
Min fantasielva bygger på: Det starka samarbetet mellan Adam och Sella ger oss en lite rakare och löpstark högerkant. Denna byggs på genom att "Pärlan" – som gjort del mål i B-laget nu, kliver in i straffområdet bredvid Hysén. Rent favoritmässigt så skulle jag hellre ha plockat in Stiller, men vi måste och då menar jag bara måste, få igång vår värmländska jätteinvestering. Där står mer än tre poäng på spel och därför är han värd chansen från start. Dessutom hoppas jag att TO kan komma in med sin rutin och visa omgivningen ett lugn som behövs när det blåser starka motvindar. Han är dessutom det närmaste den "färdiga" tvåvägsspelare som jag talade om tidigare i texten, som finns i dagens trupp. Seb och TO ska alltså inte ligga i knät på våra mittbackar utan rör sig som "off/def"-mittfältare. Om en stöter fram positionerar sig den andra bakom och vice versa. Om bägge får läge att röra sig framåt faller den yttermittfältare som inte är aktiv i spelet in i mitten samtidigt som backlinjen lyfter sin linje progressivt. Jag kör Hjalle till vänster för att ytterligare få in rutin och skapa lugn i laget. Det här innebär inte att någon av spelarna bör spela från start i nästa match, men kortsiktigt bör någonting radikalt på både den taktiska som spelaruttagningsmässiga sidan ske.
Men det här är ju bara min åsikt. Hur skulle du formera laget på måndag?
Här når avgångskraven Blåvitts tränare
GT-Sporten sidan 2-3, tisdagen 12 april.
MEDIA/TRÄNARFRÅGAN. I dagens GT lyfts debatten om supportrarnas avgångskrav via Facebook. Kjell-Ove Andersson från GT-sporten träffade Blåvitts tränare Jonas Olsson efter U21-förlusten mot Häcken och följande är två direkta citat ur den intervjun.
"En Facebook-sida startades i söndags på temat "Avgå Jonas Olsson" – där snabbt närmare tusen personer ställde sig bakom uppropet?– Oj, då Det visste jag inte. Jag väljer som sagt vad jag tar in för information. Jag är ganska bra på att sortera bort det negativa och fokusera på det som är positivt.Som vad?– Insatsen under första halvleken mot Häcken är ett bra exempel."
Läs hela intervjun i dagens GT. Men en sak är säker, de som trott att det går att gömma sig från en folkstorm på Facebook har nog sett tiden springa ifrån dem. I dag får till och med de som inte har något Facebook-konto stå till svars för vad som sker där. Ingen kan stå utanför eller borta från internetreaktionernas påverkan i dag.
Pressen på Jonas Olsson växer för varje dag som går.
Och jag avundas honom då inte.
Säsongen är över
SÄSONGSTANKAR. Säsongen är redan över, så enkelt är det. Ni får kalla mig negativ, ni får kalla mig cynisk, ni får kalla mig exakt vad ni vill, det spelar ingen roll. IFK Göteborg kommer inte vara i närheten av guldet anno 2011. Anledningen är enkel, Jonas Olsson har inte insett att han misslyckats med sitt uppdrag på ett antal punkter.
1. Han har inte lyckats inspirera spelarna att spela fotboll. För ärligt talat, hur många av er som var på Rambersvallen i söndags kan med handen på hjärtat påstå att det såg ut som ett lag med kreativitet och spelglädje?
2. Han har inte lyckats med sin spelidé och han verkar inte heller ha insett att det var något som kunde hända. I och med det misstänker jag att det inte finns någon som helst plan B, annars hade man väl fått se någon förändring i spelet eller spelsystemet redan i andra matchen?
3. Han har inte insett att en anledning till att hans spelidé inte fungerar på grund av att det spelarmaterial som finns i truppen inte räcker till för det. Det faller framförallt på mittfältet.
4. Något som MÅNGA, inklusive undertecknad, kritiserat är Jakob Johansson. Han platsar inte i truppen och i synnerhet inte i startelvan. Efter att ha funderat så har jag och många andra kritiserat helt fel människa. Jakob Johansson har fått för mycket skit både här och på andra ställen. Jag är helt övertygad om att grabben gör det absolut bästa han kan, både på träning och i match. Det är inte hans fel att han inte håller måttet. Han är givetvis glad och nöjd med att få speltid. Men det är Jonas Olsson som har ansvaret för startelvan och därmed även att bänka Jakob Johansson.
Så Jakob, om du läser det här; jag vet att du gör ditt bästa, tro FAN att du VILL spela, att du vill vinna och att du vill göra bra matcher, men tyvärr räcker det inte till i dagsläget.
På samma sätt som Jakob Johansson vill spela fotboll vill Jonas Olsson givetvis fortsätta träna laget. Vi kan skriva hundra artiklar på BaraBen, klacken kan skandera "Avgå JO" och hålla upp tusen banderoller med budskap om avgång. Det spelar ingen roll. Hade han inte varit övertygad om att han kan vända trenden hade han givetvis avgått, därför kan man i slutänden inte heller lägga hela skulden på Olsson, trots att det känns som en viss självinsikt saknas.
Om en tränare inte inser att hans dagar är räknade måste någon annan agera. Jag har all respekt för Håkan Mild. Han är en blåvit ikon, en legender och förmodligen en av de bästa spelare som spelat i IFK. Jag har till och med hört folk kalla Mild för Blåvitts gud, men även en gud måste kunna kritiseras. Det är nu det är dags för Håkan Mild att sätta ner foten. Det kan säkerligen vara svårt att kicka "gamla kaffepolaren", men det borde man varit beredd på när man gav Rehn/Olsson jobbet.
Hur som helst, tränarbyte eller ej känns det som loppet är kört ändå. Även om vi mot all förmodan skulle få en ny tränare omgående efter en eventuell förlust mot Helsingborg så vänder man inte en trend på någon match. En ny tränare måste få tid på sig att få till sin spelidé, sitt system och "lära känna truppen". Att få jobbet som ny tränare i ett lag i kris (för det är nämligen precis vad IFK Göteborg just nu är) är givetvis en ära, men även en jävla press. Och den stora frågan är ju givetvis, vem ska ta över?
Mild har givetvis ingen "lista" liggandes i lådan med ersättare "ifall vi skulle få en dålig start". Att göra ett impulsivt tränarbyte är något som kan straffa sig riktigt ordentligt. Vi sitter helt enkelt i en rätt prekär situation och jag är väldigt kluven.
Det finns väldigt många frågor som måste besvaras och beslut som måste tas. Jag är inte avundsjuk på någon som jobbar i föreningen för tillfället, det är en jävla sits vi hamnat i. Det är tråkigt att det mest "spännande" med den här säsongen inte kommer utspela sig på planen, utan utanför. Dramat "IFK Göteborg 2011" har dragit igång, och vi har nog bara sett början.
1. Han har inte lyckats inspirera spelarna att spela fotboll. För ärligt talat, hur många av er som var på Rambersvallen i söndags kan med handen på hjärtat påstå att det såg ut som ett lag med kreativitet och spelglädje?
2. Han har inte lyckats med sin spelidé och han verkar inte heller ha insett att det var något som kunde hända. I och med det misstänker jag att det inte finns någon som helst plan B, annars hade man väl fått se någon förändring i spelet eller spelsystemet redan i andra matchen?
3. Han har inte insett att en anledning till att hans spelidé inte fungerar på grund av att det spelarmaterial som finns i truppen inte räcker till för det. Det faller framförallt på mittfältet.
4. Något som MÅNGA, inklusive undertecknad, kritiserat är Jakob Johansson. Han platsar inte i truppen och i synnerhet inte i startelvan. Efter att ha funderat så har jag och många andra kritiserat helt fel människa. Jakob Johansson har fått för mycket skit både här och på andra ställen. Jag är helt övertygad om att grabben gör det absolut bästa han kan, både på träning och i match. Det är inte hans fel att han inte håller måttet. Han är givetvis glad och nöjd med att få speltid. Men det är Jonas Olsson som har ansvaret för startelvan och därmed även att bänka Jakob Johansson.
Så Jakob, om du läser det här; jag vet att du gör ditt bästa, tro FAN att du VILL spela, att du vill vinna och att du vill göra bra matcher, men tyvärr räcker det inte till i dagsläget.
På samma sätt som Jakob Johansson vill spela fotboll vill Jonas Olsson givetvis fortsätta träna laget. Vi kan skriva hundra artiklar på BaraBen, klacken kan skandera "Avgå JO" och hålla upp tusen banderoller med budskap om avgång. Det spelar ingen roll. Hade han inte varit övertygad om att han kan vända trenden hade han givetvis avgått, därför kan man i slutänden inte heller lägga hela skulden på Olsson, trots att det känns som en viss självinsikt saknas.
Om en tränare inte inser att hans dagar är räknade måste någon annan agera. Jag har all respekt för Håkan Mild. Han är en blåvit ikon, en legender och förmodligen en av de bästa spelare som spelat i IFK. Jag har till och med hört folk kalla Mild för Blåvitts gud, men även en gud måste kunna kritiseras. Det är nu det är dags för Håkan Mild att sätta ner foten. Det kan säkerligen vara svårt att kicka "gamla kaffepolaren", men det borde man varit beredd på när man gav Rehn/Olsson jobbet.
Hur som helst, tränarbyte eller ej känns det som loppet är kört ändå. Även om vi mot all förmodan skulle få en ny tränare omgående efter en eventuell förlust mot Helsingborg så vänder man inte en trend på någon match. En ny tränare måste få tid på sig att få till sin spelidé, sitt system och "lära känna truppen". Att få jobbet som ny tränare i ett lag i kris (för det är nämligen precis vad IFK Göteborg just nu är) är givetvis en ära, men även en jävla press. Och den stora frågan är ju givetvis, vem ska ta över?
Mild har givetvis ingen "lista" liggandes i lådan med ersättare "ifall vi skulle få en dålig start". Att göra ett impulsivt tränarbyte är något som kan straffa sig riktigt ordentligt. Vi sitter helt enkelt i en rätt prekär situation och jag är väldigt kluven.
Det finns väldigt många frågor som måste besvaras och beslut som måste tas. Jag är inte avundsjuk på någon som jobbar i föreningen för tillfället, det är en jävla sits vi hamnat i. Det är tråkigt att det mest "spännande" med den här säsongen inte kommer utspela sig på planen, utan utanför. Dramat "IFK Göteborg 2011" har dragit igång, och vi har nog bara sett början.
Att sparka Håkan Mild vore en katastrof för Blåvitt
Då undrar jag en sak. Jag har en liten motfråga.
Vad är er plan efter detta?
Att sparka folk utan att ha en extremt tydlig vision med det och en genomtänkt plan för vad som ska komma sedan är som att hugga huvudet av sin höna och sedan förvänta sig att den ska värpa ägg. Dessutom ska den huvudlösa Kamratgårdshönan helst värpa guldägg, hur det nu än är tänkt att gå till.
För någon vecka sedan körde jag en videoblogg här på BaraBen.com med en vädjan om att vi inte skulle se världen i allmänhet och Blåvitt i synnerhet så svart och vitt. Ändå tvingas man läsa rent ut sagt skrämmande kommentarer på olika Facebook-grupper som startas för att manifestera missnöjet med vår nuvarande tränare. Alltså – jag är först ut med att hålla med om hur det bör vara högt i tak på en debatt kring ett storlag som Blåvitt – men när det blir VM i smutskastning vill jag inte vara med längre. Vem vinner på något sätt över huvud taget att våra spelare eller ledare kallas för saker som jag knappt ens sett mördare bli kallade?
När jag kritiserade IFK Göteborgs spelare och ledare efter förlusten mot Örebro gjorde jag det utan att en enda gång nämna någons avgång. När jag sedan kritiserade IFK Göteborgs spelare och ledare efter förlusten mot Häcken gjorde jag det på ett ironiskt vis och åter igen utan att ta ordet "avgå" i min mun. Inte en enda gång har jag krävt att någon inom IFK Göteborg ska avgå eller sparkas. Jag tror nämligen inte att den debatten är hälsosam efter två omgångar. Om IFK Göteborg vinner sina kommande tre matcher – hur ska de som nyligen fällt de mest hatiskt formulerade kommentarerna kunna säga "bra jobbat" till samma personer? För till skillnad från en del vill jag inte att IFK Göteborg förlorar.
Någonstans måste man ju dra gränsen till vad som är acceptabelt för att kunna kalla sig supporter. Och här drar jag min gräns. Visst, bojkotta matcherna, håll upp en banderoll eller bua åt ditt lag. Men när folk som kallar sig blåvita faktiskt vill se sitt lag förlora har hela supporterskapet lösts upp till ett meningslöst alibi. Då håller folk inte på IFK Göteborg, utan på det specifika "dröm-Blåvitt" som de kan ha kokat ihop i sina värsta/bästa drömmar. Det är inte supporterskap, det är att leva i drömmarnas värld.
Trots i mitt fall en medvetet reserverad retorik i frågan om avgångar och tränarbyten verkar de flesta tolka kritiken mot spelet och systemet som en slags medveten hets mot Jonas Olsson och per definition då även mot Håkan Mild.
Därför vill jag vara tydlig med följande: Det där är fria fantasier och inte min åsikt. Jag skrev redan efter slutet av säsongen 2010 att Blåvitt skulle få det väldigt tufft om man inte började den här säsongen med idel segrar. En fiaskosäsong efter den djupt förnedrande guldförlusten till AIK var allt som många fans tolererade. Redan i höstas kände jag hur det bubblade av supportermissnöje på flera håll. Tragiskt nog klarade Blåvitt inte av att starta säsongen på ett positivt sätt och vi fick precis den storm som många av oss kunde förutspå. Men det är inte samma sak att förutspå avgångskrav som att leda lynchmobben.
På Rambergsvallens sittplatsläktare sa jag till bloggarna Konfiko, feldgrau och Peeman att det är en otäck stämning i luften i den blåvita supportersfären just nu. Det jag menar är att vissa verkar längta efter att få bli del i den lynchmobb som ska fördriva både den ena och andra från föreningen. Jag var orolig för att vi omedvetet ska vara med och driva på den utvecklingen här på BaraBen.com. Peeman svarade något i stil med: "När Frankie tar orden 'vi måste vara försiktiga' i sin mun har det gått långt".
Men jag känner så fortfarande. Även i dag när jag såg hur folk rent ut sagt hatiskt kastade skit på varandra på Facebook – med Jonas Olsson som slagträ – kändes närvaron av denna lynchmobbsattityd markant.
När supportrar övergår från att heja på sitt lag till att bete sig som en grupp män med vita kåpor från 30-talets Alabama borde alla vi andra säga "Stopp och belägg, det räcker nu".
Om IFK Göteborg väljer att byta tränare under 2010 så borde de göra det som resultat av ett noga genomtänkt beslut. Vid en sådan utveckling måste ett alternativ finnas färdigt och en både kort- som långsiktig plan redo för att ta vid. Föreningen gynnas absolut inte av att mindre grupper bland supportrarna börjar fysiskt eller verbalt hota eller hetsa sina ledare eller spelare. Tänk på vilken bild av föreningen som den mentaliteten sprider utanför våra "fyra väggar". Hur ser spelare och ledare på att misslyckas i AIK? Ni vet klubben där huliganer stormar in på sammanträden och träningar för "kvartssamtal" och där det bildas en hotfull stämning så fort något inte går vägen.
En sådan utveckling gynnar absolut inte IFK Göteborg. Jag har inget problem med att folk uttrycker sin åsikt eller är väldigt kritiska, Torbjörn ska veta att jag själv inte skräder orden efter förlustmatcher eller grova misstag. Men det finns en tydlig nyansskillnad mellan att säga ett Spraven-inspirerat "katastrof, fullständig katastrof" och att de facto förvandlas till en en regelrätt gam – som svävar i cirklar över "sitt" skadeskjutna lag i väntan på att kunna frossa i sig av Blåvittkadavret.
Jag har ännu inte fått höra några tydliga visioner om vad som borde ersätta det vi har i dag. Själv har jag en hel del åsikter om vad vi borde förändra. Bland annat tycker jag att 4-2-3-1 borde skrotas eftersom vårt spelarmaterial inte passar för den typ av fotboll som krävs av uppställningen. I alla fall inte långsiktigt. Och så länge ledarna anser att vår trupp är tillräcklig borde spelsystemet anpassas efter materialet och inte tvärtom. I slutet av matchen mot BK Häcken såg vi tendenser till ett 4-4-2 och sedan även 3-5-2 som resultat av skador och underläge. Men jag är rädd för att vi inte kommer spela mer än en match i följd med ett rakt 4-4-2 så länge Jonas Olsson är boss för A-laget. I mitt fall har jag jättelika problem med laguttagningarna, då jag exempelvis är stor förespråkare för att spela med minst två anfallare. Dessutom ska en av dem ska vara en tydlig targetspelare som har huvudspelet som främsta vapen, när jag får bestämma. Och så anser jag att det bör gå att spela med ett rakt mittfält bestående av tvåvägsroller snarare än att de ska vara uppdelade på defensiva och offensiva roller, även 2011. Framgång är inte att kopiera Barcelona, framgång är att hitta något eget att sticka ut med.
Alla dessa åsikter kan staplas på varandra men ger ändå mig ingen klockren lösning för vem som borde ersätta Jonas Olsson och än mindre vem som skulle kunna axla Håkan Milds mantel. Tvärtom har jag långsamt lanserat tanken om att jag vill se honom som klubbdirektör efter Seppo Vaihela, om den sistnämnde en dag skulle gå vidare i arbetslivet.
Men betyder detta att vi borde hålla käften med våra åsikter om utvecklingen i föreningen? Tvärtom. Kritiska supportrar är i princip alltid mer utvecklande för en stor förening än supportrar som är ryggdunkare och nöjer sig med att få smulpoäng kastade till sig mellan varven.
Men kritik blir sällan trovärdig när den står helt naken, utan motförslag. Därför går det sällan att ta "Sparven"-typen på allvar. Han eller hon skriker "katastrof, katastrof" och vill se huvuden rulla men har inte den blekaste aning om vad som komma bör därefter. Jag tror inte Lars Lagerbäck tar över IFK Göteborg om en vecka. Trots Expressens och Aftonbladet kampanj för att så ska bli fallet. Trots alla rykten från "källor med insyn i IFK Göteborg". Mina två realistiska tränarförslag är dock upplåsta i nordiska klubblag och skulle bli alldeles för dyra att lösa. Så jag tänker inte lansera några alternativ, i alla fall ännu. Jonas Olsson är värd mer än två matcher av "allvaret". Nu får Blåvitt utstå extra spott och spe på grund av en katastrofal försäsong. Men det ska man inte lasta dem för. Hade vi vunnit alla försäsongsmatcher skulle det fortfarande inte ha genererat oss så mycket som en vindpust i rätt riktning i Allsvenskan.
Och om Blåvitt vinner de kommande två matcherna i Allsvenskan, då? Även om det inte är särskilt mycket som pekar på att så ska bli fallet just nu, hur ska det tusental supportrar som nu kräver Jonas avgång på Facebook förhålla sig den situationen? Nej, försäsongen i all ära. Den sportchef som har en färdig backuptränare "klar" efter två omgångar i Allsvenskan tror inte för fem öre på sitt lag, sin förening, sin A-trupp. Den chef som går in i ett nytt projekt med en färdig idé om hur man ska göra när det går åt helvete sprider ingen vinnarglöd till sina underhuggare. Nej, man måste tro på sig själv och det gör tyvärr Håkan Mild i långt större utsträckning än våra spelare, för närvarande. Men så har ju inte "Tjalle" mister Jonas Olsson som chef heller. Kan det vara orsaken? Kanske. Men kan man lasta Mild för att han tror på förmågan hos till största del det gäng som var en stolpträff från att vinna guld för två år sedan? Jag tycker inte det.
Frågorna staplar sig på varann. Gör Mild rätt att ha den här inställningen? Det återstår att se. Kommer Blåvitt avsluta säsongen 2011 med Jonas Olsson som huvudtränare? Det återstår verkligen att se. Jag hoppas att jag får fel i min aning om att så inte blir fallet. Ingen blir gladare än mig om allt vänder redan nu på måndag och att alla som bräkt ut sin kritik – inklusive mig själv – får käka upp det. Tänk om hela Blåvitt kunde ge ett kollektivt och hånfullt mittfinger rakt upp i kritikernas nyllen, vad skönt det vore trots allt.
Men jag är rädd för att så inte blir fallet.
Innebär det då att IFK Göteborg borde göra sig av med Håkan Mild? Eller än värre klubbdirektören och styrelsen? Inte en chans. Inte i april. Okay, förlorar vi fem matcher till och både sportchef som styrelse tycker det är helt i sin ordning så lär de nog tvingas avgå ändå. Utan sjukdomsinsikt dör man rätt fort. Men än så länge har vi förlorat två matcher i Allsvenskan. T-v-å. Två, inte tre, inte fyra. Utan två. Det är trots allt inget underlag för att sparka någon alls. Och precis lika lite som man kan leva på gamla meriter i årets allsvenska borde fjolårsfiaskot ligga till grund för bedömningen av årets kompetens.
Återkom om vi står där utan seger efter omgång fem. Då lovar jag att personligen sätta mig ner med både Jonas Olsson och Håkan Mild och ta en lång och allvarlig diskussion på temat: "Är inte är dags för något nytt nu?" Ta det inte som ett löfte, ta det som ett hot. Och vägrar Blåvitt att ta den diskussionen så har vi ett väldigt tydligt tecken på att något grundläggande är ur balans på Kamratgården. Men nu har vi sju dagar på oss att slicka såren och ge ifrån oss ett dödsryck.
Än kan vi chocka Sverige och klå Helsingborg på måndag. Jag tror inte vi klarar det, om jag ska vara helt ärlig. Men ingen skulle njuta mer än mig om Blåvitt kan leverera ett fett fuck off till den åsikten lagom till niotiden denna kommande måndagskväll. Jag lovar att bjuda samtliga spelare som en fet kyss om ni levererar oss tre poäng. Inkasseras när ni vill. Så, bättre morot har väl sällan skådats? Om inte supportrarna tror på det omöjliga – hur fan ska de då kräva att spelarna ska göra detsamma? I de jävligaste av situationer skiljs agnarna från vetet.
På måndag fyller vi läktarna till stöd för Blåvitt, inte av avsky för någon enskild. Bloggaren Erling skrev: "Kalla mig idiot, optimist, naiv eller vad som helst. Jag skiter i det. Idag lägger jag undan alla tvivel", inför Örebro-matchen. Jag kallar det att vara fotbollssupporter. I motgång som medgång. Nu jävlar visar vi spelare och ledare att det finns ett gäng som inte viker ner sig för att det börjat på värsta tänkbara vis. På måndag kan du visa att Blåvitt är mer än elva spelare och en tränare. I den jävligaste av stunder är den tolfte spelaren viktigare än någonsin.
2011/04/11
Därför är jag med i Facebook-gruppen "Avgå JO"...
GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er läsare och supportrar. Ibland från ett okänt namn, ibland en fotbollsprofil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material till oss. I dag skriver Anton Larsson om varför han tycker det är dags för IFK Göteborg att byta tränare.
Jag sitter just nu inne på så många känslor som bara vill ut. Jag mår illa av att se Blåvitt spela på det sätt som de gör nu. Jag har ångest innan varje match för att man är så nervös.
Försäsongen har som bekant gått riktigt dåligt för oss. Vi har tappat poäng mot lag som Qviding och Landskrona. Spelare och ledare har sagt i pressen att det kommer släppa när serien börjar och när allt väl kommer igång på allvar igen. Resultatet i träningsmatcherna spelade tydligen ingen roll för vi skulle ändå vinna matcherna när Allsvenskan drog igång, enligt många i klubben. Hittills har vi inte sett något av det vilket jag inte alls är förvånad över. Träningsmatcherna är otroligt viktiga, det är där vi bygger upp vårt sätt att spela och får ett självförtroende som vi kan ta med oss in när serien börjar. Så det är konstigt när personer i klubben går ut och säger ”allt löser sig när serien drar igång, inget att oroa sig för” .
Jag är inget stort fan av Jonas Olsson och har länge velat att han ska avgå. Så mina tankar och känslor inför dagens match var väldig blandade. Självklart så man som blåvitt supporter alltid hoppas på vinst, men när jag gick in på Rambergsvallen idag tänkte jag att en förlust kanske är det ända sättet att bli av med den mannen som ”misshandlat” vår klubb under en lång tid nu. Det är hemskt att säga det men jag ”vill” att vi förlorar nästa match bara för att Jonas ska få kicken och jag ”ville” att vi skulle förlora idag. Det låter förjävligt att säga att man ”hoppas” på en Blåvittförlust, men jag tycker det har gått för långt nu. Styrelsen och Mild måste agera innan det är för sent! Det känns fel att behöva hoppas på förlust för att ledningen ska ta sitt ansvar och sparka Jonas. Så om det ska behöva bli en förlust till för att bli av med honom så tycker jag det är värt det, enligt mig i alla fall.
Självklart så hoppas jag ju att allt vänder nu mot Helsingborg och att vi vinner resten av de resterande allsvenska matcherna, men det kommer inte hända… Så är det bara.
Jag vet inte riktigt hur länge sedan det var att Blåvitt hade noll poäng efter två de två första matcherna i Allsvenskan. Det kan växa till tre nu när vi möter Helsingborg nästa match och matchen efter Helsingborg så möter vi AIK på bortaplan och vi vet alla att det alltid är tufft. Så det kan mycket väl bli fyra förluster i rad. Vi är IFK Göteborg, detta är fan inte acceptabelt! Vi ska inte behöva gå med denna känsla av oro i magen över att vårt lag inte presterar som vi fans kräver att de ska göra. Vi har en trupp som har kapacitet att ta ett SM-Guld, det är i alla fall det jag vill tro att vi har.
Efter matchen har det vart flera upprörda känslor på diverse Blåvitt-sidor och forum där folk kräver Jonas avgång. Det skapades en Facebookgrupp där fans kräver att Jonas avgår eller sparkas.
http://www.facebook.com/AvgaJonasOlsson
Jag är självklart med i denna grupp och tycker att gruppen är ett bra initiativ från Blåvitt håll. På något sätt så måste vi få säga vad vi tycker om hur klubben sköts, utan att behöva göra som gnagets supportar genom att gå marsch till träningsanläggningen och agera hotfullt. Gruppen hade över 500 ”gillningar” på bara två timmar och det säger en del om vad vi supportar tycker.
Det jag skrivit står jag för till 110 procent. Det finns säkert ni där ute som tycker jag är helt ute och cyklar med denna text. Oavsett vad ni tycker om vad jag skrivit så är det viktigt att vi IFK-supportrar står tillsammans oavsett vad som händer!
Over and Out
Anton Larsson
Jag sitter just nu inne på så många känslor som bara vill ut. Jag mår illa av att se Blåvitt spela på det sätt som de gör nu. Jag har ångest innan varje match för att man är så nervös.
Försäsongen har som bekant gått riktigt dåligt för oss. Vi har tappat poäng mot lag som Qviding och Landskrona. Spelare och ledare har sagt i pressen att det kommer släppa när serien börjar och när allt väl kommer igång på allvar igen. Resultatet i träningsmatcherna spelade tydligen ingen roll för vi skulle ändå vinna matcherna när Allsvenskan drog igång, enligt många i klubben. Hittills har vi inte sett något av det vilket jag inte alls är förvånad över. Träningsmatcherna är otroligt viktiga, det är där vi bygger upp vårt sätt att spela och får ett självförtroende som vi kan ta med oss in när serien börjar. Så det är konstigt när personer i klubben går ut och säger ”allt löser sig när serien drar igång, inget att oroa sig för” .
Jag är inget stort fan av Jonas Olsson och har länge velat att han ska avgå. Så mina tankar och känslor inför dagens match var väldig blandade. Självklart så man som blåvitt supporter alltid hoppas på vinst, men när jag gick in på Rambergsvallen idag tänkte jag att en förlust kanske är det ända sättet att bli av med den mannen som ”misshandlat” vår klubb under en lång tid nu. Det är hemskt att säga det men jag ”vill” att vi förlorar nästa match bara för att Jonas ska få kicken och jag ”ville” att vi skulle förlora idag. Det låter förjävligt att säga att man ”hoppas” på en Blåvittförlust, men jag tycker det har gått för långt nu. Styrelsen och Mild måste agera innan det är för sent! Det känns fel att behöva hoppas på förlust för att ledningen ska ta sitt ansvar och sparka Jonas. Så om det ska behöva bli en förlust till för att bli av med honom så tycker jag det är värt det, enligt mig i alla fall.
Självklart så hoppas jag ju att allt vänder nu mot Helsingborg och att vi vinner resten av de resterande allsvenska matcherna, men det kommer inte hända… Så är det bara.
Jag vet inte riktigt hur länge sedan det var att Blåvitt hade noll poäng efter två de två första matcherna i Allsvenskan. Det kan växa till tre nu när vi möter Helsingborg nästa match och matchen efter Helsingborg så möter vi AIK på bortaplan och vi vet alla att det alltid är tufft. Så det kan mycket väl bli fyra förluster i rad. Vi är IFK Göteborg, detta är fan inte acceptabelt! Vi ska inte behöva gå med denna känsla av oro i magen över att vårt lag inte presterar som vi fans kräver att de ska göra. Vi har en trupp som har kapacitet att ta ett SM-Guld, det är i alla fall det jag vill tro att vi har.
Efter matchen har det vart flera upprörda känslor på diverse Blåvitt-sidor och forum där folk kräver Jonas avgång. Det skapades en Facebookgrupp där fans kräver att Jonas avgår eller sparkas.
http://www.facebook.com/AvgaJonasOlsson
Jag är självklart med i denna grupp och tycker att gruppen är ett bra initiativ från Blåvitt håll. På något sätt så måste vi få säga vad vi tycker om hur klubben sköts, utan att behöva göra som gnagets supportar genom att gå marsch till träningsanläggningen och agera hotfullt. Gruppen hade över 500 ”gillningar” på bara två timmar och det säger en del om vad vi supportar tycker.
Det jag skrivit står jag för till 110 procent. Det finns säkert ni där ute som tycker jag är helt ute och cyklar med denna text. Oavsett vad ni tycker om vad jag skrivit så är det viktigt att vi IFK-supportrar står tillsammans oavsett vad som händer!
Over and Out
Anton Larsson
”Jag agerade tanklöst”
DEBATT. Jag ska försöka tydliggöra min poäng utan att gå till allt för hårda angrepp gentemot enskilda individer, något som inte är det lättaste ska ni ha klart för er.
Först och främst, syftet med det tidigare inlägget var inte att på grövsta sätt hänga ut Jakob Johansson som en ”undermålig” fotbollsspelare, om det varit min avsikt hade jag kunnat göra det både mer elegant så väl som betydligt mer brutalt, men det är jag inte intresserad av. JJ som jag lite populistiskt kallar honom är ju egentligen ingen dålig fotbollsspelare, han spelar ju trots allt i Allsvenskan. Men jag skulle heller inte kalla honom bra, för som sagt; han spelar ju trots allt i Allsvenskan. And that goes för dem flesta spelarna, varesig dem spelar i IFK Göteborg, Elfsborg, Gefle eller Gais.
Jag köper fullständigt kritiken som kom efter mitt förra inlägg. ”Omoget”, ”vuxenmobbing” och ”hatkampanj” var några av omdömena. Jag räknade med det, det var inte för inte som jag in i det sista tvekade att trycka på publicera-knappen. Jakob utlämnades lite väl mycket, det kan jag hålla med om, så ja, det var över gränsen, jag erkänner mitt fel. Joakim uttrycker sig i sin artikel mycket bra, och givetvis håller jag med honom. Självklart ska man inte behöva stå ut med vad som helst och inte heller ensam bli kritiserad för att laget går dåligt Det är viktigt att poängtera, beskylla Jakob för att blåvitt inte vinner, det har jag inte gjort. Men jag har som skribent på BaraBen.com ett ansvar gentemot er läsare och i ett forum som detta måste man hålla sig lite i skinnet samt tydliggöra sina poänger betydligt mer än vad jag gjorde. Det var tanklöst från min sida.
För det var inte i första hand Jakob Johansson som skulle få sig en tjänga i och med det inlägget, även om så blev intrycket. Nej, jag ville främst poängtera det faktum att Jonas Olsson ser JJ som lösningen på alla problem. Givetvis en sanning med modifikation men för sakens skull låt oss titta på några exempel. Under 2009 var vänstermittfältsrollen ett frågetecken, Söder var skadad men som någorlunda utpräglade vänsterspringare hade vi dock Kamal Mustafa och Tobias Sana (blev sedermera utlånad till Qviding), Jakob Johansson sågs däremot som det vassaste alternativet. Under våren 2010 var den så kallade ”Pontus Wernbloom-rollen” till förfogande. Betydligt målfarligare spelare fanns att tillgå ändå figurerade Jakob där flertalet gånger, dock vill jag faktiskt minnas att jag tyckte JJ var en av våra bästa spelare under våren!
Mot Örebro fick Kalle Svensson rött kort och när en mittback blir utvisad är det snarare regel än undantag att man byter in en ny back för att hålla tätt bakåt. Hjalmar Jonsson fanns att tillgå på bänken och islänningen är knappast ovan att spela med sin landsman Ragge i mittförsvaret. Dock till min stora förvåning drogs Jakob Johansson ner som mittback, där han så vitt jag vet, fram till dess var oprövad. Det var stabilt och jag blev själv förvånad att han gjorde det så pass bra. Ära den som äras bör punkt slut. Alla gör sina bättre och sämre matcher, när man gör det bra ska man hyllas, när man gör det dåligt ska man få höra det, men det ska inte behöva gå till en gräns där det är personliga påhopp.
Min skribentkollega Olof tog upp ett intressant faktum i vår interna diskussion angående mitt tidigare inlägg. Ett fenomen inom våra supporterled, hur det alltid tycks formas en hackkyckling, en driftkucku, en spelare som oavsett hur det går för laget alltid får utstå kritik. Vem av alla spelare i truppen som tvingas bära detta ok behöver i ärlighetens namn inte vara baserat på individens kvaliteter i fråga, det kan handla om så triviala saker som ett misstag, som etsar sig fast på näthinnan och föralltid blir förknippat med spelaren i fråga. Ens desperat jakt att hitta en syndabock till varför det går dåligt. Hjalmar Jonsson är ett exempel, Jakob Johansson ett annat och kanske det färskaste. Varför? Jag skulle knappast påstå att JJ gör mängder med grova misstag match efter match, absolut inte, men varför hamnar då så mycket fokus kring hans vara eller icke-vara i startelvan?
De flesta av er lär vara bekanta med uttrycket ”min fiendes fiende är min vän”, något som både kan vara sant och falskt. Det samma gäller för den aningen modifierade varianten ”min fiendes vän är min fiende”. Det är ju inte någon nyhet att Jonas Olsson har stort förtroende för Jakob och jag tror att det för många är som för mig, att frustrationen över JO som tränare reflekteras över till Jakob och Jakob blir en symbol för Jonas Olssons fotboll. På nått vis måste man ha tålamod, men när måttet blivit rågat är det lätt att spy galla över allt som går att förknippa med ens irritationsmoment, och då är det inte svårt att oskyldiga individer stryker med. Men det är aldrig någon ursäkt för att attackera en enskild person.
Först och främst, syftet med det tidigare inlägget var inte att på grövsta sätt hänga ut Jakob Johansson som en ”undermålig” fotbollsspelare, om det varit min avsikt hade jag kunnat göra det både mer elegant så väl som betydligt mer brutalt, men det är jag inte intresserad av. JJ som jag lite populistiskt kallar honom är ju egentligen ingen dålig fotbollsspelare, han spelar ju trots allt i Allsvenskan. Men jag skulle heller inte kalla honom bra, för som sagt; han spelar ju trots allt i Allsvenskan. And that goes för dem flesta spelarna, varesig dem spelar i IFK Göteborg, Elfsborg, Gefle eller Gais.
Jag köper fullständigt kritiken som kom efter mitt förra inlägg. ”Omoget”, ”vuxenmobbing” och ”hatkampanj” var några av omdömena. Jag räknade med det, det var inte för inte som jag in i det sista tvekade att trycka på publicera-knappen. Jakob utlämnades lite väl mycket, det kan jag hålla med om, så ja, det var över gränsen, jag erkänner mitt fel. Joakim uttrycker sig i sin artikel mycket bra, och givetvis håller jag med honom. Självklart ska man inte behöva stå ut med vad som helst och inte heller ensam bli kritiserad för att laget går dåligt Det är viktigt att poängtera, beskylla Jakob för att blåvitt inte vinner, det har jag inte gjort. Men jag har som skribent på BaraBen.com ett ansvar gentemot er läsare och i ett forum som detta måste man hålla sig lite i skinnet samt tydliggöra sina poänger betydligt mer än vad jag gjorde. Det var tanklöst från min sida.
För det var inte i första hand Jakob Johansson som skulle få sig en tjänga i och med det inlägget, även om så blev intrycket. Nej, jag ville främst poängtera det faktum att Jonas Olsson ser JJ som lösningen på alla problem. Givetvis en sanning med modifikation men för sakens skull låt oss titta på några exempel. Under 2009 var vänstermittfältsrollen ett frågetecken, Söder var skadad men som någorlunda utpräglade vänsterspringare hade vi dock Kamal Mustafa och Tobias Sana (blev sedermera utlånad till Qviding), Jakob Johansson sågs däremot som det vassaste alternativet. Under våren 2010 var den så kallade ”Pontus Wernbloom-rollen” till förfogande. Betydligt målfarligare spelare fanns att tillgå ändå figurerade Jakob där flertalet gånger, dock vill jag faktiskt minnas att jag tyckte JJ var en av våra bästa spelare under våren!
Mot Örebro fick Kalle Svensson rött kort och när en mittback blir utvisad är det snarare regel än undantag att man byter in en ny back för att hålla tätt bakåt. Hjalmar Jonsson fanns att tillgå på bänken och islänningen är knappast ovan att spela med sin landsman Ragge i mittförsvaret. Dock till min stora förvåning drogs Jakob Johansson ner som mittback, där han så vitt jag vet, fram till dess var oprövad. Det var stabilt och jag blev själv förvånad att han gjorde det så pass bra. Ära den som äras bör punkt slut. Alla gör sina bättre och sämre matcher, när man gör det bra ska man hyllas, när man gör det dåligt ska man få höra det, men det ska inte behöva gå till en gräns där det är personliga påhopp.
Min skribentkollega Olof tog upp ett intressant faktum i vår interna diskussion angående mitt tidigare inlägg. Ett fenomen inom våra supporterled, hur det alltid tycks formas en hackkyckling, en driftkucku, en spelare som oavsett hur det går för laget alltid får utstå kritik. Vem av alla spelare i truppen som tvingas bära detta ok behöver i ärlighetens namn inte vara baserat på individens kvaliteter i fråga, det kan handla om så triviala saker som ett misstag, som etsar sig fast på näthinnan och föralltid blir förknippat med spelaren i fråga. Ens desperat jakt att hitta en syndabock till varför det går dåligt. Hjalmar Jonsson är ett exempel, Jakob Johansson ett annat och kanske det färskaste. Varför? Jag skulle knappast påstå att JJ gör mängder med grova misstag match efter match, absolut inte, men varför hamnar då så mycket fokus kring hans vara eller icke-vara i startelvan?
De flesta av er lär vara bekanta med uttrycket ”min fiendes fiende är min vän”, något som både kan vara sant och falskt. Det samma gäller för den aningen modifierade varianten ”min fiendes vän är min fiende”. Det är ju inte någon nyhet att Jonas Olsson har stort förtroende för Jakob och jag tror att det för många är som för mig, att frustrationen över JO som tränare reflekteras över till Jakob och Jakob blir en symbol för Jonas Olssons fotboll. På nått vis måste man ha tålamod, men när måttet blivit rågat är det lätt att spy galla över allt som går att förknippa med ens irritationsmoment, och då är det inte svårt att oskyldiga individer stryker med. Men det är aldrig någon ursäkt för att attackera en enskild person.
"Jag tycker vi på BaraBen har passerat gränsen nu"
DEBATT. Med senaste tidens resultat har många funnit anledning att kritisera ledare, spelare, organisation med mera, och den retorik vi som supportrar väljer är ofta mycket olik varandras. Gruppen "fotbollssupportrar" är långt i från en homogen grupp, och med våra allmäna olikheter följer logiskt nog också olika sätt att ventilera vår kritik, vår frustration, våra tillrättavisningar, eller vad det nu handlar om. Det har alltid varit högt i tak vad gäller supporterkritik. Eller snarare helt saknat tak. Att som spelare eller ledare bli verbalt angripen från enskilda ur publiken är vardag.
Men hur långt får man gå i sin kritik? Finns det någon supporteretik att följa? Det har åtminstone vi som bloggar på BaraBen anledning att fundera över. Med en viss läsekrets följer visst ansvar. Friheten att yttra sig på nätet, och enkelheten i att göra det, måste följas av eftertänksamhet och respekt för de som kan tänkas läsa. Bara för att man kan innebär det inte att man ska, och spelare i Blåvitt ska, enligt min mening, inte behöva läsa vilken skit som helst om sig själv eller om lagkamrater.
När man angriper en annan människa med kritik måste det vara ändamålsenligt och konstruktivt, i annat fall är det meningslöst och i värsta fall skadligt. Fotbollsspelare är människor precis som alla andra, men man har ett publikt yrke där man behöver tåla lite mer än alla andra. Men man ska inte som fotbollsspelare behöva stå ut med vilken skit som helst. Vad folk skriker på läktaren kan nog ta styggt hos en del, men det blir väl en vana.
Däremot konturlösa hån mot enskilda spelare eller ledare som vi har kunnat läsa på BaraBen tycker jag är klanderligt, onödigt och jävligt tråkigt. Jag vill att vi ska nagelfara föreningen, diskutera taktik, spelare, ledare och organisation. Men det finns en gräns, och den tycker jag att vi har passerat. Jag blir ärligt talat ledsen över vad en del spelare och ledare ska behöva stå ut med. Människor som gör sitt absolut jävla bästa för att vårt lag ska ta poäng, som brinner för det lika mycket som vi gör, de ska vi inte peka ut, trycka upp mot väggen och ställa till svars bara för att frustrationen rusar okontrollerat i huvudet.
Säg vad fan ni vill i små sällskap och slutna rum. Sitt på arenan och släng käft med bänkgrannen om någons dåliga prestationer, om laguttagningar, om någons fula frisyr eller vad fan det nu handlar om. Men ska kritiken riktas utåt och finnas till allmänt beskådande. Gör det i så fall med eftertanke och respekt.
Så ska Blåvitt klättra i tabellen – ”Operation JJx11”
BARABENLEAKS. BaraBen med undertecknad i spetsen tror sig ha kommit över ytterst hemliga dokument. Dokument som tyder på att Jonas Olsson, som tidigare blivit kritiserad för att inte ha någon reservplan, faktiskt har en plan B. Planen går under kodnamnet ”Operation JJx11”.
De hemlighetsstämplade handlingarna vittnar om att stora investeringar ska ha gjorts inom forskningssektorn. Närmare bestämt gällande kloning, något som tros ligga till grund för de uteblivna nyförvärven under vintern, trots försäljningar av viktiga kuggar som Kim Christensen och Gustav Svensson. Receptet för framgång befaras alltså redan finnas i dagens trupp, men i för liten skala, det behövs helt enkelt fler.
De hemlighetsstämplade handlingarna vittnar om att stora investeringar ska ha gjorts inom forskningssektorn. Närmare bestämt gällande kloning, något som tros ligga till grund för de uteblivna nyförvärven under vintern, trots försäljningar av viktiga kuggar som Kim Christensen och Gustav Svensson. Receptet för framgång befaras alltså redan finnas i dagens trupp, men i för liten skala, det behövs helt enkelt fler.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)